<p>Bakgrund: Tidigare forskning visar att röntgensjuksköterskor som gör patienterna delaktiga genom att tillhandahålla information gör det möjligt för patienterna att förstå och själv ta aktiv roll i sin undersökning vilket leder till mindre oro. Med kunskaper och erfarenheter kunde röntgensjuksköterskorna stödja patienterna i samband med undersökningen vilket skapade förtroende och säkerställde trygg atmosfär. Dock kunde sjuksköterskorna även visa brist på känslomässigt engagemang samt bristande förmåga att kommunicera när de var upptagen med praktiska arbetsuppgifter.</p><p>Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av det korta mötet inom vården, med tanken att finna överförbarhet till möte med en röntgensjuksköterska.</p><p>Metod: Litteraturstudie med en kvalitativ ansats och med en kvalitativ innehållsanalys. Studien inkluderade tio vetenskapliga artiklar, som beskriver möten med vården på röntgen, akut- och operationsavdelning.</p><p>Resultat: Resultatet speglar patienternas upplevelser av korta möten, med tonvikten lagd på möten med röntgensjuksköterskor. I resultatet kan referens till källmaterial och dess kontext, såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning, utläsas. Dataanalysen resulterade tre huvudkategorier: <em>att bli bekräftad</em>, <em>att uppleva</em> <em>trygghet</em> och <em>att känna</em> <em>maktlöshet</em>. I kategorierna finns totalt sju subkategorier inkluderade. Patienterna kände sig respekterade och bekräftade som individer när sjuksköterskan lyssnade på dem samt tog deras klagomål och önskemål på allvar. Patienterna upplevde trygghet när sjuksköterskan uttryckte intresse och gav dem relevant information. Patienterna upplevde däremot maktlöshet när det var svårt att få kontakt med sjuksköterskan samt göra sina åsikter hörda.</p><p>Slutsats: Studiens resultat visar att patienternas upplevelser av korta möten med röntgensjuksköterskor är allmängiltiga i den bemärkelsen att de kan sägas gälla för verksamheter såsom röntgen-, akut- och operationsavdelning. Dock är det viktigt att poängtera att varje möte med en patient är unikt, vilket innebär att varje patient ska bemötas på ett sätt som skapar förutsättningar för ett välbefinnande.</p>

<p>The primary purpose of this thesis is to investigate the operation of membership criteria, which are applied against countries that wish to join the European Union (EU). More specifically, the importance of some criteria in comparison to others is considered. To answer this proposal, three questions are posed: What are the EU membership criteria? Are some criteria more important than other criteria? Does the EU treat candidate countries differently in applying the membership criteria? Three countries are used in this analysis, each country representing one recent enlargement round: Poland (2004), Romania (2007), and current candidate country Turkey. Both official documents, such as EU treaties, and unofficial documents such as statements from EU leaders are used to analyze the application of membership criteria. The method that is used in this thesis is idea analysis. The EU has both official criteria, which are found in the foundation treaties, and unofficial criteria, which are the public and political opinions among the candidate countries and current EU member states. It is suggested that none of the criteria are more important than others; a candidate country must fulfill virtually all the official and unofficial criteria in order to gain EU membership. Although all criteria must be met, the application of the criteria is uneven between candidate countries. The EU does not treat countries differently when it comes to the official criteria. However, when it comes to the unofficial criteria, Turkey is treated differently from Romania and Poland. There is greater resistance to Turkey’s future membership, making it much more difficult for Turkey to reach the stage of full EU membership.</p>

<p>This study examines whether the policy breadth and the alternatives in European politics affect variations in voter turnout between member states in elections to the European Union Parliament.</p><p>The theoretical approach assumes that; a larger political polarization, an increase in EU-skeptical parties and a greater voting mobilization among groups with less means results in higher voter turnout figures. The study also consider four other variables; whether the election is held on weekends or weekdays, whether elections coincide with other national elections, whether a country has held the presidential of the EU during or the immediate term prior to the election and finally the turnout figures from national elections.</p><p>The research design is based upon a quantitative analysis using data from EP elections, national elections and databases from the European Elections Studies (EES). Study unit is twelve member-state countries and their four latest EP elections (1994, 1999, 2004 and 2009). The selected member-states origin from the EU-15 excluding Belgium, Greece and Luxembourg due to their compulsory voting laws.</p><p>The study found relationships between higher turnout figures in EP-elections and increase in EU-skeptical parties, greater mobilization among groups with less means, elections held on weekends, elections coinciding with other, national elections and an increase in voter figures in national elections.</p>

Studien tar utgangspunkt i et metodeutviklingsprosjekt ved et barnevernkontor i Oslo, kalt ”DuKanJo” – et forsøk på å anvende eksternaliserende samtaler som en form for empowermentstrategi allerede i undersøkelsesfasen i en barnevernsak. I alt fire familier ble invitert til å delta i såkalte ettersamtaler – en form for evaluering av et empowermentprosjekt – samtaler som også utgjorde de primære forskningsdata i studien. Studien bruker en narrativ tilnærming både som forskningsmetode og som metodisk tilnærming i ettersamtalene og kan derfor betraktes som både en evaluering av en empowermentsrategi og som et forskningsprosjekt. Hensikten med studien er å belyse om hvorvidt en narrativ metodikk i undersøkelsessaker kan bidra til å flytte fokuset i barnevernssaker fra problemorientering til ressursorientering. Studien søker også å svare på om det er mulig for barnevernet - med et så klart definert kontrollmandat -, å gjøre bruk av en ressursorientert tilnærming for å fremme familienes salutogene krefter og mestringsstrategier. Studien bekrefter at en slik tilnærming er mulig, men at det fortsatt finnes faglige og etiske dilemmaer knyttet til en slik tilnærming. / The study is a result of, and an ambition of, using a narrative approach as an empowerment strategy at a child protection office in Oslo. Externalising conversations is the main method in the strategy, in order to implement this kind of narrative orientation, at an early stage in the co-operation between the family and the social workers. Four families were invited to an interview, which also was designed as an evaluation dialog of the empowerment process, which they have been attending to during the project. The data from the interviews was then examined by a narrative research method. The main purpose of the study is to confirm that a salutogenic approach is a useful orientation for social workers in their attempt to invite families into a more formal partnership at an early stage in the investigation process. The study confirms the advantages of the orientation, but also that there still is some methodological and ethical dilemmas related to this orientation. / <p>ISBN 91-7997-142-3</p>

Radio-Frequency (RF) lesioning, or RF ablation, is a method that uses high frequency currents for thermal coagulation of pathological tissue or signal pathways. The current is delivered from an electrode, which also contains a temperature sensor permitting control of the current at a desired target temperature. In the brain, RF lesioning can e.g. be used for treatment of severe chronic pain and movement disorders such as Parkinson’s disease. This thesis focuses on modelling and simulation with the aim of gaining better understanding and predictability of the lesioning process in the central brain.   The finite element method (FEM), together with experimental comparisons, was used to study the effects of electric and thermal conductivity, blood perfusion (Paper I), and cerebrospinal fluid (CSF) filled cysts (Paper II) on resulting lesion volume and shape in brain tissue. The influence of blood perfusion was modelled as an increase in thermal conductivity in non-coagulated tissue. This model gave smaller simulated lesions with increasing blood perfusion as heat was more efficiently conducted from the rim of the lesion. If the coagulation was not taken into consideration, the lesion became larger with increasing thermal conductivity instead, as the increase in conducted heat was compensated for through an increased power output in order to maintain the target temperature. Simulated lesions corresponded well to experimental in-vivo lesions. The electric conductivity in a homogeneous surrounding had little impact but this was not true for a heterogeneous surrounding. CSF has a much higher electric conductivity than brain tissue, which focused the current to the cyst if the electrode tip was in contact with both a cyst and brain tissue. Heating of CSF could also cause considerable convective flow and as a result a very efficient heat transfer. This affected both simulated and experimental lesion sizes and shapes. As a result both very large and very small lesions could be obtained depending on whether sufficient power was supplied or if the heating was mitigated over a large volume.   Clinical (Paper IV) and experimental (Paper III) measurements were used for investigation of changes in reflected light intensity from undamaged and coagulating brain tissue respectively. Monte Carlo (MC) simulations for light transport were made for comparison (Paper V). For the optical measurements, an RF electrode with adjacent optical fibres was used and this electrode was also modelled for the optical simulations. According to the MC simulations, coagulation should make grey matter lighter and white matter darker, while thalamic light grey should remain approximately the same. Experiments in ex-vivo porcine tissue gave an increase in reflected light intensity from grey matter at approximately 50 °C but the signal was very variable and the isotherm 60 °C gave better agreement between simulated and experimental lesions. No consistent decrease in reflected light intensity could be seen during coagulation of white matter. Clinical measurements were performed during the creation of 21 trajectories for deep brain stimulation electrodes. In agreement with the simulations, reflected light intensity was found to differentiate well between undamaged grey, light grey and white matter.   In conclusion, blood perfusion and CSF in particular may greatly affect the lesioning process and can be important to consider when planning surgery. Reflected light intensity seems unreliable for the detection of coagulation in light grey brain matter such as the thalamus. However, it seems very promising for navigation in the brain and for detection of coagulation in other tissue types such as muscle.

No description available.

Den här litteraturstudien undersöker vad aktuell svenskdidaktisk forskning säger om skönlitteraturens roll i det mångkulturella klassrummet. Uppsatsen har ett fokus på elevernas läsförståelse, och de faktorer som påverkar andraspråkselevers möjlighet att ta till sig texten som valts ut. Den undersöker även elevens möjlighet till identitets- formering i mötet med några utvalda skönlitterära verk. Dessutom tittar uppsatsen närmare på identifikationsläsning och meningsskapande. Slutligen sammanställer uppsatsen olika litteraturdidaktiska forskares förslag på texturval och konkreta arbetssätt. Källorna visar att andraspråkstalares läsförståelse beror på interkulturell förståelse och kunskap. De har också givit ett stort uppslag kring hur man som lärare kan stötta dessa elever, och även gynna ett öppet och identitetsutvecklande diskussionsklimat i klassrummet. Litteraturstudien understryker dessutom att elever som hamnar efter i läsförståelsen av skönlitteratur också går miste om möjligheten till identitetsutveckling. Uppsatsen undersöker vad olika litterära verk som fokuserar på andra kulturer än den svenska gör för andraspråkstalaren, och vad som riskerar att hända när en bok ligger för långt ifrån eleverna kulturellt. Uppsatsen lutar sig mot den postkoloniala teorin, och sammanfattar vilka fallgropar och risker en lärare kan förvänta sig utifrån valet av skönlitteratur utifrån diskrimineringsgrunderna etnicitet och kulturell tillhörighet. Studien tar också upp vad som riskerar att hända då andraspråkstalare mottager en text som för dem upplevs kränkande, generaliserande eller uteslutande. Flera av källorna understryker behovet av att läsa skönlitteratur kritiskt, och att tillsammans med eleverna problematisera stereotypiseringar, för att både hjälpa dem med identitetsutvecklingen och att undvika kränkningar. Slutligen tar uppsatsen upp behovet av att som lärare syna sin egen roll i klassrummet och de privilegier som då följer med lärarrollen. Läraren tjänar också på att identifiera klassens maktordningar och hur privilegierna som eleverna har gentemot varandra ser ut. Sammantaget kan samtliga åtgärder hjälpa svenskläraren att öka sin med- vetenhet om vad som är lämplig litteratur, och hur man bäst behandlar den i sin undervisning.

I dagens Sverige är det en självklarhet att blivande pappor skall vara delaktiga och engagerade i graviditet, förlossning och omvårdnad av det nyfödda barnet. De flesta pappor är med vid besöken på barnmorskemottagningen inklusive ultraljudsundersökningen, deltar i föräldrautbildningen och är med vid barnets födelse. Ändå uttrycker många pappor missnöje med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården. När de tillfrågas om saken uppger de ofta att de känner sig utanför, osynliga och ovidkommande. Den här studien är ett försök att bättre förstå de upplevelserna. Studien grundar sig på intervjuer med tio svenska pappor. Pappornas berättelser om mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården analyserades med en narrativ forskningsansats där särskilt fokus lades på hur de i berättelsen förekommande personerna framställdes eller positionerades. Avhandlingens resultat kan sammanfattas i tre punkter: (1) Mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning innebär att den blivande/nyblivna pappan kan ha svårt att finna en meningsfull plats eller position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. (2) De intervjuade pappornas berättelser om dessa möten kan grovt sett indelas i "vi"-berättelser där pappan fann en obesvärad position och "jag"-berättelser där han inte gjorde det. Detta har jag tolkat som att papporna i dessa möten eftersträvade en "vi"-position där graviditet och förlossning kunde bli en för mamman och pappan gemensam angelägenhet. (3) Svårigheten att finna en obesvärad position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård har i första hand att göra med att den blivande/nyblivna pappan inte är gravid, inte att han är man. Det är huruvida kroppen är gravid eller inte gravid som skapar gränsen, inte vilket kön kroppen har. Den sökta "vi"-positionen kan därför betecknas som könsirrelevant. En slutsats är att om mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård vill göra den blivande mammans partner verkligt delaktig i graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är den relevanta frågan: hur kan man bidra till att den blivande/nyblivna mammans partner kan finna en position som bättre inkluderar honom/henne i detta möte? En möjlig sådan position är den i denna studie påvisade "vi"-position där graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är en för båda föräldrarna gemensam angelägenhet. Att ge plats för en "vi"-position innebär också att sträcka ut tidsperspektivet från graviditetens här-och-nu förbi den annalkande förlossningen till det som kommer därefter: föräldraskapet -- oavsett vem som har varit gravid. / In contemporary Sweden it is a matter of course that prospective fathers should be involved in pregnancy, childbirth and care of the newborn. Most fathers are present at the visits to the antenatal clinic, including the ultrasound examination; they participate in parental education classes; and they are present at the birth of their child. Yet many fathers express dissatisfaction with prenatal care, delivery care and postnatal care: they frequently feel excluded, invisible and irrelevant. This study is an attempt to better understand those experiences of exclusion, invisibility and irrelevancy. The study is based on interviews with ten Swedish fathers. Their narratives about their encounter with prenatal, delivery and postnatal care were analysed with a phenomenological--hermeneutic narrative approach. Special attention was paid to the way the major characters were positioned in the father's narratives. The results can be summarised in three points: (1) The strong focus in health care on the physical aspects of pregnancy and childbirth may make it difficult for prospective and new fathers to find a meaningful position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care. (2) The narratives of the interviewed fathers can be roughly divided into "we"-narratives where the father found an untroubled position and "I"-narratives where he didn't. I take this to mean that the fathers sought a "we"-position where pregnancy and childbirth could become a joint concern for the mother and the father. (3) The difficulty of finding an untroubled position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care is first and foremost a consequence of the fact that the prospective/new father is not pregnant, not of the fact that he is a man. It is whether the body is pregnant or not that matters, not the sex category to which the body belongs. The desired "we"-position can therefore be characterised as gender irrelevant. One conclusion is that for prenatal, delivery, and postnatal care to truly involve the expectant mother's partner in pregnancy, childbirth and care of the newborn, they need to seriously consider the question of how they can help the prospective mother's partner to find a position that better includes him/her in this encounter. One possibility is the "we"-position that this study emphasizes. This is a position in which pregnancy, childbirth and care of the newborn is a joint concern for both parents. Making way for a "we"-position also means widening the time perspective from the here-and-now of pregnancy, beyond the approaching childbirth to what comes next: parenthood -- no matter who was pregnant.

The thesis engages in Choreography and Dance Technique by delineating the concepts and practices that the artistic research project MODUL has generated. A modular method of choreographing is articulated. The MODUL method of choreography starts by making a topographical movement analysis of the context that the work engages with. This analysis results in an identification of the different agencies at work within the context approached. They are considered as Choreographic Agents and as elements of the modular assemblage. The choreographic act then performed consists of a re-articulation of the relations between the different elements. The MODUL method links movement practice and art production as the topographical movement analysis is also applied to, and conceptualised through, the body. In terms of dance technique the MODUL method works with the same topographical movement analysis to explore bodily functionalities as Choreographic Agents. The technique is called Body-Self Attunement and aims at tuning the self, understood as the symbolic body, with the biological body. Body-Self Attunement does not try to unify the symbolic body and the biological body but affirms the gap as generative. The term Generative Choreography is coined in order to emphasise the performative aspect of choreography that is not defined by what it is, but what it does.

Andelen äldre med psykisk ohälsa ökar i samhället, men de äldre vårdas oftast i sammanhang där personalen inte har utbildning i psykisk ohälsa. ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre” är ett utbildningsprogram utformat av Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa vid karolinska institutet. Ursprungligen kommer konceptet från Australien. Syftet med denna intervjustudie är att belysa hur personalen från ett boende, samt biståndshandläggare och värdegrundsledare i Uppsala kommun, vilka i sitt yrkesutövande möter äldre, upplever att de har kunnat använda kunskaperna från utbildningen ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre” i mötet med brukare och anhöriga. Studien bygger på nio semistrukturerade intervjuer med personal. Resultatet från intervjuerna visade på att informanterna har haft nytta av kunskaperna. Informanterna lyfte informationen om den höga suicidrisken bland gruppen äldre, och att våga ställa frågan om brukaren hade tankar på att ta sitt liv, som viktiga kunskaper från utbildningen. Även kunskapen om vart de skall hänvisa de som uppvisar psykisk ohälsa, var värdefull. Dock blev det ett dilemma när informanterna skulle hänvisa till annan vårdinstans, då de visste att det var långa köer dit. Anhöriga kunde också må dåligt vilket blev svårt för informanterna, då det inte ingick i deras uppdrag att hjälpa den gruppen. Hinder för att kunna använda kunskaperna på arbetsplatsen var brist på tid, personaltäthet, bristande kontinuitet bland personalen och att den äldre inte fått biståndsbeslut som innehöll insatser till stöd för personens psykiska mående. Det fanns emellertid ett stort behov av kunskap kring äldres psykiska hälsa i organisationen. / The proportion of older people suffering of mental ill-health is increasing in society. Older people are typically cared for  in health-facilities by professionals who often lack knowledge in mental health care. ”Mental health first aid” is a course, developed by The Nation Centre for suicide research and prevention of mental–ill-health (NASP) at Karolinska Institutet Stockholm, based on a  concept from Australia. The purpose of this study is to illustrate how staff in housing, assistance officers  and developers working in elderly care in Uppsala municipality, experience that they have been able to use the knowledge from the course “Mental health first aid elderly” in meetings with users and relatives. This study is based on nine semi-structured interviews with staff. The results showed that the informants found knowledge gained from the course to be useful. The informants emphasized the high suicide risk among older people and to dare to ask whether the older people had thoughts of committing suicide as important knowledge gained from the course. Also knowledge of where to refer persons who present mental ill-health was valuable. However, it became a dilemma when the staff needed to refer the older people to health care facilities, with long waiting times. Relatives could also suffer from mental ill-health, which was difficult for the staff, as assisting relatives was not part of their field of responsibility. Obstacles which limited the workplace from implementing new knowledge were lack of time, lack of staff, lack of continuity within staffing teams and that the older people had not been granted support for their mental wellbeing. However, there was a need for increased knowledge in the organization about older people’s mental health.