Syftet med studien är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersöka hur piano- och gitarrlärare ser på och upplever sig arbeta med individualisering i gruppundervisning. Metoden som använts är enskilda intervjuer i semistrukturerad form. Resultatet från studien visar att de intervjuade instrumentallärarna diskuterar flera olika typer av strategier för individualisering som de säger sig arbeta med i gruppundervisning. Varierande kunskapsnivå inom elevgruppen är något som samtliga informanter menar kan vara en svårighet med undervisningsformen och fem av de sex intervjuade lärarna uppger också att de delar in sina elevgrupper efter kunskapsnivå. Informanterna är eniga om att gruppundervisning ger goda förutsättningar för samspel, dock upplever de att undervisningsformen försvårar arbetet med elevers instrumenttekniska färdigheter. Några av informanterna uttrycker också att de använder olika didaktiska strategier för individualisering i gruppundervisning som innefattar vad vi tolkar som kamratlärande och scaffolding. Analys av insamlad empiri kopplad till studiens teoretiska utgångspunkter antyder att tillgång till gemensamma kulturella redskap, lärare och elever emellan, kan gagna elevers musikaliska utveckling. Vidare diskuteras en möjlig komplexitet i de avvägningar en lärare behöver göra i samband med tillämpning av didaktiska strategier som syftar till att möjliggöra scaffolding elever emellan. Dessutom diskuteras huruvida lärande i grupp kan ha möjligheter att ge elever större musikaliska upplevelser än vad som är möjligt i individuell undervisning.

Bakgrund: Distriktssköterskan har en viktig roll att stödja patienter att leva med långvarig sjukdom som exempelvis diabetes typ 2. Om målet är att stödja lärandet på ett sätt som stärker personen krävs kunskaper om patientens behov och om hur lärandet går till. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av gruppundervisning utifrån modellen "Att ta rodret i livet med diabetes typ 2".  Metod: En kvalitativ metod med ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv har använts. Studien bygger på grupp- och enskilda intervjuer samt reflektionsböcker. Resultat: Fenomenet innebär att lära av varandra, genom delande av erfarenheter och att frågor ställs som annars inte skulle blivit ställda. Lärandet som sker med stöd av gruppen bidrar till insikt i komplexiteten i sjukdomen och ökar motivationen till att ta eget ansvar för behandling och genomförande av nödvändiga levnadsvanor. Gruppen bidrar till en känsla av samhörighet och gemenskap som inspirerar till ett fortsatt och aktivt lärande.  Konklusion: Resultatet visar att gruppundervisning är en bra och av patienterna uppskattad undervisningsform som stödjer och underlättar lärandet. Reflektionerna i grupp är givande och leder till ett stort erfarenhetsutbyte mellan patienterna. / "Att ta rodret i livet vid diabetes typ 2 - gruppundervisning i primärvården"

Denna uppsats ämnade att undersöka hur gymnasieelever beskriver kombinationen av enskild och gemensam instrumentalundervisning i deras huvudinstrument samt hur de motiveras i de olika lektionsformerna. I bakgrunden presenteras tidigare forskning som anknyter till instrumentalundervisning och dess former. Utifrån uppsatsens teoretiska ramverk och genomförandet av tre fokusgruppintervjuer med gymnasieelever framgick det att elevernas syn på kombinationen varierade beroende på om de hade samma eller olika lärare i de olika lektionsformerna. Det fanns också variationer i beskrivningarna mellan trumeleverna och gitarreleverna då instrumentspecifika faktorer påverkade genomförandet av lektionerna. Eleverna beskriver även skillnader i motivationen mellan de olika undervisningsformaten. Utifrån litteraturen och det teoretiska ramverket kopplat med empirin visar resultatet elevernas syn på hur kombinationen speglar hur de anser skolan strukturerat dekontexualiseradet av musikyrket. Kombination ger även eleverna möjligheter att bli varandras handledare i den praxisgemenskap de ingår i, vilket skapar tillfällen för scaffolding, det vill säga stöttning, och appropriering mellan eleverna. Skillnaderna i motivationen för de olika undervisningsformerna varierade på grund av aspekter såsom prestation, anonymitet och lust.

Den här studien syftar till att belysa hur musiklärare som undervisar grupper med funktionsnedsatta elever, förhåller sig till sin egen musikundervisning. För att närma mig musiklärarnas olika förhållningssätt valde jag att använda den kvalitativa intervjun som forskningsmetod. Hanken och Johansens (1998) kategorier för den pedagogiska grundsynen hos en musiklärare utgör en stor del av de teoretiska utgångspunkterna för studien. Jag har bland annat jämfört och placerat in informanterna i Hanken och Johansens kategorier för att på så sätt få fram en tydligare bild av informanternas undervisning. Resultatet visar tydligt att elevernas funktionsnedsättning inte påverkar målet med informanternas undervisning. Det som skiljer musikundervisning för elever med funktionsnedsättning från elever utan funktionsnedsättning är framförallt undervisningssättet och metoden. En slutsats jag kommit fram till är att det krävs en grundläggande kompetens i musikämnet, och framför allt en vid pedagogisk grundsyn samt ett intresse och engagemang för den enskilde elevens situation för att kunna bemöta och tillgodose dennes behov. / The purpose of this study is to highlight how music teachers who, when teaching groups of disabled pupils, relate to their own education. In approaching the teachers’ various relations to their education, I have chosen to use the qualitative interview as my research method. A large extent of the theoretical foundation in this study is based on Hanken and Johansen’s (1998) categories for the pedagogical fundamental view as a music teacher. In order to obtain a clearer understanding of the teachers’ education, I have compared and placed the teachers included in this study, into these categories. The result clearly shows that the disabilities of the pupils do not affect the objectives in regard to the teachers’ education. That which distinguishes the education for pupils with disabilities from pupils without disabilities, is primarily the teaching method. I have concluded that, in order to meet the needs of the pupil, basic competency in music is a prerequisite and above all, a pedagogical fundamental view and an interest and commitment to the situation of each individual pupil.

Bakgrund: Då en patient drabbas av långvarig sjukdom som Diabetes typ 2 uppstår ett behov av kunskap för att hantera sin sjukdom. Tidigare forskning visar att gruppundervisning till patienter med diabetes typ 2 sänker HbA1c vilket i sin tur minskar risken för komplikationer. Problemet är att alla inte erbjuds grupputbildning och ett annat problem är att en betydande andel tackar nej till erbjuden utbildning. Syfte: Syftet var att beskriva uppfattningar om gruppundervisning hos patienter med diabetes typ 2 som valt att avstå erbjuden gruppundervisning. Metod: Nio semistruktuerade intervjuer analyserades med en fenomenografisk metod. Intervjuerna analyserades genom sju steg för att få fram uppfattningar om hur patienter med diabetes typ 2 som valt att avstå erbjuden gruppundervisning resonerar. Resultat: Analysen resulterade i två kvalitativt skilda beskrivningskategorier sett ur ett patientperspektiv: en möjlighet att dela erfarenheter med andra i samma situation men med risk att ”blotta” sig själv och sin sjukdom i en grupp med okända samt att formen för lärande och kunskap inte är anpassat till patientens specifika behov och prioriteras inte då sjukdomen inte uppfattas som allvarlig. Konklusion: En möjlig förståelse av resultatet är att gruppundervisning inte passar alla utan en variation av former för undervisning krävs så att patienter kan få den undervisning som de själva uppfattar som kunskapsgivande, i passande tid och form. / Background: When a patient suffers from long-term illness such as type 2 diabetes, there is a need for knowledge to deal with their illness. Earlier research shows that group education for patients with type 2 diabetes is of significance for, among other things, HbA1c, which in turn reduces the risk of complications. However, the main problem with group education is that not all patients are offered to participate and that a significant percentage of those that are invited to group education sessions decline the offer. Aim: The purpose was to describe perceptions of newly diagnosed patients with type 2 diabetes to refrain from offering group instruction. Method: Nine semi-structured interviews have been analysed by using a phenomenographic approach. The interviews were analysed through seven steps to unveil the perceptions of group education in people with type 2 diabetes which chose to renounce the offered group education. Results: The analysis resulted in two different categories of descriptions seen from a patient perspective: an opportunity to share experiences with others in the same situation but with the risk of “exposing” themselves and their illness in a group with unknown and the form of learning and knowledge is not adapted to the person´s specific needs and is not prioritized when the disease is not perceived as serious. Conclusion: A possible understanding of the result is that group education does not suit everyone but a verity of form of education are required so that the patients can get the education that themselves perceive as giving knowledge, in appropriate time and form.

Flera av de pianostuderande jag mött, inklusive mig själv, spelade aldrig kammarmusik innan gymnasiet eller musikhögskolan. Det har fått mig fundera över i vilken omfattning klaverstu-derande elever vid kultur- respektive musikskolor deltar i musikaliska samspel. Studien har som syfte att kartlägga i vilken utsträckning lärare i klaverinstrument på kultur- respektive musikskolor i Stockholms län arbetar med musikaliskt samspel med sina elever och vilka faktorer som påverkar vilka elever som samspelar med andra elever. Datainsamling gjordes med hjälp av e-postade enkäter till klaverlärare på kultur- respektive musikskolor. Sedan analyserades svaren univariat, bivariat, tematiskt och samband prövades på sin statistiska signifikans. Resultatet visar dels på att de flesta hade tillfällen då deras elever spelade med någon under deras lektioner, dels att det skilde sig mellan hur lärare arbetade med samspel beroende på om de undervisade individuellt eller som gruppundervisning. Det framgick också att det fanns fyra olika områden som respondenterna menade påverkade vilka elever som fick spela med andra. Dessa var logistiska faktorer, intressen och kompisar hos såväl elev som lärare, elevernas kunskap och ambitioner samt speciella behov hos eleven. I diskussionen problematiseras konsekvenser av individuell undervisning och gruppundervisning samt vad elever lär sig av musikaliskt samspel. / Many piano students I´ve meet, including myself, never played chamber music until they went to gymnasium or university. This made me wonder how many opportunities piano students studying at culture and music schools had to play with others. The purpose of the study is to find out to what extent pianoteachers in these schools in the Stockholm Province work with interaction in music with their students and which factors affects which students interact with others. Data was collected by e-mailing questionnaires to which pianoteachers at the music and cultur schools had to answer. The answers were analyzed univariate, bivariate, tematic and correlations were tested on their statistical significance. The result showes that most teachers occasionally let their students play with someone, during their lessons. The results also showes that it differed between how teachers worked with interaction depending on whether they taught individually or in groups. It also is found that four different types of factors affected the respondents choices of which students who would get the opportunity to play with others. These were logistical factors, interests and friends of both pupil and teacher, the students' knowledge and ambitions, and special needs of the student. In the discussion the consequences of individuell lessons and group lessons are problematized. What the student learn from musical interaction is also discussed.

<p>The purpose of this study is, on one hand, to obtain an understanding of how children in municipal music- and culture schools choose instruments and what forms of recruitment methods they are subjected to, and on the other hand, how you can make them continue to play once they have begun.</p><p>To acquire this information, I have interviewed five music teachers and two principals at municipal music- and culture schools in Värmland. The questions treated, among other things, what affects children’s instrument preferences, recruitment methods and what you can do to keep interest for the chosen instrument alive.</p><p>The result of the study shows some apparent tendencies. Even though some of the instruments have trouble recruiting students and other instruments have trouble keeping them, the old methods, which obviously do not work in a satisfactory manner, are still being used. Instead, increased commitment at the occasion of recruitment, more group teaching which strengthens the social bonds through role models and a will to have the courage to change the organization when it does not work, is required.</p>

The purpose of this study is, on one hand, to obtain an understanding of how children in municipal music- and culture schools choose instruments and what forms of recruitment methods they are subjected to, and on the other hand, how you can make them continue to play once they have begun. To acquire this information, I have interviewed five music teachers and two principals at municipal music- and culture schools in Värmland. The questions treated, among other things, what affects children’s instrument preferences, recruitment methods and what you can do to keep interest for the chosen instrument alive. The result of the study shows some apparent tendencies. Even though some of the instruments have trouble recruiting students and other instruments have trouble keeping them, the old methods, which obviously do not work in a satisfactory manner, are still being used. Instead, increased commitment at the occasion of recruitment, more group teaching which strengthens the social bonds through role models and a will to have the courage to change the organization when it does not work, is required.

Syftet med detta arbete var att få ökad förståelse för hur åtta specifika instrumentallärare utnyttjar möjligheterna och hanterar utmaningarna under lektioner i grupp och enskilt i cello- och blockflöjtsundervisning. Vi intervjuade åtta lärare (fyra cellolärare, tre blockflöjtslärare och en brasslärare) för att undersöka hur de uppfattade grupp- och enskild undervisning samt möjligheter och utmaningar med dessa undervisningsformer. Resultatet visar på att det är enklare att få en personlig kontakt under den enskilda lektionen och att lektionsinnehållet blir mer individuellt anpassat. Fokus på tekniken ses dock som både positivt och negativt. Relationen mellan läraren och eleven under den enskilda lektionen kan lätt bli osymmetrisk varför lärare bör försöka ”bjuda in” eleven att vara mer delaktig i diskussioner och planering. Samtliga lärare i vår studie ser gruppdynamikens möjligheter och de säger att det är enklare att leka när man har mer än en elev åt gången. Flera lärare i studien ser värdet i att barn utmanar, undervisar och påverkar varandra. Alla intervjuade lärare vill helst ha både enskild och grupp-/ensembleundervisning med varje elev. Både enskild och gruppundervisning har i vår studie visat sig ha specifika egenskaper och lärarna i studien försöker utnyttja dessa till sin och elevens fördel. Vi tycker oss se att grupplektionens negativa sidor i stort kan vägas upp av den enskilda lektionens positiva sidor och omvänt. De kompletterar varandra. Det är dock upp till varje enskild lärare att utnyttja möjligheterna och hantera utmaningarna med båda lektionsformerna. / The purpose of this study is to gain a greater understanding in how eight particular instrumental teachers utilize the potential, and deal with the challenges during group and individual instruction for the cello and recorder. Eight teachers were interviewed (four cello teachers, three recorder teachers, and one brass teacher), as part of an examination as to how they consider group and individual instruction, and the potential and challenges associated with these methods of instruction. The results indicate that individual lessons facilitate personal contact, in addition to being more suited to the individual. The focus on technique is viewed as being both positive and negative. The relation between teacher and student during the individual lesson is often asymmetrical, but by encouraging the student to participate more actively, this may be mitigated. All the teachers participating in the study acknowledge the potential of group instruction, adding that it is easier to have fun when there is more than one student being taught. Several teachers also mentioned the importance of children challenging, teaching and influencing one another. All of the teachers interviewed would prefer to teach each student both individually, and as part of a group. According to the study, both individual and group instruction offer specific qualities which are used by the teachers to the benefit of themselves and the students. The negative aspects of group instruction are balanced by the positive effects of individual instruction – and vice versa. In effect, these two methods supplement each other. Ultimately, it is the teacher who must decide how best to utilize the potential, and deal with the challenges associated with both methods of instruction.

Denna studie bygger på en jämförelse mellan hur pianopedagoger förändrar sina didaktiska val beroende på undervisningsform, i detta fall enskild undervisning eller gruppundervisning. Tre pianopedagoger har intervjuats och sex observationer har genomförts. En då vardera pedagog undervisade i grupp och en då pedagogerna undervisade enskilda elever. Undersökningen har genomförts med hermeneutik och det sociokulturella perspektivet som teori med inslag från Lev. S. Vygotskijs tankar kring kamratlärande och den proximala utvecklingszonen. De visuella, auditiva och kinestetiska lärstilarna valdes ut som särskilt viktiga för undersökningen samt sången och rytmikmetoden som redskap i undervisningen. Dessa redskap valdes ut med grund i dess positiva påverkan på inlärning och kontinuerliga närvaro under min utbildning på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. En koncentration har funnits kring de redskap, enligt den sociokulturella teorin, som pedagogerna använt i sin undervisning och hur faktorer som samspel och kamratlärande har använts och speglats i undervisningen. Resultatet presenteras i två delar. Tre intervjuer med pianopedagoger visar att de inte anser sig göra någon skillnad i sina didaktiska val beroende på undervisningsform. Däremot motsäger resultatet från observationerna detta till viss del. Störst är skillnaden mellan hur informanterna ser på sångens roll i undervisningen och hur de använder den. Undersökningen visar att pedagogernas didaktiska val till större del beror på deras egna preferenser i kombination med individanpassad undervisning än beroende på undervisningsform. I resultatet kan man utläsa att fler moment och redskap användes under gruppundervisningen än under de enskilda lektionerna. Detta kan bero på att pedagogerna behöver anpassa materialet efter fler individers preferenser och möjligheter för inlärning i gruppundervisningen, under de enskilda lektionerna har pedagogerna större möjlighet att individanpassa efter den aktuella eleven. / This study is based on a comparison between how piano teachers change their didactics depending on the teaching method, particularly individual teaching or group teaching. Three piano teachers have been interviewed and six observations have been conducted. One where the teacher taught an individual student and one where the teacher taught a group. The study has been conducted with the sociocultural perspective as overarching theory with elements of Lev. S. Vygotsky’s thoughts about cooperative learning and the Zone of Proximal Development, and with hermeneutics as a method of analysis. Focus was maintained on the tools the teachers use during the lessons and how the cooperative learning is visual during the lessons. Some tools and methods were selected as particularly relevant. These where the three learning styles as tools. That is, visual, auditory and kinesthetic learning. In addition, singing as a tool were chosen as well as the Dalcroze-method. These were chosen because of their continuous presence during my education at the Royal College of Music in Stockholm and their recognition withing the particular scientific field. The results are presented in two parts. The interviews show that the teachers claims to not change their didactics depending on the teaching method, that is individual or group lessons. This is partly contradicted by the result from the observations. The most significant and striking differences is between the teacher’s thoughts about using singing as a tool and how they actually uses it. The study shows that the teacher’s didactic choices largely depend on their own preferences in combinations with the particular needs and abilities of the student. The number of methods and tools used during the group lessons are greater than the ones used during the individual lessons. This could be caused by the fact that the teachers need considerate every students preferences in learning during a group lesson whereas the teacher can concentrate on just one student during a individual lesson.