No description available.

<p>De finska kaléromerna har levt i Sverige och Finland i nästan 500 år. Trots den långa närvaron är romer fortfarande en segregerad, marginaliserad och diskriminerad grupp i samhället. På grund av den omfattande diskrimineringen döljer många romer sitt ursprung, men de finska kaléromerna gör tvärtom. De är stolta över sitt ursprung och synliggör sin tillhörighet genom att använda traditionella kläder. </p><p>Syftet med uppsatsen är att i första hand förstå hur omfattande diskriminering och varaktigt utanförskap kan kombineras med stolthet. Därav följer frågor om hur man hanterar diskriminering, hur gruppen kan hålla ihop efter 500 år och var man finner kraft till att vara stolt. </p><p>Studien är kvalitativ och består av intervjuer med två finska romer som syftar till att förstå individens upplevelse av vad det innebär att vara finsk rom i samhället idag. En kortare gruppintervju är också utförd med fem svenska äldre män för att få en indikation på vilka stereotypa föreställningar det finns om romer.</p><p>Uppsatsen kommer att visa hur stolthet möjliggörs genom bibehållen distans till den stigmatiserande i kombination med ohotade sociala band till den grupp man vill tillhöra. Den kommer också att visa hur diskriminering och stigmatisering påverkar självbild, distans, kategorier och fördomar i en cirkelrörelse som bidrar till att förstärka diskrimineringens konsekvenser. Vidare kommer jag att visa hur de traditionella kläderna fungerar både som ett sätt att distansera sig från och närma sig Den Andre. Slutligen åskådliggörs vilka positioner främlingen kan ha i förhållande till majoritetssamhället, där den mest dynamiska positionen är Balanskonstnärens eftersom han lyckas bibehålla närheten till sin egen grupp, samtidigt som han möter Den Andre.</p>

The object of this study is to shed new light on both the influence exerted on Finnish by the Swedish language, and on the mechanisms by which language contact in structural domains takes place. It is argued that syntactic borrowing should be regarded as a subtype of reanalysis and extension rather than as an independent mechanism. Also, the need to regard linguistic structural change as teleologically motivated rather than deterministically caused is stressed. Possibilities to apply a framework based on A.N. Whitehead’s process philosophy to language change are explored. The corpus consists of six legal translations from the 1580s to 1759. The areas studied, all relating to Finnish object and subject marking, are those of the Finnish passive, which under foreign influence has shown tendencies to change from a typically non-promotional passive to a promotional passive; Finnish necessitive constructions, which form an active-stative subsystem within Finnish with marked active subjects and unmarked objects/non-active subjects but have shown tendencies to develop a nominative-accusative system in dialects influenced by Swedish; and the Finnish relative word "kuin", which has been taken to be a Swedish calque modelled on "som". The result is a complex interplay of reanalyses and extensions with foreign model patterns involved to a varying degree. Development of a promotional passive seems to involve both internal semantic factors and Swedish models. Necessitive subjects appear to be marked or unmarked on the basis of a merger between constructions involving active subjects and passive objects, possibly modelled on Swedish. And the relative word "kuin" has been integrated into Old Finnish in a way at odds with the usage of the model pattern. This vindicates abandoning the dichotomy between “internal” and “external” changes, and regarding language contact as a background factor rather than as an independent cause.

De finska kaléromerna har levt i Sverige och Finland i nästan 500 år. Trots den långa närvaron är romer fortfarande en segregerad, marginaliserad och diskriminerad grupp i samhället. På grund av den omfattande diskrimineringen döljer många romer sitt ursprung, men de finska kaléromerna gör tvärtom. De är stolta över sitt ursprung och synliggör sin tillhörighet genom att använda traditionella kläder. Syftet med uppsatsen är att i första hand förstå hur omfattande diskriminering och varaktigt utanförskap kan kombineras med stolthet. Därav följer frågor om hur man hanterar diskriminering, hur gruppen kan hålla ihop efter 500 år och var man finner kraft till att vara stolt. Studien är kvalitativ och består av intervjuer med två finska romer som syftar till att förstå individens upplevelse av vad det innebär att vara finsk rom i samhället idag. En kortare gruppintervju är också utförd med fem svenska äldre män för att få en indikation på vilka stereotypa föreställningar det finns om romer. Uppsatsen kommer att visa hur stolthet möjliggörs genom bibehållen distans till den stigmatiserande i kombination med ohotade sociala band till den grupp man vill tillhöra. Den kommer också att visa hur diskriminering och stigmatisering påverkar självbild, distans, kategorier och fördomar i en cirkelrörelse som bidrar till att förstärka diskrimineringens konsekvenser. Vidare kommer jag att visa hur de traditionella kläderna fungerar både som ett sätt att distansera sig från och närma sig Den Andre. Slutligen åskådliggörs vilka positioner främlingen kan ha i förhållande till majoritetssamhället, där den mest dynamiska positionen är Balanskonstnärens eftersom han lyckas bibehålla närheten till sin egen grupp, samtidigt som han möter Den Andre.

Intresset av att studera Finland har sin grund i det senaste decenniets PISA resultat. Finland har nått toppresultat i samtliga tre kunskapsområden matematik, naturkunskap och läsförståelse hos 15-°©‐‑åriga elever. Jag ville undersöka hur lärare i Sverige och Sverige uppfattar sin undervisning, eftersom barns första kontakter med skriftspråket och den inledande läsinlärningen spelar stor roll för hur barnens läsning kommer att utvecklas under skoltiden. Jag använde mig av två enkäter när jag undersökte hur fem svenska och fem finlandssvenska lärare uppfattar att de arbetat med läs-ˇ‐‑ och skrivutveckling under elevernas första skolår. Enkäterna skickades via e-°©‐‑post i form av bifogande dokument. Svaren sändes tillbaka till mig och de sammanställdes, analyserades och diskuterades utifrån ett literacyperspektiv. Lärarna delades in i svenska och finlandssvenska grupper. Det gjorde att jag kunde synliggöra skillnader och likheter mellan mina informanter. Resultatet i dessa studier synliggjorde en mängd olikheter och likheter mellan våra länder bland annat läxans roll, lärarnas arbetsförhållanden och förutsättningar för sitt arbete samt hur lärare arbetade när det uppstod problem med läs-ˇ‐‑ och skrivutvecklingen.

<p>Abstract</p><p>An extensive migration from Finland to Sweden took place in the 1960’s</p><p>and 1970’s.The Finnish immigrant children were brought up with two</p><p>different sets of values and attitudes; one at the home domain and a different</p><p>one at school. Being caught between two different cultures affected the</p><p>children in different ways.</p><p>The aim of this study is to investigate how the Finnish second generation</p><p>perceive and identify themselves.</p><p>Keywords: Finnish background, identity, ethnicity, migration</p><p>Abstrakt</p><p>Den omfattande emigrationen från Finland till Sverige under 1960- och</p><p>1970-talet medförde att många finska barn anlände till Sverige. De finska</p><p>invandrarbarnen uppfostrades med två olika kulturer; en hemma och en</p><p>annan i skolan och detta kom att påverka barnen på olika sätt.</p><p>Syftet med denna uppsats är att belysa vilken etnisk identitet finska</p><p>andragenerationsinvandrare uppger att de har. Vidare undersöks om</p><p>kunskaperna i det finska språket är en betydande faktor för bevarandet av</p><p>den finska identiteten.</p><p>Nyckelord: finska invandrare, identitet, etnicitet, emigration</p>

I denna uppsats har målet varit att försöka skapa en uppfattning om hur lärare säger sig resonera kring styrdokumentens skrivningar om Sveriges nationella minoriteter, hur de hävdar att deras förkunskaper i ämnet ser ut och sedermera hur de säger sig planera och utföra undervisningen kopplat till minoriteterna. Genom kvalitativa intervjuer med sju högstadielärare - tre svensklärare och fyra samhällskunskaps- och historielärare har vi kommit fram till att endast en av de intervjuade lärarna har fått med sig någon kunskap om de nationella minoriteterna från sin lärarutbildning. Detta har lett till att lärarna fått inhämta kunskaper på eget håll. Resultatet visar att alla lärarna i studien säger sig undervisa om minoriteterna, men upplägget på undervisningen ser olika ut sett till innehåll och var det får plats i terminsplaneringen. Mycket beror på klassens komposition då flera av lärarna väljer att styra undervisningens innehåll mot det som känns relevant för demografin i klassrummet. En annan viktig aspekt i vad som styr innehållet är lärarens egna kunskaper och tolkning om vad som är relevant för ämnet. Lärarnas gemensamma uppfattning är att det är ett viktigt område och att det är viktigt för eleverna att lära sig om minoriteterna och deras historia. Respondenterna försöker arbeta interkulturellt och lägger stor vikt vid etik och moral i undervisningen; att ha empati och förståelse för minoriteterna anser lärarna vara något av det viktigaste med undervisningen. Det är därför inte ovanligt att lärarna hävdar att de inkluderar arbetet om minoriteterna i områden som handlar om etik och moral och det är en gängse uppfattning att ämnesöverskridande arbete är att föredra.

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie är att belysa bråkräkningens roll i den svenska respektive finska skolan genom att undersöka matematiska läromedel för elever. Bråkräkningen är en matematisk baskunskap som ligger till grund för andra områden inom matematiken som algebra, procenträkning samt att de aktuella räknereglerna för decimaltal motsvarar reglerna för bråk (Ma, 1999, s. 55; Löwing, 2008, s. 229). Trots att Sverige och Finland är grannländer uppvisar de vitt skilda skolresultat, bland annat i matematik, och det är möjligt att läromedlens framställning av bråkräkning har en central roll i detta. En innehållsanalys har därför gjorts av tre läromedel från respektive land där avgränsning gällande årskurser gjordes till årskurs fyra. Genom att använda en komparativ metod granskades de utvalda läromedlen (Denk, 2002, ss. 7,31). Böckernas innehåll, språkbruk, symboler samt kreativa matematiska resonemang har analyserats för att åskådliggöra likheter respektive skillnader läromedlen emellan. Jämförelsen baserades på didaktikforskaren Madeleine Löwing modell över människors uppfattningar av bråktal (2008, ss. 249–253). Resultatet som framkom var att de finska matematiska läromedlen gynnar inlärning av matematik i större utsträckning än de svenska. Analysen visade att de finska läromedlen är mer komplexa till innehållet. Finland börjar med mer avancerad bråkräkning redan i lågstadiet, något som inte sker förrän under mellanstadiet i Sverige. Detta då endast lättare bråkräkning berörs under årskurserna 1–3 i svensk skola, vilket framkommer om man granskar de olika ländernas läroplaner. En snabbare progression i de finska läromedlen kan även skönjas. Deras matematiska språk blir mer avancerat i snabbare takt, något som verkar gynna de finska elevernas inlärning inom matematiken. I de svenska materialen uppmanar läromedlen att undervisningen kan vara ämnesintegrerat genom ett större omfång av flytande text. Vilket har lett till att Pixel (2007) och Mattespanarna (2011) även har ett mer varierat bildspråk i form av olika modeller som tillhandahålls eleverna, vilket i sig är positivt. Men de finska läromedlen var däremot mer innovativa samt omfattade en större grad komplexitet innehållande olika typer av uppgifter, svårigheter samt konkret material.