The thesis investigated the importance of cognition for speech understanding in experienced and new hearing aid users. The aims were 1) to develop a cognitive test (Sentence-final Word Identification and Recall, or SWIR test) to measure the effects of a noise reduction algorithm on processing of highly intelligible speech (everyday sentences); 2) to investigate, using the SWIR test, whether hearing aid signal processing would affect memory for heard speech in experienced hearing aid users; 3) to test whether the effects of signal processing on the ability to recall speech would interact with background noise and individual differences in working memory capacity; 4) to explore the potential clinical application of the SWIR test; and 5) to examine the relationship between cognition and speech recognition in noise in new users over the first six months of hearing aid use. Results showed that, for experienced users, noise reduction freed up cognitive resources and alleviated the negative  impact of noise on memory when speech stimuli were presented in a background of speech babble spoken in the listener’s native language. The possible underlying mechanisms are that noise reduction facilitates auditory stream segregation between target and irrelevant speech and reduces the attention captured by the linguistic information in irrelevant speech. The effects of noise reduction and SWIR performance were modulated by individual differences in working memory capacity. SWIR performance was related to the self-reported outcome of hearing aid use. For new users, working memory capacity played a more important role in speech recognition in noise before acclimatization to hearing aid amplification than after six months. This thesis demonstrates for the first time that hearing aid signal processing can significantly improve the ability of individuals with hearing impairment to recall highly intelligible speech stimuli presented in babble noise. It also adds to the literature showing the key role of working memory capacity in listening with hearing aids, especially for new users. By virtue of its relation to subjective measures of hearing aid outcome, the SWIR test can potentially be used as a tool in assessing hearing aid outcome. / Avhandlingens övergripande mål var att studera kognitionens betydelse för talförståelse hos vana och nya hörapparatsanvändare. Syftena var att 1) utveckla ett kognitivt test (Sentence-final Word Identification and Recall, eller SWIR test) för att mäta en brusreducerande algoritms effekt på bearbetningen av tydligt tal (vardagsmeningar); 2) att med hjälp av SWIR testet undersöka huruvida hörapparatens signalbehandling påverkade återgivningen av uppfattat tal hos vana hörapparatsanvändare; 3) att utvärdera om effekten av signalbehandling på förmågan att komma ihåg tal påverkas av störande bakgrundsljud samt individuella skillnader i arbetsminnets kapacitet; 4) att undersöka den potentiella kliniska tillämpningen av SWIR testet och 5) att undersöka förhållandet mellan kognition och taluppfattning i störande bakgrundsljud hos nya hörapparatsanvändare under de första sex månaderna med hörapparater. Resultaten visade att för vana hörapparatsanvändare lindrade brusreduceringen det störande ljudets negativa inverkan på minnet när meningar presenterades i form av irrelevant tal på deltagarnas modersmål. De möjliga underliggande mekanismerna är att brusreducering underlättar diskriminering av de auditiva informationsflödena mellan det som ska uppfattas och det som är irrelevant, samt minskar graden av uppmärksamhet som fångas av den språkliga informationen i det irrelevanta talet. Effekterna av brusreducering och resultaten av SWIR var beroende av individuella skillnader i arbetsminnets kapacitet. Resultaten av SWIR har också samband med det självrapporterade utfallet av  hörapparatsanvändning. För nya användare spelar arbetsminnets kapacitet initialt en viktigare roll för taluppfattning i störande bakgrundsljud, innan anpassningen till hörapparatens förstärkning skett, än efter sex månader. Denna avhandling visar för första gången att hörapparatens signalbehandling kan signifikant förbättra möjligheten för individer med hörselnedsättning att minnas tydligt tal, som presenteras i störande bakgrundsljud. Avhandlingen bidrar till litteraturen med en diskussion om hur arbetsminnets kapacitet spelar roll i taluppfattning med hörapparat, i synnerhet för nya användare. Med stöd av dess samband med det självrapporterade utfallet, kan SWIR testet användas som redskap i bedömning av hörapparaters effekt.

Randomized controlled trials evaluating the effect of various forms of literacy training with reliable tests are lacking in Sweden today. The aim of the present study was to investigate whether a cross-over design and the use of phonologically matched wordlists specifically designed to detect transfer, would yield a more thorough method and reliable results. Six children with hearing impairment using hearing aids between 7 and 9 years of age took part in the study. The schools in which the children had their education were randomized into either an intervention group that started to practice phonics by means of a computer-assisted program after the first testing, or a control group that, continued as usual in school. Children were informed to practice daily with the program during four weeks in school. Children were tested with a battery of tests for phonological awareness, letter knowledge and word decoding at three occasions separated by four weeks. Results showed that the wordlists seemed reliable in establishing children’s decoding strategies as well as how word length affected reading speed. Both children who took part in the intervention and the control group improved their scores at the second testing. Thus, the computer-assisted reading intervention did not prove to be more effective than usual school activities. Due to a small number of participants, a large heterogeneity of the group and insufficient practice time, effects were difficult to detect. The present investigation should be considered a pilot study towards the use of more careful testing methods with adapted wordlists that enables the detection of transfer. But, to accomplish this, it is crucial to use a larger number of participants. Randomiserade kontrollerade studier som utvärderar effekten av olika former av läs- och skrivträning med tillförlitliga tester saknas i Sverige idag. Syftet med denna undersökning var att genomföra en interventionsstudie med cross-over design och använda fonologiskt matchade ordlistor specifikt utformade för att upptäcka transfer, för att ge utdelning för en mer grundlig metod och reliabla resultat. Sex barn mellan 7 och 9 års ålder som använde hörapparat deltog i studien. Skolorna som barnen gick i randomiserades till att antingen utgöra en interventionsgrupp, som började träna med ett ljudbaserat lästräningsprogram via dator efter första testningen, eller kontrollgrupp som fortsatte med vanlig skolundervisning. Barnen informerades att träna med programmet under fyra veckor dagligen i skolan. Barnen utförde ett testbatteri innehållande tester för fonologisk medvetenhet, bokstavskännedom och ordavkodning vid tre tillfällen med fyra veckors mellanrum. Resultaten visade att ordlistorna på ett reliabelt sätt kunde fastställa barns avkodningsstrategier samt hur ordlängd påverkade läshastigheten. Både interventions- och kontrollgruppen påvisade förbättring vid andra testningen. Dock kunde det inte påvisas att den datorbaserade lästräningen var mer effektiv än sedvanlig skolundervisning. Då deltagarantalet var litet, spridningen stor och träningstiden vid datorn var låg kan detta ha bidragit till att effekterna uteblev. Studien bör ses som en pilotstudie som går mot en noggrannare form av testmetod där användandet av anpassade ordlistor möjliggör upptäckt av transfer. För att åstadkomma detta är det emellertid avgörande att det ingår ett större deltagarantal.

Syftet med studien är att utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv belysa hur några elever med hörselnedsättning upplever sin situation och hur lärmiljöer kan påverka inlärning. Vårt intresse inriktar sig mot delaktighet, framgångsfaktorer, arbetsro, trygghet, socialisation och ett salutogent förhållningssätt men också vilken roll det fysiska rummet med den tekniska utrustningen utgör. För att undersöka detta har tre intervjuer genomförts ur ett fenomenologiskt perspektiv. Två intervjuer sett ur elevperspektiv och en intervju med en hörselpedagog. Utifrån ett relationellt perspektiv har intervjuerna analyserats med stöd av Vygotskijs och Antonovskijs tankar med inriktning mot goda lärmiljöer generellt och hur elever med hörselnedsättning kan känna delaktighet ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Analysen visar att tre temaområden, fysiska rummet, teknisk utrustning och delaktighet är återkommande som framgångsfaktorer för elever med hörselnedsättning. Vi ser också att respondenternas upplevelser bekräftas av hörselpedagogen som har mångårig erfarenhet av att främja anpassade lärmiljöer för elever med hörselnedsättning. I diskussionen lyfter vi tankar om hur vår studie kan gynna fler elever ur ett salutogent perspektiv. Vi vill framförallt framhålla ljudmiljön som den mest betydelsefulla framgångsfaktorn för att skapa en god lärmiljö för alla elever, men i synnerhet för elever med hörselnedsättning. Studien pekar också på att pedagogens kunskap om en hörselnedsättnings konsekvenser och förhållningssätt är avgörande för elevens möjligheter för lärande och socialt mående. Med stöd av intervjuer, forskning och litteratur vill vi hävda att den fysiska miljön behöver anpassas för att kompensera för elevens behov, vilket även hörselpedagogen och respondenterna menar. Eleverna i studien uttrycker att det är viktigt att värna om individens integritet. De vill känna sig delaktiga i vad som informeras kring deras hörselnedsättning, vilket hörselpedagogen betonar blir allt viktigare ju äldre eleven blir. Eleven är själv expert på sin situation och en betydande framgångsfaktor är att ha en dialog med eleven.

Alla som går i skolan ska ha tillgång till en likvärdig utbildning oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte. Enligt tidigare forskning kan konsekvenserna bli stora av att eleverna med hörselnedsättning inte använder sina hörhjälpmedel, då de har svårare att följa med i undervisningen och i social interaktion. Studiens syfte var därför att bidra med kunskap om elevers användning av hörhjälpmedel i skolan. Det blev också intressant att undersöka unga vuxnas resonemang angående sitt användande av hörhjälpmedel, samt vilka upplevelser de har av att använda dem i skolan. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med halvstrukturerade frågor och det var sex unga vuxna som intervjuades. Resultatet visade att faktorer som påverkade de unga vuxnas användande av hörhjälpmedel var psykosociala faktorer, tekniska faktorer samt miljöfaktorer. Resultatet visade, tvärtemot vad tidigare studier visar, att intervjupersonerna använde sina hörhjälpmedel i hög utsträckning under skoltiden, samt överlag var nöjda med skolans miljöer och lärarnas bemötande utifrån ett hörselperspektiv. Dock synliggörs även normer kring hörselnedsättning och hörhjälpmedel där de unga vuxna berättar om rädsla för att inte passa in eller bli retade.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka eventuella skillnader mellan barn med cochleaimplantat (CI) och/eller hörapparat (HA) och normalhörande barn i åldrarna fem till sju år avseende fonologiska och kognitiva förmågor. I studien jämfördes resultat från elva till 44 normalhörande barn med åtta till 25 barn med CI/HA från fyra olika studier. Undersökningsmaterialet utgjordes av kortversionen av Stora fonemtestet, fonologiska representationer, TOWRE samt fem deltest ur testbatteriet SIPS. Testresultaten analyserades kvantitativt och för kortversionen av Stora Fonemtestet även kvalitativt. Resultatet visade att barnen med CI/HA generellt presterade lägre än de normalhörande barnen på test av fonologisk förmåga och fonologiskt arbetsminne, men att de låg i nivå med de normalhörande barnen avseende generellt och visuospatialt arbetsminne. De slutsatser som kunde dras var att barnen med CI/HA presterade signifikant lägre avseende flertalet aspekter av fonologisk förmåga, på gruppnivå, dock var prestationen hos barnen med CI/HA vid uppdelning i åldersgrupper signifikant lägre på test av fonologisk produktion i femårsgruppen, men inte i sex- och sjuårsgrupperna. Beträffande kognitiv förmåga presterade barnen med CI/HA betydligt lägre på test av fonologiskt arbetsminne, men de presterade i nivå med de normalhörande barnen i samma åldrar avseende generellt och visuospatialt arbetsminne. / The aim of the current study was to examine potential differences in phonological and cognitive abilities between children with cochlear implants (CI) and/or hearing aids (HA) and hearing children in the ages five to seven years. The study compared results from eleven to 44 children with normal hearing with eight to 25 children with CI/HA from four different studies. The material consisted of a test of output phonology, a test of phonological representations, TOWRE and five subtests in SIPS. All of the results were analyzed quantitatively and the test of output phonology was also analyzed qualitatively. The results indicated that children with CI/HA in general performed poorer than the hearing children on tests of phonological ability and phonological working memory, but they performed on a par with hearing children on tests of complex and visuospatial working memory. The conclusions that may be drawn are that the children with CI/HA, as a group, exhibited poorer phonological ability on several of tests of phonological ability than the children with normal hearing. When analyzed according to age the children with CI/HA exhibited significantly lower phonological production skills in the group consisting of five year old children, but not in the groups consisting of six and seven year old children. Regarding cognitive ability the children with CI/HA exhibited poorer phonological working memory capacity compared to the children with normal hearing, but regarding complex and visuospatial working memory they exhibited abilities on a par with the children with normal hearing

Understanding speech in the presence of noise can be difficult, especially when suffering from a hearing loss. This thesis examined behavioural and electrophysiological measures of speech processing with the aim of establishing how they were influenced by hearing loss (internal degradation) and listening condition (external degradation). The hypothesis that more internal and external degradation of a speech signal would result in higher working memory (WM) involvement was investigated in four studies. The behavioural measure of speech recognition consistently decreased with worse hearing, whereas lower WM capacity only resulted in poorer speech recognition when sound were spatially co-located. Electrophysiological data (EEG) recorded during speech processing, revealed that worse hearing was associated with an increase in inhibitory alpha activity (~10 Hz). This indicates that listeners with worse hearing experienced a higher degree of WM involvement during the listening task. When increasing the level of background noise, listeners with poorer hearing exhibited a breakdown in alpha activity, suggesting that these listeners reached a ceiling at which no more WM resources could be released through neural inhibition. Worse hearing was also associated with a reduced ability to selectively attend to one of two simultaneous talkers, brought on by a reduced neural inhibition of the to-be-ignored speech. Increasing the level of background noise reduced the ability to neurally track the to-be-attended speech. That internal and external degradation affected the tracking of ignored and attended speech, respectively, indicates that the two speech streams were neurally processed as independent objects. This thesis demonstrates for the first time that hearing loss causes changes in the induced neural activity during speech processing. In the last paper of the thesis, it is tentatively suggested that neural activity can be utilized from electrodes positioned in the ear canal (EarEEG) for adapting hearing-aid processing to suite the individual listeners and situation. / Att förstå tal i brus kan vara svårt, speciellt när man lider av en hörselnedsättning. Denna avhandling undersöker beteende- och elektrofysiologiska data med föremålet att bestämma hur de påverkas av hörselskada (intern försämring) och lyssningssituation (extern försämring). Hypotesen att båda intern och extern försämring av talsignalen resulterar i mer aktivering av arbetsminnet under bearbetning av talsignaler har undersökts i fyra studier. Beteendedata visade att talförståelse försämrades med större hörselnedsättning, medan lägre arbetsminneskapacitet endast resulterade i sämre talförståelse när ljudkällorna inte var rumsligt sammanfallande. Elektrofysiologiska mätningar (EEG) gjorda under bearbetning av tal, visade at sämre hörsel associerades med högre inhibitorisk alfa-aktivitet (~10 Hz). Detta indikerar att personer med sämre hörsel upplevde en högre involvering av arbetsminnet under lyssningsuppgiften. Då nivån av bakgrundsljud höjdes, visade personer med sämre hörsel ett sammanbrott av alfaaktiviteten, vilket tyder på att de nådde ett tak där ytterligare arbetsminnes-resurser inte kunde frigöras genom neural inhibition. Sämre hörsel var också förknippat med en reducerad förmåga till at fokusera uppmärksamheten på en av två samtidiga talare, förorsakat av en reducerad förmåga till neuralt att undertrycka den störande talsignalen. En ökning av nivån av bakgrundsljud minskade förmågan att inkoda den relevante talsignalen. Att intern och extern försämring påverkade respektive inkodning av störande och relevant tal, indikerar att de två tal-strömma är neuralt behandlas som oavhängiga objekt. Denna avhandling demonstrerar för första gången att hörselskada förorsakar ändringar i den inducerade neurale aktiviteten under bearbetningen av talsignaler. I avhandlingens sista artikel förslås det preliminärt att neural aktivitet kan upptas från elektroder placerade i hörselgången som kan användas till att kontrollera hörapparat signalbehandling. / <p>Funded by the Oticon Foundation. Project number: 11-2757.</p>

In the present thesis, computer-assisted reading intervention with a phonics approach was examined in deaf and hard of hearing children (DHH) aged 5, 6 or 7 years old using cochlear implants, hearing aids or a combination of both. Children with normal hearing (NH), matched for non-verbal intelligence and age, served as a reference group. Deaf and hard of hearing children constitute a heterogenetic population regarding cognitive and academic achievement. Many of them do not reach age appropriate levels in language and reading ability during their school years, with negative consequences for later training facilities and job opportunities. Finding relevant intervention methods to promote early language learning and literacy development that are easy to implement is therefore of great importance. In this thesis three aspects of cognitive ability (phonological processing skills, lexical access and working memory capacity), and reading ability was examined at three points in time; baseline 1, pre intervention and post intervention. Additionally, computer-assisted training delivered by  means of the Internet in the children’s homes was explored in order to determine whether it would be a useful and efficient method for the DHH population. Overall, the results from the present thesis support the notion that offering a computer-assisted intervention program delivered at home, is an alternative way to support not only NH children with reading difficulties but also to support DHH children’s phonological development and decoding proficiency. / I denna avhandling undersöktes fonologisk lästräning vid datorn för döva och hörselskadade barn 5, 6 och 7 år gamla som använde cochleaimplantat, hörapparat eller en kombination av båda. Barn med normal hörsel som var matchade avseende icke-verbal intelligens och ålder utgjorde jämförelsegrupp. Döva och hörselskadade barn utgör en heterogen grupp avseende kognitiv förmåga och skolframgång. Många av dem når inte kraven för åldern avseende språk och läsförmåga under skoltiden vilket får negativa konsekvenser för senare utbildning och arbete. Att hitta relevanta interventionsmetoder för att främja tidig språkinlärning och läsutveckling som är lätta att genomföra, är därför av stor betydelse. I avhandlingen undersöktes tre aspekter av kognitiv förmåga (fonologisk bearbetningsförmåga, lexikal åtkomst och arbetsminneskapacitet) och läsförmåga vid tre tidpunkter; förtest 1, före intervention och efter intervention. Dessutom undersöktes om datorbaserad intervention som genomförs via Internet i hemmet, skulle vara en användbar och effektiv metod för döva och hörselskadade barn. Resultaten i stort visar att fonologisk lästräning vid datorn i barnens hem är en alternativ metod att stödja inte bara barn i risk att utveckla lässvårigheter, utan även döva och hörselskadade barns fonologi och avkodningsförmåga.

Bakgrund: Förmågan att kunna lokalisera ljud är en binaural process som försvåras i samband med hörselnedsättning, eftersom tillgången till akustiska ledtrådar begränsas. Hörapparattillverkare strävar efter att främja användarnas tillgång till dessa ledtrådar genom nya innovationer. Den vanligaste modellen av hörapparat är i dagsläget bakom-örat-apparaten med högtalarenhet i hörselgången (RIE). Modellens mikrofonplacering bakom örat tillåter inte användaren att utnyttja öronmusslans akustiska egenskaper som hjälper vid ljudlokalisation. En hörapparattillverkare har därför tagit fram en ny teknik (M&amp;RIE) som implementerar en ytterligare mikrofon placerad i hörselgången som bland annat syftar till att gynna användarens förmåga att lokalisera ljud. Syftet med denna studie är att undersöka ljudlokalisationsförmågan i horisontalplan med de två högtalarenheterna “M&amp;RIE” och “RIE” hos normalhörande vuxna. Metod: 18 normalhörande deltagare genomförde tre lokalisationstest med respektive teknik. Signalerna i testen bestod av ett pulserande brus, en biltuta samt en ringklocka. Resultat: RIE presterade generellt bättre än M&amp;RIE i lokalisationstestet vid samtliga signaler. En mindre andel bak-fram-förväxlingar skedde vid lokalisation med RIE än med M&amp;RIE. Slutsatser: Den begränsande faktorn att M&amp;RIE behöver anpassas med täta domer leder till nackdel i lokalisationsförmåga vid anpassning för mild hörselnedsättning. Undersökningen indikerar att fördelen av en öppen anpassning hos RIE är större än fördelen av en extra mikrofon i hörselgången för normalhörande deltagare vid horisontell ljudlokalisation. / Background: The ability to localize sounds is a binaural process that is limited by hearing loss due to a decreased access to acoustic cues. Hearing aid manufacturers strive to promote users' access to these cues through new innovations. Currently, the most common type of hearing aid is the behind-the-ear device with the speaker unit located in the ear canal (RIE). The model's microphone placement behind the ear does not allow the user to take advantage of the acoustic properties of the pinna, which aid sound localization. Therefore, a hearing aid manufacturer has developed a new technology (M&amp;RIE) that implements an additional microphone placed in the ear canal, which aims to benefit its users' ability to locate sounds. Aim: The aim of this study is to investigate the ability to locate sound in the horizontal plane using the two speaker units "M&amp;RIE" and "RIE" in normal-hearing adults. Methods: 18 normal-hearing participants performed three localization tests with each technology. The signals in the tests consisted of a pulsating noise, a car horn, and a bicycle bell. Results: RIE generally outperformed M&amp;RIE in the localization test for all signals. A lower percentage of back-front-confusions occurred in localization with RIE than with M&amp;RIE. Conclusions: The limiting factor that M&amp;RIE must be fitted with occluded domes leads to a disadvantage in the localization ability when fitted for mild hearing loss. The study indicates that the advantage of an open-fit in RIE is greater than the advantage of an extra microphone in the ear canal for normal-hearing participants in horizontal sound localization.