Ambulanssjuksköterskans arbete består till stor del av att vårda patienter i komplexa situationer. Våld i nära relation är vanligt förekommande, vilket innebär att ambulanssjuksköterskan möter våldsutsatta i stor utsträckning. Ambulanssjukvården har därför goda möjligheter att identifiera och uppmärksamma våldsutsatthet, men för detta krävs kunskap och samverkan mellan olika instanser. Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter där det kan antas eller misstänkas att våld i nära relation förekommer. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där totalt nio ambulanssjuksköterskor deltog. Innehållet granskades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Ur analysen framkom det två kategorier: "Det komplexa mötet" och "Det betydelsefulla omhändertagandet". Ambulanssjuksköterskan beskrev att det uppstod en konstig känsla i mötet med patienten, vilket ledde till att de fattade misstanke om våldsutsatthet. Det krävdes kännedom om att sökorsak och våldsutsatthet inte alltid har något samband och att det finns svårigheter i att identifiera tecken på våld. Det är en känslig situation att vårda våldsutsatta, vilket kräver att ambulanssjuksköterskan vågar ställa frågan och har kunskap i att bemöta svaret. Det finns faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskans möjlighet till ett betydelsefullt omhändertagande. Att ambulanssjuksköterskan vågar fråga om våld i nära relation och att ambulanssjukvården implicerar en rutin för handläggning samt genomför en utbildningsinsats inom området kan leda till ett bättre omhändertagande av våldsutsatta.

Denna studie har tagit utgångspunkt i ämnet våld mot kvinnor och vikten av stöd i uppbrottet från sin våldsamma parrelation. Syftet var att undersöka kvinnors uppbrottsprocess från en våldsam förövare och vilken betydelse formellt och informellt stöd har haft hos kvinnor i uppbrottsprocessen. I studien har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har genomförts på fyra kvinnor som brutit sig loss från sin förövare och den våldsamma parrelationen. Resultatet av intervjuerna har analyserat utifrån en tematisk analysmetod och sammantaget identifierades fyra olika teman: Det informella stödets viktiga betydelse, Att förkasta det informella stödet, Det informella stödets vägledning i uppbrottet samt Sammanflätningen mellan informellt och formellt stöd. Resultatet analyserades därefter med hjälp av teoriansatsen uppbrottsprocessen. De intervjupersoner som sökt formellt stöd har visats vara viktigt i uppbrottet men inte av lika stor betydelse som informellt stöd. Informellt stöd som familj och vänner har enligt vår studie påvisats vara av störst vikt till de kvinnor som genomgått ett uppbrott från sin våldsutsatta parrelation. Det är inte mängden stöd som har betydelse i uppbrottet, utan att stödet består och förmedlar en trygghet.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och en diskriminering mot kvinnors mänskliga rättigheter. Av kvinnor mellan 15–49 år som varit i en relation har 27 procent blivit utsatta för våld i nära relation. Vanligtvis är det sjuksköterskor som träffar dessa kvinnor först när de söker sig till vården. I möte med dessa kvinnor behöver sjuksköterskor ha ett personcentrerat arbetssätt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att möta kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats. Artikelsökning gjordes i Cinahl, PubMed och Scopus. Resultatet framställdes av 12 vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs 5-stegs modell. Resultat: I resultatet framkom 4 huvudteman med tillhörande 9 underteman. De fyra huvudteman var: avsaknad av träning, förutsättningar för ett bra möte, vikten av medvetenhet och samverkan och rollfördelning. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde bristande kunskap och osäkerhet i hur de skulle agera kring hantering av våld i nära relation. De uppgav att en trygg miljö behövdes för att kvinnor skulle våga öppna upp sig. God samverkan mellan olika professioner var en viktig del av arbetet. / Background: Intimate partner violence is a global public health issue and a discrimination against women's human rights. Of women between the ages of 15 and 49 who have been in a relationship, 27 percent have been exposed to intimate partner violence. The nurse is usually the one who first sees these women when they seek care. When meeting these women nurses need to have a person-centered approach. Aim: The aim of the study was to explore nurses experience of meeting women who have been exposed to intimate partner violence. Method: A literature review with a qualitative method with an inductive approach. Articles included in this study were collected from Cinahl, PubMed and Scopus. The results are presented by 12 scientific articles that have been analyzed with Friberg's 5-step model. Results: The results showed 4 main themes with 9 sub-themes. The four main themes were: lack of training, prerequisites for a good encounter, the importance of awareness and collaboration and division of roles. Conclusion: Nurses experienced lack of knowledge and insecurity about dealing with intimate partner violence. They stated that a safe environment was needed for women to feel comfortable opening up. Good collaboration between different professions was an important part.

Studiens syfte är att undersöka hur biståndshandläggare i Sveriges kommuner bemöter och arbetar för att stödja kvinnor över 65 år som utsätts för våld i nära relation. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats genom sex semistrukturerade intervjuer utifrån ett målstyrt urval. Studiens respondenter består av sex biståndshandläggare inom äldreomsorgen från tre kommuner i Mellansverige. Under intervjuerna låg fokus på biståndshandläggarnas upplevelser av kommunernas arbete och insatser riktade till äldre våldsutsatta kvinnor. Resultatet visar att biståndshandläggarna uppfattar våld i nära relation bland äldre vara ett osynligt, svåridentifierat problem. Resultatet konstaterar även vikten av att professionella inom socialt arbete besitter kunskap om våldsutsatta äldre kvinnors förhöjda sårbarhet för att möjliggöra ett anpassat bemötande och stöd. Utöver det påvisar resultatet hur en god intern och extern samverkan är en förutsättning i utformningen av lämpliga stödinsatser. Slutsatsen dras således att kommuner bör anta ett intersektionellt förhållningssätt som synliggör olika kategoriers samspel för att förstå den äldre kvinnans förhöjda sårbarhet. På så sätt kan den nödvändiga samverkan i utvecklingen av lämpliga insatser främjas. / The purpose of this study is to examine how social workers in Sweden work to support women over 65 who are victims of domestic violence. The study was conducted using a qualitative approach and six semi-structured interviews through a targeted selection. The participants of the study consisted of six social workers in gerentological care from three municipalities in Sweden. The interviews focused on each social worker's experience of the resources available for older women who are subjected to domestic violence. The results show that the social workers perceive domestic violence among the elderly to be an invisible problem that is difficult to identify. The results also state the importance of professionals possessing knowledge about older women's increased vulnerability regarding domestic violence, in order to provide appropriate support. The results further demonstrate the importance of cooperation within the municipality as well as with other organizations, to enable the development of appropriate support measures. The conclusion is that municipalities should adopt an intersectional approach that makes the interaction of different categories visible in order to understand the older woman's increased vulnerability. This will encourage the necessary cooperation in the development of support measures.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka handläggningsprocessen inom socialtjänsten i arbetet med mäns våld mot kvinnor. Med hjälp av studiens frågeställningar besvaras syftet. En kvalitativ metod tillämpades med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien är socialsekreterare som arbetar med våld i nära relation i två olika kommuner. All data analyserades med hjälp av en tematisk analys. Teman som baserades på frågeställningarna var handläggningsprocessen inom verksamheten, vad fungerar bra respektive mindre bra i arbetet samt förbättringsområden i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Av resultatet framgår det att handläggningsprocessen inom båda kommunerna är snarlika samt att det finns förbättringsområden i arbetet. Resultatet diskuteras och granskas med hjälp av ett intersektionellt perspektiv, könsmaktsordningen och empowerment. En av de centrala slutsatserna är att flytta på våldsutövaren istället för den våldsutsatta.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt hälsoproblem som drabbar kvinnor i alla samhällsklasser och kulturer. Sjuksköterskor har en central roll i att kunna identifiera och stödja kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer eftersom de ofta är de första vårdgivarna som våldsutsatta kvinnor kontaktar för hjälp. Tidigare forskning visar att våldsutsatta kvinnor ofta inte är nöjda i mötet med sjuksköterskor. Sjuksköterskors möte med våldsutsatta kvinnor kan också påverkas på olika sätt. Denna allmänna litteraturöversikt fokuserar därför på att förstå sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer och identifiera faktorer som kan förbättra mötet, stödet och vårdandet till våldsutsatta kvinnor och detta görs utifrån publicerad forskning.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer  Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats och som baserades på åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Analysen av de valda artiklarna gjordes enligt Fribergs (2022) analysmodell.  Resultat: Analysen resulterade till tre huvudkategorier; Upplevelser av känslomässiga reaktioner, Upplevelser av vikten av kunskap och Upplevelser av hinder i arbetsmiljön. Vidare delades huvudkategorin Upplevelser av hinder i arbetsmiljön in i två underkategorier; Upplevelser av brist på tid och hög arbetsbelastning och Upplevelser av brist på avskildhet.  Slutsats: Denna allmänna litteraturöversikt visar att sjuksköterskor som möter kvinnor utsatta för våld i nära relationer främst upplever kunskapsbrist men också känslomässiga reaktioner och hinder i arbetsmiljön som skapar svårigheter i mötet med våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskors saknar ofta tillräcklig kunskap för att kunna hantera dessa känslomässigt utmanade och komplexa situationer. Konsekvenserna blir att våldsutsatta kvinnor inte får adekvat vård och stöd som de är i behov av. Det är av stor vikt att sjuksköterskor blir erbjudna adekvat utbildning kring ämnet för att hjälpa hantera situationen på ett lämpligt sätt. Detta kan bidra till förbättrad vård för kvinnor som lever med våld i nära relationer.

Syftet med denna studie är att undersöka vilket stöd och vilka insatser som i dagsläget finns för äldre personer, 65+, som är utsatta för våld i nära relation och som har vård- och omsorgsbehov. För att kunna besvara studien har vi tagit kontakt med socialtjänstens äldreomsorg, relationsvåldsteamet samt relationsvåldscentrum i Stockholms stad och genomfört semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare samt socialsekreterare. Studiens resultat visar att det finns tillgängliga insatser för äldre personer som utsätts för våld i nära relation, men att insatserna är inte anpassade för de äldre som har särskilda omvårdnadsbehov. Resultatet visar på brister i utbudet av insatser utformade efter äldres behov av stöd i våldsutsatthet och på bristande kunskap och osäkerhet bland socialarbetare och biståndshandläggare när det gäller problematiken äldre och våld i nära relation samt vilka insatser som i dagsläget finns tillgängliga för äldre med vård- och omsorgsbehov som utsätts för våld i nära relation. Äldre personer tillhör en målgrupp som kan vara särskilt sårbar i samhället och riskerar att utsättas för ålderism. De teorier som vi har utgått ifrån i vår studie är ålderism samt empowerment och företrädarskap. Studien har gjorts för att uppmärksamma och belysa äldres utsatthet vid våld i nära relation då äldre personer med vård- och omsorgsbehov riskerar att hamna i skymundan när fokus för våld i nära relation främst läggs på yngre kvinnor. Detsamma gäller forskningen inom detta område. Våld kan se annorlunda ut bland de yngre och äldre personer och även orsaker till våldshandlingar kan ha olika grunder. Äldre kan till exempel ha andra stöd-, hjälp- och vårdbehov. Dessa behov bör därför uppmärksammas och anpassas med de insatser som äldre kan vara i behov av när de utsätts förvåld i nära relation. Med anledning av detta tycker vi att det är viktigt att ta reda på hur arbetssätt/rutiner och insatserna för äldre är utformade i nuläget samt hur man arbetar med denna fråga/problematik inom Socialtjänsten i Stockholms stad. / The purpose of this study is to investigate what support and interventions that currently exist for older people, 65+, who are exposed to domestic violence and who have care- and nursing needs. In order to be able to answer the study, we have contacted the social services' elderly care, the relationship violence team and the relationship violence center in the city of Stockholm and have conducted semistructured interviews with assistance officers and social workers. The results of the study show that there are available interventions for older people who are exposed to domestic violence but that the interventions are not adapted for the elderly who have special nursing needs. The results show shortcomings in the range of interventions designed according to the elderly's need for support in victims of violence and a lack of knowledge and insecurity among social workers and assistance officers regarding the problems of the elderly and domestic violence, as well as what interventions are currently available for elderly care needs that are exposed to domestic violence. Older people belong to a target group that can be particularly vulnerable in society and risk being exposed to ageism. The theories we have used in our study are ageism as well as empowerment and advocacy. The study has been done to draw attention to and highlight the elderly's vulnerability to domestic violence as older people with care and nursing needs risk being overshadowed when the focus for domestic violence is mainly on younger women. The same applies to research in this area. Violence can look different among younger and older people and also causes of acts of violence can have different grounds. The elderly may, for example, have other support, help and care needs. These needs should therefore be addressed and adapted with the efforts that older people may need when they are exposed to domestic violence. Due to this, we think it is important to find out how working methods and routines and initiatives for the elderly are designed in the current situation and how to work with this problem within the Social Services in the city of Stockholm.

Våld i nära relation är ett globalt hälsoproblem och mörkertalet är högt. Majoriteten av de som utsätts för våldet är kvinnor och våldsutövaren är oftast en man som hon har eller har haft en relation med. Våld i nära relation förekommer även under graviditeten och kan ta sig i uttryck på olika sätt, fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. De mänskliga rättigheterna är universella och gäller alla människor men trots detta är antalet kvinnor som utsätts för våld högt. Våld i nära relation medför negativa konsekvenser för modern och det ofödda barnet. Barnmorskan har ett ansvar i vårdandet av gravida kvinnor, det innebär att ha kunskap om våld för att kunna identifiera och åtgärda vid kännedom om att våld förekommer. Syftet med föreliggande litteraturöversikt var att belysa kvinnors upplevelser av att bli utsatta för våld i nära relation under graviditeten. En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts. Datainsamlingen utfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PsycInfo som resulterade i att 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. Inkluderade artiklar i föreliggande litteraturöversikt har kvalitetsgranskats och den insamlade datan har analyserats utifrån Graneheim och Lundman. Resultatet visade att kvinnor utsätts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld under graviditeten. I många fall var graviditeten en startpunkt för eller återupptagande av eskalerat våld. Gemensamt för de våldsutsatta gravida kvinnorna var att de upplevde kontrollerande och isolerande beteenden från våldsutövaren. Kvinnorna redogjorde för att våldsutsattheten påverkade deras mentala hälsa negativt och oron för det ofödda barnet var ständigt närvarande. De våldsutsatta kvinnorna försökte skydda det ofödda barnet från våldet genom olika undvikande beteenden. Våld i nära relation mot en gravid kvinna kan ge allvarliga konsekvenser för den reproduktiva- och sexuella hälsan samt kvinnohälsan. Resultatet bekräftar att våld i nära relation är ett allvarligt förekommande globalt hälsoproblem som ställer höga krav på barnmorskan som i mötet med de våldsutsatta kvinnorna kan identifiera och agera vid kännedom om förekomst av våld. / Intimate partner violence is a global health issue and the hidden statistics are high. The majority of the victims of intimate partner violence are women and the perpetrator is most often a man that she has or has had a relationship with. Intimate partner violence does also occur during the pregnancy and comes in different forms. Physical, psychological and sexual violence. Human rights are universal and applies to all human beings but despite that, the hidden statistics of women who are exposed to intimate partner violence are high. Intimate partner violence entails negative consequences for the mother and her unborn child. The midwife has a responsibility when caring for pregnant women, it means having knowledge about violence in order to identify and to take measures if there is knowledge of occurrence of violence. The aim of the study was to illustrate women´s experience of being exposed to intimate partner violence during pregnancy. A general literature review with a qualitative approach was conducted. The data collection was performed through the databases PubMed, Cinahl and PsycInfo which resulted in 15 scientific articles. The quality of the included articles has been reviewed and the articles were analyzed from Graneheim och Lundsmans method. The results showed that the women are exposed to physical, pschycological and sexual abuse during pregnancy. In many cases pregnancy was the starting point or a restart of escalated violence. Common to all pregnant women exposed to violence was the experience of controlling and isolating behavior from the perpetrator. The pregnant women reported that intimate partner violence had a negative effect on their mental health and that the concern for the unborn child was always present. The abused women tried to protect their unborn child from the violence through avoidant behaviors. Intimate partner violence against pregnant women can have severe consequenses on the reproductive and sexual health and women’s health. The results of the present literature review confirm that intimate partner violence is a severe global health problem that requires high standards of the midwife when meeting abused pregnant women to identify and act if there is an occurrence of violence.

Våld i nära relationer är ett vanligt förekommande problem i samhället som drabbar familjer, individer och andra närstående på ett omfattande sätt. Syftet med denna studie är att undersöka hur kvinnojourens samverkan kring våldsutsatta kvinnor fungerar i praktiken. Sex kvalitativa intervjuer har genomförts med olika kvinnojourer runt om i Sverige och intervjuerna analyserades genom en tematisk analys. Denna studie visar att kvinnojourer upplever samverkan som komplex och att det finns stora hinder men också möjligheter som medföljer samverkan. Studien visar även att anställda och ideellt arbetande på kvinnojourer upplever både svårigheter och möjligheter men även ett stort behov av samverkan. Ytterligare visar den här studien att det behövs mer forskning kring detta område. Resultatet i studien presenteras och diskuteras utifrån samverkansteori, tidigare forskning och respondenternas svar. / Intimate partner violence is a common problem in society that affects families, individuals and other relatives in a profound way. The purpose of this study is to investigate how women’s shelters collaborate collaborative work on women who are victims of violence works in practice. Six qualitative interviews were conducted with people that work in different women’s shelters in Sweden and the interviews were analyzed through a thematic analysis. This study shows that people that work in women’s shelters experience collaboration as complex and that there are major obstacles but also opportunities that come with collaboration. The study also shows that the people that work in women’s shelters perceive both difficulties and opportunities, but also a great need for collaboration. Furthermore, this study shows that more research is needed in this area. The results of the study are presented and discussed in conjunction with collaboration theory, previous research and the respondents’ answers.

There is need for an adjustment of the regulations and procedure regarding children livingin sheltered housing. A child subjected to domestic violence can stay with a parent in asheltered housing. The other, abusive, parent may then apply in court for rights to havecontact with the child. In such a situation, the child has several rights to consider. The best interests of a child should be a primary consideration in all decisions regarding the child. The child has a right to form and express their view on the matter. The child also has a right to a relationship and contact with their parents, a right which may conflict with the right to not be subjected to violence. This essay analyses the regulations in the EU Charter of Fundamental Rights, the European Convention on Human Rights, the Convention on the Rights of the Child as well as the Swedish Children and Parents Code and Social Services Act regarding these rights. Many sheltered houses neglect several of those rights by not giving the child enough support or information, or access to school and recreational activities. A court is obliged to consider the child’s rights before deciding on whether or not to grant the child contact rights with the abusive parent, but this is often not done to the required extent. This analysis shows that the current regulations and procedures are flawed, meaning the children’s rights are often not accommodated. / När ett barn utsätts för våld i hemmet och till följd av detta flyr tillsammans med en förälder till skyddat boende aktualiseras ett antal rättigheter. Barnet har rätt till skydd från våld, rätt till stöd, rätt att få information och få göra sin åsikt hörd men även rätt till kontakt med båda sina föräldrar. I alla åtgärder som rör ett barn ska dessutom barnets bästa beaktas. Skyddat boende är inte en insats som barn kan beviljas, men de kan följa med en förälder som fått ett beslut. Detta leder till att barnets rättigheter hamnar i skymundan, trots att de i hög grad är aktuella. Det är få boenden som på ett fullgott sätt kan tillgodose samtliga av barnets rättigheter, utan de flesta brister på något sätt. Det kan röra sig om att boendet inte tar emot alla barn, att det inte finns stöd till barnet, att personalen inte är utbildad om våldsutsatta barn, att boendet är obemannat delar av dygnet eller att barnet inte kan gå i skolan under vistelsen på boendet. Det finns inte något övergripande krav på kvaliteten på skyddade boenden, vilket gör att deras utformning varierar i stor utsträckning. Då ingen dokumentation sker av barnen som befinner sig på boendena går det inte heller att kontrollera att deras rättigheter tillgodoses. Den våldsutövande föräldern kan begära umgänge med barnet, vilket barnet har rätt att få så vida barnet inte riskerar att fara illa av det. Vid beslut om umgänge ska barnets bästa vara avgörande, och i den bedömningen ska särskilt beaktas risken att barnet far illa och barnets rätt till kontakt med båda sina föräldrar. I praktiken tycks rätten till kontakt med sina föräldrar väga tyngre trots att denna rättighet inte i teorin är viktigare, då domstolar i många fall dömer till umgänge. Barnet har i umgängesmål rätt att uttrycka sin åsikt och att få åsikten beaktad, men denna rättighet tycks endast tillgodoses i låg grad. Slutresultatet blir att barnen och deras rättigheter överses. Möjliga lösningar på de problem som uppenbaras är att skyddat boende blir en insats som kan beviljas barn, framför allt om det endast krävs en vårdnadshavares samtycke. De skyddade boenden som tar emot barn måste kunna garantera att kvaliteten når upp till en nivå så att barnets rättigheter tillgodoses. I umgängesmål måste barnets åsikt uppmärksammas i högre utsträckning, det ska inte vara upp till socialtjänsten att välja om barnet ska höras eller inte.