Vad är magiskt? Och hur kan magi skapas på en scen? I mitt examensarbete var jag i roll av ljusdesigner med i skapandet av en barnföreställning. Föreställningen befann sig i gränslandet mellan ljus- och ljudinstallation, koreografi och fysisk teater. Föreställningens ljus, liksom tingen, koreografin och ljudet, var föreställningens grund i berättelse och upplevelse. Ett av mina mål med ljuset var att det skulle se okomplicerat ut för att inspirera barnen att själva utforska och leka med ljus. Därför användes inga konventionella teaterlampor utan små, batteridrivna LED- och glödlampsarmaturer och ficklampor. Föreställningen var vår scenkonstgrupps slutgiltiga mål och arbetades fram genom konstnärligt forskande. Således var det först och främst genom den jag skulle nå den nya kunskap som beskrivs och tolkas i denna text. Vår arbetsprocess var estetisk och fritt undersökande snarare än teoretisk och planerad. Uppsatsens frågeställningar fanns dock delvis formulerade när det sceniska arbetet påbörjades men omformulerades och preciserades under processens gång. Den konstnärliga forskningen kompletterades med teori, referensmaterial och två fokus grupper, en med förskolebarn och en med aktörer inom scenkonst, med huvudfrågeställning -Vad är magiskt?. Fokusgrupperna blev i slutändan ingen stor del av den kunskapande processen. Materialet var otillräckligt analyserat och insamlades i för sent skede. Uppsatsens analysmaterialet bestod av de problem jag ställdes inför i vår konstnärliga process och min väg till att finna lösningar på dessa. Materialet bestod också av jämförelser och kopplingar mellan referensmaterialen och vår egna arbetsprocess. Utifrån dessa kunde jag analysera och beskriva vårt tillvägagångssätt och göra slutsatser utifrån det. Uppsatsens frågeställningar förändrades utifrån det som skedde i vårt experimenterande arbete. Att ljus och mörker i samverkan fascinerar och lockar till lek och upptäckarlusta är efter detta arbete tydligt. Att ting, för oss, har en inneboende magi är också uppenbart för mig. Det vi som aktörer således behöver göra är att belysa och visa upp denna redan befintliga magi. Påminna publiken om saker den redan vet men kanske glömt bort. Vår uppgift från scenen är detta: Att skapa och bibehålla en närvaro och kontakt mellan publik och aktörer. Detta är väsentligt för att magi överhuvudtaget ska kunna ske. Finns närvaro och kontakt kan vi börja arbeta med att bygga upp en förväntan, göra publiken trygg, ge publiken möjlighet att hålla fokus på den upplevelsen vi vill förmedla. Ge dem tid att begrunda och smälta det de upplevelserna och de magiska ögonblicken. Lyckas vi med detta så har vi gjort mycket.

In recent decades there has been a terrific development in the attitude towards children, childhood and children’s culture. Children are no longer seen as inarticulate objects that the grown-ups by right and duty lead out of their childhood and into their adulthood in the overall framework of pedagogic and developmental methods. Children of today are seen as social actors and as independent players in their own childhood as well as in the society and culture they are a part of.In the Danish field of cultural communication “culture for, with and by children” has become an all-pervading slogan. But without communicators and scholars in the field having come to an agreement about what the slogan – and especially the concept of “culture by children” – actually covers.Using an aesthetic approach to children’s own culture Beth Juncker, children’s culture scholar, makes what she calls a “tidying-up” of the concept in her doctoral thesis, Om Processen (About the Process), and she constructs a model for what she sees as the two current paradigms of children’s culture: The normal paradigm asks the overall question: “What does art and culture do for and with children?” The new paradigm asks: “What do children themselves do with culture?”Basing my thesis on Juncker’s paradigmatic thinking and her new aesthetic approach to children’s culture it is my purpose to investigate how theory and reality go together in children’s culture today. Using the project of “Børnekulturpilot” (a children’s culture project in Copenhagen) as an example of the reality of children’s culture and interviews with the participating children I examine and discuss Juncker’s theories and paradigms and their practicability.I wish to reach a concept of practicability of “culture by children.” With this thesis I hope to participate in the debate about whether “culture by children” serves a purpose in a social and educational structure that sees innovation and creativity as indispensable resources on the future global labour market, but at the same time still focuses on children’s formal knowledge and measurable capabilities instead of on their creative abilities.

Bakgrund: Svensk hälso- och sjukvård är drabbad av personalbrist och överbelastning. För att säkra framtida tillgång till sjuksköterskor krävs att åtgärder vidtas. Genom att identifiera hinder och möjligheter nyexaminerade sjuksköterskor möter i arbetslivet kan förhoppningsvis ljus kastas över möjliga lösningar på befintliga problem. Syfte: Syftet var att belysa nyexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att komma ut i arbetslivet i Sverige. Metod: Studien utgörs av en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspireradav metasyntes med ett induktivt förhållningssätt. 15 artiklar analyserades för att framställa ett resultat, detta i enlighet med Fribergs instruktioner. Resultat: Tre huvudteman identifierades; Övergången mellan studie-och arbetsliv, Att bli trygg i sjuksköterskeprofessionen samt Strategier för lärande. Alla med tillhörande subteman. Slutsats: Studien belyser att nyexaminerade sjuksköterskor behöver ordentliga introduktioner, tid för återhämtning och reflektion samt god arbetsplatskultur för att kunna utöva god omvårdnad, utvecklas i professionen och samtidigt må bra och trivas med arbetet. I dagsläget får många nyexaminerade sjuksköterskor inte sina behov bemötta, något som leder till att deras upplevelser av att komma ut i arbetslivet präglas av stress, osäkerhet och rädsla.

Bakgrund: Arbetsterapi fokuserar på att återställa individens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, vilket är särskilt relevant för personer som drabbats av stroke och ofta upplever långvariga funktionshinder. Virtual Reality presenteras som en ny metod inom rehabilitering, som erbjuder anpassade och engagerande upplevelser för att förbättra funktionella förmågor. VR har visat sig ha god effekt inom rehabilitering, däremot finns en lucka i förståelsen för hur personer med stroke upplever behandlingen. Det är därför viktigt att sammanställa dessa erfarenheter för att fullt ut kunna använda VR inom arbetsterapi. Syfte: Att genom en systematisk litteraturstudie beskriva personer med strokes erfarenheter av att utföra arbetsterapeutisk behandling med hjälp av VR-teknik. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys som analysmetod. Resultat: I litteraturstudiens resultat beskrivs hur personer med stroke upplevde VR-behandlingen. Det framkom tre teman: 1. Personlig attityd som påverkar behandlingen, 2. Yttre faktorer som påverkar utförandet av behandlingen och 3. Upplevt resultat av VR-behandlingen. Resultatet visar på deltagarnas positiva förväntningar före och erfarenheter efter behandling, behovet av individuell anpassning av tekniken och stöd vid utförandet, samt ökad motivation och engagemang. Behandlingen gav också förändring av fysiska, psykiska och sociala förmågor. Slutsats: Denna litteraturstudie visar VR-teknikens övervägande positiva inverkan på rehabilitering av personer som drabbats av stroke. Resultaten understryker VR:s potential som en innovativ och lovande metod för rehabilitering efter stroke, som erbjuder skräddarsydda och engagerande rehabiliteringsupplevelser. Framtida forskning bör identifiera de mest effektiva VR-programmen för olika återhämtningsskeden av stroke, samt undersöka hur VR kan kombineras anpassat till traditionella rehabiliteringsmetoder för att förbättra behandlingsresultatet.

Studiens syfte är att beskriva svenska skolsköterskors erfarenheter av att arbeta med kvalitetssäkring inom skolhälsovårdens kontext och hur den egna reflektionen kan återkopplas till verksamheten. Skolsköterskan arbetar ofta ensam och självständigt med ett fokus på det förebyggande arbetet gentemot eleven samtidigt som det lagstadgade kvalitetssäkringsuppdraget skall vara integrerat i den planerade verksamheten och där skall vara ett underlag för metodutveckling. Skolhälsovården kan ses som en egen vårdorganisation då verksamheten bedrivs i nära möte med elev och skolans utformning vilket även innebär en lokal förankring och dialog med ansvarig vårdgivare. I studien har en öppen intervju gjorts med fem skolsköterskor och analysen har skett med hjälp av en kvalitativ induktiv ansats vilket innebär en möjlighet att beskriva skillnader och likheter ur materialet. Två olika domäner framträdde och berörde syftet –Att bli stärkt och bekräftad i sin yrkesroll samt Att inte ha mandat för sitt uppdrag, en känsla av att inte vara värdefull och som har sin förankring i analysprocessens olika nivåer där kategorierna sammanförs inom domänerna. Resultatet beskriver hur skolsköterskan kan bli stärkt och bekräftad genom att ha en stark yrkesroll, genom god kommunikation, att vilja och att orka förändra samt få respons på det utförda arbetet. Likaså visar resultatet på att skolsköterskan kan få en känsla av att inte vara värdefull eller ha eget mandat för uppdraget genom att det brister i kommunikation, oro och stress i arbetet, att känna sig besvärlig i yrkesrollen vilket inte bara inverkar på den egna personen utan även på skolhälsovården som arbetsområde med risk för att skolsköterskor slutar eller inte orkar delta i kvalitetsarbetet. I diskussionen lyfts de komplexa frågorna och erfarenheterna på vilket sätt skolsköterskor kan återföra sin kunskap och reflektion till metodutveckling och kvalitetsarbete samt till ny forskning. Likaså är det av vikt att kunskapen har en klar förankring inom vårdvetenskapen så att den kan bli återförd inom vårdutbildningen. / Program: Fristående kurs

<p>The tumor vasculature is poor and heterogeneous which may result in inadequate oxygenation and changed energy status. In addition the balance between cell proliferation and the rate of cell death is disturbed, which results in tumor growth. </p><p>The aims of this study were 1) to gain more insight into the relation between tumor vascularity, hypoxia, and proliferation in solid tumors, and 2) to study the changes and dynamics of tumor oxygenation in relation to the vascular architecture within individual tumors. For this purpose a double hypoxic marker method was developed, which was subsequently used to 3) determine the turnover rate of hypoxic cells in three different tumor models and 4) to study the effect of cytotoxic drugs on tumor hypoxia and cell death.</p><p>Solid tumor models grown in mice were used. The tumor microenvironment was investigated with exogenous cell markers for hypoxia (pimonidazole and CCI-103F), cell proliferation (BrdUrd) and blood perfusion (Hoechst 33342). The vasculature and the exogenous cell markers were visualized with immunohistochemical techniques. The tumor sections were scanned and quantified with an image analysis systemconsisting of a fluorescence microscope, CCD camera and image analysis software.</p><p>The spatial organization of hypoxia, proliferation, and tumor vasculature was analyzed in several xenograft lines. The study revealed two main hypoxic patterns that seemed to be the consequence of complex relations between vasculature, oxygen delivery, proliferation, and cell loss. The novel double hypoxic cell marker method, with sequential injection of two hypoxic markers, was developed to study dynamic changes of the tumor oxygenation. Based on varying injection intervals between the markers the hypoxic cell half-life was determined in three tumor lines, and ranged from 17 to 49 hours. Intra-tumoral changes in oxygenation status upon oxygen modifying treatments were measured with the double hypoxic marker method. Both decreased levels of tumor hypoxia after carbogen breathing (95%O2 and 5% CO2) and increased levels of tumor hypoxia, as a result of reduced tumor perfusion after hydralazine treatment was detected. Finally the double hypoxic marker assay was used to analyze the effects of the hypoxic cytotoxin tirapazamine in relation to the hypoxic cell population, which caused a reversible decrease of the hypoxic fraction.</p><p>The results presented in this thesis now form the basis for further studies to identify subpopulations of cells that represent specific targets for therapy, and to investigate the effects of different treatment modalities.</p>

<p>The purpose of this work was to improve the diagnosis of intracranial hemorrhage with MRI, using, among others, T2*-w GE sequences. Various sequences were tested in rabbits at two magnetic field strengths. Then, the most effective technique was applied to stroke patients. </p><p>Experimental studies: The MR detectability of small experimental haematomas in the brain and of blood in the cerebrospinal fluid (CSF) spaces of 30 rabbits was evaluated. MRI examinations were performed at determined intervals. The last MR images were compared to formalin fixed brain sections and, in 16 rabbits, also to the histological findings. T2*-weighted GE sequences revealed all the intraparenchymal haematomas at 1.5 T, appearing strongly hypointense. Their signal patterns remained unchanged during the follow-up. Blood in the CSF spaces was best detected at 1.5T with T2*-weighted GE sequences during the first 2 days. FLAIR and SE sequences were rather insensitive.</p><p>Clinical studies: MR examinations were performed at 1.5T, including T1- and T2-w SE, FLAIR and T2*-w GE sequences. In the first clinical study, 66 intraparenchymal hematomas (IPH) of different sizes and ages were examined. T2*-w GE sequence was the most sensitive. On all the sequences, we found a big variety of signal patterns, without a clear relationship to the age of the hematomas. </p><p>In a second clinical study, MR examinations were performed to 83 patients with acute stroke: 43 presented acute IPH and 40 were used as controls. Old microhemorrhages (OMHs) were found in 60% of the patients with IPH, and in 15% of the controls. </p><p>Conclusion: T2*-weighted GE sequences are capable of revealing very small intraparenchymal hemorrhages at any stage, and blood in CSF spaces during at least the first 2 days. The age of IPHs cannot reliably be estimated with MRI. We have found a correlation between the presence of OMHs and acute intraparenchymal hematomas.</p>

<p>Whereas the effect of size and coating material on the pharmacokinetics and biodistribution of iron oxide based contrast agents are well documented, the effect of these parameters on liver metabolism has never been investigated. The primary purpose of this work was to evaluate the effect of iron oxide particle size and coating on the rate of liver clearance and particle degradation using a rat model. </p><p>The magnetic and relaxation properties of five different iron oxide contrast agents were determined prior to the onset of the animal studies. The R2* values and the T1-enhancing efficacy of the agents were also evaluated in blood using phantom models. The results of these studies indicated that the efficacy of these agents was matrix and frequency dependent. Correlations between the R2* values and the magnetic properties of the agents were established and a new parameter, Msat/r1, was created to enable better estimations of contrast agent T1-enhancing efficacy in blood. </p><p>The bio-distribution of one of the agents was also evaluated to assess the importance of sub-cellular particle distribution, using an isolated rat liver cell model. Phantom models were also used to verify that materials with magnetic properties similar to the particle breakdown products (ferritin/hemosiderin) may induce signal reduction when compartmentalized in a liver cell suspension. The results revealed that the cellular distribution of the agent did not influence the rate of particle degradation. This finding conflicted with current theory. Additionally, the study indicated that the compartmentalization of magnetic materials similar to ferritin may induce significant signal loss.</p><p>Methods enabling the accurate determination of contrast agent concentration in the liver were developed and validated using one of the agents. From these measurements the liver half-life of the agent was estimated and compared to the rate of liver clearance, as determined from the evolution of the effective transverse relaxation rate (R2*) in rat liver. The results indicate that the liver R2* enhancement persisted at time points when the concentration of contrast agent present in the liver was below method detection limits. The prolonged R2* enhancement was believed to be a result of the compartmentalisation of the particle breakdown products within the liver cells. </p><p>Finally, the liver clearance and degradation rates of the five different iron oxide particles in rat liver were evaluated. The results revealed that for materials with similar iron oxide cores and particle sizes, the rate of liver clearance was affected by the coating material present. Materials with similar coating, but different sizes, exhibited similar rates of liver clearance.</p><p>In conclusion, the results of this work strongly suggest that coating material of the iron oxide particles may contribute significantly to the rate of iron oxide particle clearance and degradation in rat liver cells.</p>

<p>Three-dimensional rotational angiography (3D-RA) is an established method within the field of interventional neuroradiology. The method has also a great potential in other areas with a complicated arterial anatomy. The purpose of this study was firstly to develop an investigative protocol for 3D-RA in renal transplanted patients with threatening allograft failure in diagnosing stenosis in the transplanted renal artery; secondly the protocol was evaluated and compared with a modified protocol including reduced contrast medium load. Furthermore, the advantages of the 3D reconstructions compared to the angiographic images were evaluated, likewise if an extended angle of rotation reduced the artifacts in the 3D reconstructions. The two protocols were compared with regard to image quality and acute nephrotoxicity. The accuracy of Doppler ultrasonography and the result of percutaneous transluminal angioplasty (PTA) were also assessed.</p><p>3D-RA was consecutively performed in 57 renal transplanted patients with suspicion of renal artery stenosis. A significant stenosis was found in 49% of the patients. The 3D reconstructions profiled 43% of the transplant renal artery stenoses better than the angiographic images. An extended angle of rotation reduced the artifacts. There was no statistical difference regarding image quality between the two protocols, and the renal function was equally affected in both protocols. Doppler ultrasonography sensitivity was 100%; specificity was 48% and positive predictive value 67%. PTA had a technical success rate of 92% and a clinical success rate of 75% after 3 months.</p><p>3D-RA is a helpful supplement in cases with complicated vascular anatomy, especially when PTA may be indicated. The 3D reconstructions profile the course of the artery more frequently than the angiographic images and support PTA. The 3D reconstructions are degraded of artifacts. Sampling artifacts can be diminished by increased C-arm rotation and increased number of projections. The distortions caused by beam hardening remain to be solved.</p>

<p>Renal artery stenosis (RAS) is a potentially curable cause of hypertension and azotemia. Besides intra-arterial renal angiography there are several non-invasive techniques utilized to diagnose patients with suspicion of renal artery stenosis. Removing the stenosis by revascularization to restore unobstructed blood flow to the kidney is known to improve and even cure hypertension/azotemia, but is associated with a significant complication rate. </p><p>To visualize renal arteries with x-ray techniques a contrast medium must be used. In a randomized, prospective study the complications of two types of contrast media (CO₂ and ioxaglate) were compared. CO₂ was not associated with acute nephropathy, but induced nausea and had lower attenuation differences compared to Ioxaglate. Acute nephropathy was related to the ioxaglate dose and the risk was evident even at very low doses if the patients were azotemic with creatinine clearance <40 ml/min. </p><p>Evaluating patients for clinically relevant renal artery stenosis can be done utilizing several non-invasive techniques. MRA was retrospectively evaluated and shown to be accurate in detecting hemodynamically significant RAS. In a prospective study of 58 patients, evaluated with four methods for renal artery stenosis, it was shown that MRA and CTA were significantly better than ultrasonography and captopril renography in detecting hemodynamically significant RAS. The standard of reference was trans-stenotic pressure gradient measurement, defining a stenosis as significant at a gradient of ≥15 mmHg. The discrepancies were mainly found in the presence of borderline stenosis.</p><p>The outcome of percutaneous revascularization procedures showed a technical success rate of 95%, clinical benefit in 63% of treated patients, 30-day mortality 1.5% and major complication rate of 13%. The major complication rate for patients with baseline serum creatinine >300µmol/l was 32%. Our results compare favorably with published studies and guidelines.</p>