A written work about the process of working with the experimental film Carina.

No description available.

Syftet med den kvantitativa studien är att undersöka högstadieelevers läsvanor och attityder till fiktionstexter. Mot bakgrund av olika synsätt på svenskämnet, läroplanen, förståelsen av de svenska elevernas sjunkande läsförståelse, forskning om vilka fördelarna med fiktionsläsning är kontra vad som gör fiktionsläsning intressant samt tidigare forskning, har 31 elevers och åtta lärares enkätsvar sammanställts och granskats. Resultatet visar att i den undersökta elevgruppen är intresset för fiktionstexter och läsning av densamma tämligen lågt. Av elevernas enkätsvar kan man utläsa en marginell eller ingen skillnad mellan pojkars och flickors läsvanor och inställning till fiktionstexter. Däremot menade lärarna att flickor var mer positiva till fiktionstexter och även hade en högre läsförståelse. Vidare visar resultatet att fiktionsläsning hos högstadieelever har minskat och intresset för fiktionstexter är lägre än tidigare. Den huvudsakliga anledningen till detta är den digitala revolutionen som gör att eleverna tillbringar mycket tid uppkopplade framför skärmar och väljer att titta på filmer och serier, istället för att till exempel läsa en bok.

Digitaliseringen av det litterära samhället har medfört många nya möjligheter för skapandet och delandet av litteratur. Det jag ämnar undersöka i min uppsats är ett exempel på den digitala litteratur som faller utanför den etablerade bokmarknaden, mer specifikt det skräcklitterära kollaborativa projektet SCP Foundation. SCP Foundation presenteras som ett slags digitalt arkiv där läsaren får ta del av tusentals fiktiva dokument som beskriver anomala objekt på ett ytterst torrt och kliniskt språk. I detta arkiv kan läsaren bland annat ta del av dokumentet som hanterar SCP-055, ett objekt som karakteriseras av omöjligheten att komma ihåg vad det exakt är för något. Min uppsats utgår från objektet SCP-055 och med hjälp av Abigail De Kosniks teori kring digital fiktion och Eugine Thackers teori kring skräckfiktion så ämnar jag undersöka hur SCP-055 relaterar till en diskurs kring digital lagring av information och den moderna rädslan kring överflödig information. Vidare kopplar jag denna diskurs till konceptet övernaturlig skräck, och argumenterar för att SCP-055 genom dess mottagande av läsaren avslöjar en destruktiv relation till det okända. Min uppsats hanterar dels det dokument som berör SCP-055, men även ett smalt urval andra berättelser och även kommentarsfälten på SCP Wiki, för att föra en diskussion kring hur objektet påverkas av SCP Wikis kollaborativa format, där varje läsare blir en möjlig medförfattare. Jag argumenterar för att SCP-055 dels pekar på en fruktan inför den oändliga information som finns att tillgå digitalt och även hur dess kollaborativa format möjliggör att SCP Wikis gemenskap fortsätter att låta objektet vara okänt.

This essay explores the representation of pedagogy in the fictional works of the Harry Potter books and how teachers can use this to gain new knowledge to some extent and draw inspiration from it. It continues by arguing that fiction can be used as a source of new knowledge both on a general level and in a school context when used in the classroom. The Harry Potter books are particularly good to use since they belong to the crossover literature genre, which can arouse the desire to read both in young people such as students and adults such as teachers. The basis for this analysis is J.K Rowling's characterisation of the teachers at Hogwarts, the school of witchcraft and wizardry, and the teaching methods that are used at Hogwarts. The following teachers will be analysed: Professor Dumbledore, Professor McGonagall, Professor Snape, Professor Lupin and Professor Umbridge. In order to be able to analyze these teachers, they will first and foremost be divided into different teaching styles with associated sub-areas to see how they teach. Furthermore, different teaching philosophers will be used, where among others, the concept "learning by doing" by John Dewey will be included.

In August, 1999 sensational news spread over the world’s mass-media: the collection of the Berliner Sing-Academie (Bach’s Archive as it was named in newspapers), long thought lost, was found in Kiev.

Syftet med vårt examensarbete har varit att få en kunskap och en förståelse för hur populärkultur, med fokus på skönlitteratur, införlivas i religionskunskapsundervisningen för grundskolans senare år. Fokus låg på lärarnas arbete med skönlitteratur utifrån de tre didaktiska frågorna, vad, hur och varför. Litteraturstudier har visat att det finns många förtjänster med att föra in skönlitteratur i undervisningen samt att det kan finnas en viss problematik kring det.Vi använde oss av en kvalitativ forskningsmetod som bestod av semi- strukturerade intervjuer. Informantgruppen bestod av nio stycken lärare i de samhällsorienterade ämnena i grundskolans senare år. Urvalsgruppen var representerad från fem olika skolor i södra Sverige.Resultatet visade att majoriteten av lärarna ansåg att skönlitteratur lämpar sig i de flesta arbetsområden inom religionskunskap med en betoning på världsreligionerna. Skönlitteraturen användes främst genom högläsning och elevers egen läsning. Läsningen skulle resultera i diskussioner, reflektioner och jämförelser. Argument som fördes fram till varför lärarna använder sig av skönlitteratur var främst att styrdokumenten påtalar det men också för att det ökar elevernas empati, reflektionsförmåga och ger en djupare kunskap.Vår slutsats är att skönlitteratur har mycket att tillföra i religionskunskapsundervisningen samt att eleverna har mycket att vinna genom läsningen. Men det krävs ett gediget arbete av läraren för att föra in skönlitteratur i religionskunskapsundervisningen på ett konstruktivt vis.

Mitt examensarbete har bestått av två delar - en gestaltande och en skriftlig. Den förstnämnda resulterade i utställningen Kung Minos hjärna som löst kretsade kring den grekiska myten om Minotauren och labyrinten. Utställningen bestod av tio tusch- och akrylteckningar (dessa föreställde bland annat djur, människor och skelettdelar i olika rum och landskap) samt en kort text om det gamla Grekland, den bestod mest av gissningar eller kanske en slags önskningar. Den gestaltande delen var alltså också den delvis skriftlig.  Examensarbetets andra del, Världarnas gråvatten, är den här uppsatsen. Jag har skrivit om mitt liv (inte i sin helhet utan noggrant utvalda delar) och om hur jag tänker på min och andras konst. Jag driver linjen att bilder existerar mitt emellan den fysiska världen och betraktarens inre samt att till synes statiska konstverk förändras innehållsmässigt över tid. Uppsatsen innehåller också ett avsnitt om fiktionens ursprung, jag försöker reda ut det hela från början. Allt avslutas med en beskrivning av hur jag arbetar, hur jag blandar samman olika intryck till en ny helhet. Min skriftliga uppsats är delvis gestaltande.

Diss. phil. I Zürich, 2007 (Austausch beschränkt). / Im Buchh.: Köln : H. von Halem. Literaturverz.

Det litterära reportaget skiljer sig från nyhetsjournalistiken i att det använder en litterär narrativ form för att återge ett verkligt innehåll. Till skillnad från skönlitteratur gör det litterära reportaget ett dokumentärt anspråk som förbinder reportageförfattaren med historien som berättas, och det som berättas måste förutom att vara sant också berättas på ett sätt som hedrar det dokumentära anspråket. Det dokumentära anspråket ger upphov till narrativa begränsningar och i reportage om historiska händelser framträder dessa narrativa begränsningar tydligt eftersom reporterns tidsmässiga och rumsliga belägenhet begränsar möjligheten att införskaffa erfarenheter av den historia som berättas. Den här uppsatsen undersöker de narrativa formbegränsningar som det dokumentära anspråket ger upphov till. Syftet är att genom en narratologisk analys av historiska reportage undersöka de narrativa strategier författarna använder sig av för att dramatisera ett verklighetsbaserat innehåll. Den narratologiska analysen operationaliseras genom att Gérard Genettes narratologiska kategorier appliceras som analytiska kategorier i en kvalitativ innehållsanalys av tio stycken historiska reportage. Analysen visar att de narratologiska begränsningarna framträder tydligt med avseende på kategorierna modus och röst. Medan berättarens möjligheter att laborerar med berättelsens tempus påverkades i mindre utsträckning. För att motverka de narratologiska begränsningarna använder sig författarna av ett antal strategier för att återskapa sinnesintryck. I analysen framkommer också att författarna använder skriftliga källor dels för att skapa mindre distans mellan berättare och historia, men också för att stärka den dokumentära läsupplevelsen.