Denna uppsats byggerpå en kvalitativ undersökning där resultatetbaseras på intervjuer som genomförts medsex eleveri gymnasieskolans andra år. Den syftar till att ge en fördjupad förståelse för gymnasieungdomars attityder till läsningsom i sin tur kan väcka tankar hoslärare och blivande lärare om hur kunskapen om läsvanor kan appliceras i undervisningen. Studien visar att en tidig kontakt med läsning i ett hem där läsning är ett naturligt inslag banar väg för en positiv läskarriär i framtiden. Den visar även att ungdomar som kommer från ett läsfattigt hem tenderar att vara mer negativt inställda till läsning. För att läsning i skolan ska bli mer tilltalande efterlyser eleverna att de själva får vara med och påverka valet av litteratur samt att skolan erbjuder litteratur som behandlar sådana ämnen som faller inom deras intresseområden.Skolan står inför en tuff utmaning när det gäller ungdomars läsintresseoch det gäller att odla en positiv inställning till läsning redan tidigt i grundskolan för att alla ska ha samma chans att vara med på tåget.

Syftet med den här studien var att undersöka hur pedagoger på gymnasiet arbetar för att få alla elever att nå målen utan att använda segregerande lösningar. Det görs genom att titta närmare på hur pedagogerna lägger upp undervisningen när målet är att skapa inkludering. För att utvärdera pedagogernas uppfattning av undervisningen ges även elevernas syn. Vidare undersöks hur vida rektorns inställning påverkar hur pedagogerna arbetar. Studien är upplagt som en fallstudie och beskriver arbetet på en fristående gymnasieskola i en mellanstor svensk stad. För att kunna svara på frågeställningarna genomfördes en kvalitativ del och en kvantitativ del. I den kvalitativa delen har två lärare, en specialpedagog och rektorn intervjuats om deras inställning till undervisning och stöd. I den kvantitativa delen genomfördes en enkätundersökning med 56 elever för att ge deras uppfattning om stödet de får av pedagogerna. Litteraturen, studier gjorda av Skolverket och den tidigare forskningen på området ger en negativ bild av hur undervisningen på gymnasiet ser ut idag. De elever som inte klarar målen i den ordinarie undervisningen ges stöd genom segregerade särlösningar. Ofta ges de rådet att byta utbildning eller gå över till det individuella programmet. Den vanligaste lösningen för en elev som har svårigheter att nå målen är att ge eleven längre tid på sig att klara utbildningen. I denna studie visar resultatet att inställningen bland pedagogerna på den aktuella skolan är att undervisningen ska utgå från varje elevs behov. Det ska kännas naturligt att ta emot stöd och det stöd som finns ska vara lättillgängligt och möjligt för alla att ta dela av. Pedagogerna är nöjda med de resurser som finns och anser sig ha goda möjligheter att kunna hjälpa alla elever. Enkätundersökningen med eleverna visar att majoriteten är nöjda med undervisningen och det stöd de får. Den del av undervisningen som får mest kritik är dock de uttalade stödsituationerna.

Denna rapport ämnar att jämföra hur ljusets olika modeller behandlas de svenska läroböckerna Ergo Fysik A och Ergo FysikB jämfört med den engelska kursboken Advancing Physics AS.Det som framkommer är att Ergo Fysik A nästanenbartbeskriverstrålmodellen och ger begreppet stråle en felaktig definition. Ergo Fysik B beskriver vågmodellen till en början utifrån generellt vågbeteende och fotonmodellen utifrån den fotoelektriska effekten. Advancing Physics AS presenterar andra metoder att förklara fenomen som ljuset uppvisar. Strålmodellen behandlas knappt och begrepp som i svenska läroböcker beskrivs utifrån strålmodellen förklaras istället här med hjälp av vågmodellen och fotonmodellen. Slutsatser jag drar är att Advancing Physics AS är betydligt modernare och intressantare än de svenska läroböckerna och presenterar helt annorlunda metoder för att förklara fenomen än vad som görs med strålmodellen. Det verkar även som om strålmodellen är på väg att försvinna ur de svenska läroböckernai och med de nya ämnesplanerna vilket är bra och nödvändigt då det eliminerar hybridmodeller som kan förvirra elever.

I kemi måste elever ofta balansera reaktionsformler. Under århundradenas lopp har det utvecklats olika modeller inom området reduktions- och oxidationsreaktioner och på gymnasiet idag används framförallt två metoder för balansering av dessa reaktioner, elektronövergångsmetoden och oxidationstalsmetoden. Syftet med denna studie var att undersöka om det förekommer några missuppfattningar eller svårigheter hos elever gällande elektronövergångsmetoden och oxidationstalsmetoden, samt att få en uppfattning om hur vanligt förekommande eventuella missuppfattningar är. Till hjälp användes ett frågeformulär med uppgifter av öppen karaktär där eleverna skulle balansera olika redoxreaktioner, samt besvara frågor som har med de två metoderna att göra. Elevernas svar kategoriserades och frekvensen räknades fram för varje svarskategori. Denna studie har alltså både kvalitativa och kvantitativa inslag. Resultatet visar att elever föredrar att använda oxidationstalsmetoden framför elektronövergångsmetoden, när de får chansen att välja. Dock definierar majoriteten av eleverna oxidation och reduktion utifrån elektronövergångsmetoden. Det uppstår missförstånd och svårigheter med båda metoderna. En del av svårigheterna kommer av att eleverna blandar ihop elektronövergångsmetoden och oxidationstalsmetoden. Vid balansering med oxidationstalsmetoden ligger svårigheterna framförallt kring balanseringen av laddningarna.

I uppsatsen analyseras Jack Kerouacs roman På väg utifrån fem grundteman; Att vara på väg; om resandets funktioner, Avvikelse från samhället, Idolisering och inflytande, Genus och kvinnosyn och Etnicitet. Analysen följs sedan av ett förslag på hur man i klassrummet kan behandla dessa delar av Kerouacs roman. Utöver detta innehåller uppsatsen ett avsnitt där litteraturens roll och funktion i skolan behandlas  och ett avsnitt som behandlar vikten av en dynamisk litteraturundervisning.

I denna studie har jag undersökt hur keramiken kan vara en del av bildämnets undervisning. Syftet är att undersöka hur lärare i dagens skolor använder sig av lera som material i undervisningen i ämnet bild, samt att få en djupare förståelse kring hur man kan nyttja de keramiska teknikerna för grundskolans senare årskurser och i den frivilliga skolformen. Genom att använda kvalitativa enkäter, egna experiment och litteratur visar jag hur ett antal lärare och lärarstuderande ser på användandet av keramik i bildämnet. Jag presenterar också fyra olika tekniker, tumning, kavling, ringling och drejning. Utifrån detta skapas en lärarhandledning och ett läromedel som tar upp de olika teknikerna och sätt att handskas med keramiken i undervisningen. Min slutsats är att lärare ser positivt på att använda sig av keramik i undervisningen och att det finns många fördelar. Genom att teoretiskt och praktiskt lärande knutits samman, skapas ett lärande som ger eleverna möjlighet att nå en djupare förståelse kring 3-dimentionellt skapande, formgivning och det kulturella uttryck som hänger samman med keramiken.

Syftet med denna studie har varit att belysa tydligheten i och fördjupa kunskaperna om lärares uppfattningar och tolkningar av kunskapskraven för gymnasieskolans kurs Svenska 1. För att svara mot syftet, har kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare genomförts. Forskningsfrågorna som ställs i uppsatsen är: Hur uppfattar lärare kunskapskraven i Svenska 1 som styrdokument? Hur tolkar lärare innebörder av mellanstegen D och B i Svenska 1? I den teoretiska bakgrunden berörs forskning om bedömning, tolkning av kriterier för bedömning, uppfattningar av och förhållningssätt till betygssystemet samt forskning om betygsinflation. Intervjumaterialet har analyserats med hjälp av en fenomenografisk ansats, och delats in i beskrivningskategorier som lyfter fram kvalitativt skilda sätt att uppfatta och tolka kunskapskraven för kursen.  Undersökningen visar att lärare uppfattar kunskapskraven som konkreta instruktioner, som tolkningsmöjligheter och som konkurrenter till lärarnas egna betygskriterier. Lärare tolkar mellanstegen som ”svaga” versioner av betyget ovan samt som ”starka” versioner av betyget under. Slutsatsen är att det till viss del finns tydlighet i kunskapskraven, vilket är ansatsen från politiskt håll, men även ett stort mått av tolkningsutrymme vilket kan leda till många olika tolkningar av de krav som ligger till grund för kunskapsbedömning i kursen Svenska 1 på gymnasiet.

Skolans roll som socialisationsagent är vida omtalad. I ett land som Sverige, där jämställdhet är ett högprioriterat område, borde verksamheten i skolan därför vara präglad av ett genusperspektiv. Gymnasieskolans styrdokument, i form av läroplaner samt kurs- och ämnesplaner, formulerar skolans värdegrund och strävansmål. Däri står att skolan ska fostra eleverna till demokratiska och jämställda samhällsmedborgare som inte räds att uttrycka sina ståndpunkter. I den traditionella kanonförmedling som skolan ägnat sig åt i decennier, har kvinnliga författare sällan lyfts fram, varför kvinnliga perspektiv och livsvillkor inte har uppdagats och diskuterats i klassrummen. Med detta som utgångspunkt har jag sökt finna en förståelse för hur svensklärare i gymnasieskolan resonerar och arbetar med sin litteraturundervisning. Med hjälp av samtalsintervjuer med fyra svensklärare har jag försökt klargöra deras litteraturuppfattningar, gällande synen på litteraturundervisningens syfte, urvalsprocesser för texter och eventuella genusperspektiv i detta sammanhang. Resultaten visar att endast en av de fyra lärarna har en medveten genuspedagogik och aktivt strävar efter att finna en balans mellan kvinnliga och manliga författare i sin undervisning. Övriga tre lärare har förvisso en medvetenhet om att genusperspektivet bör ingå, men har av olika anledningar inte implementerat perspektivet i undervisningen. Tidsbrist, åsikter om att manliga skildringar av kvinnliga förhållanden fungerar lika väl som om de skildrats av kvinnor, samt en känsla av att den traditionella kanon är viktig att förmedla, är några av orsakerna som framkom i studien. För att nå ett jämställt samhälle krävs att rådande normer och värderingar ifrågasätts varför reflektion kring sin egen undervisning och ett aktivt handlande från lärarnas sida är behövligt. Förutsättningar som, enligt dessa lärare, är svåra att få till men som studien visat i flera fall heller inte är prioriterade.

Studiens syfte är att undersöka vilka resonemang som gymnasieelever använder när de löser integraluppgifter efter Lithners (2008) ramverk för matematiska resonemang. Fyra elevers resonemang har undersökts genom en kvalitativ analys av videobservationer där eleverna individuellt löser integraluppgifter. Majoriteten av resonemangen i studien kategoriserades som imitativa och saknade ofta matematisk grund. Matematiska resonemang som kännetecknas av matematisk grund och en rimlig argumentation förekom i mycket begränsad utsträckning. Ett av resonemangen som urskiljdes i analysen kunde inte kategoriseras inom Lithners ramverk för matematiska resonemang. Resonemanget kategoriserades med inspiration av Haegermark Lundins (2011, s.28) definition för Kreativt begränsade resonemang (KBR).

Studiens syfte var att jämföra gymnasieelevers och gymnasielärares upplevelser av ämnet idrott och hälsa i relation till deras erfarenheter av idrottsinriktade aktiviteter på fritiden. Dessa upplevelser tolkades sedan mot bakgrund av ämnets styrdokument för att se eventuella likheter och skillnader. Intervjuer genomfördes med sex elever i årskurs 2 på gymnasiet samt deras idrottslärare som hade haft lektioner tillsammans i ca 1,5 år. Resultatet av intervjuerna visade att läraren saknade tydliga målformuleringar i styrdokumenten. Eleverna hade i regel varierande uppfattningar kring ämnets syfte, mål och betygskriterier i förhållande till lärarens undervisning. Dock var eleverna eniga i att ämnet huvudsakligen syftade till att man som elev skulle få testa många olika idrotter och aktiviteter. Hälften av eleverna upplevde inte att ämnet fokuserade på lärande och utveckling och överhuvudtaget motsvarade inte elevernas uppfattningar om vad som var betygsgrundande i ämnet från lärarens uppfattning. Medan läraren till stora delar utgick ifrån styrdokumenten i sina betygsbedömningar av eleverna, hade eleverna en föreställning om att betyget till stora delar sattes efter hur mycket de försökte och ansträngde sig på lektionerna. Både läraren och eleverna nämnde att det borde avsättas mer tid och utrustning för ämnet i skolan. Läraren menade att det då skulle vara lättare att påverka eleverna och följa upp deras utveckling.