Denna studie har som syfte att synliggöra de kunskaper som skandinaviska ungdomar har i de nordiska grannspråken danska, norska och svenska. Vi har använt oss av en kvantitativ undersökningsmetod, och resultaten visar dels att eleverna har en större läsförståelse i norska än danska och svenska, dels att viktigast för förståelsen är kontakten med språket. Undervisningen i grannspråken har minskat under de sista 25 åren och en bidragande orsak till detta kan vara dels att lärarna prioriterar bort området till förmån för andra moment, dels att det engelska språket är viktigare i den alltmer globaliserade värld vi lever i. / The purpose of the study is to show the knowledge Scandinavian students have in the Nordic languages Danish, Norwegian and Swedish. We have conducted a survey on the question and the results show that students have a larger understanding in Norwegian than in Danish and Swedish, and the most important thing in learning and understanding a language is being exposed to the language as often as possible. Education in Nordic languages has decreased in the last 25 years which might be due to that teachers think other parts is more important than Nordic languages and that English is more important than Nordic languages in this global world we live in.

Uppsatsen undersöker grannspråksundervisning inom svenskundervisningen i den svenska skolan samt lärares självskattade grannspråkskompetens och inställning till grannspråkskunskaper och grannspråksundervisning i förhållande till faktorer såsom geografisk lokalisering, examensår och utbildning. Utifrån analys av 112 lärare och lärarstudenters svar på en webbaserad enkätundersökning tecknas en bild av hur grannspråksundervisningen och lärares grannspråkskompetens ser ut idag i förhållande till tidigare undersökningar, samt hur lärares inställning till grannspråkskunskaper och grannspråksundervisning kan förstås i ett språkpolitiskt och läroplansteoretiskt perspektiv. Undersökningen visar att antalet undervisningstimmar ägnade åt grannspråken tycks öka jämfört med resultat från en liknande undersökning 2011 och att färre lärare helt utelämnar grannspråksundervisningen. Vidare tycks komparativa studier vara vanligast. Ifråga om lärares grannspråkskompetens tycks en negativ utveckling ha skett. En större andel än tidigare anger att grannspråksundervisning inte ingick i deras lärarutbildning och en femtedel anger att de inte har tillräcklig kompetens för grannspråksundervisningen. En tredjedel av informanterna anser att grannspråkskunskaper och grannspråksundervisning har liten eller ingen relevans. Den främsta anledningen tycks vara stor stoffträngsel i ämnet och att andra moment har högre prioritet. Examensår har liten påverkan på lärarnas inställning medan geografisk lokalisering tycks ha större påverkan. Tydligaste påverkansfaktorn är huruvida grannspråksundervisning ingått i lärarutbildningen eller inte. Förklaringar till varför grannspråkskunskaper och grannspråksundervisning anses orelevant kan vara att den skandinaviska gemenskapshetstanken inte är lika starkt befäst som tidigare. Forskning visar däremot att effektiv språkundervisning måste vara välplanerad, långsiktig och med starkt institutionellt stöd. Det saknas inom grannspråksundervisningen idag. Därför efterlyser uppsatsen en tydligare vision kring hur de språkpolitiska ambitionerna ska realiseras.

I undersökningen har en intervjustudie gjorts med syftet att beskriva verksamma svensklärares attityder till grannspråksundervisning. Två frågeställningar utgör utgångspunkt för studien och utreder lärarnas uppfattningar om grannspråksundervisningens möjligheter, svårigheter, och relevans. Fem svensklärare som är verksamma på gymnasiet intervjuades individuellt i semistrukturerade intervjuer. Materialet transkriberades och analyserades sedan utifrån en fenomenografisk analysmodell. Resultatet visar att de intervjuade lärarna upplever att det finns många möjligheter i grannspråksundervisningen och de aspekter som har påvisats är: varierade undervisningsmetoder, vikten av språkens gemensamma grund, grannspråken i allmänbildande syfte, språksociala frågor som utgångspunkt för undervisningen och kombination med andra delar av det centrala innehållet och kunskapskraven. Lärarna uttrycker likväl att det finns svårigheter i undervisningen och identifierade aspekter är: låg motivation hos elever, otillräcklig utbildning och marginaliserad tidsåtgång till momentet. Samtliga lärare uppfattar ämnesområdet som relevant med utgångspunkt i styrdokumenten. De motiverar även relevansen genom att framhäva den kulturella och språkliga gemenskapen, allmänbildningsaspekten och vikten av arbetet med språksociala frågor. Studien bidrar med ämnesdidaktiska implikationer som förhoppningsvis kan öka medvetenheten hos lärare om utvecklingsaspekter inom området. Problematiska aspekter har visserligen funnits i lärarnas undervisning men den underliggande problematiken finns i styrdokumentens förhållning till språkpolitiska dokument.

No description available.

Denna studie har undersökt mellanstadielärares attityder till grannspråksundervisning med ett syfte att belysa den roll som skolan har för att bevara det nordiska språkutrymmet. Genom inspiration från Nordiska rådets strävan om att bevara en nordisk språktradition gjordes en kvantitativ undersökning där 37 lärare sa sitt om grannspråk i svenskundervisningen. Bland dessa mellanstadielärare rådde delade meningar men de flesta ger positiva svar och anser att grannspråk är viktigt, medan några tycker det motsatta, och att momentet är oviktigt, ointressant och att det inte behövs. Den slutsats som studien kan dra är att grannspråksundervisning generellt är ett viktigt, kreativt, lätt och intressant moment med många fördelar, dock finns praktiska och kunskapsmässiga hinder, vilket gör att undervisningen om grannspråk prioriteras bort då andra moment i svenskämnet kräver mer fokus. Vidare kan slutsatser dras av att samtliga lärare i studien undervisar om grannspråk trots att inte alla ser ett positivt syfte med det. / <p>Godkännande datum: 2022-01-16</p>

Redan på 1960-talet skrev de nordiska länderna under Helsingforsavtalet för att fördjupa samarbetet mellan länderna på en rad olika områden. En del av detta avtal rör just grannspråksundervisning och länderna har kommit överens om att både grannländernas språk och samhällsförhållanden ska ingå i ländernas undervisning. Helsingforsavtalet uttrycker inte hur denna undervisning ska se ut, utan detta lämnas till respektive lands utbildningssystem att bestämma. I detta arbete är det framförallt grannspråken norska, danska och svenska som kommer att stå i fokus. Trots att undervisning ska ske om grannspråken visar undersökningar att grannspråksförståelsen är asymmetrisk mellan länderna och att den faktiskt också minskar. I denna text undersöks hur Helsingforsavtalets artiklar rörande grannspråksundervisning blivit omsatta i läroplanerna och kommentarmaterial, samt hur länderna legitimerar grannspråksundervisningen.Resultatet visar att grannspråksundervisningen ser olika ut i alla länder, och att undervisningen berör olika förmågor. Helsingforsavtalet har där med omskrivits på olika sätt i länderna, vilket kan ge en förklaring till den skillnad i grannspråksförståelse som finns mellan länderna.

Studien avser att presentera och tolka de resultat vi har fått in gällande lärares uppfattningar om grannspråksundervisning i svenskämnet. Syftet med studien är att undersöka om lärare i praktiken skapar förutsättningar i grannspråksförståelse och i vilken utsträckning grannspråk undervisas i svenskämnet. Den lärandeteori som operationaliseras i vår studie är det sociokulturella perspektivet. Anledningen till det är att det är den teori som genomsyrar den svenska grundskolans läroplan. Vi har i vår undersökning samlat in data via intervjuer med lärare som undervisar i svenskämnet i årskurs 4-6, kombinerat med enkät. Datainsamlingsmetoden är både kvalitativ och kvantitativ då användningen av data svarar mot både ett kvantitativt och ett kvalitativt intresse. Det framgår av tidigare forskning att grannspråksundervisning i skolorna inte prioriteras i förhållande till övriga moment inom svenskämnet i årskurs 4-6. Flertalet av de undersökningar som gjorts visar att grannspråksundervisning förekommer mycket sällan i de svenska skolorna. Resultaten av forskningsgenomgången visar dessutom att svenskarna får mindre grannspråksundervisning jämfört med danskarna och norrmän. Av vår insamlade data från vår undersökning framgår det emellertid att majoriteten av våra informanter undervisar i grannspråk i svenskämnet. Däremot framgår det inte hur stor del av svenskundervisningen grannspråk tar, utspritt på åk 4-6. Med det menar vi att det var otydligt om lärarna undervisar i grannspråk under alla tre årskurserna, eller ett visst antal lektioner under en termin. Det hade därmed varit intressant att undersöka om det skiljer sig åt mellan flera lärare ute i landet.

I följande studie undersöks svensklärares arbete med och inställning till grannspråks­under­visning i gymnasieskolan utifrån ett didaktiskt perspektiv. Flera tidigare undersökningar pekar på problem såsom att lärare uppskattar sin grannspråks­kompetens som låg och nedprioriterar momentet. Det övergripande syftet med undersökningen är att belysa hur svensklärare arbetar med det centrala innehållet om språken i Norden, hur de betraktar momentet samt hur förutsättningarna för deras undervisning ser ut. Vidare undersöks vilka resurser som skulle kunna krävas för att förstärka undervisningen. Sex svensklärare på gymnasiet har intervjuats individuellt om sina grannspråkserfarenheter i såväl sin lärarutbildning som egen undervisning inom ramen för kursen Svenska 2. Under­sökningen visar att lärarnas självskattade grannspråkskompetens är förhållandevis låg, att stoff­trängseln i svenskämnet leder till att andra moment prioriteras och att tillgången till lämpligt material är bristfällig. De förbättringsmöjligheter som lärarna föreslår gäller att integrera delar av grannspråksundervisningen i litteraturhistoriemomentet och att resurser läggs på fortbildning och bättre läromedel. Därtill handlar det om att omstrukturera innehållet i kurserna dels för att underlätta elevernas lärandeprogression, dels för att höja kunskaps­områdets status. Undersökningen visar sammantaget att det råder diskrepans mellan språk­politiska intentioner och verkligheten i skolan – ambitionerna har inte realiserats i praktiken.

Syftet med denna studie är att undersöka hur undervisningen i och om övriga nordiska språk är organiserad på ämneslärarutbildningen i svenska. Ett delsyfte är att undersöka universitetslärares erfarenhet av att ge sådan nordisk undervisning. Materialet för studien är kursplaner från samtliga 28 ämneslärarutbildningar i svenska. Dessutom har intervjuer via mejl med universitetslektorer som representerar olika typer av kursupplägg genomförts.  Resultatet visar att undervisning i och om nordiska språk med undantag för två lärosäten ges på samtliga ämneslärarutbildningar. Den nordiska undervisningen är oftast begränsad till ett enstaka kursmål eller moment inom kurser i andra ämnen. Vanligast är att det ingår i kurser i språkhistoria eller språksociologi. I själva inriktningen på den nordiska undervisningen är variationen stor: vissa kurser fokuserar på kunskaper om språksituationen i Norden, andra på färdigheter i grannspråken danska och norska.  Mejlintervjuerna med universitetsföreträdare visar att erfarenheterna generellt är goda, men att stoffträngsel är ett stort problem i svenskkurserna och att fördjupade perspektiv inte hinns med i undervisningen.  Slutsatsen blir att undervisningen i övriga nordiska språk inte är likvärdig för alla svensklärarstudenter, vilket rimligtvis får negativa konsekvenser för grannspråksundervisningen i skolan och i förlängningen för den nordiska språkgemenskapen.

Studien undersöker skillnader i attityd till, kontakt med och medieanvändning av norska, danska och engelska mellan svenska elever som har respektive inte har läst momentet grannspråksundervisning i kursen Svenska 2. Sammanlagt deltog 100 informanter i studien, varav hälften läser svenska 1 och andra hälften läser svenska 3. För insamling av resultatet användes en enkät där majoriteten av frågorna utgick från en graderingsskala. I studien går det att utläsa skillnader i attityd mellan årskurserna och undersökningsspråken. Bland annat framgår det att informanterna använder engelska medier i större utsträckning än skandinaviska och att det finns det en skillnad mellan informanternas attityd till grannspråken, där de generellt sätt har en positivare inställning till norska än danska. Vidare framgår det också att de informanter som inte har läst grannspråksundervisning är mer positivt inställda än de som har läst momentet.