Endocrine disruptive chemicals (EDCs) are found in many everyday products and can cause adverse effects on human health. Small children are particularly sensitive to EDCs and they are also exposed to them in a greater extent than adults. Despite this, EDCs are only banned in a few toys and childcare products. There are many sources of exposure and if no steps are taken to reduce the incidence of EDCs we may face an increasing number of people diagnosed with obesity, diabetes type 2 or various types of cancer. The Swedish Government has set a number of environmental objectives, one of which is called a non-toxic environment. The Swedish Chemicals Agency was instructed to produce and conduct a national action plan to achieve this goal. According to the Swedish Government this objective will not be achieved on time. Other legislation that regulates EDCs needs to be improved in order to make sure that there are no adverse effects on children’s health. This report consists of a literature review and a questionnaire study. The questionnaire study examined what the parents of small children knew about EDCs and their effects on children. The results show that knowledge amongst parents is poor when it comes to children’s exposure to EDCs. The majority of the parents lack the information necessary to select toys and childcare products without EDCs for their children. They also trust that toys and childcare products sold in Sweden are safe to use. Most EDCs are not banned in toys and childcare products and because of that the consumer has to take more responsibility when choosing what products to buy. If the consumer, in this case the parent, doesn’t have enough knowledge about EDCs to make an informed decision it can cause problems.

No description available.

<p>Denna uppsats är en kvalitativ studie om hur riskbilden ändras i en övergång från de idag förbjudna bromerade flamskyddsmedlen till andra alternativ med hänsyn till befintlig kunskap och effekter på människa och miljö. Användningen av bromerade flamskyddsmedel BFR har ökat stort sedan 50-talet. Idag uppskattas den totala produktionen till 200 000 ton/år. De fem vanligaste bromerade flamskyddsmedlen och de som främst tas upp i detta arbeta är: Tetrabrombisfenol A (TBBP-A), Penta-, Octa-, och Decabromdifenyleter (PBDE) samt Hexabromcyklodekan (HBCDD). Dessa ämnen finns i många olika varianter där egenskaperna kan variera. Några karaktäristiska egenskaper för dem alla är låg flyktighet, hög löslighet i fett och att de är långlivade. Bromerade flamskyddsmedel används i allt från textilier, byggmaterial till elektriska produkter och i kretskort till datorer. Bromerade flamskyddsmedel kan läcka ut i miljön under hela dess produktionscykel. Varje år frigörs tonvis BFR till den Europeiska miljön.</p><p>PBDE har påträffats i många djur spridda över stora delar av världen. De negativa egenskaperna anses inte tillräckligt starka för ett EU-förbud av TBBP-A, HBCDD och DecaBDE. På djur har dock effekter som beteendeförändringar på råttor, förändringar i hormonbalans och försämrad inlärningsförmåga upptäckts. Halter av BFR har även funnits i mänsklig bröstmjölk, vilket är en stor riskfaktor då små barn och foster är särskilt utsatta. Utvecklingen av det centrala nervsystemet är till exempel mycket komplex där förändrad hormonbalans kan ha förödande konsekvenser.</p><p>De fem Svenska myndigheter som har kontaktas anser alla att användningen av bromerade flamskyddsmedel är problematiskt men för att minska den risken krävs främst åtgärder på EU nivå. De olika verkens uppdrag har varierande inriktningar men ska samtliga antigen arbeta för ökad säkerhet, ökad information eller för en hållbar samhällsutveckling – något som försvåras av det faktum att användningen av BFR medför en rad osäkerheter. Det finns många faktorer som kan verka för en ökad, respektive en minskad användning av BFR. Lagar och förordningar såsom REACH och RoHS direktivet kan verka hämmande på användningen samtidigt som starka brandskyddskrav och lobbying kan göra att marknaden istället växer. Det finns alternativ till bromerade flamskyddsmedel både tekniska lösningar där säkerheten finns i produktens utformning men även nya tekniker att flamskydda plaster.</p><p>Slutsatsen är att; risken minskar i och med förbud som förbjuder likartade ämnen, dock inte tillräckligt snabbt. Kunskapsnivån stiger när det gäller befintliga ämnen men när det gäller bromerade alternativ så finns det fortfarande för lite kunskap.</p> / <p>This paper is a qualitative study about the changing image of risk when the use of brominated flame retardants BFR goes from prohibited ones, to alternative flame retardants, with the account of existing knowledge and the effects on humans and the environment. The use of brominated flame retardants has been going through a large increase since the 1950s. Today the global production estimates 200 000 ton each year. The five most common BFR and those the focus lay on in this paper are: Tetrabromobisphenol A TBBP-A, Penta-, Octa- and Decabromodiphenylether (PBDE) and Hexabromocyclododecane HBCDD. These substances are all exist in many different variants where the properties could vary. Some characteristic properties for all of them are low general volatility but high solubility in fat and that they are persistent. BFR are used in many different areas like textiles, building material, electrical products and in printed circuit cards for computers. BFR can leak out during the products whole life-cycle. Each year, tonnes of BFR release to the European environment.</p><p>PBDE have been discovered in animals, scattered over big parts of the world. The evidence of the negative effects is not considered to be strong enough for a full ban of TPPP-A, HBCDD or DecaBDE in the European Union. However effects like impairing learning functions, changes in the spontaneous behaviour and different hormone levels have been detected in tests on laboratory animals. Levels of BFR have also been found in human breast milk. This is a big risk factor because small children and embryos are particularly sensitive. The neurological development is for example very complex and a changing hormone level could have devastating consequences.</p><p>All the five Swedish authorities that have been contacted in this paper consider the usage of brominated flame retardants as a problem and have the opinion that the solution lay in measures in a European Union level. The agencies have different commissions but all of them work, either for an increased security and information level, or for a sustainable society development. The fact that the use of BFR involves many insecurities, make their tasks even more difficult to reach. Different circumstances can lead to either an increase or a decrease usage of BFR. Legislation and directives can inhibit the use of BFR whereas lobbying and fire safety demands could have the opposite effect. Alternative fire retardants have been developed; both technical solutions where the safety lay in the design of the product but also new way of protect plastics from fires.</p><p>The conclusion is; the risk will decrease if legislation prohibits a whole group of chemicals, but not fast enough. The level of knowledge about the existing chemicals is rising but the knowledge about the brominated options is still to low.</p>

Denna uppsats är en kvalitativ studie om hur riskbilden ändras i en övergång från de idag förbjudna bromerade flamskyddsmedlen till andra alternativ med hänsyn till befintlig kunskap och effekter på människa och miljö. Användningen av bromerade flamskyddsmedel BFR har ökat stort sedan 50-talet. Idag uppskattas den totala produktionen till 200 000 ton/år. De fem vanligaste bromerade flamskyddsmedlen och de som främst tas upp i detta arbeta är: Tetrabrombisfenol A (TBBP-A), Penta-, Octa-, och Decabromdifenyleter (PBDE) samt Hexabromcyklodekan (HBCDD). Dessa ämnen finns i många olika varianter där egenskaperna kan variera. Några karaktäristiska egenskaper för dem alla är låg flyktighet, hög löslighet i fett och att de är långlivade. Bromerade flamskyddsmedel används i allt från textilier, byggmaterial till elektriska produkter och i kretskort till datorer. Bromerade flamskyddsmedel kan läcka ut i miljön under hela dess produktionscykel. Varje år frigörs tonvis BFR till den Europeiska miljön. PBDE har påträffats i många djur spridda över stora delar av världen. De negativa egenskaperna anses inte tillräckligt starka för ett EU-förbud av TBBP-A, HBCDD och DecaBDE. På djur har dock effekter som beteendeförändringar på råttor, förändringar i hormonbalans och försämrad inlärningsförmåga upptäckts. Halter av BFR har även funnits i mänsklig bröstmjölk, vilket är en stor riskfaktor då små barn och foster är särskilt utsatta. Utvecklingen av det centrala nervsystemet är till exempel mycket komplex där förändrad hormonbalans kan ha förödande konsekvenser. De fem Svenska myndigheter som har kontaktas anser alla att användningen av bromerade flamskyddsmedel är problematiskt men för att minska den risken krävs främst åtgärder på EU nivå. De olika verkens uppdrag har varierande inriktningar men ska samtliga antigen arbeta för ökad säkerhet, ökad information eller för en hållbar samhällsutveckling – något som försvåras av det faktum att användningen av BFR medför en rad osäkerheter. Det finns många faktorer som kan verka för en ökad, respektive en minskad användning av BFR. Lagar och förordningar såsom REACH och RoHS direktivet kan verka hämmande på användningen samtidigt som starka brandskyddskrav och lobbying kan göra att marknaden istället växer. Det finns alternativ till bromerade flamskyddsmedel både tekniska lösningar där säkerheten finns i produktens utformning men även nya tekniker att flamskydda plaster. Slutsatsen är att; risken minskar i och med förbud som förbjuder likartade ämnen, dock inte tillräckligt snabbt. Kunskapsnivån stiger när det gäller befintliga ämnen men när det gäller bromerade alternativ så finns det fortfarande för lite kunskap. / This paper is a qualitative study about the changing image of risk when the use of brominated flame retardants BFR goes from prohibited ones, to alternative flame retardants, with the account of existing knowledge and the effects on humans and the environment. The use of brominated flame retardants has been going through a large increase since the 1950s. Today the global production estimates 200 000 ton each year. The five most common BFR and those the focus lay on in this paper are: Tetrabromobisphenol A TBBP-A, Penta-, Octa- and Decabromodiphenylether (PBDE) and Hexabromocyclododecane HBCDD. These substances are all exist in many different variants where the properties could vary. Some characteristic properties for all of them are low general volatility but high solubility in fat and that they are persistent. BFR are used in many different areas like textiles, building material, electrical products and in printed circuit cards for computers. BFR can leak out during the products whole life-cycle. Each year, tonnes of BFR release to the European environment. PBDE have been discovered in animals, scattered over big parts of the world. The evidence of the negative effects is not considered to be strong enough for a full ban of TPPP-A, HBCDD or DecaBDE in the European Union. However effects like impairing learning functions, changes in the spontaneous behaviour and different hormone levels have been detected in tests on laboratory animals. Levels of BFR have also been found in human breast milk. This is a big risk factor because small children and embryos are particularly sensitive. The neurological development is for example very complex and a changing hormone level could have devastating consequences. All the five Swedish authorities that have been contacted in this paper consider the usage of brominated flame retardants as a problem and have the opinion that the solution lay in measures in a European Union level. The agencies have different commissions but all of them work, either for an increased security and information level, or for a sustainable society development. The fact that the use of BFR involves many insecurities, make their tasks even more difficult to reach. Different circumstances can lead to either an increase or a decrease usage of BFR. Legislation and directives can inhibit the use of BFR whereas lobbying and fire safety demands could have the opposite effect. Alternative fire retardants have been developed; both technical solutions where the safety lay in the design of the product but also new way of protect plastics from fires. The conclusion is; the risk will decrease if legislation prohibits a whole group of chemicals, but not fast enough. The level of knowledge about the existing chemicals is rising but the knowledge about the brominated options is still to low.

The anuran Xenopus tropicalis tadpole is an attractive model animal in toxicological evaluation of suspected thyroid disrupting xenobiotics. Due to its reliance of a functioning hypothalamic-pituitary-thyroid (HPT) axis for normal metamorphosis, effects on the HPT axis produces apical endpoints, which are easy to measure. More sensitive endpoints of mRNA expression and histological evaluation of the thyroid gland itself provide strong indications of in vivo thyroid endocrine disruption. X. tropicalis is traditionally exposed in groups of 20 animals in four replicates for each treatment group. However, exposing tadpoles individually can provide stronger statistics and a reduction of total animal sacrifice. In this study we have developed and optimized an individual exposure system by a method development study. This method was then applied in an exposure experiment of a suspected thyroid endocrine disruptor, propylparaben (PrP). Prometamorphotic (NF stage 51) X. tropicalis tadpoles were distributed in three treatment groups (0.05, 0.5 and 5.0 mg PrP/L water) and maintained semi-statically for 14 days. Afterwards, apical measurements (body weight (BW), total body length (BL), snout to vent length (SVL) and hind limb length (HLL)) and reached developmental stage were assessed. In addition, mRNA expression of HPT axis relevant genes encoding deiodinase 2 (D2, hepatic tissue), deiodinase 3 (D3, hepatic and tail tissue) and transthyretin (Ttr, hepatic tissue) were measured by quantitative reverse transcription PCR (qRT-PCR). The PrP exposure did not affect general growth and development, but it did cause a downregulation of dio3 and ttr. The downregulation of dio3 could possibly be associated with a reduced serum content of thyroid hormone, while ttr might be connected to a previously described xenoestrogenic effect of PrP in vitro and in fish.

Arbetet har utförts i samarbete med Naturskyddsföreningen för att undersöka vilka vattenavvisande behandlingar som görs på ytterplagg för barn och hur tillverkarna förhåller sig till perfluorerade ämnen. I arbetet har vattenavvisande ytterplagg för barn i förskoleåldern studerats, med syfte att se i vilken mån perfluorerade ämnen används i plaggen. Barnen som har studerats är utomhus varje dag i alla väder. Vid kraftigt regn eller när det är mycket blött ute används vattentäta regnställ, vid lättare väta bär de ytterplagg med vattenavvisande funktion. En egen oljedropptestmetod har utvecklats. Testet har utförts på de plagg som hänger på förskolorna. Det finns flera typer av vattenavvisande behandlingar. De vanligaste är perfluorerade ämnen, silikoner, dendrimerer och vaxer. De har olika egenskaper och funktioner sinsemellan. De perfluorerade ämnena har den bästa vattenavvisande förmågan och de är också de enda som är oljeavvisande. Perfluorerade ämnen är persistenta, bioackumulerande, hormonstörande och toxiska. Hormonstörande ämnen kan bidra till fetma, cancer, neurologiska störningar, fortplantningsstörningar och missbildningar. Silikoner har goda vattenavvisande egenskaper. Råvaran till silikoner är persistent, bioackumulerande och toxisk. Även dendrimerer har goda vattenavvisande egenskaper. Lite är känt om miljö- och hälsopåverkan men partiklar i nanostorlek kan potentiellt ta sig in cellerna och orsaka cancer. Inga allvarligare miljö- och hälsokonsekvenser av vaxer/paraffiner har hittats. De har sämre vattenavvisande egenskaper, påverkar greppet och tål tvätt och nötning dåligt. De kläder som används på förskolorna håller generellt barnen torra, men en försämring kan märkas på gamla eller dåligt konstruerade plagg. Ytterplagg som behandlats med perfluorerade ämnen är vanliga. Företagen har fasat ut perfluorerade ämnen under de senaste åren, planerar att byta ut dem eller har vidtagit åtgärder enligt Reach. Dendrimerer är det vanligaste alternativet till perfluorerade ämnen. Inga krav förekommer från vare sig företag eller användare på att plaggen ska vara smuts- och oljeavvisande. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Ftalater är ett ämne som har till syfte att verka mjukgörande i plast. Ftalater finns i flera material och produkter i vår omgivning t ex i leksaker, elektronik, textilier och i inredningsmaterial. De problem som uppkommer i samband med användandet av ftalater i produkter är att ftalaterna inte är kovalent bundna till sitt material och därmed kan dessa frigöras ut i luft och damm. Flera ftalater är klassade som hormonstörande ämnen och kan påverka flera viktiga funktioner i kroppen. Barn är en extra känslig grupp då flera av deras organ ännu inte är färdigutvecklade och är beroende av ett fungerande endokrint system.   Barn spenderar en stor del av sin vardag på förskolan och det ställer krav på deras inomhusmiljö. Studier visar på att koncentrationerna av ftalater är 2-4 gånger så hög i förskolans inomhusmiljö som i hemmiljön. Med tanke på att barn har flera organsystem under utveckling är det viktigt att fasa ut onödiga källor för exponering av ftalater.   Arbetets syfte är att kartlägga ftalater i inomhusmiljön på förskolor i Växjö kommun och att undersöka pedagogers medvetenhet kring ämnet. Arbetet utgår från tidigare vetenskapliga artiklar och en enkätundersökning som personal på 46 förskolor i Växjö kommun har besvarat.   Studier som undersökt inomhusmiljöer visar på att det förekommer höga koncentrationer av ftalater som är begränsade enligt REACH-förordningen. Då ftalater finns i flera produkter blir det många olika exponeringskällor och det gör det viktigt att fasa ut onödiga källor för att minska koncentrationen av ftalater i luft och damm. De mest intressanta resultat som kommit fram via enkätundersökningen är att det förekommer plastgolv i de flesta lokaler, elektronik finns i de rum där barnen spenderar mest tid och att barn använder “vuxna leksaker” såsom äldre elektronik, väskor och skor. Ett resultat som visar att barn lever i en allt mer vuxen miljö med produkter som är avsedda för vuxna. Sådana produkter täcks inte in av de begränsningar som REACH-förordningen skapat och täcks inte heller av de nya leksaksdirektiven.   Förskolepedagogerna uppger sig vara medvetna om ämnet ftalater men ändå visar undersökningen att det finns en rad olika brister i kunskap. Det är därför viktigt att öka kunskapen och medvetenheten kring ämnet för att på så sätt fasa ut onödiga källor för exponering av ftalater.

Dagligen utsätts vi för en stor mängd kemikalier, som har visat sig vara mer eller mindre farliga. Många av dessa kemikalier har en negativ påverkan genom att förgifta miljön men också oss människor. Barn och foster är speciellt utsatta för skadliga kemikalier och främst hormonstörande kemikalier. Detta eftersom de befinner sig i ett kritiskt utvecklingsstadium från fostertiden fram till vuxen ålder. Idag fokuserar mycket av arbetet kring kemikalier på redan födda barn, men mycket lite eller inget arbete görs i förebyggande syfte för att skydda foster under graviditeten. Den yrkesgrupp som träffar gravida och ger råd kring graviditeten är barnmorskor. Därför syftar denna studie till att undersöka hur gravida och barnmorskor upplever kommunikationen mellan dem om skadliga kemikalier. Utöver upplevelsen undersöker också studien vilka hinder och möjligheter som finns för en god riskkommunikation mellan barnmorskor och gravida kring skadliga kemikalier. Det teoretiska perspektivet för uppsatsen är Ulrich Beck och hans teori om risksamhället samt teorier om riskkommunikation. Studien har en kvalitativ ansats och metoderna som har använts är intervju och enkät. Intervjuer för att undersöka barnmorskornas upplevelser och enkäten var en internetbaserad enkät som har figurerat på ett socialt media (Facebook) för att få svar på gravidas upplevelser. Resultatet visar på flera hinder som barnmorskan upplever till exempel tidsbrist, brist på arbetsrutiner, riktlinjer och arbetsmaterial, okunskap och ett bristande intresse hos kollegor och organisation. Upplevda möjligheter är att frågan har börjat väckas. Det finns möjligheter till att utveckla arbetsrutiner och riktlinjer och att alla intervjuade barnmorskor är positiva till att frågan får mer utrymme. Upplevelsen av kommunikationen är bland annat att både barnmorskorna och gravida upplever att debatten och vetenskapen är svår att tolka, det finns en känsla av att det mesta utgör en risk samt att debatten och kommunikationen behöver nyanseras och få en vetenskaplig grund. Studiens slutsatser är att att dagens obefintliga riskkommunikation mellan gravida och barnmorskor bör utvecklas då både barnmorskor och gravida efterfrågar en kommunikation kring riskerna. / We are on a daily basis exposed to a large amount of chemicals that have been shown to be more or less dangerous. Many of these chemicals have a negative effect by poisoning the environment, but also humans. Children and fetuses are especially vulnerable to harmful chemicals and particularly endocrine disrupting chemicals. This is because they are in a critical stage of development from the fetal period to adulthood. Today, much of the work on chemicals are concentrate to already born children, but very little or no work is done as a preventive measure to protect the fetus during pregnancy. Midwives are the profession that meet the pregnant women continuously during the pregnancy and already informs the pregnant woman about different risks associated with the pregnancy. Therefore is the aim of this study to explore how pregnant women and midwives are experiencing their communication on harmful chemicals during pregnancy. In addition to the experience, is the aim to explore obstacles and opportunities that are needed for a good risk communication between midwives and pregnant women about harmful chemicals. The theoretical perspective of this paper is Beck and his "risk society" and theories of risk communication. The study has a qualitative approach and methods that have been used are interview and questionnaire. Interviews to explore midwives’ experiences and the survey were an online survey that has appeared on a social media (Facebook). The result indicates several obstacles that the midwife experience, for example: lack of time, lack of guidelines, work routines and working material. Ignorance and a lack of interest among colleagues and organization. Perceived opportunities are that the question has begun to be brought into action, there are opportunities to develop operating procedures and guidelines and that the interviewed midwives have a positive attitude to give the issue more space. The experience of the communication is that both the midwives and pregnant women perceive that the debate and the science is difficult to interpret, there is a sense that almost everything represents a risk and that the debate and the communication needs to be qualified and have a scientific basis. The study's conclusions are that today's non-existent risk communication between pregnant women and midwives should be developed as both midwives and pregnant women ask for a communication about the risks.

I dagens moderna samhälle finns syntetiska kemikalier i princip överallt. De kan tas upp av människor på olika sätt, till exempel genom inandning, upptag genom huden och genom mat. Barn och unga är mer känsliga för kemikalier än vuxna, bland annat eftersom hjärnan, immun- och hormonsystemet inte är färdigutvecklade. Studier har visat höga halter av olika kemikalier i förskolemiljön vilket tros bero på de olika material som ofta förekommer, såsom skumgummi och plast, samt mängden av dessa. Studiens främsta syfte är att göra en uppskattning av exponeringen för bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A i de privata förskolorna inom Östersund kommun, samt ge förslag till förbättringsåtgärder. Metoden omfattar en inventering av förskolorna samt en litteraturstudie som fokuserar på relevant forskning om ämnena i fokus. Data från inventeringen rörande material och produkter kända att innehålla bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A plockades ut och utvärderades. Datan delades in i kategorierna skumgummi, mjukgjord plast, samt äta – produkter i plast. Information om några av de återförsäljare som förskolorna handlat av har samlats in. Utifrån det litteraturstudien och inventeringen visat har förslag till förbättringsåtgärder tagits fram. Resultatet visar att material och produkter kända att innehålla bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A förekom i relativt stor utsträckning på flera av förskolorna. Skillnaderna i mängd material och produkter mellan förskolorna var dock väldigt stora. Möjliga förklaringar är olika pedagogiska inriktningar samt olika grad av medvetenhet om risker med till exempel plast. En jämförelse med en inventering av kommunala förskolor i en annan kommun visar att förskolorna i denna studie generellt sett hade mindre mängd skumgummi, mjukgjord plast i inredning och leksaker, samt muggar och tallrikar i plast. Skillnaden kan eventuellt bero på att privata förskolor inte är bundna att följa kommunens upphandling. Ytterligare studier behövs för att kunna uppskatta vidden av exponering för bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A i Östersunds privata förskolor, samt för att göra en bedömning av eventuell påverkan på barns hälsa.

Syftet med detta arbete är att fastställa hur Stockholms Stad arbetar för att minimera riskerna med kemikalier i byggmaterial idag. En rekommendation skall även ges för hur staden skall kunna utveckla detta arbete. En litteraturstudie har genomförts liksom intervjuer med berörda aktörer. Det pågår ett aktivt arbete inom Stockholms Stad med att begränsa användandet av kemikalier i byggmaterial. Bland annat ställs krav då staden upplåter eller säljer mark för byggande. I dagsläget hänvisar staden i sina krav till sex olika branschsystems kriterier för kemikalier i byggmaterial. Att referera till alla dessa system medför en viss otydlighet kring vilka krav som gäller, eftersom de alla har olika kriterier. Stadens egna fastighetsbolag använder ett av dessa system; Byggvarubedömningen och deltar aktivt för att utveckla denna databas. Stadens möjlighet att påverka som myndighetsutövare är ännu inte fullt utnyttjad. Ett visst arbete pågår men kan utvecklas. Kunskapen som erhållits vid intervjuer, stadens miljömål och vision, den utveckling som sker i branschen idag samt en genomgång av dagens problematiska kemikalier har legat till grund för de rekommendationer som ges. Rekommendationerna innebär bland annat att staden skall följa upp de krav som ställs, att de skall utöka tillsynsverksamheten för kemikalier i byggmaterial och att de vid samtliga bygglovsärenden ta upp kemikalier i byggmaterial som en prioriterad fråga. Förslag har även givits att staden skall följa kemikalieinspektionens råd om att skydda barnen från kemikalier som har hormonstörande egenskaper. Detta genom att de kommunala fastighetsbolagen gemensamt genomför ett projekt för att minska barnens exponering av dessa ämnen. Staden kan även genom informationsinsatser hjälpa till att sprida information och kunskap. Under intervjuer framkom att många tyckte att hormonstörande ämnen, nanomaterial och kombinationseffekter var områden som var svåra att hantera. Detta är områden där staden kan bistå med vägledning. Det pågår en debatt om att kommuners krav ökar kostnader för byggherrar och att detta motverkar nyproduktionen. Staden bör därför genomföra en kostnadsanalys kring de krav som ställs. Inte bara för att kunna svara på kritiken utan också för att fastställa vilka krav som eventuellt medför stora extrakostnader. På så sätt kan resurser läggas där de gör störst nytta. / The objective of this thesis has been to establish how the City of Stockholm works towards minimising the risks associated with the use of chemicals in building materials. A recommendation is given on how this work can be further developed. A review of existing literature has been done and interviews carried out with pertinent players in this area. There is ongoing work being carried out by Stockholm’s City to limit the use of chemicals in building materials. Among other actions, the City sets demands and restrictions on the use of chemicals in building materials when they sell or lease land for building. The City currently refers to the criteria of sex different industry systems for the selection of building materials. By doing so there is no clear definition of what restrictions the city demands, since these systems have different criteria. The City owned housing and property companies utilise one of these systems, Byggvarubedömningen and actively participates in its development and refinement. The City’s use of regulations and by-laws has not been fully exploited and can be further developed. The recommendations given in this thesis are based on the knowledge gained from interviews, the City’s environmental goals and targets, today’s development in the building industry and a study of today’s specific problem areas. The recommendations include a call for the City to follow up on the requirements that are placed on the use of chemicals in building materials. The City also has an opportunity to expand their regulatory functions. The City is advised to follow the recommendations from the Swedish Chemical Authority (Kemikalieinspektionen) to protect children from endocrine disrupting chemicals. The city-owned building and property companies are called on to carry out a project with the aim of decreasing children’s exposure to these chemicals. The City can also carry out campaigns to spread information and knowledge surrounding the use and effects of chemicals. An important issue brought up in the interviews was the lack of knowledge regarding nano materials, endocrine disrupting chemicals and possible cocktail effects. These are areas where the City can offer guidance. There is much discussion regarding the financial consequences of the Cities requirements when selling land. There is a lack of knowledge regarding what extra costs the City’s restriction of the use of certain chemicals might cause. To be able to have a discussion about extra costs and give an answer to the critique, the City should carry out a cost analysis. This analysis could also increase the understanding of which requirements and restrictions that causes the most extra costs. This enables decision makers to use the resources where they contribute to the most benefits.