Folketshus och en plats för de lokala producenterna att sälja de lokala produkterna i hjärtat av Nynäshamn. Jag valde denna plats för att den av många uppfattas som osäker och mörk. Genom att skapa en mer levande och användbar miljö kan den outnyttjade grusplanen få nytt liv och bli en tillgång för hela samhället.Genom att skapa en sådan plats för hållbar livsmedelsproduktion i Nynäshamn skulle det inte bara gynna de lokala producenterna och konsumenterna, utan även ge möjlighet till kunskapsdelning och främja samarbete inom sektorn. Det skulle vara en möjlighet att stärka Nynäshamns image som en hållbar och progressiv stad och dra till sig intresserade besökare och turister som är angelägna om att stödja hållbara initiativ och njuta av kvalitetsprodukter från närområdet. / A community center and a place for the local producers to sell the local products in the heart of Nynäshamn. I chose this place because it is perceived by many as unsafe and dark. By creating a more vibrant and useful environment, the unused gravel pitch can be given new life and become an asset for the whole community. By creating such a place for sustainable food production in Nynäshamn, it would not only benefit the local producers and consumers, but also provide an opportunity for knowledge sharing and promote cooperation within the sector. It would be an opportunity to strengthen Nynäshamn's image as a sustainable and progressive city and attract interested visitors and tourists keen to support sustainable initiatives and enjoy quality products from the local area.

Nickstadalens hus för hantverk och scenkonst är ett förslag på en ny hybridbyggnad i centrala Nynäshamns västra utkant. I området finns en populär badplats och camping, vilket gör platsen till en viktig samlingspunkt i Nynäshamn under sommarhalvåret. Dalen ramas in av permanent bebyggelse i form av lägenhetshus och villor. Under vinterhalvåret är platsen inte lika välbesökt. Därför kan järnvägsmuseet, som ligger strax norr om campingen, bara kan hålla öppet en gång i månaden under vintern.  Syftet med projektet är att skapa en hybridbyggnad i Nynäshamn där invånarna kan samlas för att utöva eller lära sig om hantverk, samt reparera till exempel möbler och kläder. Det i kombination med en plats för att uppleva eller utöva scenkonst. Byggnadens verkstäder kan både nyttjas av invånarna och av teatern för att bygga kuliss och sy upp kostym. Huset är placerat intill järnvägsmuseet på en yta som idag är outnyttjad. Projektets syfte är också att aktivera området även under vinterhalvåret, samt att skapa en fungerande helhet på tomten tillsammans med järnvägsmuseet. / Nickstadalen’s House of Crafts and Performing Arts is a proposal for a new hybrid building situated in Nickstadalen, an area on the west edge of central Nynäshamn. The site is an important node in Nynäshamn during the summer months because of its popular beach and camping. More permanent housing such as apartment buildings and villas frame the area. During winter the area is not as frequently visited. Therefore, the Railway Museum situated north of the camping grounds, is only open once a month during winter.  The aim of the project is to create a hybrid building in Nynäshamn where the inhabitants can gather and practice or learn about crafts and of how to repair furniture and clothes etc. Moreover, it is a space to practice or experience performing arts. The workshops can be used by the public or by craftsmen to make backdrops, props and costumes for the performances. The building is placed next to the museum, an area which of current state is wasteland. Additionally, the aim is to make Nickstadalen an attractive area all year round and to create an entirety on the plot together with the existing museum.

Byggnaden är publik och programmet kretsar kring odling. Byggt på en stålstomme är de exteriöra material i fasaden är polykarbonat och glas och består av stora öppningsbara dörr- och fönsterpartier. Byggnaden består av tre klimatzoner där den första fungerar som vinterträdgård. Den andra klimatzonen definieras av en generös foaje som fungerar som fortsättning på den offentliga gången som går genom trädgårdslotterna utanför. Tredje klimatzonen är flera separata rum.  Likt skalet kan zonerna och rummen öppnas upp med skjutbara fönsterpartier mot varandra. På så sätt upphör skillnaderna mellan klimatzonerna och inom- och utomhus övergår i varandra. Byggnaden har ett fjärilsformat tak med syfte att ta tillvara på regnvatten som i sin tur kan ledas till det interna växthuset på bottenvåningen. Växthuset i kombination med vinterträdgården tillåter året-runt odling och därmed att verksamheten som sker utanför kan fortsätta under vinterhalvåret.  Genom att integrera odling och även ta in och återspegla det som sker på trädgårdslotterna runt i kring är förhoppningen att byggnaden ska upplevas i kontinuitet med sin omgivning och uppmuntra till deltagande. / The building is public and the program revolves around cultivation. Built on a steel frame, the exterior materials in the facade are polycarbonate and glass and consist of large openable door and window sections. The building consists of three climate zones, the first of which serves as a conservatory. The second climate zone is defined by a generous foyer that serves as a continuation of the public corridor that runs through the garden plots outside. The third climate zone is several separate rooms. Like the shell, the zones and rooms can be opened up with sliding window sections facing each other. In this way, the differences between the climate zones and indoors and outdoors merge into one another. The building has a butterfly-shaped roof with the purpose of utilizing rainwater, which in turn can be led to the internal greenhouse on the ground floor. The greenhouse in combination with the conservatory allows year-round cultivation. By integrating cultivation and also taking in and reflecting what is happening on the garden plots around, the hope is that the building will be experienced in continuity with its surroundings and encourage participation.

Vid skapandet av Folkets hus i Sandviken var det viktigt för mig att utgå från behovet av mötesplatser och att göra vattnet tillgängligt för alla boende och besökande i området. Ångbåtsbryggan som Sandviken i sin tid växte fram utifrån fick bli utgångspunkt och en rektangulär mötesplats som sträcker sig ut i vattnet blev skapad med inramningen av sex huskroppar. Gestaltningen är utarbetad med inspiration från de gamla tegelbruken som fanns här tidigare, men även den fragmentariska bebyggelse som härskar i Sandviken på grund av den begränsande detaljplanen. Det var även viktigt för mig att inte skapa en för stor byggnad som skulle ta över det pittoreska utseendet på platsen, istället ville jag skapa möjlighet för besökarna att själva kunna använda vissa funktioner utan att huset är bemannat. Platsen mellan byggnaderna delas av den passerande bilvägen och bildar två torg för bygden att samlas kring och tillgängliggör och skapar på så sätt ett Sandviken där fler är välkomna. / When creating the community house in Sandviken, it was important for me to start from the need of places to meet and to make the water available to all residents and visitors in the area. The steamboat pier, that Sandviken in its time was founded out from, became the starting point for the project and a rectangular meeting place that extends into the water was created with the framing of six house bodies. The design is made with inspiration from the old brickworks that existed in the region before, but also the fragmentary buildings that rule in Sandviken due to the restrictive detailed plan. It was also important for me not to create an oversized building that would take over the picturesque appearance of the place, instead I wanted to create the opportunity for visitors to be able to use certain functions themselves without the house being staffed. The space between the buildings is divided by the passing car road and forms two squares for the neighborhood to gather around and makes accessible and thus creates a Sandviken where more people are welcome.

År 1935 invaderar Italien under ledning av Benito Mussolini Etiopien, på den tiden kallat Abessinien. Kriget föregicks av en lång tids mobilisering och debatt, både i omvärlden och i Sverige. Den här uppsatsen handlar om hur tidningarna Ny Dag och Folkets Dagblad påverkades av Sovjetunionens politik gentemot Abessinienkrisen 1935 i deras egna ställningstaganden i Abessinienkrisen, samt hur det påverkade deras syn på antikrigsdemonstrationer i Sverige. Ny Dag var partitidning för Sveriges Kommunistiska Parti och Folkets Dagblad för Socialistiska Partiet. Källmaterialet i denna uppsats består av bevarade upplagor ifrån Ny Dag och Folkets Dagblad som finns i Kungliga bibliotekets mediearkiv. Undersökningen är uppdelad i två tidsperioder, mellan januari-juli 1935 samt juli-oktober 1935. Detta för att Kominterns kongress äger rum i augusti 1935 samt att kriget bryter ut i oktober. Även om båda tidningarna var motståndare till Italiens invasion av Abessinien visar resultatet av denna undersökning på att det rådde stora motsättningar mellan tidningarna om hur antikrigsarbetet skulle föras, samt att tidningarnas relationer till Sovjetunionen i hög grad präglade tidningarnas ställningstaganden. Detta var extra tydligt efter Kominterns 7:e kongress i augusti 1935, då tidningarna upptog en bitter och intensiv rivalitet gentemot varandra kring Abessinienfrågan. Medan Ny Dag i stort sett var helt eniga med Kominterns riktlinjer gällande Abessinienkrisen och på vilket sätt antikrigsarbetet skulle föras, ställde sig Folkets Dagblad skarpt kritiskt till Komintern och Ny Dag i dessa frågor. Ämnen som tidningarna kom att vara oense om var Sovjetunionens roll i Abessinienkrisen, Nationernas Förbunds roll samt Sveriges roll och hur antikrigsrörelsen i Sverige skulle mobiliseras.

Det här är mitt kandidatexamensprojekt i Inredningsarkitektur och möbeldesign, framlagt under vårterminen 2020 på Konstfack. Projektet är en undersökning av hur en omgestaltning  av ett rum (Tärnsjö Folkets Hus), skulle kunna göras med hjälp av upplevelseanalys. Målet är ett förändrat rumsligt tempo med hjälp av nya element utifrån beskriven funktion. Inredningsarkitektur kan vara ett instrument format utifrån miljöpsykologiska reflektioner. Likaså är det rimligt att  betrakta arkitektur som rumslig kommunikation, något som hjälper till att förklara användandet av rummet. Det är alltså möjligt att tala om relationen mellan den fysiska platsen och människan, där rummet blir en aktör som påverkar mänskligt beteende och känsloläge. Ur ett sådant synsätt har arkitekten  möjlighet att regissera upplevelser. Folkets Hus är projektets sociala kontext och Folkets Hus Tärnsjö den rumsliga kontexten. Min gestaltning består av ritningar, som en pedagogisk visualisering över projektets metoder och process. Mitt projekt kan kanske närmast beskrivas som en skissmetodik för att holistiskt se på rum.

Nørrebro är Köpenhamns (Danmark) mest befolkningstäta stadsdel. Det är även stadsdelen med betydligt minst offentlig grönyta per person. Offentliga grönytor är fundamentala komponenter i urbana ekosystem (World Health Organization, 2019). De är bland annat viktiga för den fysiska och mentala hälsan, hjälper att filtrera skadlig luftförorening, skapar en tillflyktsplats från stadens buller och är en trygg plats för social interaktion och rekreation (ibid.). Trots detta har den lilla parken Folkets Park i Indre Nørrebro varit en återkommande källa till konflikter mellan Köpenhamns kommun, som länge ville bygga bostadshus på ytan, och invånarna i närområdet, som har kämpat för att bevara sin enda lilla gröna yta.Denna uppsats ska undersöka Folkets Park i Nørrebro där fyra manifestationer mellan 1971 och 2014 granskas med fokus på människans rätt till staden. Mänsklig agens och de sociala, politiska och fysiska strukturer som påverkar denna agens analyseras i förhållande till invånarnas kamp för att få utforma sin egna stadsmiljö. Genom att granska fyra manifestationer under Folkets Park ständigt pågående liv kommer vi utforska parkens varierande kvalitéer och de relationer invånarna i området har och har haft till parken. Detta för att se hur olika aktörers handlingar förhåller sig till och påverkas av de socio-politiska strukturer som berör Folkets Park. Även de fysiska strukturer, som är i ständig förändring i Folkets Park, och hur strukturerna påverkas av de olika aktörernas handlingar, analyseras för att öka en platsspecifik förståelse av Folkets Park. Tillgång till gröna rum ska vara en mänsklig rättighet, men till vilken grad och för vilka människor dessa rättighet faktiskt gäller är inte alltid tydligt. / Nørrebro is the most populated borough in Copenhagen, Denmark. It is also the borough with by far the least amount of public green spaces per person. Public green spaces are fundamental components for urban ecosystems (World Health Organization, 2019). They are important for the physical and mental health, help filter out harmful air pollution, gives refuge from noise pollution and offers a safe place for social interaction and recreation (ibid.). Despite all this, the little park Folkets Park in Indre Nørrebro has been a recurring source of conflict between Copenhagen Municipality, who wanted to use the space for more housing, and the inhabitants in the area, who have fought to keep their one, small public green space.This thesis will examine Folkets Park in Nørrebro, where four manifestations between 1971 and 2014 will be considered, focusing on people’s right to the city. Human agency and the social, political and physical structures that affect that agency are analysed in relation to the inhabitants fight for the right to shape and reshape their own urban environment. By investigating four manifestations during Folkets Park’s continuing life, we will examine the park’s varying qualities and the relationship the inhabitants have and have had to the park. This is done in order to understand how actions by the different actors relate to and are affected by the socio-political structures that influence Folkets Park. The physical structures, that are constantly changing and emerging in Folkets Park, and how these structures are affected by the actions of the different actors, is also analysed in order to further improve a site specific understanding of Folkets Park. Access to green spaces should be a human right, but to what degree and to which humans these rights actually apply isn’t always very clear.

By using already available resources, you not only think sustainably, but at the same time increase the value of the existing. Kvicksund in Eskilstuna is today a place that lacks commercial and cultural service. The idea of having to fetch something from the outside to increase site value is not the only solution, but the chance of reusing the  existing resources is still possible. The goal is to create a type of gathering place to bring Kvicksund's three generations together and reduce segregation between the ages. Today the primary age group consist of people between 55-85 years old. Even when this population is not considered to contribute to a beneficial function for the society, these people have a wealth of knowledge, knowledge that can be used. However, there is a number of shortcomings amongst this targeted group, such as a lack of knowledge in the technological era that we today rely so heavily on. When it comes to the younger generation (11-16 years of age), there are also strengths and weaknesses in knowledge, but in different fields. The young people's modern knowledge is in direct contrast to the older generation. We have two age groups who both have what the other lacks. The concept for this project is to create a education center for all generations, an "All-Aged" School, where the older and younger take part educating each other from their strengths and weaknesses. For example, there can be a retired math teacher who holds courses for school students, while the young people guide the elderly through the internet, social media, physical activity, etc. / Genom att använda sig av redan tillgängliga resurser tänker man inte bara hållbart, utan man höjer samtidigt värdet av det befintliga. Kvicksund i Eskilstuna är idag en plats som saknar kommersiell och kulturell service. Tanken med att behöva hämta något utomstående för att höja platsen värde är inte den enda lösningen, utan chansen för redan befintliga resurser är möjligt.  Målet är att skapa en samlingsplats för att föra samman Kvicksunds tre generationer och minska segregationen mellan åldersgrupperna. I dagsläget ligger den primära åldersgruppen i Kvicksund mellan åldrarna 55-85 år. Även då denna befolkning inte anses bidra med en gynnande funktion för samhället sitter dessa människor på mänger av kunskap, kunskap som kan nyttjas. De finns dock ett flertal brister bland denna målgrupp, exempelvis kunskap inom den teknologiska eran värden idag förlitar sig på. När det kommer till den yngre generationen (11-16 års ålder), ligger även här styrkor och svagheter inom kunskap, dock inom olika fält. Ungdomarnas moderna kunskaper ligger i direkt kontrast till den äldre generationens. Vi har två åldersgrupper som båda har det den andre saknar.  Konceptet för detta projekt är att skapa ett studiecenter för alla generationer, en ”All-Aged” School, där de äldre och yngre tar del av varandras styrkor och svagheter. Det kan exempelvis vara en pensionerad mattelärare som håller kurser för skoleleverna, medan ungdomarna vägleder de äldre genom internet, sociala medier, fysisk aktivitet, m.m.

"Naturum Panorama" är ett centrum för besökare och information i kombination med biologisk forskning som ligger 40 minuter söder om Södertälje, i Farstanäs naturreservat. Syftet med projektet är att skapa en nod som kan locka besökare samt skapa en starkare cirkulation och gemenskap över hela området. Naturreservatet är i fokus både i utformningen av arkitekturen såväl som i programmets inkluderade aktiviteter (som består av ett bibliotek, en utställningshall, ett auditorium och ett biologiskt forskningscenter för att nämna några). Byggnaden ansluter till en strandpromenad längs vattenlinjen vilket gör den lättillgänglig och hjälper till att stimulera flödet mellan "Farstanäs Säteri" (en bondgård) och Stockholm Strandby Farstanäs (en campingplats). För att göra byggnaden sekundär i förhållande till den omgivande naturen integreras taket med marken och gör det till en del av strandpromenaden så att den kan användas som utsiktspunkt och landmärke även för förbipasserande. Den helt glasade fasaden och den upphöjda första våningen skapar en känsla av transparens och lätthet som behövs för att lyfta fram och bevara naturen istället för den massiva volymen byggnaden består av. / "Naturum Panorama" is a centre for visitors and information combined with biological research located 40 minutes south of Södertälje, in Farstanäs nature reserve. The aim of the project is to create a node, able to attract visitors as well as create a stronger circulation and community across the area. The nature reserve is in focus both in the design of the architecture, and also in the included activities of the programme (which consists of a library, an exhibition hall, an auditorium and a biological research centre to mention a few). The building connects to an added board walk along the water line which makes it easily accessible and helps stimulate the flow between "Farstanäs Säteri" (a farmhouse) and Stockholm Strandby Farstanäs (a campsite). In order to make the building secondary to the surrounding nature, the roof integrates with the ground making it a part of the board walk so that it can be used as a vantage point and a land mark also for those only passing by. The completely glazed fasade and uplifted first floor creates a sense of transparency and lightness that is needed in order to highlight and to preserve the nature instead of the great volyme that the building consists of.

The purpose of this dissertation is to analyze the People’s House in Bromölla as an arena for a plebeian public sphere. More specific, the analysis revolves around how the labour movement created a plebeian public sphere, the construction of the very arena and the activities there, including study circles, labour library, theatre plays, film showings, dance evenings and other amusements as parts of adult education among the working class people. It also comprises examinations of the labour movement’s acting in the local political arena, the labour movement’s connections with the local bourgeoisie on matters concerning politics and the People’s House. The main theoretical perspective is based on Jürgen Habermas’ theory of bourgeois public sphere, reformulated to a plebeian public sphere. The adult education in study circles mainly focused on subjects related to the work in the local politics and in the trade union, i.e. for the activities in the public sphere. These parts of the adult education were primarily a matter for the male part of the labour movement. This mirrors the situation in politics and in the trade union, where foremost men were engaged. Beside the trade union and political studies, subjects like Swedish, English, Esperanto, mathematics and literature were common. From time to time socialism and Marxism were studied. The women mainly studied humanistic subjects with individual development and hold thus the vision of the education ideologists within the labour movement. In the 1940’s the study circles decreased, and finally, in the end of the 1950’s almost ceased. Despite this the education did not cease, but were replaced by music, singing, dancing and machine sewing courses arranged by commercial companies and aesthetic associations. The People’s House was from the beginning open even for associations outside the labour movement. In the 1940’s and, in particularly, the 1950’s the People’s House became an assembly hall for a huge range of associations. Among the tenants were Free Church parishes, athletic associations, hobby associations, temperance societies, political parties from left to right, trade unions, authorities, companies, and the municipal of Bromölla. People’s house was also a place for wedding and birthday celebrations and other private parties. Among the more frequent tenants were Free Churches and music, singing and athletic associations, beside Bromölla municipal, which were a permanent tenant, for instance for the municipal library. The amount of associations from outside the labour movement among the tenants exceeded for some years in the end of 1950’s the labour movement’s meetings. This cross class policy was a conscious strategy by the People’s House association, in order to be a cultural institution for all inhabitants in Bromölla. The municipal council of Bromölla was even a part of this policy when subsidizing the People’s House association. It was in accordance with the cross class and consensus policy which the social democratic movement by this time was an exponent of. The People’s House in Bromölla was thus an arena not only for the labour movement, but also for the entire society.