To analyze this problem we used periodical publications from the funds of "Adil Zulfikarpašić" Bosnian Institute in Sarajevo, the National Library of Serbia and the Library of the Husnija Kamberović and Amir Duranović from University of Sarajevo, who spesialize in the described by Moše Pijade in his article, which was one of the prerequisites for futher streingh and in 1967, after the release of the essay by Muhamed Filipović, gained a wide range. nation officially named by the government "Muslims" was controversial and illogi 's death in 1980, the problem once again came to the fore.

I Europa finns det flertal exempel på länder där den politiska makten utnyttjat sin maktposition, vilket har resulterat i ett lidande för befolkningen. Många länder och dess medborgare har varit utsatta för diktaturstyre, maktmissbruk och kränkningar av mänskliga rättigheter. En konstitution kan fungera som ett medel för att garantera medborgarna vissa fri- och rättigheter samt att begränsa den styrande makten från att kränka de värderingar som är tänkta att prägla samhället. Den mest grundläggande författningen i ett rättssystem utgörs av en eller flera grundläggande författningar, dessa grundlagar anger riktlinjer för vilka värderingar och normer som ska styra samhället. Grundlagen, konstitutionen eller statsförfattningen ska tillförsäkra en normgivande funktion i ett rättssystem genom att reglera bland annat bestämmelser om sin överordnade ställning. Den överordnade ställningen innebär att den genom sina stadganden ska vägleda den lagstiftande makten till att anta lagar som är förenliga med grundlagen. Konstitutionen kan också tillförsäkra alla medborgare deras rättigheter att delta i det politiska rummet, genom att föreskriva grundläggande värderingar som tillförsäkrar att minoriteters rättigheter garanteras. Ett viktigt element i konstitutionalismen är just att begränsa att en politiskt vald makt inte ska kunna ändra på grundläggande författningar som enbart syftar till att gynna majoritetsåsikter i landet. Däremot finns det inga krav på vilka värderingar som konstitutionen ska föreskriva, ett lands författning kan vara god eller ond och tillförsäkra medborgarna skilda rättigheter och binda landets lagstiftande makt på olika sätt. Bosnien och Hercegovina (BiH) är ett land som grundar sig på en konstitution som landet själv inte har författat. Konstitutionen är unik eftersom den är skapad av omvärlden i samband med Dayton Peace Agreement med syftet att bygga upp en stat som ska tillförsäkra fred och rättvisa. Sverige däremot är ett land som har en lång tradition av fred och ett stabilt välfungerande samhälle, ett land där den politiska makten verkar med folkets förtroende. Konstitutionen har historiskt sett inte haft en stark ställning i Sverige och behovet av att begränsa den politiska makten har inte alltid varit en prioritering. För att försäkra konstitutionens genomslag i ett land och att den efterlevs av den lagstiftande makten krävs det någon form av kontroller som kan tillförsäkra konstitutionens effekt. Kontrollerna kan göras i form av preventiv normkontroll som utövas innan parlamentet antagit en lag och ett system av efterhandskontroll av redan antagna lagar. Båda formerna av kontroll utövas i BiH och i Sverige. I BiH utövas den preventiva normkontrollen av The Constitutional Legal Commitee (Ustavnopravna Komisija), vilka granskar alla lagförslag och andra juridiska akter under lagstiftningsprocessen i parlamentet. I Sverige finns ett liknande organ, Lagrådet som på begäran av regeringen eller aktuellt riksdagsutskott uttalar sig om ett lagförslags grundlagsförenlighet innan lagen ska antas av riksdagen.  Utöver den preventiva kontrollen finns det även en möjlighet att genomföra efterhandskontroll av lagarnas grundlagsförenlighet i länderna. I BiH har författningsdomstolen ensam kompetens i att utöva den konkreta normkontrollen och har möjlighet att kräva en ändring av en lag eller att kräva upphävning av en rättsakt som bedömts vara oförenlig med den nationella konstitutionen. I Sverige utövas den konkreta normkontrollen av alla de allmänna domstolarna men också av förvaltningsmyndigheterna. Om något av dessa organ skulle förklara att en lag inte är förenlig med grundlagen kan de enbart åsidosätta den grundlagsstridiga lagen i det aktuella ärendet.9 BiH och Sverige är länder med tämligen olika konstitutioner och de har valt skilda metoder för att garantera konstitutionens genomslag. Uppsatsen kommer att belysa ländernas likheter och skillnader vid den konkreta normkontrollen samt undersöka vad för effekter dessa skilda modeller av konkret normkontroll ger för att försäkra konstitutionens värderingar och dess genomslag.

The aim of this study is to investigate and understand the current political situation in Bosnia and why it not has been improving. The failed democratic process and the country's current continuing problems are studied through factors that deal with the country's ethnic diversity and the problematic constitution after the Bosnian war which separates the country. In this paper, a case study is used as the method, and by applying a reconciliation theory about the reconciliation process in Bosnia, the analysis shows that politicians, religious leaders and citizens show large cooperation problems and are holding back a democratic development in the country. Constitutional democracy is also used as theory, and the analysis in this study shows that this form of democracy can work in Bosnia after a reconciliation process. The conclusion of this study means that reconciliation is very important and must be implemented because no democratic improvement can be done without it. If there is no reconciliation in future Bosnia, it is more likely that the country will separate in two or more parts and that Bosnia as a state will not survive when the conflicts between the different ethnic groups in the country is so great.

Title Capability of international law to resolve an ethnic conflict: case of Bosnia and Herzegovina Abstract The thesis deals with the complex issue of international law's capability to resolve an ethnic conflict, relying to a great extent on a case study of the Dayton system in Bosnia and Herzegovina. It aims to take an interdisciplinary approach, focusing not only on legal issues but also on sociological and other relevant aspects. The first chapters attempt to summarize peace proposals preceding Dayton and are followed by a legal analysis of the adopted documents and a subsequent thorough examination of the most significant and visible aspects of their implementation. The last chapter then reviews the topic from the standpoint of conflict resolution. Several key questions are formulated in the preface: Is international law able to deter the risk of yet another outbreak of armed conflict in Bosnia? Are its limits or flawed imposition the immediate cause of the present state? Has the international regime in Bosnia become completely dissasociated from the sociological substratum? Whilst seeking for answers, much attention is paid to the perception and reception of the Dayton system by various interest groups within Bosnia's society as well as to international community's ensuing engagement in the country....

This paper analyzes current situation in BiH v european context with emphasis on BiH relations with European union. Although we could consider EU as major power, there are other international actors which have also significant influece there. These are BiH neighbours - Croatia and Serbia, Russian federation and United states of America.

The situation in Bosnia and Hercegovina escalated in 1992 and resulted in a war which lasted until 1995, when the end of the war was marked by the signing of the Dayton agreement. The war consisted of conflict between the different groups within the country, with ethnic cleansing as one of the methods being used. In order to keep the peace in the region, the United Nations established the United Nations Protection Force in Yugoslavia. The UNPROFOR were at first meant to keep the peace within Croatia, but as the war broke out in 1992, parts of the force were repositioned to Bosnia. The purpose of this essay is to evaluate whether the UN and UNPROFOR managed to reach the goals set for the intervention in the town of Srebrenica, which was the first city in Bosnia to receive the status as a ”safe area”. In order to establish wheter the goals were met and the effects they had, the instrument of analysis consists of two evaluation models. The goal of the essay is to reach an understanding of the goals of the intervention and to provide with an analysis which can provide with an understanding for this, and perhaps also other interventions conducted by the UN.   In the final part of the essay, the presented material is discussed and analyzed in order to reach the purpose of the study. Concludingly the study finds that the goals for UNPROFOR in Srebrenica were not met.

This thesis is of an historical nature and deals with two institutions in Bosnia and Hercegovina: waqf and the Library of Gazi Husrev bay. These institutions are placed in a societal context which makes it easier to understand their origins, development and decline. The purpose of this thesis is to describe and analyze the history of the Library of Gazi Husrev bay and its specific characteristics as well as analyze the institution of waqf in a societal context. The questions posed by this thesis are: What is waqf and its meaning? What are its benevolent as well as hostile periods? How did the Library of Gazi Husrev bay and its mission develop? The thesis is limited to waqf in its societal context. The method used consists of a qualitative literature study with source criticism and hermeneutics as methods of interpretation. The study shows that waqf is an important societal institution which has roots dating back to early Islamic history, that waqf had/has great importance in the education of Bosnians and the development of society in general, and that it was/is a widespread phenomenon in Bosnia. The thesis also shows that waqf experienced a number of hostile and benevolent periods as well as a neutral one. When it comes to the Library of Gazi Husrev bay, the thesis shows the library’s arduous history, its mission as well as its role in the preservation of Bosnia’s cultural heritage. / Uppsatsnivå: D

This thesis explores the work carried out by forensic specialists employed by the International Commission on Missing Persons (ICMP). Headquartered in Sarajevo, Bosnia and Herzegovina (BiH), ICMP assists the work of local governments around the world in addressing the issue of missing persons following armed conflict, atrocities, and natural disasters. This thesis focuses on ICMP's efforts to aid the Bosnian government in locating, exhuming, and identifying the remains of the individuals who went missing during the country's recent war (1992-1995). Utilising data obtained via interviews with and observations of ICMP staff members, it primarily represents a study of the management of professional identity in emotionally charged situations, examining the experiences of the forensic specialists who work in the organisation's three mortuary facilities throughout BiH. It explores forensic specialists' work with human remains, their interactions with victims' family members, and their attendance at events in which victims are commemorated and/or buried. Discussion of forensic specialists' experiences with the deceased brings into consideration their varying responses to the remains, emphasising the prevalence and perceived importance of emotional detachment. Situations in which emotional detachment from the remains may prove challenging are considered, as are the varying techniques forensic specialists utilise in managing emotional responses to their work. Examination of forensic specialists' interactions with the living suggests their general dislike of these encounters, although the positive aspects of these interactions are also examined. Exploration of forensic specialists' opinions of attending burials and/or commemorations brings into further consideration the balance between emotional attachment and detachment. While respondents noted the importance of maintaining an emotional connection to their work, they nevertheless emphasised the importance of avoiding such responses while in the mortuary. Commemorations and/or burials become ‘safe spaces' for forensic specialists to express and experience emotional responses to their work that are not overtly professional.

<p>The purpose of this study is to analyze how the parties (USA, Great Britain, UN and the European Union) legitimize their intervention in Bosnia-Herzegovina as seen from without the conceptions of sovereignty and intervention. </p><p>USA and the UN have legitimized their intervention on security reasons. The American president, George W. Bush, claimed that democracies never engage in war with each other and that democracies were prosperous just because they were democracies. According to the president, that is why it is important to democratise the whole Balkan region to protect the international community from terrorism which grows in unstable and undemocratic states. UN resolutions claim that the situation in Bosnia is a threat to international peace and security and urged all state members to do everything they can for stability in Bosnia-Herzegovina. </p><p>European Union and Great Britain saw the organized crime that spreads through Balkan as a major threat to Europe. To be able to deal with his problem, EU is asking for more cooperation among the European states. Bosnia is a member of the Council of Europe and is also involved in the Stabilisation and association process for South eastern Europe with the EU. The purpose of these memberships is to foster the political and economic development in Bosnia and lead to full membership in the European Union, but only if Bosnia fulfils all the reforms that EU demands. To get economic aid from the EU, Bosnian leaders are forced to reform and engage in regional cooperation. </p><p>In the long run democratisation is the goal for all the parties, while security is the main issue at short-term. That is why the main concern for USA is for now the war on terrorism and organized crime for the EU. When signing the Dayton peace agreement, Bosnian leaders have agreed upon sharing sovereignty with the international community indefinitely. Dayton agreement calls also on all the parties to help Bosnia develop stable and democratic institutions and help the Bosnian leaders in theirs strive for peace. </p><p>The international community is based on principles of state sovereignty and non-intervention. Sovereignty can be defined as the right for autonomy and the right for non-intervention. These principles are not as important today as they were during the Cold War. Globalisation and marginalisation has made it more acceptable to intervene and share sovereignty with other states and ganisations. That means that the traditional view on sovereignty as a mean for maintaining order and view on interventions as a threat to the sovereignty is less significant in modern times. The reason for this is that the definition on sovereignty and intervention changes to able to adjust its self to the political situation in the world. That is, definition on sovereignty and interventionwill differ from time to time.</p>

<p>stater bildats på internationellt initiativ vilket verkade fungera under 40 år för Jugoslavien men de etniska motsättningarna i landet utnyttjades av nationalistiska partier efter kommunismens fall vilket trappade upp de etniska konflikterna och resulterade i ett inbördeskrig som varade i fyra år. 1994 hölls det ett fredssamtal i Dayton vilket resulterade i ett fredsavtal, The General Framework Agreement for Peace (GFAP). I GFAP gavs OSSE, som är den största regionala säkerhetsorganisationen i världen med 55 medlemsstater från Europa, Centralasien och Nordamerika, uppdraget att säkra freden och demokratisera landet. Detta innebar en demokratisering uppifrån med en begränsad möjlighet till inflytande vad det gäller den bosniska befolkningen. Detta reser frågan om denna sortens demokratiexports möjlighet till framgång? Den internationella interventionen och fredsavtalet som följde syftade inte bara till att få slut på kriget i regionen utan också till att skapa helt nya institutioner för interagerande i alla delar av statsapparaten och det civila samhället. Den demokratiska processen i Bosnien kräver väl fungerande institutioner på alla nivåer inom statsapparaten samt ett fungerande civilt samhälle. Utan dessa kan inte en demokratisering genomföras. Därför har OSSE:s demokratiseringsprojekt fokuserats på två övergripande frågor. Den ena är att omvandla institutioner från en formell demokrati med en rad officiella regelsystem, institutioner och procedurer till en substantivdemokrati inkluderande politisk jämlikhet, maktfördelning en politisk kultur och demokratisk delaktighet. Men endast demokratiska institutioner är inte nog för att skapa ett demokratiskt system, för att skapa en livskraftig och uthållig demokrati måste det även finnas en medborgarkår med demokratiska värderingar, vare sig dessa uppbringas genom propaganda eller utbildning. Därför är det fokus för OSSE att skapa ett aktivt civilt samhälle och medverkandekultur samt främja medborgarnas deltagande i statens angelägenheter. Övergångsteorin som är uppsatsen teoretiska utgångspunkt ser på demokrati som skapad av medvetna och hängivna aktörer med en vilja till kompromissande. Historiska exempel har visat att en demokratisk utveckling kan startas och lyckas även om den genomförs uppifrån och i ett samhälle som saknar en stark demokratisk kultur. Härigenom kan demokrati skapas även om människor inte vill ha den, eller kan hantera den på ett effektivt sätt. En rad projekt har startats i Bosnien för att åstadkomma denna demokratiska förändring, men framstegen har varit svåra att få till stånd samt varit tidsödande. Mycket av problematiken i Bosnien grundas i de etniska konflikterna mellan de olika grupperingarna i landet och att dessa har sina lojaliteter riktade mot andra håll än mot den Bosniska staten. Politisk konkurrens bygger fortfarande mycket på etnicitet och de bosniska politikernas har en uppenbar vana att sätta käppar i hjulen på den demokratiska processen och reformarbetet. Den djupa misstron mellan de olika etniska grupperna efter kriget och en avsaknad av en stabil demokratisk värdegrund ställer höga krav på OSSE:s arbete och har visat sig svåra att överkomma. Den demokratiska utvecklingen har gått långsamt, mycket långsammare än vad det internationella samfundet hade hoppats på, men framsteg görs. Frågan är om demokratiexport kan fungera i ett land så djupt splittrat som Bosnien, i alla fall på en så kort tid som har förflutit. Ett generationsskifte är kanske vad som behövs för att en riktig demokrati skall kunna slå rot, men omdemokratisering uppifrån kan fungera i Bosnien får tiden utvisa. Men en sak är säker Bosnien idag är en bättre plats än var den var i början av 1990-talet och OSSE:s arbete har resulterat i en framgångar.</p>