Detta arbete syftar till att undersöka lärares förhållningssätt till användningen av olika texttyper i historieundervisningen. Vi ville ta reda på hur lärare arbetar med olika texttyper och vilka de anser bäst bidrar till historisk kunskap. Slutligen ville vi undersöka huruvida valet av texttyp kan påverka utvecklingen av elevers historiska empati. Arbetet utgår från tidigare forskning om historiedidaktik och litteraturdidaktik. Detta blandas med forskning om centrala definitioner av texttyper samt Dysthes tankar om det dialogiska klassrummet. För att besvara vår frågeställning användes till en början en kvantitativ forskningsansats genom en förstudie i form av ett frågeformulär. I denna kartlades elevernas syn på användandet av texttyper i undervisningen och visar att de föredrar gruppdiskussioner som arbetssätt vid arbete med olika texter. Vidare framhölls historietidningar som den texttyp de lärde sig mest historia av. Denna förstudie låg sedan till grund för den kvalitativa ansatsen i arbetet där vi genomförde fördjupade intervjuer med undervisande lärare i klasserna. Informanterna berättade att de använder olika texttyper i undervisningen, oftast i kombination med gruppdiskussioner. De vill inte rangordna texttyperna utan menar att valet av texttyp hänger ihop med undervisningens syfte. Då kursplanen för historia säger att eleven ska ges möjlighet att kunna sätta sig in i hur historiska personer agerat och varför de gjorde som de gjorde, är det viktigt att arbeta med elevernas historiska empati. Dock påverkar inte valet av texttyp utvecklingen av den historiska empatin, utan det rör sig snarare om en blandning av textens innehåll, syftet med undervisningen och de arbetsformer man inkluderar i undervisningen.

Detta examensarbete har haft som syfte att undersöka hur historielärare tolkar och undervisar i skolans demokratiuppdrag med fokus på de demokratiska värderingar som ska utvecklas. Genom en intervjustudie med tre historielärare undersöker vi enligt våra frågeställningar hur lärarna tolkar uppdraget och hur de uttalat anser sig arbeta med det (explicit arbete). Genom tre lektionsobservationer undersöker vi även hur lärarna arbetar med uppdraget outtalat eller omedvetet (implicit) baserat på teorier om hur demokratiska värderingar kan utvecklas genom historiemedvetande och historisk empati i historieundervisningen. I observationerna tittar vi då efter aktiviteter och stoff som låter eleverna resonera kring historiska aktörer, deras val och handlingar samt bakgrund till och konsekvenser av dessa. Vi undersöker också om aktörernas levnadsvillkor diskuteras och om jämförelser mellan dåtid, nutid och framtid görs för att utveckla ett historiemedvetande som, enligt de teoretiker vi lutar oss mot anser är väsentligt för att utveckla den historiska empatin. Den historiska empatin är sedan i sin tur grundläggande för att demokratiska värderingar ska kunna utvecklas.Studiens resultat visar att alla de lärare vi intervjuat kopplar demokratiuppdraget till praktiska demokratiska färdigheter samt kunskapen om demokrati, men ingen av lärarna tar upp utvecklingen av värderingar. Trots att ingen av lärarna tar upp de demokratiska värderingarna som en del av demokratiuppdraget i intervjun kan vi se att samtliga ägnar lektionstid åt att diskutera aktörers val och handlingar i förhållande till deras levnadsvillkor. Enligt våra teorier är det en indikation på att lärarna anser sig arbeta med demokratiuppdragets praktiska och teoretiska del, men att de omedvetet även arbetar med värderingar i historieundervisningen.

I denna studie analyseras filmen Quo Vadis, Aida? (2020) utifrån dess potential att utveckla narrativ kompetens, som ett uttryck för historiemedvetande, hos elever i en undervisningskontext. Filmen analyseras utifrån en narrativ analysmetod med fokus på vad filmen berättar samt hur det berättas. Därefter används Rüsens teoretiska begrepp erfarandets, tolkandets samt orienterandets kompetens för att belysa filmens potential att utveckla narrativ kompetens. Rüsens teoretiska begrepp används som utgångspunkt men vävs också ihop med fler teoretiska analysverktyg, som den dubbla tankeoperationen och historisk empati. Utifrån tidigare forskning diskuteras sedan filmens möjligheter samt utmaningar att användas i historieundervisningen i den svenska gymnasieskolan. Resultatet visar att det finns potential för Quo Vadis, Aida? att kunna användas på ett meningsfullt sätt i historieundervisningen för att utveckla elevers narrativa kompetens, som uttryck för historiemedvetande. Möjligheterna utgörs av filmens sätt att gestalta och väva samman ”små” och ”stora” berättelser, dess potential att beröra eleverna känslomässigt, samt öppna upp för värdeladdade frågor och diskussioner kring moraliska dilemman. Det finns också ett par utmaningar som behöver tas i beaktande för att filmen ska kunna leva upp till sin fulla potential. Det är ett tidkrävande och komplext arbete för läraren att se till att det finns en balans mellan känslor och kognitiva processer i undervisningen, för att inte elevernas känslor ska ta över och riskera att utvecklandet av historisk empati och historiemedvetandet blir lidande.

Historisk empati är förmågan att ta en historisk aktörs perspektiv utifrån dåtida levnadsvillkor. Det bidrar till att förstå nyanser i handlingar samt att förstå händelseförlopp som rationella snarare än slumpartade. Det finns begränsat med forskning på området i allmänhet men för elever i yngre åldrar i synnerhet. Denna undersökning är ämnad för att kartlägga hur lärare kan arbeta för att utveckla elevers historiska empati för elever som går i mellanstadiet. Genom att ha jämfört två olika lektionsmaterial; primärkälla och fiktionell gestaltning har olika faktorer som främjar elevernas historiska empati kartlagts. Av de två lektionsmaterialen var fiktionell gestaltning mer effektivt för utvecklingen av historisk empati än primärkälla. Det beror på att eleverna lärde sig fler levnadsvillkor, kunde identifiera sig med narrativet i högre utsträckning samt att det krävde mindre rent kognitivt att empatisera med rörlig bild. Vidare drogs också slutsatser om hur elever behöver få möjlighet till ett förstahandsperspektiv på historiska aktörer då det främjar den historiska empatin.

Motion pictures have been used in the history classroom for a long time. Despite that fact, there are not a lot written about how this can be done. This essay, therefore, explores the possibility of a theoretical frame with the aim for a motion picture to promote the development of historical empathy among students. It is not deployed in a classroom setting; however, it seeks to study the preconditions in how it can be done. The study draws from history didactics and film analysis to study Michael Haneke´s The White Ribbon from 2009. Haneke is renown in the academic world where his movies draw a lot of attention. The reason is that his movies have a tendency to depict the ongoing decay of our society. This study aims at intertwining theory of history didactics with film analysis in order to promote the development of historical empathy among students. The theoretical frame the essay provides show a possibility in how a motion picture can be used for this purpose in the history classroom.

Syftet med uppsatsen är att undersöka populärkulturens didaktiska egenskaper. Detta görs utifrån resonemang av historielärare på mellanstadiet.Syftet utgår från tre forskningsfrågor där tanken är att undersöka om lärarna använder populärkultur i sin historieundervisning och hur de i så fall motiverar användandet av detta. Den sista forskningsfrågan undersöker om lärarna anser att populärkultur kan bidra med förmågor och kunskaper hos eleverna, så som historisk empati. Undersökningen görs genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem historielärare på mellanstadiet, lärarna är i olika åldrar och har arbetat som historielärare i olika utsträckning. Det är lärarnas svar som sedan analyseras utifrån forskning om populärkultur samt historisk empati. Resultatet visar att lärarna är positiva till användande av några former av populärkultur i historieundervisningen. Dock framkommer det också olika slags problemfaktorer, så som tidsbrist, lärarnas engagemang samt deras syn på populärkultur, vilket spelar en stor roll i användandet av populärkultur i undervisningen.

Vi ville undersöka några svenska gymnasielärare i historias attityder till att låta sina elever arbeta kontrafaktiskt. Vilka svårigheter de ser med arbetet, hur de arbetar eller kan tänka sig att arbeta med det och om de såg några specifika för- eller nackdelar jämfört med mer traditionell undervisning? För att ta reda på detta utförde vi kvalitativa intervjuer medyrkesverksamma lärare. Vi hörde inte av oss på förhand om huruvida de arbetat kontrafaktiskt tidigare och vi väntade oss en viss skepsis mot arbetssättet. Men vad vi fann var att även om inte alla medvetet arbetat med det så var alla insatta i, och positiva till, metoden. Och trots attde var eniga om att det innebär stora svårigheter att arbeta kontrafaktiskt så vittnade de samtidigt om stora fördelar, såsom effektivt utvecklande av historiemedvetande, främjande avhistorisk empati, samt motverkande av historisk determinism. / We wanted to investigate some Swedish high school history teachers' attitudes towards letting their pupils work counterfactually. Which difficulties they see with this kind of work, how they are working or can fancy themselves working with it and whether they see any specific pros or cons compared to more traditional education. To find these answers we conducted a series of qualitative interviews with working teachers. We did not inquire before hand as to whether they ever had been working counterfactually and we expected some degree of scepticism towards this way to work. But what we found was that even though not all of them had tried working this way, they were all well informed on the subject and favourable towards the method. And despite being unanimous about the difficulties of working counterfactually,they testified to the great advantages to doing so, such as benefiting the development of a historical consciousness, promoting historical empathy and countering historical determinism.

Dagens elever lever i en tillvaro där vi blir alltmer beroende av teknologi av olika slag En tillvaro där elever ständigt uppslukas i en teknologisk verksamhet där sociala medier och internet är en stor del av elevernas livsvärld. Även skolan karakteriseras alltmer av teknologi, historieämnet är rimligtvis inget undantag. Denna undersökning syftar till att undersöka om skolans värld och verksamma historielärare ”har hängt med” i den digitala utvecklingen. En naturlig ingång till historieämnet är användandet av digitaliserat källmaterial i undervisningen. Undersökningen har som mål att ta reda på i vilka syften denna eventuella användning sker, vilka plattformar som nyttjas samt vilka eventuella möjligheter och problem högstadielärare kan identifiera kring detta. I en ansats att finna svar använder jag mig av semistrukturerade intervjuer utifrån kvalitativ metod. Resultaten relateras sedan till historiedidaktisk teori som är av relevans. Efter att undersökningen genomförts står det klart att det ser väldigt annorlunda ut på våra skolor, dels utifrån lärarnas undervisningspraktik och dels utifrån teknologiska förutsättningar.

This paper explores the potential of historical simulation games to nurture historical consciousness. Merging the subject of history and game studies, the material analyzed is the digital game Crusader Kings 2 as well as player created narratives spawned from it. The paper uses a mixed method from game study and history didactics, and theories of historical consciousness to interpret the material. The study shows that the potential to develop historical consciousness do exist in the historical simulation game, and that the narratives that players create from play contain signs of historical consciousness. The study opens up the field for future case studies where the development of historical consciousness through historical simulation can be tested in a formal school setting. / Denna studie undersöker potentialen hos historiska simulationer i digitala spel att utveckla historiemedvetande. Ämnet historia och spelstudier blandas i denna uppsats där det digitala spelet Crusader Kings 2 och tillhörande spelarskapade narrativ undersöks. Studien använder en blandad metod från spelstudier och historiedidaktik. Teorier om historiemedvetande används för att tolka materialet. Undersökningen visar att det finns potential för detta historiska simulationsspel att utveckla historiemedvetande. Den visar även att tecken på historiemedvetande syns i de spelarskapade narrativen. Studien öppnar upp för framtida fallstudier där utvecklingen av historiemedvetande genom historisk simulation kan testas i formell skolmiljö.

This project is about commercial history use with educational purpose, focused on film and whether it contributes to students' knowledge or can only be seen as an entertaining break in the regular education. This project focused on two types of films, featured films and documentaries. The work process started with an idea of the theme film and got more focused by searching on different keywords to find academic texts. The purpose of this academic text is mainly to investigate the different sides of film as a pedagogical tool, with focus on history education. What does the research say about what challenges exist in using feature films and documentaries in the classroom, as well as what solutions exist to the challenges? And What does the research say about the areas in which feature films and documentaries can be used to strengthen history teaching? are the two questions this overview answers. The method used for this project was a systematic search of different keywords and the project is based on previous research. The results shows that there are challenging aspects that need to be considered when using film in the classroom, for example watching a film can be time consuming. However there are solutions to the majority of the challenges. Other than that there are advantages with using film as a pedagogical tool in the history classroom since films can be used to develop source criticism, historical consciousness and historical empathy. Even the motivation and engagement increases when the students watch films. This text concludes that films can be beneficial if used in the best possible way.