Bakgrund: Afasi är en funktionsnedsättning som innebär en nedsatt språkförmåga. Stroke är den vanligaste bakomliggande orsaken. Afasi innebär en stor påverkan på livet för den drabbade och hens anhöriga. Anhöriga tar ofta på sig ett stort stödjande ansvar och riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av att leva med en person med afasi. Metod: I denna litteraturstudie ingår både kvalitativa och kvantitativa data. Åtta vetenskapliga artiklar från två databaser sammanställdes genom en integrerad analys. Resultat: Den integrerade analysen resulterade i fem kategorier. 1) ”Anhörigas behov av stöd” framhöll att anhöriga upplever ett behov av information och känslomässigt/psykologiskt stöd samt att upplevelsen av bristande stöd förekom. 2) ”En total förändring i anhörigas liv” belyste upplevelser av att afasin har påverkat anhörigas relationer och vardag. 3) ”Förlust av det som var innan” framhöll upplevelser av att ha förlorat stora delar av kommunikationen med personen med afasi samt att anhörigas hälsa försämrats. 4) ”Strategier hjälper anhöriga” belyste att anhöriga upplevde sig ha hjälp av strategier för att underlätta i livet. 5) ”Hopp om framtiden” framhöll att upplevelsen av hopp kunde infinna sig om personen med afasi gjorde framsteg samt genom ett bra bemötande från vårdpersonal. Slutsats: Att vara anhörig till en person med afasi innebär ofta stora påfrestningar och risken för ohälsa är stor. Som sjuksköterska kan ett förhållningssätt utifrån familjefokuserad omvårdnad hjälpa till att stödja anhöriga. Denna studie kan bidra med förståelse för anhörigas situation, men ytterligare forskning, förslagsvis kvalitativa intervjuer, är väsentligt för att fördjupa förståelsen.

<p><strong>Bakgrund</strong>: Närståendes närvaro har betydelse för omvårdnadskvaliteten och därför är samarbetet mellan dem och vårdpersonalen betydelsefullt. Närståendes erfarenheter av den palliativa vården behöver beskrivas då insikt i närståendes livsvärld är avgörande när vården ska formges tillsammans med dem. <strong>Syfte</strong>: Att beskriva närståendes erfarenheter av den palliativa vården. <strong>Metod</strong>: Genom en systematisk litteraturstudie utgående från Cinahl, PubMed och PsycInfo identifierades 24 kvalitetsgranskade artiklar som analyserades. <strong>Resultat</strong>: Sex teman framkom i form av Närståendes erfarenheter av mottagen omvårdnad, Närståendes erfarenheter av påfrestningar, Närståendes erfarenheter av vårdtagarens omvårdnad, Närståendes erfarenheter av kommunikation med vårdpersonal, Närståendes erfarenheter av information från vårdpersonal och Närståendes erfarenheter av vårdpersonal. Merparten av dessa teman indelades i subteman vilka förehöll sig i kontrast till varandra. <strong>Slutsats</strong>: När vårdpersonal tillämpade ett familjefokuserat förhållningssätt erfor närstående att de inkluderades i omvårdnaden, bekräftades och att samtligas behov tillgodosågs. Detta gjorde att samarbetet med vårdpersonalen förbättrades. Utebliven omvårdnad, bristande kontakt med vårdpersonalen och kränkande bemötande erfors när vården inte var familjefokuserad. Första steget till en förbättring av den palliativa vården är att erhålla kunskap om de närståendes erfarenheter av den.</p>

Bakgrund: Närståendes närvaro har betydelse för omvårdnadskvaliteten och därför är samarbetet mellan dem och vårdpersonalen betydelsefullt. Närståendes erfarenheter av den palliativa vården behöver beskrivas då insikt i närståendes livsvärld är avgörande när vården ska formges tillsammans med dem. Syfte: Att beskriva närståendes erfarenheter av den palliativa vården. Metod: Genom en systematisk litteraturstudie utgående från Cinahl, PubMed och PsycInfo identifierades 24 kvalitetsgranskade artiklar som analyserades. Resultat: Sex teman framkom i form av Närståendes erfarenheter av mottagen omvårdnad, Närståendes erfarenheter av påfrestningar, Närståendes erfarenheter av vårdtagarens omvårdnad, Närståendes erfarenheter av kommunikation med vårdpersonal, Närståendes erfarenheter av information från vårdpersonal och Närståendes erfarenheter av vårdpersonal. Merparten av dessa teman indelades i subteman vilka förehöll sig i kontrast till varandra. Slutsats: När vårdpersonal tillämpade ett familjefokuserat förhållningssätt erfor närstående att de inkluderades i omvårdnaden, bekräftades och att samtligas behov tillgodosågs. Detta gjorde att samarbetet med vårdpersonalen förbättrades. Utebliven omvårdnad, bristande kontakt med vårdpersonalen och kränkande bemötande erfors när vården inte var familjefokuserad. Första steget till en förbättring av den palliativa vården är att erhålla kunskap om de närståendes erfarenheter av den.

Barnavårdcentalen (BVC) är en verksamhet som når nästan alla barn i Sverige. Från att ha varit inriktad på att hitta eventuella handikapp och sjukdomar hos barnen har inriktningen blivit allt mer psykosocial. Behovet av samverkan med andra aktörer har ökat. Familjecentral (FC) är en relativt ny arena där barnhälsovård (BHV) samverkar med socialtjänst, öppen förskola och mödrahälsovård. Även andra aktörer kan vara delaktiga som till exempel bibliotek och tandhälsovård. Syftet med denna studie är att undersöka BHV-sjuksköterskans upplevelse av att arbeta på en FC. För att undersöka detta valdes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sju BHV-sjuksköterskor intervjuades som alla hade erfarenhet från BVC både med och utan FC. I resultatet framkom att BHV-sjuksköterskan upplever FC som en mycket god arbetsplats med många möjligheter och stödåtgärder för familjerna. FC skapar en god arbetsmiljö där känslan att vara fler runt familjerna betyder mycket. Närheten till socialrådgivaren underlättar samverkan med socialtjänsten och kan bidra med lättillgängligt stöd till familjen. Arbetet blir mer familjefokuserat och hälsofrämjande än på BVC utan FC. Utmaningar är framförallt att få tiden att räcka till för samverkan med övriga professioner. Husmöten, där alla medarbetare på FC träffas, ses som viktiga att prioritera. Behovet av en särskild samordnare på varje FC lyfts. Det framkommer att det är viktigt på FC att alla professioner är tydliga med sin roll för varandra. Det vore intressant att i framtida forskning undersöka vilken profession föräldrarna vänder sig till vid olika frågeställningar. En annan forskningsfråga är att även undersöka om familjerna uppskattar FC lika mycket som BHV-sjuksköterskorna.

Bakgrund: Multipel skleros (MS) är en kronisk neurologisk sjukdom som kan ge omfattande funktionsnedsättningar. När en individ drabbas av MS kan närstående påverkas. Sjuksköterskans kompetensbeskrivning beskriver att en god vård innefattar ett personcentrerat förhållningssätt som inkluderar de närstående. Därav anses det relevant att ta reda på närståendes upplevelser av att leva med en anhörig med MS. Syfte: Att beskriva upplevelser av att leva med en anhörig med multipel skleros utifrån ett närståendeperspektiv. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats, där tretton vetenskapliga artiklar som var baserade på kvalitativ metod analyserades. Resultat: Resultatet visade att närstående upplevde förändringar gällande relationen, familjerollen samt ändrade behov efter att en anhörig drabbats av MS. Svårigheter i att finna sin identitet kopplades till att rollen som vårdare upplevdes svår. Information och stöd visade sig ha en central roll för ett fungerande liv. Slutsats: Det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksammar upplevelsen hos närstående för att underlätta situationen hos den drabbade familjen. Då vården saknar resurser och samhället är beroende av att närstående vårdar sina anhöriga är det viktigt att de känner sig trygga i sina roller. Detta kan stärkas genom kunskap, stöd och informationsöverföring.

På en barnintensivvårdsavdelning (BIVA) arbetar intensivvårdssjuksköterskor och barnsjuksköterskor med svårt sjuka barn med olika kirurgiska och medicinska diagnoser. Opiater och sedativa läkemedel används vilket kan leda till att barnen riskerar att drabbas av abstinenssymtom vid nedtrappning. Sjuksköterskan har ett stort ansvar att bedöma och behandla barns symtom och tidigare forskning visar vikten av att sjuksköterskan kan upptäcka och särskilja symtom. Vårda ett sjukt barn innefattar även barnets familj som i familjecentrerad vård. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda barn med abstinenssymtom efter läkemedelsbehandling inom barnintensivvård. Data består av kvalitativa forskningsintervjuer där åtta specialistsjuksköterskor intervjuats med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Insamlad data analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultatet redovisas i tre kategorier och tio subkategorier. I resultatet framkom svårigheter att tolka tecken på abstinens då symtomen kunde bero på andra tillstånd såsom sepsis eller sjukdom. Vikten av att trappa ut sederande och opioidläkemedel långsamt, samt värdet av att ha en individuell plan för vården framkom. Sjuksköterskorna använde sig av både farmakologisk och icke-farmakologisk behandling. Delaktiga föräldrar ansågs av betydelse och om de fått förståelse för situationen kunde det innebära en tryggare vård för alla. En svårighet som beskrevs var föräldrars oro som kunde skapa frustration hos personalen. I resultatet framkom även att en lugn och trygg miljö var viktigt men kunde vara svårt att uppnå då medicinsk apparatur störde och akuta åtgärder prioriterades samt att tid att vara hos barnet saknades. I diskussionen beskrivs svårigheter att tolka och bedöma abstinenssymtom och forskningen tar upp över 50 olika symtom för abstinens. Tolkning av barns symtom tycks vara en mycket subjektiv bedömning som medför en subjektiv behandling. Icke-farmakologiska åtgärder diskuteras som en del av abstinensbehandling vilket ger kontraster till intensivvårdssjuksköterskans arbetsuppgifter i en högteknologisk miljö.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom som innebär gradvis förlust av hjärnceller och obotliga försämringar av kognitiva funktioner samt minnesförmåga. Sjukdomen förändrar personens personlighet, beteende och humör vilket drabbar hela familjen. Rollerna i familjen förändras och det är vanligt att anhöriga vårdar familjemedlemmen med Alzheimers sjukdom i hemmet. Sjuksköterskan har ansvar i mötet med personen med Alzheimers sjukdom och anhöriga. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att leva nära personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar användes och granskades. Artiklarna analyserades utifrån fem steg. Resultat: I resultatet identifierades två kategorier; Familjens vardag förändras (Den sjukes annorlunda beteende, Anhörigas känslor, Behov av egentid) och Förlust av en partner (Förändrad och förlorad kärlek, Att skiljas åt, Rädsla inför framtiden).  Slutsats: När familjemedlemmen drabbats av Alzheimers sjukdom ställdes anhöriga inför utmaningar och nyuppkomna situationer som krävde anpassning. Anhöriga upplevde negativt bemötande av sjukvården när personen som börjat uppvisa symtom sökte vård. Anhörigas liv förändrades psykiskt, fysiskt och socialt. Familjedynamiken påverkades när roller inom familjen fick omfördelas. Sjuksköterskan bör använda familjefokuserad omvårdnad i mötet med dessa personer.

Bakgrund: Demenssjukdomar är samlingsnamnet utifrån olika symptom som orsakar skador i hjärnan. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen (70 %). Flera närstående med Alzheimers sjukdom bor i ordinärt boende och vårdas av anhöriga, vilket kan innebära både psykisk och fysisk belastning.   Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med närstående med Alzheimers sjukdom i dagligt liv.   Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs femstegsanalys.   Resultat: I resultatet framkom tre kategorier och nio subkategorier: Livssituationen förändras: Förändrade nära relationer, Oviss framtid och Förändrade känslor. Socialt liv förändras: Egentidsbrist och Social isolering. Förändrade behov: Sömn, Stöd samt Information och kunskap.   Slutsats: Anhöriga till närstående med Alzheimers sjukdom som lever tillsammans tar ansvar för vård och omsorg i ordinärt boende. Anhörigas behov av stöd och kunskap om sjukdomen ställer höga krav på hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har betydande roll i att stödja anhöriga i vårdarrollen.