<p>Att verka med ett militärt förband i subarktisk miljö är krävande då det alltid finns en naturlig fiende närvarande – den ständiga kylan. Det finns mycket skrivet om ledarskap, subarktisk miljö och Finska vinterkriget men jag har inte funnit något om ledarskapets betydelse i subarktisk miljö. Syftet med denna uppsats är att undersöka om utvecklande ledarskap är en applicerbar ledarstil i subarktisk miljö. Denna uppsats bygger på kvalitativ text analys med en analys av subarktisk miljö, utvecklande ledarskap samt om Finska vinterkriget 1939-1940. Resultatet i denna uppsats visar att utvecklande ledarskap är en bra ledarstil i subarktisk miljö, en miljö som kan beskrivas som en extrem miljö. Dock så skiftar de olika delarnas betydelse i utvecklande ledarskap beroende på vilket uppdrag som gruppen har samt i vilken situation som gruppen befinner sig i vid ett specifikt tillfälle.</p> / <p>To work with a military unit in the subarctic environment is demanding, and then there is always a natural enemy of the moment - the constant cold. There's a lot written about leadership, subarctic environment and the Finnish Winter War, but I have not seen anything on the leadership role in the subarctic environment. The purpose of this paper is to examine whether developing leadership is a leadership style in applicable subarctic environment. This essay is based on qualitative text analysis with an analysis of the subarctic environment, developing leadership and the Finnish Winter War of 1939-1940. The results in this paper show that developing leadership is a good leadership style in the subarctic environment, one environment that can be described as an extreme environment. However, as the shifting importance of different parts developing leadership, depending on the mission that the team has and in what situation the group is in at a specific time.</p>

The aim of this dissertation is to investigate the distinctive character and variations in the landscape portraits in Synkkä yksinpuhelu, by the Finnish author Olavi Paavolainen, as well as investigate the significance of the landscape portraits for the work as a whole. Paavolainen calls his work a war diary. It comprises the years 1939-1944 when Finland suffered first the Winter War (Russo-Finnish War) and then the Continuation War with the Soviet Union. The author served at the front during the first year of the Continuation War and then afterwards at general staff headquaters. In the first part of the work the author focuses on describing the Karelian landscape which had become the battlefield. The latter part brings out the war time political events in Finland and in other parts of the warring world. As a form, the diary gives the author possibilities to use texts with various styles and content. In general, Synkkä yksinpuhelu can be said to contain history, autobiography, political and cultural essays, landscape portraits and travel sketches. The landscape portraits assume a central position in the book because of the scope, about a third of the total pages. In these portraits a few of the main themes of the work are developed. At the same time these themes build an antithetical relationship: nature creates and preserves life while war annihilates it. A number of the portraits, for exemple, descriptions of the moon and burial places, are a recurrent motif, giving the text structure and strengthening the theme of impermanence. In an exteded sense, Paavolainen's own concept of the thinking landscape can be used to characterize his portraits because the surrounding landscapes communicate his own moods and thoughts. This manner of describing nature ties together schools of art, such as romanticism, symbolism, expressionism and surrealism, where it is characteristic to allow the outer world to reflect the inner state of the soul. Paavolainen makes numerous references to works, authors and artists from the 19th and 20th centuries in his portraits. Using means such as irony and antithesis and with a sprinkling of ambivalence, the intertextual and interartistic relations illuminate the author's attitudes towards prevailing conditions. They also accentuate his thoughts about the purpose of existence.

Att verka med ett militärt förband i subarktisk miljö är krävande då det alltid finns en naturlig fiende närvarande – den ständiga kylan. Det finns mycket skrivet om ledarskap, subarktisk miljö och Finska vinterkriget men jag har inte funnit något om ledarskapets betydelse i subarktisk miljö. Syftet med denna uppsats är att undersöka om utvecklande ledarskap är en applicerbar ledarstil i subarktisk miljö. Denna uppsats bygger på kvalitativ text analys med en analys av subarktisk miljö, utvecklande ledarskap samt om Finska vinterkriget 1939-1940. Resultatet i denna uppsats visar att utvecklande ledarskap är en bra ledarstil i subarktisk miljö, en miljö som kan beskrivas som en extrem miljö. Dock så skiftar de olika delarnas betydelse i utvecklande ledarskap beroende på vilket uppdrag som gruppen har samt i vilken situation som gruppen befinner sig i vid ett specifikt tillfälle. / To work with a military unit in the subarctic environment is demanding, and then there is always a natural enemy of the moment - the constant cold. There's a lot written about leadership, subarctic environment and the Finnish Winter War, but I have not seen anything on the leadership role in the subarctic environment. The purpose of this paper is to examine whether developing leadership is a leadership style in applicable subarctic environment. This essay is based on qualitative text analysis with an analysis of the subarctic environment, developing leadership and the Finnish Winter War of 1939-1940. The results in this paper show that developing leadership is a good leadership style in the subarctic environment, one environment that can be described as an extreme environment. However, as the shifting importance of different parts developing leadership, depending on the mission that the team has and in what situation the group is in at a specific time.

The aim of this study is to show how some persons with one of the Swedish national minority languages as mother tongue use a library with regard to their mother tongue and culture. The research questions are: How do Sami-speaking, Finnish-speaking and Meänkieli-speaking (Tornedalen Finnish-speaking) persons use a library with regard to their mother tongue and their culture? What aspects do they find important in this use? As a theoretical frame I have used Marianne Andersson and Dorte Skot-Hansen’s model of the functions of the local library and Will Kymlicka’s theory of the value of maintenance of minority cultures. The study is a qualitative user study. Deep interviews have been conducted with 9 persons with Finnish, Meänkieli or Sami as mother tongue.The results show that the main use of the library is as a cultural centre and the most frequently used service is borrowing of literature. Most Finnish-speaking persons use the library this way and find it satisfactory. The Sami-speaking persons who read in Sami use the library but the small supply of Sami literature at the libraries is partly a limiting factor. The literature available in Meänkieli is limited, but some use the library to get access to this literature. Exhibitions and cultural arrangements are not attended very frequently and the library’s social function is not very prominent. Some persons use the library in their studies or in their profession to get access to literature in Finnish or Sami. The use of the library as information centre is minimal.The access to literature, the possibility to speak their mother tongue with the library staff and the highlighting of the literature and culture at the library are factors that are important and contribute to language-maintenance and strengthening of the identity. The accessibility to the literature itself and the children’s possibilities to use the library are also important factors. The study is a two years master’s thesis in Library and Information Science.

Studiens övergripande syfte är att undersöka institutionen folkskolans syn på finska krigsbarn i Alvestabygden åren 1941-1945. Utifrån en strukturalistisk institutionsteori analyseras folkskolans behandling av de finska krigsbarnen, såsom det ger sig uttryck i källmaterialet. Källmaterialet består av examenskataloger från 30 folkskolor och material från Hjälpkommittén för Finlands barns arkiv. Folkskolans syn på krigsbarnen är intressant då folkskolan är den stora offentliga socialisationsagenten. Under perioden behöll fortfarande den Herbartska pedagogiken sitt grepp om skolan. De Herbartska idéerna fick tillsammans med en auktoritär skolkultur som resultat en skola med en disciplinerande funktion. En av studiens frågeställningar grundar sig på Bergs teori om utbildningssociologiska funktioner. Skolans funktioner är enligt den att reproducera en kunskapsbas/samhällsstruktur, kvalificera/sortera barnen för vuxenlivet, socialisera dem och förvara dem. Ur de 30 folkskolornas cirka 400 examenskataloger har 51 examenskataloger med spår av misstänkta krigsbarn sorterats ut. Undersökningen visar att 15 av 30 undersökta folkskolor har mött finska krigsbarn. Antalet unika krigsbarn har uppgått till 39. Folkskolans relation med de finska krigsbarnen var dubbelbottnad. Betygen visar att barnen klarat sina årskurser i alla de fall då de läst hela läsåret. Examenskatalogerna säger också en hel del om folkskolans syn på barnen. De är i stor omfattning särbehandlade i katalogerna. Det yttrar sig främst i att de i 35 av de 51 examenskatalogerna är placerade avskilda från de andra barnen i klasslistan. Det trots att olika lärare har använt olika principer för placeringen av barnens namn. Det yttrar sig ännu tydligare i noteringar kring de finska barnens namn. Det finns noteringar som till exempel ”finsk (räknas ej)”, ”finsk” har antecknats med röd penna vid namnen, det finns också exempel där man skrivit ”F” vid de finska namnen. Allt det här tyder på att folkskolan såg de finska barnen som något som skulle särbehandlas. Psykologen Lagnebro har i sin forskning hävdat att diskriminering i form av särbehandling i Sverige har fördjupat de finska krigsbarnens identitetsproblem i vuxenålder. Uppsatsen ger stöd för att även folkskolan särbehandlat de finska krigsbarnen och därmed medverkat till de framtida identitetsproblemen. I källmaterialet finner studien stöd för samtliga av Bergs utbildningssociologiska funktioner. Läsaren kan notera att förvaringsfunktionen var stor. De finska barnens närvaro i skolan tenderar att ha varit högre än de svenska barnens. Det trots att källmaterialet visar på en efterfrågan på skolbarnens arbetskraft i det lokala jordbruket.

<p>Studiens övergripande syfte är att undersöka institutionen folkskolans syn på finska krigsbarn i Alvestabygden åren 1941-1945.</p><p>Utifrån en strukturalistisk institutionsteori analyseras folkskolans behandling av de finska krigsbarnen, såsom det ger sig uttryck i källmaterialet. Källmaterialet består av examenskataloger från 30 folkskolor och material från Hjälpkommittén för Finlands barns arkiv.</p><p>Folkskolans syn på krigsbarnen är intressant då folkskolan är den stora offentliga socialisationsagenten. Under perioden behöll fortfarande den Herbartska pedagogiken sitt grepp om skolan. De Herbartska idéerna fick tillsammans med en auktoritär skolkultur som resultat en skola med en disciplinerande funktion.</p><p>En av studiens frågeställningar grundar sig på Bergs teori om utbildningssociologiska funktioner. Skolans funktioner är enligt den att reproducera en kunskapsbas/samhällsstruktur, kvalificera/sortera barnen för vuxenlivet, socialisera dem och förvara dem.</p><p>Ur de 30 folkskolornas cirka 400 examenskataloger har 51 examenskataloger med spår av misstänkta krigsbarn sorterats ut. Undersökningen visar att 15 av 30 undersökta folkskolor har mött finska krigsbarn. Antalet unika krigsbarn har uppgått till 39.</p><p>Folkskolans relation med de finska krigsbarnen var dubbelbottnad. Betygen visar att barnen klarat sina årskurser i alla de fall då de läst hela läsåret. Examenskatalogerna säger också en hel del om folkskolans syn på barnen. De är i stor omfattning särbehandlade i katalogerna. Det yttrar sig främst i att de i 35 av de 51 examenskatalogerna är placerade avskilda från de andra barnen i klasslistan. Det trots att olika lärare har använt olika principer för placeringen av barnens namn. Det yttrar sig ännu tydligare i noteringar kring de finska barnens namn. Det finns noteringar som till exempel ”finsk (räknas ej)”, ”finsk” har antecknats med röd penna vid namnen, det finns också exempel där man skrivit ”F” vid de finska namnen. Allt det här tyder på att folkskolan såg de finska barnen som något som skulle särbehandlas. Psykologen Lagnebro har i sin forskning hävdat att diskriminering i form av särbehandling i Sverige har fördjupat de finska krigsbarnens identitetsproblem i vuxenålder. Uppsatsen ger stöd för att även folkskolan särbehandlat de finska krigsbarnen och därmed medverkat till de framtida identitetsproblemen.</p><p>I källmaterialet finner studien stöd för samtliga av Bergs utbildningssociologiska funktioner. Läsaren kan notera att förvaringsfunktionen var stor. De finska barnens närvaro i skolan tenderar att ha varit högre än de svenska barnens. Det trots att källmaterialet visar på en efterfrågan på skolbarnens arbetskraft i det lokala jordbruket.</p>

Den här uppsatsen undersöker om styrdokumenten och förskolornas arbetsmetoder har stöd i forskningen vad gäller språkkunskaper, språkutveckling och kognition hos tvåspråkiga barn. I uppsatsen presenteras en litteraturöversikt för att sammanfatta några forskningsresultat nationellt och internationellt, samt en empirisk studie omfattande fyra kommuner i Uppsala län, där syftet är att undersöka mer konkret hur kommunerna arbetar med modersmålsstöd i förskolorna. En del av uppsatsen undersöker också möjligheten för modersmålsstöd i de nationella minoritetsspråken.Litteraturen visar att mängden input är viktig vad gäller språkkunskaper i allmänhet, samt att risken är stor för språkbyte ifall det inte finns något stöd utifrån för att stötta utvecklingen av ett minoritetsspråk i ett majoritetsspråksamhälle. Resultatet av kommunstudien visar att kommunerna har svårt att följa styrdokumenten fullt ut i fråga om att barn med annat modersmål ska kunna utveckla sitt modersmål. Inputen riskerar att bli väldigt begränsad, så som de undersökta kommunerna arbetar med modersmålsstödet idag.

No description available.

The aim of this thesis is to study how public libraries can work to support and promote a national minority language. In the thesis Uppsala Library’s work with the Finnish language is reviewed from 2000 to present.  The data was collected through qualitative interviews with five key figures from Uppsala Library and the Uppsala municipality, visits in four local public libraries and the digital library during the spring 2019 and by examining the official documents of the municipality and information that the local public libraries have produced between 2000 and 2019. Uppsala Library’s work with the Finnish language is discussed in the thesis through themes of power, nationalism and identity processes and analyzed in terms of language revitalization. The findings show that during the first decade Uppsala treated the Finnish language as any other foreign language. It provided access to media in Finnish, but the Finnish language was not visible in the library policy or in the library’s information material and program activities in Finnish were few. A major change in Uppsala Library’s work with the Finnish language started in 2010 when the municipality joined the administrative area for the Finnish language. Since 2010 Uppsala Library has with special efforts supported and promoted the Finnish language. Finnish is used in the library’s information material and is visible in the municipality’s and the library’s documents. Uppsala Library offers many kinds of media in Finnish. The library has organized events where the Finnish language is used for children and adults. The events have also brought to light the Swedish Finns’ experiences and the historical connection the Finnish language has to Sweden. Information in Finnish in the physical and digital libraries, however, could be improved. The objective of the Swedish policy on minorities is to provide support for the historical minority languages so that they are kept alive. Uppsala Library’s work during the 2010s shows public libraries’ potential as a forum for minority politics and their importance in the work with minority language revitalization. This is a two years master’s thesis in Library and Information Science.

Denna uppsats syfte är att analysera hur status förknippad med svenskan och finskan gestaltas i följande två romaner: Susanna Alakoskis Svinalängorna och Kjell Westös Vådan av att vara Skrake. Analysen görs utifrån språkväxling i de olika romanerna och genom en analys av de diskurser som konstrueras kring det finska respektive det svenska. Den valda metoden är en kritisk diskursanalys och i enlighet med denna metod tecknas också en övergripande bild av den historiska relationen mellan Sverige och Finland – den kontext utifrån vilken diskurserna formas. Utöver detta hämtas andra teoretiska begrepp, som attityder, ur sociolingvistiken. Uppsatsen tar avstamp i den tidigare forskning som finns om relationen mellan skönlitteratur och flerspråkighetsförhållanden, men särskiljer sig delvis från denna sett till metodval.Uppsatsens resultat visar att vissa värden tillskrivs, och att vissa diskurser formas kring, det finska och det svenska i romanerna, i och genom språkväxling, karaktärer, handlingar och beskrivningar. På olika sätt gestaltas, generellt sett, en högre status hos det som associeras med det svenska än det finska. Men diskurserna som konstrueras kan inte förstås som separata från övriga diskurser och aspekter – i Svinalängorna sammanblandas de med klass- och genusperspektiv och i Vådan av att vara Skrake kompliceras bilden av ett speciellt sorts berättande.