Gängskjutningar som de ser ut idag är ett relativt nytt och outforskat fenomen i Sverige som har fått stor medial uppmärksamhet. Syftet med den här studien var att undersöka medias porträttering av svenska gängskjutningar, dess offer och förövare genom en tematisk analys. Detta för att ge en ökad förståelse om hur relationen mellan brott, framställningen av offer och gärningspersoner samt media hänger ihop. Den teoretiska bakgrund som har använts har varit Christies begrepp ”det ideala offret” och ”den ideala gärningspersonen”. En tematisk analys av 70 artiklar från svensk media har genomförts med en abduktiv ansats varpå teman och teori växelverkade. Fem huvudteman var mest framträdande i artiklarna vilka var: Oskyldiga offer, icke-oskyldiga offer, gärningspersoner, “de vanliga” i riskzon och kritiska röster. Resultaten visade att det finns en skillnad i hur media porträtterar offer beroende på om de anses oskyldiga eller inte, där de oskyldiga offren i stor utsträckning målas upp i linje med Christies kriterier för det ideala offret. Gärningspersonerna porträtteras på negativa sätt i linje med den ideala förövaren. Dessutom beskrivs gängskjutningarna som värre när “vanliga” människor riskerar att träffas. En motdiskurs noterades även, där de stereotypa framställningarna i media sågs kritiseras. Trots att media ofta porträtterar både offer och gärningspersoner på ett stereotypt sätt tycks det ändå finnas en komplexitet i vilka som media beskriver som ideala offer eller inte. Slutsatsen blir därför att Christies teoretiska begrepp inte är tillräckliga för att förklara varför vissa tillskrivs offerstatus.

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur den utpekade gärningspersonen Kaj Linna skildrats i svensk media vid tre skilda tidsperioder; innan domen, efter domen och efter strafftidens slut. Grunden för studien är Nils Christies teoretiska begrepp den ideala gärningsmannen och det ideala offret. I studien konstateras även att Christies begrepp, i grund och botten är genuskonstruerade, varför det dessutom anläggs ett genusteoretiskt perspektiv. Eftersom studien fokuserar på konstruktionen av Kaj Linna över tid grundar sig studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt i konstruktivismen. Materialet har analyserats med hjälp av en narrativ analys i kombination med en strukturell och tematisk analys på så sätt att vi har skapat en kronologiskt, narrativt berättande text och därefter använt en tematisk och strukturell analys för att tolka berättelserna och för få ett djup i analysen. Det innebär att urvalet av material har skett genom att vi varit följsamma och uppmärksamma på de huvudteman och underteman som framkommit inom ramen av studiens teoribildning och tidigare forskning. Resultatet av studien visar att Kaj Linna pendlat från att konstrueras som en förövare på insidan/icke ideal gärningsman till att konstrueras som en förövare på utsidan/ideal gärningsman för att slutligen framställas som ett offer för staten. Trots att Kaj Linna varit densamma under hela händelseförloppet har media, beroende på den rättsliga situationen, framhävt olika sidor och egenskaper hos honom. I vissa sammanhang har han konstruerats som en ond, monstruös, känslokall och avvikande man och i andra sammanhang som en driven, affärsinriktad, positiv och omtänksam familjeman. Det har således varit fråga om en rollblandning där Kaj Linna inledningsvis framställts som gärningsman och slutligen som offer. I liknande resningsmål kan det tänkas bli aktuellt med en omvridning av det kriminologiska begreppet victim-turned-offender till offender-turned-victim. Det får dock inte förglömmas att resning är ett extraordinärt rättsmedel som, i Sverige, används med stor restriktivitet. Resultatet av studien visar emellertid att en rollblandning av gärningsman och offer är möjlig i båda riktningarna, vilket också är ett utvecklingsbart och högst relevant framtida forskningsområde.

Det senaste året har flertalet våldtäktsmål fått stor uppmärksamhet i media. I mars 2014 startade tidningen Metro #NEJÄRNEJ - kampanjen som granskar hur polisen och domstolar hanterar våldtäktsfall. Denna kampanj består av en serie artiklar som uppmärksammar domar där män frias från misstankarna om våldtäkt. Kvinnans trovärdighet ifrågasätts, deras samtycke misstolkas och ord står mot ord. En konsekvens av detta resulterade i att det blev allt svårare för kvinnor att bevisa inför rätten att det de hade blivit utsatta för var en våldtäkts handling. Vårt mål i denna studie är att söka förståelse för hur tingsrätten motiverar sina friande domar. Syftet med denna uppsats är att belysa vilken diskurs som konstrueras genom friande våldtäktsdomar utifrån ett genusperspektiv. Syftet uppnås genom att undersöka de subjektiva rekvisiten i beslutsskäl som ligger till grund för friande våldtäktsdomar. Kritisk diskursanalys används som både metod och teori som behandlar diskursiva mönster i domstolsbeslut i friande våldtäktsmål. I den här studien har vi analyserat fem texter i form av domar från svensk tingsrätt. Studien visar att tingsrätten i sina bedömningar utgår ifrån olika diskursiva och sociala praktiker. Dessa diskurser är kopplade till det så kallade genuskontraktet med bestämda föreställningar, där män definierar hur kvinnor ska vara i olika sammanhang; denna diskurs ser kvinnan som "det ideala offret" och säger hur kvinnor ska bete sig inför, under och efter att kvinnor ha blivit utsatta för våldtäkt. Ett hård draget exempel kring de bestämda föreställningarna är om kvinnor bär korta kjolar kan detta ses som en inbjudan till att bli våldtagna. Vidare handlar och hävdar de sexologiska teorier som att kvinnor kan frivilligt acceptera en viss grad av våld. Efter att ha genomfört vår undersökning anser vi att tingsrätten inte bara konstruerar diskurser om vad som är normalt vid ett våldtäktsbrott, utan även avspeglar rådande maktförhållanden mellan det manliga respektive kvinnliga könet och definierar hur människor ska bete sig i detta sammanhang. / This past year, the media has been giving a major attention to exculpatory rape cases. In March 2014 the newspaper Metro started the # NEJÄRNEJ – campaign that examines how the police and courts handle rape cases. This campaign consists of a series of articles commemorating the judgments of the men cleared of allegations of rape. The woman's credibility is questioned; their consent is being misinterpreted and when word stands against word, men’s word tends to weight more. One consequence of this was that it became increasingly difficult for women to prove in court that it was indeed rape. Our ambition for this study is to seek understanding of how the district court justifies its guilty sentences. The purpose of this paper is to highlight the discourse constructed by exculpatory rape sentences from a gender perspective. We aim to achieve the purpose by investigating the subjective criterions of the decision in the evaluation process. Critical discourse analysis is used both as method but also as theory and deals with discursive patterns in the court's decision in acquitting rape cases. In this study, we analyze five texts in the form of sentences of the Swedish district court. The study shows that the district court bases on different discursive and social practices in the evaluation process. These discourses are linked to the so-called gender contract with certain ideas where men define how women should be in different contexts; this discourse sees the woman as the "ideal victim" and says how women should behave before, during and after the women have been victims of rape. An example around the determined performances is about women wearing short skirts and how that can be seen as an invitation to be raped. Further claim the sexological theories that women may voluntarily accept a certain degree of violence. After conducting our investigation, we believe that the district court not only construct discourses about what is normal at a rape crime but also reflects power relationships between the male and female gender and defines how people should behave in this context.

Prostitution som företeelse engagerar och väcker känslor, både bland individer och offentliga aktörer. I detta arbete belyser vi utvecklingen av samhällets syn på prostitutionen genom att analysera den period då den i Sverige var offentligt reglementerad och kontrollerad, 1859 – 1918. Denna tidsperiod rymmer avgörande skiftningar i offentligsamhällets syn på prostitution, en företeelse som tidigare under historien setts som en allvarlig försyndelse i sig. Reglementeringen infördes som ett smittskyddsprojekt där målet var att hejda spridningen av framför allt syfilis. Reglementeringen kom dock även att präglas av moraliska aspekter innan det, efter förnyade utredningar, konstaterades att den spelat ut sin roll för att hejda den veneriska smittspridningen. Prostitutionen kom då att regleras i andra lagrum. Studiens syfte är att, genom en kvalitativ litteraturstudie, kartlägga vilka lagar, regler och påföljder som omgärdat hanteringen av prostitutionen under den studerade perioden, hur statens och hälso-och sjukvårdens syn på prostitution sett ut och inverkat på lagstiftningen samt hur reglementeringssystemet kan förstås utifrån teorierna om stigma och det ideala offret. Arbetets huvudsakliga slutsatser är att det, i litteraturen, går att återfinna tydliga förändringar i offentligsamhällets attityder mot prostitution under den studerade perioden. I periodens början sågs prostitutionen huvudsakligen som ett sanitärt problem, men kom sedermera alltmer att betraktas som ett socialt. Vidare har vi kunnat påvisa att reglementeringssystemet väl låter sig förstås utifrån Erving Goffmans teori om stigma, men att den prostituerade kvinnans status som offer enligt Nils Christies teori om det ideala offret är mer komplex och mångfacetterad. / Prostitution as a phenomenon engages and evokes feelings, both among individuals and public actors. In this work, we illustrate the development of public society's view of prostitution by analysing the period when it was publicly regulated and controlled in Sweden, 1859 – 1918. This period contains crucial shifts in society's view of prostitution, a phenomenon previously in history seen as a serious offence in and of itself. The regulations were introduced as an infection prevention project with the goal to stop the spread primarily of syphilis. However, the regulations also came to be characterised by moral aspects before, after renewed investigations, it was stated that it had played its role in halting the spread of venereal disease and prostitution came to be regulated by other legislation. The purpose of the study is to identify, through a qualitative literature study, what laws, rules and penalties that surrounded the handling of prostitution during the studied period, what the state’s and health care system’s views on prostitution were and how they influenced the legislation and how the regulatory system can be understood based on the theories of stigma and the ideal victim. The essay’s main conclusions are that, in literature, it is possible to identify clear changes in the public society's attitudes towards prostitution during the period studied. At the beginning of the period, prostitution was mainly seen as a sanitary problem, but eventually it became viewed as a more social one. Furthermore, we have been able to demonstrate that the system of regulation can be understood on the basis of Erving Goffman's theory of stigma, but that the status of the female prostitute as victim according to Nils Christie's theory of the ideal victim is more complex and multifaceted.

Women suffering from domestic violence and substance abuse are described as a public health problem with an increased risk of poor health, unemployment and social exclusion. While several initiatives have been implemented at a national level to address men's violence against women, especially for women with co-occurring substance abuse, social services at the municipal level are criticized for their inadequate work with this client group. Thus, this study examines how social services’ work with women who are victims of domestic violence and substance abuse, can be understood from a health, work life and equality perspective. The analysis, made through a narrative synthesis of the articles (n=25) in the review, revealed five issues which were central to the work of social services (RQ1): organization, role of politics, lack of knowledge, relationships and trust between social workers and clients and lastly committed social workers. One conclusion drawn, related to health, work life and equality (RQ2), is that social workers and policymakers need to increase their understanding of how global inequalities form the basis for problems such as women as victims of domestic violence with co-occurring substance abuse. This recognition is a prerequisite for reducing gaps between people, improving women's lives, and promoting their integration into society.

Hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) är ett komplext fenomen somnyligen fått utökat utrymme inom svensk debatt och politik. Tidigareforskning visar att det saknas förståelse för hedersrelaterat våld utanförramarna av kulturella perspektiv. Vidare leder detta till en otillräcklig ochsimplifierad bild av fenomenet. Forskning visar även att behandlare somhjälper och vårdar hedersvåldsutsatta kvinnor bemöter klienten utifrån sinaföreställningar. Föreställningar om individer av annan kultur är oftageneraliserande och påverkar kvalitén på given hjälp och vård. Syftet meddenna studie är att undersöka hur socialarbetare beskriver sitt arbete medhedersvåldsutsatta kvinnor. Vi ämnar även att undersöka vilka föreställningarom kvinnorna som framkommer ur socialarbetarnas beskrivning av arbetet.Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med socialarbetare inomfältet av HRV framkom att det idag finns fler hinder än möjligheter i detpraktiska arbetet. Resultatet av denna studie visar att den hedersvåldsutsattakvinnan generaliseras då hon sällan blir förstådd utanför kontexten av henneskultur. Därigenom blir våldet hon utsätts för förminskat med tiden. Dettabeskrivs främst ha grund i att det hjälpande och stöttande arbetet utförs undertids- och resursbrist. Därför är det av vikt att den hjälpsökandehedersvåldsutsatta kvinnan får professionella möten där vikt läggs påinkludering och individuella behov. Resultatet visar att kvinnan som kännersig förstådd stannar kvar i det professionella samarbetet och har större chansatt bryta sig från våldet inom hennes familj.