Detta självständiga arbete handlar om kritiska aspekter för matematiska utforskande samtal i helklass kopplade till vad som kännetecknar lärares roll i aktiviteten. Ämnet anses viktigt att undersöka eftersom granskningar i grundskolans årskurs 4–6 visar att matematikundervisningen inte är tillräckligt varierad och att det matematiska samtalet får för lite utrymme i förhållande till tyst enskilt arbete. Genom att engagera sig i varandras matematiska idéer i utforskande matematiska samtal anses elever utveckla ett djupare matematiskt kunnande. Lärares roll i sådana helklassamtal är komplex och det ställs många höga krav på genomförandet. Därför behövs kunskap om lärares roll vid aktiviteten. En litteraturstudie baserad på tio forskningsartiklar har genomförts. Datamaterialet bearbetades genom en tematisk analys för att besvara studiens frågeställning om vad som kännetecknar lärares roll i utforskande matematiska samtal. Resultatet delas in i två huvudsakliga teman. Lärares roll som organisatör innefattar arbete inför och under helklassamtal, som handlar om val av och förberedande arbete med matematikuppgifter, och om bemötande och sammankoppling av elevlösningar under samtalet. Lärares roll som matematikdidaktiker innefattar ämneskompetens, ett långsiktigt arbete med normer och förväntningar samt ett skifte i lärarrollen. Dessa delar handlar om att ha kännedom om olika lösningsmetoder, kunna agera flexibelt och öppet gentemot matematikinnehållet, uppmuntra allas deltagande genom förväntningar samt ge elever större plats och ansvar för samtalsinnehållet. De aspekter i lärarrollen som studien pekar på kan vara betydelsefulla att beakta för blivande och yrkesverksamma lärare, givet den komplexitet som rollen kännetecknas av samt det uttryckta behovet av att utveckla matematikundervisningen.

Denna kvalitativa studie ämnar beskriva lärares erfarenheter av utforskande helklassamtal i matematik samt vilka utmaningar lärare möter med aktiviteten. Matematikdidaktisk forskning pekar på vikten av att undervisa matematik genom utforskande samtal, samtidigt som den framställer en bild av hur komplext arbetet med utforskande samtal är för lärare. Denna bild har också synliggjorts i granskningar av klassrumsinteraktion, där det konstateras att utforskande helklassamtal sällan förekommer. Studien har en kvalitativ ansats med datainsamling via enskilda intervjuer med fem erfarna matematiklärare. Datamaterialet har bearbetats och analyserats genom en kombinerad deduktiv och induktiv tematisk analys med två studier som teoretisk grund. I lärarnas beskrivningar av sitt arbete inför utforskande helklassamtal framkommer att de lägger störst fokus på att välja ut lämpliga uppgifter, förutse troliga elevsvar, övervaka elevsvar och välja ut elevsvar, även om de understryker att ett deltagande sedan måste följa frivilligt. Att ordna elevsvar är mindre betydande i deras arbete och är den aspekt som visar på störst spridning. En stor del av lärarnas arbete under utforskande helklassamtal handlar om att utmana elevernas matematiska tänkande och hjälpa eleverna att göra matematiska kopplingar. Detta samtidigt som lärarna understryker hur viktigt det är att vara medveten om elevernas affektiva utveckling. Lärarna arbetar för att överföra ansvar från sig själv till eleverna, men ser fortfarande sig själva ha ett övergripande ansvar för det matematiska innehållet i diskussionen. Detta med hänseende till elevernas mognad samt emotionella och sociala utveckling. Lärarnas beskrivningar av utmaningar med undervisning genom utforskande helklassamtal inkluderar att samtalet inte förblir utforskande, att de måste hantera en heterogen elevgrupp, att bristande erfarenhet kan bidra till att det är utmanande, samt att en viktig aspekt är hur man lyckas med sitt arbete med att etablera fungerande klassrumsnormer. Avslutningsvis bidrar studiens resultat med en djupare förståelse av några matematiklärares erfarenheter från sitt arbete med undervisningsaktiviteten. Det framkommer ett perspektiv på att utmaningarna behöver bemötas, inte negligeras. På så sätt ökar möjligheterna för alla elevers delaktighet i utforskande helklassamtal.

Gymnasiets svenskämne präglas till stor del av samtal i olika former och som svensklärare är det vår uppgift att skapa förutsättningar för elevers muntliga såväl som skriftliga språkutveckling. Dock är de klassrumssamtal som till så stor del präglar svenskämnet inte alltid dialogiska och inkluderande. Syftet med detta examensarbete är att, utifrån en fallstudie, beskriva och jämföra ett elev- och lärarperspektiv på klassrumssamtal i svenskämnet på gymnasiet. För att undersöka detta har vi tagit vår teoretiska utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och Olga Dysthes (1996) begreppsapparat kring samtal och flerstämmighet. Med hjälp av vår metod, en elevenkät, en lärarintervju och tre klassrumsobservationer, har vi undersökt olika aspekter av hur man som lärare kan skapa förutsättningar för ett flerstämmigt klassrumssamtal och försökt ge svar på frågorna: ”Vilka faktorer menar läraren påverkar hur eleverna deltar i klassrumssamtal?” och ”Vilka faktorer menar eleverna påverkar hur de deltar i klassrumssamtal?”. Resultatet visar att det är en kombination av faktorer som deltagarstrukturer, lärarens frågor och feedback, intresse, trygghet, multimodalitet, klassrumsmöblering och förberedelse som påverkar hur elever deltar i klassrumssamtal. En slutsats vi drar är att ingen av dessa faktorer ensam är en garanti för elevdeltagande och flerstämmighet i klassrumssamtal. Det är genom att medvetet kombinera dessa olika faktorer som lärare kan skapa förutsättningar för flerstämmiga klassrumssamtal. En faktor förefaller dock vara överordnad de övriga, nämligen förberedelse. Genom att låta elever förbereda sig innan klassrumssamtal känner de sig tryggare och sannolikheten att de ska delta aktivt i dessa ökar.

Vårt syfte är att undersöka elevers perspektiv på muntlighet i svenskämnet. Vi utgår från Skolverkets kunskapskrav för årskurs 9 angående att samtala och diskutera, eftersom vi som blivande lärare har i uppdrag att skapa förutsättningar för våra elever att uppnå detta. Våra forskningsfrågor är: Hur ser elever på muntlighet och utveckling av muntlighet i svenskämnet? Hur talar elever om muntlighet i svenskämnet? Materialet omfattar sex olika informanter från två högstadieskolor och består av två samtal i fokusgrupper samt sex efterföljande enskilda intervjuer. Resultatet av elevernas syn på muntlighet i svenskämnet kan sammanfattas i följande tre huvudkategorier: helklassamtal, smågruppssamtal och förberett tal. Till dessa talsituationer förhåller de sig olika och upplever således olika typer av utveckling av muntlighet i svenskämnet. Vi ser också att eleverna gör metareflektioner kring muntlighet i svenskämnet men att de gör det på ett ostrukturerat vis och utan ämnesspecifika metabegrepp. En viktig slutsats är alltså att elevernas strategier för samtal och diskussion behöver utvecklas för att fler av eleverna ska vara muntligt aktiva i svenskämnet och således utveckla sin muntlighet. När det gäller metaspråk om muntlighet drar vi slutsatsen att metaspråk är en strategi som skulle kunna hjälpa eleverna att precisera sina metareflektioner kring muntlighet.

Studiens syfte är att bidra med en ökad förståelse av elevernas upplevelser av att delta imatematiska samtal i helklass. Arbetet tar avstamp i följande frågeställningar: Vad för slags deltagarmönster framträder i helklassamtal? Och Hur upplever elever delaktighet i matematiska samtal i helklass och vilka faktorer gör att delaktigheten upplevs så? Den metod som använts för att besvara syftet är semistrukturerad intervju samt observation. Studien genomfördes på en grundskola i tre olika klasser, samtliga i årskurs två. För att få en djupare förståelse av elevernas upplevelser valde vi att observera de klassrum som eleverna befann sig i under matematiklektionerna. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och de vårt ramverk vi utgått från är utforskande samtal. Studiens mest framträdande resultat visar att eleverna upplevde sitt deltagande som osäkert i matematiksamtal. De ville inte dela med sig av svar de var osäkra på samt tyckte att det var jobbigt att svara fel. Ett annat framträdande resultat var att två av eleverna upplevde praktiken som trygg. De hade inga problem med att dela med sig av svar de inte var säkra på och ansåg att de alltid hann tänka klart när läraren ställt en fråga. Faktorer som bidrog till elevernas upplevelser handlar om de frågor läraren ställer, att läraren endast väljer elever som räcker upp handen samt den korta betänketid som eleverna gavs. / The study aims to contribute an increased understanding of students´ experiences ofparticipating in mathematical whole-class conversations. The work is based on the following questions: What kind of participant pattern emerges in whole-class conversations? And How do students experience participation in mathematical whole-class conversations and what factors contribute? The method we used was semi-structured interviews with the students and observations during lessons in mathematics. The study was conducted at an elementary school in three different classes, all in grade two. To gain a deeper understanding of the students´ experience, we chose to study the environment they stayed in to relate their answers to the practice. The study is based on a socio-cultural perspective on learning and the framework we used is exploratory conversations. The study's most prominent results show that students experienced their participation as insecure in mathematics conversations. They did not want  to share answers they were unsure of and thought it was hard to answer incorrectly. Another result shows that two of the students experienced their participation as safe. They had no problem sharing answers they were not sure about and felt that they always had time to think when the teacher asked a question. Factors that contributed to the students' experiences are about the questions the teacher asks, focus on the right answer, that the teacher only chooses students who raise their hand, and the short reflection time that the students were given.

I den svenska skolan är tendensen att dialogisk undervisning förbises till förmån för den monologiska undervisningen. Syftet med denna uppsats var därför att studera hur den dialogiska undervisningen kan realiseras i svenska klassrum och samtidigt undersöka och analysera elevernas attityder till och upplevelser av att arbeta enligt den dialogiska undervisningen. Metoden för uppsatsens genomförande har varit kvalitativa studier i två klasser som läste svenska som andraspråk i årskurs 9. De kvalitativa studierna bestod av deltagande observationer av den i klassrummet dialogiskt organiserade undervisningen och kvalitativa forskningsintervjuer med sammanlagt fyra av eleverna. Uppsatsen har konstaterat att i de två observerade klassrummen har den dialogiska undervisningen realiserats genom att eleverna låtits integrera läsning av skönlitteratur med skrivande och samtalande samt genom en av läraren konsekvent användning av autentiska och öppna frågor, uppföljning och positiv bedömning. Elevernas attityder till den dialogiskt organiserade undervisningen har visat sig vara positiv, framförallt eftersom eleverna i intervjuerna lyft fram flera olika element av den dialogiska undervisningen som de varit nöjda med. Gruppsamtalet var det moment som eleverna framhöll att de trivdes allra bäst med men de lyfte även fram fördelarna med att de tillåts samarbeta och interagera för att lära sig och att den dialogiska undervisningen gör att de känner sig engagerade i skolarbetet.