Bakgrund: Faktum är att det finns en betydligt högre andel män på ledande positioner än kvinnor. Beror detta på att de är bättre ledare, eller har det med faktorer som organisationens struktur att göra? Författare har gjort en mängd studier kring tv-fiktion, och menar att fiktion inte bara är underhållning utan även ger en bild av den verklighet vi lever i. Det som händer där skulle även kunna inträffa i en ”vanlig” människas liv, men innehåller extrema faktorer för att fånga tittarens intresse. Detta är en bidragande faktor till att tv-serier når ut till så många människor, ett budskap kan förmedlas. Syfte: Uppsatsens syfte är att beskriva hur kvinnor och män som ledare framställs i vetenskaplig och populär ledarskapslitteratur samt jämföra och analysera dessa med framställningar av ledare i tv-serien Rederiet. Avgränsningar: Vi har endast studerat ledare med en formell chefsposition, kaptener som arbetar ombord på fartyget. Dessa har begränsats till tre kvinnor och tre män. Vi avser inte att beskriva hur något är, utan hur det framställs. Genomförande: Underlaget till empirikapitlet har inhämtats genom studier av utvalda videoavsnitt av tv-serien Rederiet. Slutsats: Sammanfattningsvis framställs karaktärerna i Rederiet som att de, enligt våra tolkningar, bäst stämmer överens med den vetenskapliga genusmedvetna litteraturen. Denna säger att det inte förekommer några skillnader ur ett individperspektiv, men att strukturen medför att kvinnorna anpassar sitt ledarskap till den manliga normen för att inte vara avvikande. Enligt hur ledarna framställs i Rederiet finner vi inga skillnader mellan kvinnor och män.

The current paper is a study of the character Christian Grey in the EL James trilogy Fifty Shades of Grey. The main aim is to find out how masculinity, sexuality and gender are constructed in this erotic fantasy. More over terms as femininity, unmanliness and gender have relevance to the study. Several studies have been done on romance novels and Harlequin in particular from a gender perspective, but few of them from a masculine point of view. Hence, no earlier study has been done on Fifty Shades of Grey with masculinity studies as the main tool of masculinity, or with theories of romance. The novels have been read and analysed with studies of the romance literature and masculinity as the main tool of analysis. The result shows that the character Christian Grey is ambivalent towards femininity and has a fear of losing control. And from this point of view the novels problematize patriarchy, male control and superiority.

Min hemstad Säffle har varit medialt exponerad i dokusåpor sedan början av 2000-talet. På webbplatsen YouTube läggs privata klipp upp om staden och människorna som lever där. Vad får exponeringen för konsekvenser? Undersökningens syfte vill synliggöra på vilka sätt en mindre stad presenteras och konstrueras i rörliga bildmedier. Hur ser några av Säffles ungdomar på hur deras hemstad framställs och de dokusåpadeltagare som representerar staden? Jag reste till Säffle för att intervjua fyra elevinformanter som går i årskurs nio på en grundskola om hur de ser på mediernas framställning av staden. De analyserade också YouTube-klipp om staden Säffle i ett filmsamtal. Informanterna introducerades efter intervjun till att själva skapa en reflekterande dokumentation med filmkamera om sin hemstad. Deras filmmaterial presenteras i undersökningens gestaltningsdel. Diskursanalys har använts som verktyg för att synliggöra vad som gör att mediebilden av Säffle presenteras inom konventionella och stereotypa ramar. Undersökningen visar att språket och dialekten är en viktig ingrediens för vem som äger rätt att vara den trovärdiga säfflebon, snarare än visuella attribut. Framför allt TV-medierna verkar vilja få oss att med exotisk blick betrakta landsortens lustiga karaktärer, som tycks skapa bättre TV med utpräglad dialekt. Medierna förstärker dokusåpornas deltagare med hjälp av musik, redigering och utsätter dem för planerade ”lekar” i programmen. På så sätt skapar mediernas berättelser hyperreella karaktärer där gränsen mellan det verkliga och fiktiva upplöses, på samma sätt som en lögnaktig men underhållande skröna. Undersökningen visar att Säffle framställs i medierna som en stad där invånarna gör bort sig och är pinsamma, trots programmens lättsamt humoristiska underhållningsanspråk. Många av de YouTube-klipp som används i undersökningens filmsamtal stämmer väl överens med hur Säffle är, enligt informanterna. Kanske är det så att gränsen mellan ”såpans” konstruktion och dokumentärens ”verklighet” är så hårfin att den knappt är märkbar, även för kritiska säfflebor. Två filmer (Informantfilm och Säffle på YouTube) finns tillgängliga som hör till examensarbetet.

Under 1950-talet skrev Ivar Lo-Johansson flera självbiografiska berättelser som på omslagen också benämns som självbiografiska romaner; Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten, Proletärförfattaren, vilka skildrar samtiden, 1910-talets slut till 1950-talets början. Författaren, som jag har intresserat mig mest för i analysen, är indelad i tolv kapitel som i princip skulle kunna läsas fristående från varandra. I boken får vi följa Lo-Johansson genom arbetardiktningens genombrottsår i 1930-talets början. Den unge författaren möter det nya samhället i spåret efter Stockholmutställningen. Diskussionerna bland författarkollegorna, som endast omnämns med initialer, går heta. Några av kollegerna, bland annat Harry Martinsson, Nils Ferlin, Gustav Hedenvind-Eriksson och Martin Koch, presenteras mer ingående. I Författaren beskriver Lo-Johansson också arbetet med sin egna första stora bok, God natt, jord. Syftet med den här uppsatsen har bland annat varit att undersöka vilka faktorer, som vinkar mot fiktion eller ickefiktion, både textinterna och textexterna, som återfinns i den självbiografiska romanen Författaren. Jag har också undersökt vilken funktion de karaktäristiska dragen får i berättelsen. Metoden jag har använt mig av är analys av primärmaterialet utifrån framför allt ett narratologiskt perspektiv. Samt en komparativ analys av primärmaterialet i förhållande till den traditionella självbiografin. Tidigt i min analys kunde jag konstatera att Författaren inte gick att kategorisera som antingen fiktiv eller ickefiktiv. Därför har jag undersökt vad i den självbiografiska romanen som vinkar mot fiktion respektive ickefiktion. Exempel på sådant i de självbiografiska romanerna som vinkar mot fiktion är bland annat att det förekommer en hel del mimetiskt berättande, symbolanvändning och andra berättartekniska och stilistiska grepp som är mer vanligt förekommande i den fiktiva berättelsen. Ivar Lo-Johansson övergår också emellanåt till att bli allvetande som berättare. Att den textexterne författaren Lo-Johansson är den samme som berättaren och bokens huvudperson leder tankarna till den ickefiktiva berättelsen. Vilket också Lo-Johanssons avsikt att avbilda verkligheten gör, trots att han har fått kritik för att allt i böckerna kanske inte är sant. Paratexternas funktion är viktig, för att beskriva boken på ett sådant sätt så att författarens syfte med den framgår. De har också som uppgift att signalera genretillhörighet. Ivar Lo-Johanssons självbiografiska roman måste därför läsas som just en självbiografisk roman. En genre som blandar en berättarmetod som anses mer vanligt förekommande i den fiktiva berättelsen med en författarintention som går ut på att på ett sanningsenligt sätt avbilda verkligheten. Att Ivar Lo-Johansson har en avsikt med det han berättar framgår tydligt. Det handlar om att föra fram en åsikt, ta ställning för eller emot. Ofta är det samhällets orättvisor stora och små, som presenteras. Det sker ofta ur ett klassperspektiv och målet med skrivandet är att, förutom att framställa sitt eget liv, förändra samhället.

Jag har i den här uppsatsen analyserat Baba Jaga je snijela jajes (2008) hybridlika struktur genom att göra en postmodernistisk analys. Under uppsatsens gång har jag läst och tolkat vad olika teoretiker har skrivit om postmoderna begrepp; såsom hybriditetsbegreppet, det ontologiska tvivlet samt även med att definiera myten och fiktionen. Jag har genom citat och analys gjort en personlig tolkning och skildrat detta i analysen. I min uppsats har jag visat att romanen har en hybridliknande struktur genom häxan Baba Jaga som saknar egenskaper och genom myten som saknar kärna. Jag har även visat detta genom den lekfulla berättarstrukturen och genreblandningen. Detta tydliggörs framförallt genom karaktärena i romanen som alla saknar identiteskärnor samt genom att författaren hävdar att alla kvinnor kan vara potentiella Baba Jagor.

The way we socialize today is radically different from how it was only twenty years ago. Since the arrival of the Internet more and more of what we know about the lives of our friends comes from text-based social networks, or blogs. This means that we all, more or less, have become authors of our own life stories and that the reality we live in have become fictionalized. In this paper I explore what effects this postmodern process of dissolving boundaries has had on the autobiographical genre, where the line between fiction and reality is traditionally stressed. By analysing Carina Rydberg’s (b. 1962) autobiographical novel Djävulsformeln (2000) I reveal how the autobiographical genre has evolved during the postmodernist era and how Philippe Lejeune’s autobiographical contract now commonly is replaced by a double contract (Poul Behrendt). This means that the contemporary autobiographical novel claims to be both a true story and made up, or, as Christian Lenemark calls it, true lies. To understand the mixed signals about whether the literary text is fiction or a true story the contemporary reader turns to the media and therefore authors more and more often choose to comment on and explain their works in interviews and articles to regain some control over how the text is perceived, thus overstepping the boundary of fiction. We have, as Lenemark puts it, a medialization of the role of the author. With the distinction between what is a depiction of reality and what is fiction, in a state of dissolution the traditional genre classifications have become dated. My claim is that the boundary between fiction and reality has imploded as an effect of the post- modern process and that readers today, like cultural consumers in general, look for "the real thing" but want a better reality than the one they get in real life. Traditional classifications like "autobiography", "reality" and "fiction" thereby no longer apply to contemporary literature.

Titel: "Fighting Freakin’ Voldemort" – En kvalitativ studie om hur The Harry Potter Alliance kommunicerar med sin målgrupp Författare: Louise Åslund och Magdalena Nyberg   Kurs, termin och år: Medie- och Kommunikationsvetenskap GR (C), C-uppsats. HT13 Handledare: Elisabet Ljungberg   Antal ord: 18 188   Problemformulering och syfte: Den här studien behandlar temat fanaktivism ur ett organisationsperspektiv och undersöker hur The Harry Potter Alliance (HPA) genom att anspela på gemensamma intressen väcker ett samhällspolitiskt intresse och engagemang hos sina anhängare. I och med detta berör uppsatsen ämnen som kan komma att ha betydelse för hur framtidens kommunikatörer skapar och bevarar trovärdiga och starka relationer med sina målgrupper i ett globaliserat, digitalt och nöjesorienterat samhälle. Studiens syfte är att undersöka hur HPA arbetar med relationsskapande och mobiliserande kommunikation i sina kanaler på Youtube och Facebook.   Metod och material: Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa textanalyser av HPA:s Facebookinlägg och Youtubevideor från åren 2010 och 2013. Urvalet skedde inom ett par på förhand identifierade icke uteslutande kategorier av kommunikation som vi ansåg täckte in alla olika typer av kommunikation (exempelvis citat, vlog, kampanjinformation, aktuellt tema, hänvisning till övriga sociala medier, samhällsinformation, samarbete med kändisar och kampanjinformation).   Huvudresultat: Resultatet av studien är att HPA:s kommunikation är målgruppsanpassad och ständigt cirkulerar kring ett gemensamt intresse för populärkultur och samhällsengagemang. Aktivismen HPA praktiserar och deltar i hanterar de ungas brist på politiskt engagemang och visar andra sätt att engagera sig än genom de parlamentariska partiernas ungdomsförbund. I den kommunikation där syftet är att bygga relationer snarare än att mobilisera fokuserar HPA på ämnen som ligger målgruppen nära, vare sig det är fiktion, innehållsvärld eller ett aktuellt tema. I mobiliserande syften anpassas kommunikationen efter samhällsproblemets grad av abstraktion (behov av förklaring) och organisationens planerade inblandning (kampanj eller bara upplysning). Ju mer förståelse och engagemang som krävs kring en fråga, desto viktigare verkar det vara för HPA att använda populärkultur för att förklara och engagera.     Nyckelord: Aktivism, fanaktivism, nördar, fans, The Harry Potter Alliance, HPA, fiktion, målgruppsanpassad kommunikation, mobilisering, populärkultur.

Univ., Diss.--Basel, 1994.

Univ., Diss.--München, 2000.

Zugl.: Habilitationsschrift Universität Erlangen-Nürnberg, 2005-06.