AIDS-related stigma and mental health professionals.

This project is significant to social work because it addresses a topic that has not been given much attention. This particular population has not been studied much and we know little about the issues that are important to mentally ill gays and lesbians. Even in schools of social work this particular topic is frequently overlooked, and when it is discussed it is usually in relation to another topic.

The research is a quantitative descriptive survey. The sample is a stratified random sampling of the workforce (n=4,010) of the four hospitals in Gauteng that fall under the jurisdiction of Tshwane, Ekurhuleni and Johannesburg Metropolitan Councils. The research examines the extent of the impact of age, gender, occupation, salary level, tenure and race on workplace absenteeism. The data were collected in three phases involving auditing of hard copy files, structured interviews and information technology system. The findings of the research reflect high workplace absenteeism in females by 83.2%, age group between 45 to 49 years by 22.35%, salary range of 2 to 3 by 35.3%, African race group by 96.3%, tenure of 11 to 20 years by 44.3%, nurses by 20.8% and administration support by 35.4%. The research found that the mature employee in age and of higher year of tenure presented comparatively with lower rate of absenteeism. / Public Administration and Management / M.A. (Public Administration)

Bakgrund: Det finns ett uttalat behov av att samtala om döden vid livets slut, hos både patienter och anhöriga. Behovet varierar i omfattning och kan innehålla så väl existentiella frågor, som praktiska göromål kring begravningen. Genom att prata om döden kan patienternas oro minskas och vården i livets slut kan bli mer personcentrerad. Sjuksköterskans uppgift är inte enbart att vårda patienten fysiskt, utan även se till patientens psykiska tillstånd, vilket kan ske exempelvis med samtal. Ur ett omvårdnadsperspektiv är det intressant att veta hur vårdpersonalen upplever dessa samtal, om de präglas av vårdpersonalens egna inställningar till döden, eller om de fokuserar på patientens behov och den personcentrerade vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur vårdpersonalupplever samtal om döden med patienter nära livets slut. Metod: Arbetet genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga studier. Resultat: Vårdpersonals upplevelser av samtal om döden fördelades på tre huvudteman; Vårdpersonalen undviker samtal om döden med patienter, Vårdpersonalen vill säga sanningen till patienterna, Samtal om döden kräver balans och timing. Konklusion: Vårdpersonal upplever samtal om döden som svåra, på grund av tids- och kompetensbrist och undviker dem ofta. De upplever att undvika samtal om döden kortsiktigt kan skydda patienten från stress och oro, men för att ge personcentrerad vård måste vårdpersonal involvera patienten. Efterhand samlar vårdpersonalen erfarenhet i yrket, men utbildning i ämnet krävs för att även nyutexaminerade sjuksköterskor ska känna sig trygga i samtal omdöden med patienter och hitta balans i när dessa bör ske. / Background: Patients and relatives express a need to talk about death at the end of life. This includes both existential issues and practical tasks like funeral arrangements. Allowed talking about death, patients' worries can be reduced and end of life care more person-centred. The nurse's task is to take care of the patient including the patient's mental state, as through conversations. From a nursing perspective, it is interesting to learn how health personnel experience these conversations, if they are characterized by staff attitudes towards death, or focused on patient needs and person-centred care. Aim: To investigate how health personnel experience conversations about death, with patients near the end of life. Method: A qualitative literature study based on 12 scientific studies. Results: Health personnel’s experiences of conversations about death were divided into three main themes; The health personnel avoid conversations about death with patients, The health personnel want to tell the truth to the patients, Conversations about death require balance and timing. Conclusion: Health personnel experience conversations about death as difficult, due to lack of time and skills and prefer to avoid them. They experience avoiding conversations about death can protect the patient in the short term from stress and anxiety, but toprovide person-centered care, health personnel must involve the patient. Gradually, the health personnel gathers experience in the profession, but training in the subject is required so that even newly graduated nurses can feel safe in conversations about death with patients, and find balance in when these should take place.

Bakgrund: Alla diabetiker erbjuds screening av ögonbottnen för diabetesretinopati så att den ska kunna upptäckas och behandlas i tid. Enligt Region Skånes riktlinje för screening av diabetesretinopati kan en traditionell funduskamera eller en wide field ka-mera som täcker 80 procent av näthinnan användas, något som hittills enbart Optos kan. Syftet med studien var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens uppfattningar om Optos i samband med screening av diabetesretinopati. Metod: Femton ögonmottagningar visade sig använda Optos. Av dessa deltog tio i tvär-snittsenkätstudien. En webbenkät utformades bestående av öppna och multiple-choice frågor. Fritextsvaren analyserades med innehållsanalys som resulterade i ett antal kategorier och respektive svarsfrekvenser. Resultat: Optos uppfattades som en användar- och patientvänlig metod vilken kan öka tillgängligheten. Skärpan i Optomap uppfattades vara god, men något sämre än i fun-dusbilderna. Några uppfattade Optos som en bra metod för screening av diabetesretino-pati. Andra ansåg att användning av Optos skulle innebära en patientrisk. Då den sämre centrala skärpan skulle kunna leda till underdiagnosticering alternativt att Optomaps stora täckningsgrad skulle kunna vara anledning till en överdiagnosticering. Ett stort externt bortfall begränsar studieresultatets generaliserbarhet. Slutsats: Uppfattningar huruvida Optos anses vara lämpligt att användas i samband med screening av diabetesretinopati går isär och lämpliga användningsområden behöver definieras närmare. / Background: Screening for retinopathy is offered to all diabetics to allow detection and treatment on time. According to a regional guideline for screening of diabetic retino-pathy traditional fundus camera may be used or a wide field camera picturing 80 % of the retina, something nowadays only Optos can do. Aim of this study was to investigate health personnel’s attitude towards Optos in the context of diabetic retinopathy screening. Methods: Fifteen eye clinics using Optos were identified and ten of those took part in this survey. Self-administered questionnaires with multiple-choice and open questions were used. Free text answers were analysed using context analysis with determination of frequencies for the evolving categories. Results: Optos was perceived as being user and patient friendly, as well as being able to increase accessibility. Optomap had good but digital fundus pictures better perceived acuity. According to some was Optos a good method for screening of diabetic retino-pathy and inappropriate according to others apprehending a patient risk. Expecting underdiagnosis due to less central acuity alternatively overdiagnosis due to Optomap covering 80 % of the retina. High drop-out rate eventuates limited validity. Conclusions: Diverging attitudes emerged whether Optos is suitable for screening of diabetic retinopathy. Its appropriate use needs to be defined in further detail.

Psykisk ohälsa är utbrett inom samhället och riskerar att påverka individers hälsolitteracitet negativt. Samsjukligheten för psykisk ohälsa är hög och personer med psykisk ohälsa löper stor risk att drabbas av andra sjukdomar. För att kunna ge personcentrerad vård krävs att vårdpersonal synliggör och tillgodoser psykiska behov i lika hög utsträckning som fysiska. Situationen inom akutsjukvården är ansträngd och en stor del av patienters klagomål som anmäls handlar om bristande kommunikation. Trots att personer med psykisk ohälsa har rätt till jämlik vård ses förbättringsbehov inom somatisk vård.Syftet var att beskriva vårdpersonalens attityder och erfarenheter avseende personer med psykisk ohälsa inom akutsjukvård. Metoden var en litteraturöversikt och genomfördes med hjälp av databassökningar i PubMed, Cinahl och PsycINFO samt manuell sökning. Sjutton kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga originalartiklar inkluderades i litteraturöversikten. Resultatet visade att vårdpersonalens attityder gentemot personer med psykisk ohälsa var negativ inom akutsjukvård. Attityderna varierade beroende på vilket psykiskt ohälsotillstånd som åsyftades. Attityder till att personer med psykisk ohälsa inte hörde hemma inom akutsjukvård förekom och uppfattningen om att personer med psykisk ohälsa fick sämre vård jämfört med andra patienter lyftes fram. Vårdpersonal upplevde att attityder till personer med psykisk ohälsa hade förbättrats över tid men att stigmatisering fortfarande existerade. Erfarenheter och upplevelser som framkom i resultatet var bristande kompetens i form av okunskap om psykisk ohälsa och oförmåga att kunna ge likvärdig vård och omvårdnad till personer med psykisk ohälsa. Arbetsmiljö och arbetsbelastning var framträdande faktorer i vårdpersonalens erfarenheter och upplevelser om personer med psykisk ohälsa. Tidspress och personalbrist framhävdes som orsaker som påverkade vården av personer med psykisk ohälsa negativt, liksom bristfälliga lokaler. Känslor som frustration, rädsla och oro beskrevs av vårdpersonal. Kommunikation med personer med psykisk ohälsa ansågs nödvändig men svår med tanke på olika tillstånd av psykisk ohälsa. Utbildning i psykisk ohälsa efterlystes av vårdpersonalen. Slutsatsen var att på grund av vårdpersonalens negativa attityder till personer med psykisk ohälsa finns det anledning att utveckla medvetenheten och kunskap kring psykisk ohälsa för att kunna utveckla vård och omvårdnad inom akutsjukvård. / Mental illness is widespread in society and could affect individuals mental health literacy negative. The co-morbidity of mental disorders is high, and people with mental illness are likely to suffer from other diseases. In order to provide person-centered care requires health professionals identifies and meet the psychological needs to the same extent as physical. The situation in emergency care is strained and a large part of the patients' complaints are notified about a lack of communication. Despite the fact that people with mental illness have the right to equal care a need for improvement is seenin somatic care. The aim was to describe the health professionals' attitudes and experiences regarding persons with mental illness in emergency care. The method was in form of literature review and was carried out with database searches in PubMed, Cinahl and PsycINFO and manual. Seventeen qualitative and quantitative scientific original articles were included. The results showed that the nursing staff attitudes towards people with mental illness were negative in emergency care. Attitudes varied depending on the mental illness as alluded. Attitudes towards people with mental illness do not belong in emergency care occurred, and the perception that people with mental illness got not as goodcare than other patients was highlighted. Health professionals felt thatthe attitudes to people with mental health had improved over time but that stigma still existed. Experiences that emerged in the result was a lack of expertise in the form of ignorance about mental illness and the inability to provide equal care and nursing for people with mental illness. Time for caringand workload were prominent factors in health professionals' experiences and perceptions of taking careof people with mental illness. Time pressure and staff shortages were highlighted as factors that affectedthe care of people with mental health negatively, as well as flawed premises. Emotions like frustration, fear and anxiety was described by health professionals. Communication with people with mental illness was considered necessary but difficult given the various states of mental illness. Training in mental health was wishedby the health professionals. The conclusion showed that because of the health professionals' negative attitudes towards people with mental illness, it is necessary to develop awareness and knowledge about mental health to develop health care and nursing in emergency care.

Bakgrund Kvinnor världen över utsätts för våld i nära relationer. Våldet orsakar fysisk, psykisk och sexuell skada och lidande. Kvinnor utsatta för våld i nära relationer söker vård inom alla olika instanser av hälso- och sjukvården. Flera studier indikerar att hälso- och sjukvårdspersonal inte får tillräcklig utbildning samt har bristande kunskap om våld i nära relationer. Därmed saknar hälso- och sjukvårdspersonal kompetens att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer samt undviker att ställa frågan om våld vilket riskerar att dessa kvinnor inte får rätt vård. Aktuell forskning behöver sammanställas för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för våld i nära relationer och vad som krävs för ett gott bemötande av kvinnor utsatta för denna typ av våld. Syfte Att beskriva kvinnor utsatta för våld i nära relationer upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod Studien har utförts med metoden icke-systematisk litteraturöversikt baserat på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna har tagits fram i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av relevanta sökord för studiens syfte. För att säkerställa en god kvalité, blev samtliga 15 artiklar kvalitetsgranskade med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes genom en integrerad dataanalys. Resultat Två huvudkategorier, fyra subkategorier samt ett bifynd identifierades utifrån artiklarna, vilka beskrev kvinnor utsatta för våld i nära relationer och deras upplevelser av mötet med hälsooch sjukvårdspersonal. Huvudkategorierna var; det trygga vårdmötet, det otrygga vårdmötet, samt ett bifynd med; faktorer som hindrar att berätta om våld. Ett empatiskt förhållningssätt och aktivt lyssnande hos vårdpersonalen utgjorde ett tryggt vårdmöte. Personal som saknade detta förhållningssätt och bemötte kvinnorna på ett otrevligt sätt kunde orsaka ytterligare stress och oro. Slutsats Denna litteraturöversikt visade att ett gott bemötande är en förutsättning för att kvinnor utsatta för våld i nära relation ska känna tillit till vårdpersonal och våga berätta om våld. Det behövs en större kunskap om våld i nära relationer inom hälso- och sjukvården samt att frågan om våld behöver ställas rutinmässigt. Därför bör det finnas rutiner på hur och när frågan ska ställas samt vad för information och hjälp som hälso- och sjukvårdspersonalen ska ge kvinnan. / Background Women all over the world are exposed to intimate partner violence. The violence causes physical, psychological and sexual harm and suffering. Women exposed to violence seek care in all different instances of health care. Several studies indicate that health personnel do not receive sufficient training and lack knowledge about intimate partner violence. As a result, health personnel lack the competence to identify victims of violence and avoid asking questions about violence, which may risk that these women do not receive the right care. Current research needs to be compiled to increase healthcare personnel’s knowledge and understanding of intimate partner violence and what is required for good care of women exposed to intimate partner violence. Aim The aim of this study was to describe women, exposed to intimate partner violence, their experiences of meeting with health care personnel. Method The study has been written using the method non-systematic literature review based on 15 scientific articles. The articles have been retrieved from the databases PubMed and CINAHL using relevant keywords for the purpose of the study. To ensure a good quality, all 15 articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. The result was compiled with an integrated data analysis. Results Two main categories, four subcategories and one secondary finding were identified based on the articles, which described women exposed to intimate partner violence and their experiences of the meeting with health personnel. The main categories were; the safe meeting with health personnel, the unsafe meeting with health personnel, but also a secondary finding; factors that prevent disclosing violence. An empathetic approach and active listening by healthcare personnel constituted a safe meeting with health personnel. Health personnel who lacked this approach and treated the women in an unpleasant manner could cause further stress and anxiety. Conclusions This literature review showed that good treatment is a prerequisite for abused women to trust healthcare personnel and to talk about violence. There is a need for greater knowledge about intimate partner violence within healthcare and the question about violence needs to be asked routinely. Therefore, there should be routines on how and when the question should be asked, as well as what information and help the health personnel should provide these women.

Bakgrund: Världen över begränsas transpersoners rättigheter på grund av lagar och normer. Transpersoner är mer utsatta i samhället och utsätts oftare för diskriminering, hot och våld. Som följd av detta skattas både den fysiska och psykiska hälsan sämre för dessa personer. Det sociala nätverket är däremot en påverkande faktor för hur det allmänna måendet upplevs och har visats lindra stress och depressioner. Vårdpersonal har både ett professionellt och personligt ansvar att beakta människors samma rättigheter och möjligheter till jämlik vård. Omvårdnad ska ges med respekt oavsett kön, hudfärg, kulturell eller etnisk bakgrund, social ställning och sexuell läggning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva transpersoners upplevelse av möten med vårdpersonal. Metod: Litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar som sedan granskats och analyserats. Resultat: I resultatet framkom fem olika teman: Ojämlik vård, Bristande kunskap och förståelse, Känsla av utsatthet, Felkönad & Vårdrelationen. Sammanfattning: Vårdpersonalens bemötande var avgörande för vårdupplevelsen. Erfarenheterna var dock ofta negativa och kopplade till skam, utsatthet och oro. Detta berodde oftast på bristande kunskap om transpersoner och deras behov. / Background: All over the world the rights of transgender people are restricted by laws and standards. Transgender people are more exposed in the society and are more often exposed to discrimination, threats and violence. Because of this both the physical and mental health are underestimated for these people. The social network is an influencing factor for how the general health is experienced and has shown to relieve stress and depression. Nursing must be given with respect regardless of gender, skin color, cultural or ethnic background, social status and sexual orientation. Aim: The aim of this study was to describe transgender people’s experience of the encounters with healthcare professionals. Method: Literature review based on ten scientific articles that were reviewed and analyzed. Results: The research resulted in five themes: Unequal care, The lack of knowledge and understanding, The feeling of vulnerability, Misgendered & Care relation. Conclusion: Evidently, the way the healthcare professionals perceived the encounter was monumental for the experience as a whole. The experiences were often negative and connected to feelings like shame, vulnerability and anxiety. This was usually because of lack of knowledge about transgender people and their needs.

Bakgrund: Cirka 35 miljoner människor i världen mellan 15-64 år uppskattas idag vara påverkade av ett substansmissbruk. Sjukligheten och dödligheten ökar vid ett substansmissbruk och det finns många skadliga hälsoeffekter som påverkar både den sociala och fysiska hälsa. Som vårdpersonal är det viktigt att sätta vårdsökandes behov i centrum och se personen bakom sjukdomen. För att kunna ge en personcentrerad vård till personer med substansmissbruk är det viktigt att belysa hur de upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården, eftersom bemötandet kan påverka patientsäkerheten. Syfte: Studiens syfte var att beskriva personer med substansmissbruks erfarenheter av bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie utfördes, som baserades på 12 artiklar. Databassökningen utfördes i PubMed, Cinahl och PsycInfo. Analysen genomfördes utifrån Rebecca Popenoes analysmodell. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier och sex subkategorier. De tre kategorierna som framkom var: Mötas av förändrade beteenden, Sakna professionellt bemötande och Bli professionellt bemött. Konklusion: Både positiva och negativa erfarenheter av bemötandet inom hälso- och sjukvården framkom. För att tillhandahålla en god och jämlik vård kan resultatet användas för att förbättra vårdpersonalens bemötande. / Background: Around 35 million people worldwide, between the ages of 15-65 are estimated today to be affected by a substance use disorder. Morbidity and mortality increases with substance use disorder and there are many harmful health effects that affect both social and physical health. As healthcare professionals, it is important to put the patient's needs at the center and see the person behind the illness. In order to be able to provide a person-centered care to people with substance use disorder, it is important to shed light on how they experience healthcare, because it can affect the patient's safety. Aim: The aim of the study was to describe people with substance use disorder experiences of healthcare. Methods: A qualitative literature study was performed, which was based on 12 articles. Database search was performed in PubMed, Cinahl and PsycInfo. The analysis was conducted on Rebecca Popenoe´s analysis model. Results: The results are presented in three categories and six subcategories. The three categories that were revealed were: Being met with changed behaviors, Lack of professionalism and Being treated professionally. Conclusion: Both positive and negative experiences appeared in healthcare. The result can be used to improve the attitude of health personnel to provide good and equal care.

Bakgrund: Sexuellt våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem vilka får konsekvenser både för samhället i stort samt hos kvinnan. Hälsokonsekvenser hos kvinnan kan uppträda som fysiska skador men även som emotionella konsekvenser i form av depression. Bristande kunskaper kring sexuellt våld har uppmärksammats hos sjuksköterskor vilket gav motiv till litteraturöversikten. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet gällande omvårdnad av sexuellt våldsutsatta kvinnor inom den somatiska vården.  Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats. Artikelsökningar utfördes i Cinahl, Medline och Psycinfo. Litteraturöversikten inkluderade 12 primärartiklar med ursprung från Amerika, Sverige och Australien. Resultat: Huvudkategorierna som framtogs var Erfarenheter gällande patientnära arbete mellan sjuksköterskor och sexuellt våldsutsatta kvinnor samt Erfarenheter gällande omkringliggande omständigheter som påverkar omvårdnaden av sexuellt våldsutsatta kvinnor. Vidare framtogs sex underkategorier. Slutsats: Resultatet ger samhället en förståelse för sjuksköterskors erfarenhet av arbetet med sexuellt våldsutsatta kvinnor samt vilka hinder som finns för att erbjuda dessa kvinnor en personcentrerad vård. Ur resultatet noterades ett behov av ytterligare kunskap och rutiner inom sjukvården gällande arbetet med sexuellt våldsutsatta kvinnor. / Background: Sexual violence against women is a public health problem which has consequences for the society and the women. Health consequences for the women can appear as physical injuries but also as emotional consequences in the form of depression. A lack of knowledge about sexual violence has been noticed among nurses, this provided motive for the literature review. Aim: To describe nurses' experience regarding nursing of sexually abused women within somatic health care. Method: A literature review with a qualitative method and an inductive approach. Article searches were performed in Cinahl, Medline and PsycInfo. The literature review included 12 primary articles originally from the United States, Sweden and Australia. Result: The main categories that were produced were Experiences related to patient care between nurses and sexually abused women and Experiences related to surrounding circumstances that affect the work with sexually abused women. Furthermore, six subcategories were created. Conclusion: The result gives the society an understanding of nurses experience of working with sexually abused women as well as what obstacles there are to offering these women personcentred care. From the results, a need for additional knowledge and routines within the healthcare system regarding work with sexually abused women was noted.