Syftet med vår studie är att undersöka de okoncentrerade barnens upplevelse av några vuxenledda gruppaktiviteterna, vad gäller motivation och inlärning. Syftet är också att ur ett specialpedagogiskt perspektiv undersöka anledningen till barnens upplevelser och hur det speglas i deras beteende. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring de vuxenledda aktiviteterna, samling och saga, samt tidigare specialpedagogisk forskning i förskolan. Vårt arbete grundar sig på studier från två olika förskoleavdelningar från samma kommun med barn i åldrarna 4-5 år. För att få en helhet i vår undersökning, utifrån ett barnperspektiv, har vi använt oss av videokamera samt kvalitativa barnintervjuer. Resultatet visar att det som barn upplever att de lär sig främst är disciplinära färdigheter. Deras motivation i aktiviteterna är generellt svag. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv kan vi se många förändringsbara delar för att öka barnens motivation, koncentration och möjlighet till en förståelseinriktad inlärning.

Under covid-19 pandemin tvingades fysiska mötesplatser för äldre personer att stänga. Som följd av detta startade digitala mötesplatser. Syfte: Genom intervju beskriva äldre personers uppfattning om vad som var betydelsefullt för deras upplevelse av delaktighet i sociala digitala mötesplatser, under covid-19 pandemin. Metod: Kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio äldre personer som deltagit i en digital mötesplats under covid-19 pandemin. Vid rekrytering av informanter tillämpades det typiska urvalet. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Informanternas uppfattning beskrevs i fyra kategorier: möjligheter och begränsningar i digitala mötesplatser, individens och gruppens engagemang i mötesplatsen, mötesplatsens innehåll samt mötesplatsens betydelse för informanter. De digitala mötesplatserna bidrog till sociala kontakter och meningsfullhet i vardagen. Slutsats: Detta examensarbete visade att digitala mötesplatser skulle kunna vara ett verktyg för att främja delaktighet bland äldre personer som är socialt distanserade eller isolerade. / During the covid-19 pandemic, physical meeting places for elderly people were forced to close. Due to this, digital meeting places started. Purpose: Through interview, describe elderly people’s comprehension of what is significant for their experience of participation in social digital meeting places during the covid-19 pandemic. Method: A qualitative design. Semi structured interviews were conducted with ten elderly people who participated in digital meeting places during the covid-19 pandemic. The typical case sample was applied to recruit informants. The material was analysed based on qualitative content analysis. Result: Informants’ perception was described in four categories: opportunities and limitations in digital meeting places, the individual’s and the group’s engagement in the meeting place, the content of the meeting place, and the meaning of the meeting place for informants. The digital meeting places contributed to social contacts and meaningfulness in everyday life. Conclusion: This student thesis showed that digital meeting places could be a tool to promote participation among elderly people who are social distanced or isolated.

Afasi är en språkstörning som främst uppstår till följd av en stroke och drabbar cirka 30 % av alla strokepatienter i Sverige. Personer med afasi upplever ofta besvär med det psykosociala välmåendet, exempelvis depression, förlust av arbete och påverkade relationer. Gruppverksamheter för personer med afasi kan öka känslan av gemenskap i grupp, bidra med en stödjande miljö som hjälper till att upprätthålla identitet och välmående hos personer med afasi. Syftet med studien var att undersöka den upplevda effekten av deltagande i en gruppverksamhet på det psykosociala välmåendet hos personer med afasi. I denna intervjustudie deltog sju personer med afasi. Studien genomfördes på en gruppverksamhet för personer med afasi i centrala Sverige. Medelåldern för deltagarna var 63 år. Resultaten visar att deltagande i gruppverksamheten hade flera positiva effekter på det psykosociala välmåendet hos personerna med afasi. Deltagarna uttryckte känsla av samhörighet och trygghet i gruppverksamheten. Positiva effekter som framkom var känslan av att bli förstådd inom gruppen och att ha rutiner på gruppverksamheten. Studien belyser hur gruppverksamheter kan gynna det psykosociala välmåendet hos personer med afasi. Studien lyfter även utmaningar såsom gruppdynamik och olika preferenser för aktiviteterna inom gruppverksamheten. Studien förespråkar ökad tillgänglighet till gruppverksamheter som personer med afasi kan komma till under en längre period. / Aphasia is a language disorder predominantly resulting from brain damage, notably after a stroke, affecting around 30% of stroke patients. People with aphasia experience difficulties with their psychosocial well-being, including depression, loss of employment, and affected relationships. Community-based aphasia groups may facilitate a supportive community that aids in maintaining identity and well-being for people with aphasia. The aim of the study was to explore the perceived effects of rehabilitation group activities on the psychosocial well-being in people with aphasia. In this study, seven people with aphasia participated in a semi-structured interview at an aphasia center in central Sweden. The participants' mean age was 63 years. The results indicate that group activities are perceived to have several positive effects on the psychosocial well-being in people with aphasia. Participants expressed feeling fellowship and safety at the aphasia center. Positive effects of routines and feeling understood within the group were identified. The study highlights how group activities benefit the psychosocial well-being in people with aphasia. However, the study also highlights challenges such as creating group dynamics and different preferences for activities that may affect participation. The study advocates for an increased access to group activities beyond healthcare settings to support psychosocial well-being in people with aphasia.

Studien genomfördes med förhoppning om ökad förståelse för hur fritidspersonal relaterar till elevers relationsskapande och kamratgrupperingar, hur vissa elever inkluderas eller utesluts samt hur fritidspersonalen upplever sin betydelse för att främja elevers känsla av social tillhörighet och trygghet. För att finna inblick i detta genomfördes nio kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma inom fritidshemmet. Intervjuerna har bearbetats utifrån en tematisk analysmetod, vilket utmynnat i fyra teman som analyserats utifrån det gruppsykologiska perspektivet. Studien framhåller resultat som dels styrker tidigare forskning men som även skiljer sig gentemot forskning om relationer och pedagogiskt ledarskap. Resultatet visar att fritidspersonal betonar vikten av närvarande pedagoger, att vägleda, stötta samt agera förebilder för eleverna, medan tidigare forskning betonar den fria leken som viktig avseende elevers sociala relationsskapande (Elvstrand & Lago, 2016). Då resultatet skiljer sig gentemot vad som tidigare framgår inom det fritidshemspedagogiska området, finns en förhoppning om att studien kan bidra med nya insikter inom forskningsfältet.