När coronapandemin slog till våren 2020 var kemiundervisningen på gymnasieskolorna i Sverige planerad huvudsakligen som närundervisning och få skolor och lärare var förberedda på den snabbt beslutade omställningen till fjärrundervisning. Under vår VFU-period under vårterminen 2021 uppstod en unik chans att undersöka hur ett antal erfarna kemilärare ställde om och hanterade denna speciella situation av undervisning med förutsättningar som ständigt ändrades med kort varsel beroende på smittoläget i Sverige. Lärarna blev tvungna att använda digitala verktyg i sin kemiundervisning under perioderna när eleverna inte fick komma till skolan utan satt hemma framför sina datorer. Syftet med denna studie var att utifrån ett lärar- och elevperspektiv undersöka pandemins effekter på kemiundervisningen på gymnasiet som bedrivits i en hybrid delvis på distans, delvis i klassrummet samt ibland till och med båda samtidigt. En huvudsakligen kvalitativ undersökning har genomförts med data från semistrukturerade intervjuer av kemilärare på gymnasiet samt från elevenkäter som analyserades med tematisk analys. Analysresultatet pekar på att lärarna själva medger att de haft stora utmaningar med fjärrundervisningen som de upplever inte gett samma lärande som närundervisning. Trots denna försvårande omständighet upplevde lärarna att de generellt lyckades nå kursmålen tack vare ständiga omplaneringar, merarbete och med extrastöd till eleverna åstadkomma ett lärande i kemi i slutet på läsåret på ungefär samma nivå som tidigare år med enbart närundervisning. Elevernas uppfattning var att det var svårare att lära sig under distansperioderna vilket medförde stora tapp i motivation och de gav uttryck för att de hade föredragit att få vara mer i skolans lokaler för att lära sig mer av eget laborerande och kunna interagera lättare och mer med både lärare och klasskamrater. / A mainly qualitative survey was conducted using insights from semi-structured interviews of high school chemistry teachers and thematically-analyzed student surveys. The teachers admitted there were major challenges with using online methodologies and tools for education that had not provided the same level of learning as the traditional classroom environment. Despite the aggravating circumstances disrupting their classes, the teachers managed to generally achieve the course goals. However, it required continuous planning, additional time and extra support for them to help students reach the course goals at the same levels as previous years. The students perceived this initial period of remote learning to be more difficult which led toa reduction in motivation. They claimed that lab work was more conducive at school where they could interact more easily and engage with teachers and fellow classmates.

Åhpadibmien ulmmie leä máhttuob akttasadtjen jah meälggadeåhpadibmien bijrra váddiet ubmejensámien unnibelåhkkuongiällije nïnnuodit. Vuaduo jah uhttsalibmie uvddale sjiehties máhttuo vuösiete jah ájáj mah leäh guaruos guh dannie åhpadibmie urra diediedibmien bijrra váddiet. Almmas åhpadibmien vuöhkien tjarra leä máhttielis åhpadibmien ulmieb ráriestit jah uhttsalimmij gehtjelvassijde vásstieduvvh. Diedietimmijde leä tjåggáme ubmejesámien liärruobåddijde geähttadit jah ubmejesámien liärratïjjijde siärra vuöhkkiene gehttjadit. Teorïjjan vuaduo sociokultuvran teorïjjub ävkkije guh máhttielisvuahtta giälliije buerest ussjadallat guh ájnas veähkkie liärruomen meht. Buhtasijde vuösiete meälggadeåhpadibmie vuöhkkiene leä dárbies nåváj dåjbmá. Meälggadeåhpadibmien hástalassh bühth jiänamus liärruomen byjrramiste, ïllak vánnie ubmejesámien bïjkuos liärruogirjieh jah liärruobåddah gåvnnijeäh, plänemij tjualbmah jah vánies lágiediebmie jïjtja skuvlaste. Hållijeäh áj sávvatassub subsasth dáruon ábnasijne skuvlane ekttijne barggat. Sïjjan bargguo die álggiebe sjaddá jah liäruokij giällaidentiteta nïnnuotuvvá. Skuvlla jah unniebelåhkkuogiälij åhppatimmie leäh ájnnash eäljjuodibmien giälij uvdste. Åhppatibmie vuösiete leä eŋŋe jiäna bargguo dáruon vuaduoskuvlane jüs galggá ubmejesámiengiälub nïnnuodit. Åhppatibmie vuösiete leä eŋŋe jiäna bargguo dáruon vuaduoskuvlane jüs galggá ubmejesámiengiälub nïnnuodit. / Denna studie har som syfte att bidra med kunskap om samarbetet med svenskämnet och fjärrundervisningens möjligheter för att stärka minoritetsspråket umesamiska. Bakgrunden och den tidigare forskningen presenterar relevant kunskap likväl som att den visar på det forskningsglapp denna studie bidrar med ny information om. Genom kvalitativ fallstudie som metod kan studiens syfte diskuteras och forskningsfrågor besvaras. Som datainsamlingsmetod har både ostrukturerade icke-deltagande observationer av umesamiskalektioner och semistrukturerade djup-intervjuer med umesamiska lärare används. Som teoretisk bas används den sociokulturella teorin som ger möjlighet att fokusera på språket som ett viktigt redskap för lärande. Resultaten visar att fjärrundervisningen som metod är såväl nödvändig som fungerande. Utmaningarna med fjärrundervisning handlar till övervägande om utifrån som lärmiljön, avsaknaden av offentliga läromedel på umesamiska, otillräcklig undervisningstid, schematiska problem och bristande engagemang från den ordinarie skolan. Informanterna uttryckte även en önskan av ett samarbete med svenskämnet både för att underlätta sitt arbetet samt för att stärka umesamiskan och stärka elevernas språkliga identitet. Skolan och undervisningen av minoritetsspråk är viktiga i revitaliseringen av hotade språk. Studien visar på att det fortsatt finns mycket att göra i den svenska grundskolan för att stärka det umesamiskaspråket. / The study aims to bring knowledge about the possibilities to strengthen the Umesámi language through collaboration and remote education. The background and the previous research show the research gap that exists and that this study will give new information about. Through a qualitative case study as a method the aim of the study can be discussed, and the research questions can be answered. Unstructured non-participating observations of Umesámi lessons and semi structured in-depth interviews with Umesámi teachers are this study’s chosen data collection methods. The study investigates the possibilities to strengthen the Umesámi language. Sociocultural theory is functioning as the theoretical base of this study, and it is making it possible to focus on the language as a valuable tool for learning. The results display that remote education is not only a necessary method but also a method that works. Most of the challenges with remote education come from the learning environment, the non-official existing teaching materials in Umesámi, the lack of teaching time, schematic problems, and lack of commitment from the ordinary school. The informants expressed a wish to collaborate with the Swedish subject, both to facilitate the work burden and strengthen the Umesámi language and the pupils’ linguistic identity. Both school and the education of minority languages play an important part in the revitalization of endangered languages. The study shows that there still is a lot to do in the Swedish elementary school to strengthen the Umesámi language.