Sammanfattning Åldrandet kan innebära ökade svårigheter att klara det dagliga livet. Kroppen genomgår fysiska förändringar som kan orsaka ökade funktionshinder, bland annat i kommunikationssituationer. Med stigande ålder följer en naturlig degeneration av hörselsystemet och presbyacusis (åldershörselnedsättning) drabbar många äldre. Demens tillhör inte det naturliga åldrandet, men risken att drabbas av Alzheimers sjukdom (den vanligaste demensformen), ökar med stigande ålder. Den kognitiva förmågan påverkas exempelvis genom minnesstörningar och tal- och språksvårigheter, vilket innebär att den drabbade får kommunikationssvårigheter. Syftet med vår uppsats var att undersöka om forskningen funnit samband mellan Alzheimers sjukdom och hörselnedsättning, samt om hörselrehabilitering har någon betydelse för den äldre som drabbas av hörselnedsättning och Alzheimers sjukdom. Denna undersökning genomfördes som en litteraturstudie för att ta reda på kunskapsläget. Resultatet uppvisade ett visst biologiskt samband mellan Alzheimers sjukdom och hörselnedsättning i det centrala hörselsystemet, men ej i det perifera hörselsystemet. Alzheimerdrabbade patienter med hörselnedsättning blev hjälpta av hörapparatanpassning, vilket upplevdes av både patient och dess omgivning. Denna litteraturstudie uppmuntrar till vidare forskning kring hörselrehabiliteringens betydelse för personer med Alzheimers sjukdom och med hörselnedsättning samt kring samband mellan dessa två diagnoser, då forskning kring dessa frågeställningar var mycket begränsad.

Bakgrund: Tobaksrökning är den största och vanligaste orsaken till sjukdom. Över en miljon svenskar röker. Behandling med rökavvänjning har visat sig vara den mest effektiva metoden för att uppnå ett rökfritt liv. Syfte: Att undersöka hur personer som deltar i rökavvänjningskurser inom primärvården uppfattar dessa kurser. Ett ytterligare syfte var att undersöka om det finns skillnader i uppnådd rökfrihet mellan personer som får rådgivning individuellt respektive i grupp. Metod: Studien är en deskriptiv enkätstudie med 27 deltagaresom deltar/ deltagit i rökavvänjning i syfte att sluta röka. Resultat: Den främsta anledningen till att deltagarna slutade röka var för att de ville, det var deras beslut. Stöd i grupp och i allmänhet var bra med kursen och det var viktigt att vara starkt motiverad för att lyckas sluta. Det fanns ett stort intresse för att utföra lungfunktionstest. Få personer träffade, och ville träffa, andra yrkeskategorier än sjuksköterska/distriktssköterska. Bästa tiden för rådgivningvar på eftermiddagen. Det fanns ingen skillnad i rökfrihet mellan dem som deltagit i grupp respektive individuell rådgivning då alla deltagarna har blivit rökfria under kursen. Slutsats: Gruppstöd, god information, den egna viljan samt stark motivation och hjälp till motivation ansågs vara en förutsättning för lyckad rådgivning. Det kunde ej utrönas huruvida individuell rådgivning eller rådgivning i grupp påverkade rökfrihet. Då rådgivningen i hela Uppsala län baseras på samma underlag och inga tidigare utvärderingar finns bör ytterligare studier göras som utvärderar insatsen. / Abstract: Smoking tobacco is the greatest and most common cause of disease. More than a million Swedes smoke. Treatment with smoking cessation courses has proved to be the most efficient method to attain a life without smoking. Aim/purpose: To study how people who participate in smoking cessation courses provided by primary care perceived the courses. A secondary aim was to investigate whether there were any differences in attaining a nonsmoking life between participants in smoking cessation courses given individually or in groups. Method: The study is a descriptive survey study with 27 participants whose goal in participating in smoking cessation courses was to quit smoking. Results: The main reason for participants to quit smoking was that they wanted this themselves, it was their decision. Support from the group and in general was a positive aspect of smoking cessation courses and a strong motivation was considered important in order to succeed. An ample interest in performing pulmonary function tests was noted. Few participants met, or had interest in meeting, professionals other than nurse/district nurse. The ideal time to attend smoking cessation courses was during the afternoons. No difference was noted in success to quit smoking between courses given individually or in group, as all participants had quit smoking. Conclusion: Group support, good information, own will/motivation and help to be motivated were considered to be the makings of a successful course. It was not possible to conclude whether smoking cessation courses held individually or in group affected success in quitting to smoke. As all smoking cessation courses in Uppsala County are based on the same material and no prior evaluation has been made, further research in this field is recommended.

Syfte – Syftet med denna studie är att undersöka hur lagerstyrning av reservdelar inom hjälpmedelsförsörjning kan effektiviseras. Metod och genomförande – Den valda strategin för att uppfylla studiens syfte omfattades av att genomföra en fallstudie i samarbete med Hjälpmedelscentralen på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Empiri från fallstudien har erhållits genom intervjuer och dokumentationsstudier. Insamlad data har analyserats gentemot det teoretiska ramverket och därmed genererat studiens resultat. Resultat – Studiens resultat visar inledningsvis på att rörlighet, volymvärde och kritiskhet är viktiga aspekter att beakta vid lagerstyrning av reservdelar inom hjälpmedelsförsörjning. Rörlighet och volymvärde har utgjort kriterier för en sortimentsövergripande ABC-klassificering, vilket resulterade i tre segment. Ett av dessa segment, kundorder, har så pass låg rörlighet att det ansågs lämpligt att endast beställa dessa reservdelar då behov uppstår. För de övriga segmenten bör lagerstyrningen utföras med beställningspunktsystem, dock med en viss skillnad när det gäller styrningens intensitet. Vidare anses det lämpligt att, för enskilda reservdelar, göra kvalitativa bedömningar avseende kritiskhet. Detta ska säkerställa att kritiska reservdelar får en mer uppmärksammad styrning för att därmed, i större utsträckning, undvika bristsituationer. Implikationer – I denna studie har det fastställts hur lagerstyrning av reservdelar inom hjälpmedelsförsörjning kan effektiviseras. För verksamheter som vill åstadkomma detta är det dock nödvändigt att identifiera de aspekter som, för verksamheten i fråga, är mest väsentliga. Vidare krävs det att tillgång till nödvändigt dataunderlag säkerställs. Begränsningar – Fallstudiedesignen utgjordes av en enfallsstudie där endast en analysenhet undersöktes. I och med att olika verksamheter har olika förutsättningar för lagerstyrning hade det varit lämpligt att inkludera fler fallverksamheter i undersökningen. Detta hade resulterat i en högre grad av generaliserbarhet. / Purpose – The purpose of this study is to investigate how to achieve efficient inventory management of spare parts in the health care sector. Methodology – To meet the purpose of the study a case study has been conducted in collaboration with Hjälpmedelscentralen at Länssjukhuset Ryhov in Jönköping. The empirical data have been obtained by methods such as interviews and documentation studies. By analysing empirical data in comparison with the theoretical framework the findings of the study was generated. Findings – Initially, the findings of the study implies that aspects such as usage frequency, annual dollar volume and criticality are important to consider in inventory management of spare parts in the health care sector. Usage frequency and annual dollar volume have been used as criteria for an assortment wide ABC-classification which resulted in three segments. One of these segments, customer order, has a very low usage frequency. Therefore it was considered appropriate to only order these spare parts when an actual need has occurred. The inventory management of the remaining segments should be carried out with a reorder point system. However, there is a certain difference regarding the intensity of the management between the two segments. Furthermore, it’s appropriate to conduct a classification based on criticality. This should ensure that critical spare parts get more attention and hence decreasing the risk of shortage. Implications – In this study, it has been determined how to achieve efficient inventory management of spare parts in the health care sector. For those who aim to do this it’s necessary to identify the aspects that are most important for the particular business. Furthermore, it’s important that these businesses ensure the availability of necessary data. Research limitations – The conducted case study was designed as a holistic single case study. Since businesses differ from each other it would have been appropriate to conduct a multiple case study. As a result of this, a higher degree of generalisation could have been achieved.

Ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset behandlar samtliga extremitets-, rygg- och skallskadefall inom Höglandets sjukvårdsområde. Verksamheten är uppdelad i fyra huvudsakliga enheter; akutmottagning, mottagning, vårdavdelning och operation där läkarna fördelar sin tid mellan de fyra. Under de senaste åren har kliniken haft problem med försämrad tillgänglighet. Detta innebär i sin tur växande vårdköer, till såväl mottagning som operation, samt oförmåga att upprätthålla vårdgarantins mål på specialistvård inom 90 dagar. Syftet med denna rapport är med anledning av ovanstående att ge rekommendationer kring hur ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset kan effektivisera utnyttjandet av resurser för att öka tillgängligheten för sina patienter. För att besvara nyss nämnda syfte görs en uppgiftsprecisering vilket inkluderar en nedbrytning till konkreta undersökningsområden och frågeställningar. Denna grundar sig dels i en förstudie där ortopedkliniken kartläggs för att få en första inblick i verksamheten och de problem som råder. Dels en referensram där logistiska teorier om bland annat processer och olika former av förbättringsfilosofier behandlas. Flertalet av teorierna är hämtade från den industriella världen och därefter tillämpade på hälso- och sjukvården och de speciella förutsättningar som råder inom området. Förstudien och referensramen leder tillsammans fram till den syntetisering som ger följande fyra undersökningsområden: behov, processer, resursplanering och patientplanering. Med utgångspunkt i den information som samlats in och analyserats för respektive undersökningsområde har ett antal problem med tillhörande lösningar presenterats och redogjorts för. Utifrån detta har nedanstående slutsatser kunnat dras: Ortopedkliniken bör utveckla riktlinjer kring vilka patienter som bör kallas till återbesök för att på så sätt undvika onödiga återbesök. Detta leder i sin tur till ett minskat antal återbesök vilket ger mer utrymme till nybesök och därmed förbättrad tillgänglighet. I samband med detta konstateras att ett ökat ansvar bör läggas på patienten gällande dennas läkeprocess genom att bland annat uppmana patienten att höra av sig vid behov. Ytterligare ett sätt att involvera patienten är att öka delaktigheten i bokningsprocessen genom användning av ett Internetbaserat system där önskemål angående tid kan lämnas. Detta skulle troligtvis resultera i ett minskat antal ombokningar och ett förenklat arbete för klinikens tidsbokning. Förslagsvis datoriseras även bokningen av telefontiderna då detta skulle ge personalen, inklusive läkare och mottagningssköterskor, en bättre överblick samt underlätta tidsbokningens arbete med dessa. Ännu en åtgärd för att förbättra användandet av telefontider är att schemalägga specifika tider för läkarna att hantera dessa, något som bör resultera i bättre kontinuitet. Planeringen på kliniken kan i stort sett delas upp i två delar: resurs- respektive patientplanering. Dessa två bör sammanstråla för att uppnå bästa möjliga resultat. Ett steg i att förbättra resursplaneringen, vilket huvudsakligen innebär schemaläggning av läkare, är att i större utsträckning mäta och analysera de efterfrågemönster som kan utrönas ur klinikens behov. Detta möjliggör en mer preventiv planering där schemaläggningen tar hänsyn till exempelvis den behovstopp som återkommer i oktober varje år. Detta tros dessutom kunna skapa en bättre balans mellan återbesök och nybesök vilket i sin tur kan minska antalet återbesök till jourläkare. Övriga lösningsförslag till ortopedklinikens balansproblem inkluderar en standardisering av besökslängderna, mottagningspass med endast en besökstyp och en form av drop-in mottagning som ökar möjligheten för samarbete mellan läkarna på mottagningen. För att underlätta tidsbokningens arbete och därmed även patientplaneringen föreslås dessutom att remissutseendet förändras för att även inkludera uppgifter om mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel. Vid en eventuell implementering av ovanstående lösningar är det viktigt att ortopedkliniken har i åtanke att förbättringsarbete tar tid. Det är dock viktigt att man tar sig tid och faktiskt genomför förändringarna då det dels kan spara tid i framtiden och dels är en förutsättning för att kliniken ska kunna leva upp till såväl efterfrågeökningar och som förhöjda krav. Det föreslås således att ortopedkliniken använder sig av nedanstående rekommendationer för att förbättra den nuvarande situationen och skapa möjligheter inför framtiden. De rekommendationer som getts ortopedkliniken i syfte att dem ska uppnå bättre tillgänglighet är följande: 1. Utveckla riktlinjer som stöd för när en patient bör kallas till återbesök 2. Kartlägg behoven i större utsträckning, framför allt när det kommer till de korta återbesöken, och ta hänsyn till behoven och deras fördelning i resursplaneringen 3. Datorisera bokningen av telefontiderna samt ge dem en designerad tid i läkarschemat 4. Ändra remissutseendet så att även mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel inkluderas 5. Inför mottagningspass med endast en typ av besök 6. Gör patienterna mer delaktiga bokningen och ta hänsyn till deras önskemål om besöks- och telefontider 7. Inför ett nytt system för bokningen av FP- och P-remisser som dessutom inkluderar ett kontrollsystem som varnar när vårdgarantin är på väg att överstigas / The orthopedic section at Höglandet Hospital provides health care for all patients within the Höglandet area suffering from problems with their extremities, backs and skulls. The section is divided into four main units; emergency room, clinic, ward and operating room, and the physicians divide their time between these four. During the last few years the orthopedics section has experienced problems with worsened accessibility. This has lead to a growing cue of patients waiting for appointments as well as operations, but also an inability to achieve the goals concerning accessibility set by the Swedish government. This goal states that patients should have to wait no longer than 90 days to get to see a physician within specialised health care. On account of the factors mentioned above, the purpose of this report is to provide recommendations regarding how the orthopedic clinic at Höglandet Hospital can improve their planning and use of resources in order to achieve a better accessibility for their patients. To help achieve the purpose mentioned above the study is divided into smaller parts, resulting in issues and areas of investigation that are more concretely formulated. This process requires two things, the first being an exploratory study in which the clinic is mapped and current problems and conditions are investigated. The second is conducting a frame of reference in which logistics theories concerning, among other things, processes and improvement philosophies are included. Many of the theories derive from the industrial world, but are also applied in a health care context and to the special condiditions that abide within the area. The exploratory study and the frame of reference together contribute to a synthesis leading to this study's four main areas of investigation: needs, processes, resource planning and patient planning. The information that is gathered and analysed within each area leads to a number of problems and subsequent solutions. These are presented and discussed for each area respectively, leading to the following conclusions for the orthopedic clinic as a whole: The orthopedic clinic should develop guidelines concerning which patients that ought to be called back for another appointment, leading to the elimination of unnecessary appointments. This leads to a reduced number of returning patients which enables the clinic to increase their number of first time appointments, resulting in a better accessibility. This also leads to the patient taking responsibility of his or her condition, with the patient having to contact the clinic if necessary. Another way of involving the patient is including the patient in the booking process by using an Internet based booking system that allows the patients to give requests concerning the time and day of their appointment. The result of this would be that fewer patients changing the time of their appointments, letting the booking personnel concentrate on other more important tasks. Also, the booking of telephone appointments should be computerized, leading to a better overview over the bookings and an improvement of the booking personnel's processes. Another solution concerning the problem with the booking of phone calls is making telephone appointments a part of the physicians weekly schedule, which leads to better continuity with the patient calls. The orthopedic clinic's planning can be divided into two parts: resource planning and patient planning. These two parts must converge to achieve the best result possible. One way of improving the resource planning, which mainly concerns the scheduling of physicians, is to measure the patterns that can be seen in the needs of orthopedic care. This enables the orthopedic section to plan ahead and be prepared for the reoccuring peak of demand, which is in October. This will also lead to a better balance between the first time appointments and the appointments with patients coming back from either emergency treatment or operations. A better balance, in turn, reduces the appointments that today are performed by physicians who are on call, thereby avoiding the long waiting times associated with said appointments. Other solutions to achieving a better balance between the different types of appointments includes standardisation of the length of appointments, use of clinic hours with only one type of appointment and a modified drop-in clinic, which increases the possibilities for physician's to cooperate in treating the patients. When implementing the solutions mentioned above, it is of great importance that the orthopedic clinic is aware of the fact that achieving changes is time consuming. It is however imperative that the orthopedic section finds the necessary time to make these changes. In the end the changes will not only be time saving, but they will also be a prerequisite to be able to handle an increasing demand concerning the needs for orthopedic care and stricter governmental laws and standards. It is thereby recommended that the orthopedic clinic make use of the recommendations below, in order to improve the present situation and create better possibilities for the future. In order to achieve a better accessibility the following are recommended to the orthopedic clinic: 1. Develop guidelines as to which patients that require further appointments 2. Conduct more useful measurements of the needs, especially when it comes to appointments that must be booked on a short notice, and let the needs guide the resource planning to a greater extent 3. Computerise the booking of telephone appointments and make them a part of the weekly schedule 4. Modify the referral appearance to include information regarding mobile number, e-mail address and willingness to come to the clinic in short notice 5. Use clinic hours that has only one type of appointments 6. Make the patient more involved in the booking proccess for both clinic and telephone appointments 7. Establish a new booking system which includes a warning system for when the maximum waiting time is about to be exceeded

Sjukvårdsrådgivningen via telefon är väl förankrat hos Sveriges befolkning då det varje år rings många samtal dit. Avsaknaden av visuell kontakt och den begränsade tillgången till problemet gör att triage och rådgivning försvåras. Telefonsjuksköterskan kan inte ta del av den icke verbala kommunikationen såsom exempelvis ansiktsuttryck, kroppshållning eller sjukdomstecken på kroppen. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som har betydelse för telefonsjuksköterskans triage och rådgivning i kontakt med den vårdsökande. I litteraturstudien som grund för resultatet har metoden varit att granska fjorton artiklar med kvalitativ ansats ur ett sjuksköterskeperspektiv. Resultatet visar att telefonsjuksköterskans triage och rådgivning påverkas av olika faktorer som är relaterade till den vårdsökande, telefonsjuksköterskans egna färdigheter och erfarenheter samt faktorer relaterade till organisation. Samtalen som telefonsjuksköterskorna tar emot är varierande till innehåll. Detta ställer krav på telefonsjuksköterskans professionella kompetens. Tidigare klinisk erfarenhet, bred kunskap och en god kommunikativ förmåga är viktiga egenskaper för telefonsjuksköterskan. Omvårdnadssituationen är komplex och för att kompensera för detta använder hon sig av olika strategier. Organisatoriska faktorer som påverkar triage och rådgivning via telefon är tillgången till beslutsstöd och tillgängligheten i vården. Framtida forskning som belyser hur telefonsjuksköterskan kan hantera stress och konfliktsituationer kan underlätta för telefonsjuksköterskan i hennes utsatta arbetssituation. Specialistutbildning till telefonsjuksköterska skulle göra vården säkrare för uppringaren men även förbereda telefonsjuksköterskan inför hennes yrkesroll.

Idag brottas Sveriges hälso- och sjukvårdsorganisationer med en ökande kostnadsbörda avseende läkemedel. Ökningen kan till stor del förklaras av introduktionen av nya dyra läkemedel. Dessa kan många gånger trots sitt höga pris vara vinstgivande för såväl patient som samhälle. Till följd av kostnadsökningen efterfrågas ett strukturerat introducerande av nya dyra preparat och metoder som ser till en säkerställd patientnytta. Flera landsting runt om i Sverige har de senaste åren infört modeller för att kontrollera nya läkemedels introduktion, men också för att nya läkemedels användning ska styras av sjukvårdshuvudmannen. Att införa ett ekonomistyrningsverktyg som direkt berör läkares val av ordination bör enligt teorin vara en svårighet då professionen generellt antas vara motvillig till förändring. Speciellt förändring av ekonomistyrningskaraktär, vilken beskrivs som ett hot mot läkares grundläggande värderingar.   Denna uppsats syfte har varit att studera hur ett ekonomistyrningsverktyg används i hälso- och sjukvårdsorganisationer. Mitt val av empirisk miljö blev Västra Götalandsregionen och det studerade styrverktyget i fråga blev processen vid namn ”ordnat införande”. Min vilja var också att ta reda på hur läkarkåren relaterar till ett mer styrt arbetssätt och hur styrningen har etablerats i läkarkåren. Jag genomförde mina första intervjuer tämligen tidigt i processen vilket gav mig hjälp att komma vidare i studien. Dessa intervjupersoner representerade ägarperspektivet inom organisationen. De följande tre intervjuerna var med läkare som respresenterar utförarperspektivet i uppsatsen. Jag läste in mig på teorier från strategi till den relativt smala grenen som beskriver läkares olika synsätt på ekonomistyrning. Mitt val att göra en så pass snäv studie har begränsat mig då lämplig teori att luta empirin emot har varit svår att finna och att tyda. Min teoretiska referensram har bestått av böcker och artiklar inom ämnesområden från strategi till styrning inom hälso- och sjukvård. Jag har haft som mål att använda nya studier och helst med bas i ett sjukhusperspektiv. Det finns risk för att styrverktyget ordnat införande som jag studerat inte har varit helt jämförbart med de studier jag har använt i referensramen. Detta eftersom referensramen bygger på ekonomistyrning i traditionell bemärkelse, medan ordnat införande påverkar läkarens yrkesroll i val av behandlingsmetod. Slutsatsen i denna fallstudie har visat att acceptansen för ordnat införande kan bero på att processens målsättning stämmer överens med professionens grundläggande värderingar. Evidensbaserad vård och patientnytta är krav läkarkåren kan relatera till. Med sjukvårdens begränsade resurser finns förståelse för prioritering för patientnytta. Ordnat införande är en del i att skapa mer gemensam handling i Västra Götalandsregionen, även om det finns utrymme för att skapa större medvetenhet i professionen om processens arbetssätt. Det bör finnas lyhördhet för läkarkårens åsikter och ihållande kommunikation för att skapa varaktig delaktighet och användande av styrning inom hälso- och sjukvård.

Bakgrund: I Sverige är det idag 3-4 procent av befolkningen som har diagnosen diabetes mellitus typ 2 och antalet insjuknade ökar kontinuerligt. Diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som kärl- och nervförändringar, ögon och njurpåverkan. Sjuksköterskans roll i omvårdnaden är att ge stöd och utföra kontroller för att förhindra komplikationer. Syfte: Beskriva vilket stöd från sjuksköterskan som vuxna med diabetes typ 2 upplever att de är i behov av. Metod: En allmän litteraturstudie med nio vetenskapliga artiklar sammanställdes. Efter genomläsning lyftes ord och meningar ut ur texten, orden skapade slutligen övergripande teman under vilka resultatet presenterats. Resultat: Litteratursammanställningen visade att patienterna vill ha mer kunskap och information, patienterna ansåg även att det var viktigt att de själva fick bestämma över sin vård. Stödet kan delas in under kategorierna, trygghet, förtroende och bekräftelse. Slutsats: De nationella riktlinjerna för diabetesvård säger att patienten ska få kontinuerlig information angående sitt sjukdomstillstånd, det är även enligt Hälso-och Sjukvårdslagen ett krav att patienten har rätt till självbestämmande under rådande sjukdomsbehandling.För att uppnå dessa krav bör sjusköterskan arbeta för att etablera trygghet och förtroende samt att ge bekräftelse. / Background: In Sweden it is currently 3-4 percent of the population who has a diagnosed type 2 diabetes mellitus and the number of patients is increasing steadily. Diabetes can lead to serious complications such as vascular and nervous changes, eye and kidney problems. The Nurse role in the health care is to support and carry out check up´s to prevent complications. Aim: To describe the support that adult with type 2 diabetes feel that they are in need of and what they actually get from the nurse. Method: A literature review of nine scientific papers were compiled. After reading words were highlighted and sentences taken out of the text, these words finally created the broad themes under which the result is presented. Results: The literature summary showed that patients want more knowledge and information, the patients also felt that it was important that they themselves had to decide about their care. The support can be divided into subcategories, confidence, trust and affirmation. Conclusion: The national guidelines for diabetes care, says that patients should receive continuous information about their illness, it is also under the Health Care Act requires that the patient has the right to self-determination in the current therapies.In order to satisfy these demands nurses need to work for establishing confidence, trust and affirmation in patient suffering from diabetes type 2.

Syfte  Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamhetschefer inom primärvården resonerar angående Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. I en förlängning syftar studien även till att undersöka framtida förutsättningar för hälsopedagoger att verka inom primärvården. Hur arbetar primärvården med patienters ohälsosamma levnadsvanor idag? Hur anser verksamhetschefer inom primärvården att Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder kommer att påverka deras verksamhet? Vad krävs för att möjliggöra genomförandet av de nya riktlinjerna?   Metod Sex intervjuer med verksamhetschefer på primärvårdsenheter inom Stockholms läns landsting har genomförts. Intervjuerna var av semistrukturerad art och utgick från en intervjuguide med utgångspunkt i frågeställningarna.   Resultat Studiens resultat visar att arbetet med levnadsvanor skiljer sig mycket mellan de enheter som undersökts. Samtliga verksamhetschefer anser att satsningen är välkommen och hoppas att den även ska medföra de ekonomiska incitament som krävs. Några av enheterna ser ett utökat behov av personal, andra menar att personalförstärkningen borde ske i form av extern resurs. Några tror inte att de nya riktlinjerna kommer att påverka den egna verksamheten nämnvärt. Verksamhetscheferna har även olika syn på arbetsformer beroende på lokala förutsättningar i form av till exempel samverkansmöjligheter.   Slutsats Verksamhetscheferna ställer sig samtliga positiva till ett mer hälsopromotivt arbetssätt, dock finns en skepsis till att arbetet på enheterna kommer att förändras i enlighet med avsikten i Socialstyrelsens riktlinjer. Den mest centrala aspekten är att dagens ersättningssystem inte anses främja evidensbaserade preventiva metoder i primärvården. Nuvarande ekonomiska förutsättningar utgör även ett betydande hinder för hälsopedagoger att verka inom primärvården även om flertalet av verksamhetscheferna ställde sig positiva till idén.

Aim The aim of this study was to find out how the research that has changed CPR training developed from a historical perspective. The question at issue was: When the recommendations for chest compressions/ventilation, defibrillator and education have been changed, what kind of research led to the development? Method To fulfill the aim of this study we chose a review process. First we read the international guidelines for cardiopulmonary resuscitation (CPR) published by the American Heart Association (AHA), from year 1980 until year 2010. Secondly we chose the most important changes that had been made within the issues we had selected, then we examined the research that had supported these issues. Studies that had resulted in a change of adult basic CPR were used. Developments in health care and so-called advanced CPR were excluded as well as studies that included CPR for two performers. No exclusions of older studies were made since this is a historical review. Results The development of CPR has been going on for many centuries and the goal has been to increase the survival rate from sudden cardiac arrest. This has led to numerous studies of different nature. In 1974 AHA published the first national guidelines and research has since developed an internationally recognized CPR procedure. It strives towards simplicity both in the performance of chest compression/ventilation and in the use of a defibrillator. The aim within CPR education has been to go from the education being lecture-based into education-based with more hands-on practice and greater frequency in refresher training.  A great success for CPR has been the introduction of the automated external defibrillator (AED) and its spread in the community. Conclusions After having examined the researches we have come to the conclusion that parallel progress in many areas are required to change and improve CPR procedure and associated education. The experimental research that is necessary in some parts of medicine is complex, given the ethical decisions that need to be done in a matter of life and death. AHA along with international experts in the field have been pushing the development in CPR research forward. / Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur forskningen som har förändrat hjärt- lungräddningsutbildningen ser ut, ur ett historiskt perspektiv. När rekommendationerna för bröstkompressioner/ventilation, defibrillator och utbildning har förändrats, vad finns det för forskningsunderlag som har lett fram till utvecklingen? Metod För att uppfylla studiens syfte valde vi ett reviewförfarande. Vi utgick från de internationella riktlinjerna för hjärt- lungräddning (HLR), publicerade av det amerikanska HLR - rådet American Heart Association (AHA) från år 1980 till år 2010. Utifrån riktlinjerna urskiljde vi de enligt oss viktigaste förändringarna inom de delar vi valt att fokusera på och därefter granskade vi forskningen som stött dessa. Studier med resultat som påverkat utveckling inom HLR för allmänheten användes. Förändringar innefattande avancerad HLR för sjukvård samt HLR för två utövare selekterades bort. Exkludering av äldre studier gjordes inte, då detta är en historisk tillbakablick. Resultat Utvecklingen inom HLR har pågått under många århundraden och strävan efter att öka överlevnad vid plötsligt hjärtstopp har lett till mängder av studier av varierande karaktär. AHA publicerade de första nationella riktlinjerna år 1974 och genom forskning har sedan dess ett internationellt vedertaget HLR-förfarande tagits fram. Det strävar mot enkelhet både vid utförandet av ventilation/bröstkompressioner och i användandet av defibrillator. Målet med utvecklingen inom HLR-utbildning har varit att effektivisera genom att gå från föreläsningsbaserad undervisning, till mer praktisk träning med högre frekvens. En stor framgång för HLR har varit införandet av automatiserade defibrillatorer (AED) och dess spridning i samhället. Slutsats Granskning av forskning visar att det har krävts framsteg parallellt inom många områden för att förändra och förbättra HLR-förfarandet och tillhörande utbildning. Den experimentella forskning som är nödvändig inom vissa delar av medicin är komplex i och med de etiska ställningstaganden som behöver göras när det handlar om liv och död. AHA har varit den organisation som stått bakom och tillsammans med experter från hela världen utfört den forskning som drivit hjärt- lungräddningen framåt.

No description available.