<p><strong>Abstract</strong><em> </em></p><p><em>Aim</em></p><p>The purpose of this study has been to investigate the possible differences in grades and attitudes towards further studies that can be explained by the student’s level of physical activity. The questions we wanted answers to were:</p><p>- Does students in more sports-oriented programs have better grades than students in more theoretical programs?</p><p>- Is there a relationship between physical activity and study-results?</p><p>- Are there any differences in attitudes towards further studies for students at the different programs?</p><p>- Which other variables could be affecting the students grades?</p><p><em></em></p><p><em>Method</em> </p><p>The extent of this study has included 3 municipal schools and 6 classes (2 from each school) – in all 119 students and 6 teachers. 3 different social sciences programs have participated – two sports-oriented and one without any sports-oriented concentration . The study has been done with questionnaries where the students have stated their grades, their level of physical activity, attitudes towards further studies and other possible influential factors. The students teachers have also answered questionnaries to investigate their opinion about their students and to see if the demands are the same. The statistic material from the study has then been analyzed in the statistical analysis programme SPSS.</p><p><em></em></p><p><em>Results</em> </p><p>In this study we have not been able to prove that physical activity actually leads to higher grades. Our results show that it is more about the time the students put on their schoolwork, their ambition and the programs study rate that can be related to higher grades. Our results also show that students in more sports oriented programs are not as keen on future studies as students on more theoretical programs.</p><p><em></em></p><p><em>Conclusion</em> </p><p>Our study has not been able to show relationships between a high grade of physical activity and high grades. Still we consider that we can strengthen that physical activity 3-4 times/week on a moderate/high effort level is the optimal training quantity for reaching higher grades.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p> / <p><strong></strong></p><p><em></em></p><p><em>Sammanfattning</em></p><p><em>Syfte och frågeställningar</em></p><p>Syftet med denna studie har varit att undersöka de eventuella skillnader i betyg och inställning till framtida studier som kan förklaras av gymnasieelevernas nivå av fysiska aktivitet. De frågor vi velat få besvarade har varit:</p><p> - Har elever på program med idrottsinriktning högre betyg än elever på ett teoretiskt samhällsprogram?</p><p>- Finns det samband mellan fysisk aktivitet och studieresultat?</p><p>- Finns det några skillnader i attityd gentemot framtida studier hos elever på de olika inriktningarna? </p><p>- Vilka andra faktorer kan påverka elevernas betyg?</p><p><em></em></p><p><em>Metod</em> </p><p>Studien har inkluderat 3 kommunala skolor och 6 klasser (2 per skola) - sammanlagt 119 elever och 6 lärare. 3 olika samhällsvetenskapligt inriktade gymnasieprogram har deltagit – två med idrottsinriktning och en utan någon idrottsinriktning. I studien har enkätundersökningar använts där eleverna har fått uppge sina betyg, sin fysiska aktivitetsnivå, attityder gentemot framtida studier och olika eventuella påverkansfaktorer. Även lärarna till dessa elever har fått besvara enkäter för att undersöka deras uppfattningar om sina elever samt för att se om kravbilderna är desamma. Undersökningens statistiska material har sedan behandlats i statistikprogrammet SPSS.</p><p><em></em></p><p><em>Resultat</em></p><p>Vi har i vår studie inte kunnat påvisa resultat som visar att fysisk aktivitet faktiskt leder till högre betyg. Snarare är det elevernas nedlagda studietid, ambitioner  och studietakt som man i vår studie kan koppla till höga betyg. Resultatet visar också att elever på idrottsinriktade program inte prioriterar framtida studier lika  mycket som elever på teoretiska program.</p><p><em></em></p><p><em>Slutsats</em> </p><p>Vår studie har inte kunnat påvisa samband mellan hög grad av fysisk aktivitet och höga betyg. Dock anser vi oss kunna stärka att fysisk aktivitet 3-4 ggr/vecka på  en måttlig/hög ansträngningsgrad är en optimal träningsmängd för att uppnå höga betyg.</p><p> </p><p> </p>

Abstract Aim The purpose of this study has been to investigate the possible differences in grades and attitudes towards further studies that can be explained by the student’s level of physical activity. The questions we wanted answers to were: - Does students in more sports-oriented programs have better grades than students in more theoretical programs? - Is there a relationship between physical activity and study-results? - Are there any differences in attitudes towards further studies for students at the different programs? - Which other variables could be affecting the students grades? Method  The extent of this study has included 3 municipal schools and 6 classes (2 from each school) – in all 119 students and 6 teachers. 3 different social sciences programs have participated – two sports-oriented and one without any sports-oriented concentration . The study has been done with questionnaries where the students have stated their grades, their level of physical activity, attitudes towards further studies and other possible influential factors. The students teachers have also answered questionnaries to investigate their opinion about their students and to see if the demands are the same. The statistic material from the study has then been analyzed in the statistical analysis programme SPSS. Results  In this study we have not been able to prove that physical activity actually leads to higher grades. Our results show that it is more about the time the students put on their schoolwork, their ambition and the programs study rate that can be related to higher grades. Our results also show that students in more sports oriented programs are not as keen on future studies as students on more theoretical programs. Conclusion  Our study has not been able to show relationships between a high grade of physical activity and high grades. Still we consider that we can strengthen that physical activity 3-4 times/week on a moderate/high effort level is the optimal training quantity for reaching higher grades. / Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie har varit att undersöka de eventuella skillnader i betyg och inställning till framtida studier som kan förklaras av gymnasieelevernas nivå av fysiska aktivitet. De frågor vi velat få besvarade har varit:  - Har elever på program med idrottsinriktning högre betyg än elever på ett teoretiskt samhällsprogram? - Finns det samband mellan fysisk aktivitet och studieresultat? - Finns det några skillnader i attityd gentemot framtida studier hos elever på de olika inriktningarna?  - Vilka andra faktorer kan påverka elevernas betyg? Metod  Studien har inkluderat 3 kommunala skolor och 6 klasser (2 per skola) - sammanlagt 119 elever och 6 lärare. 3 olika samhällsvetenskapligt inriktade gymnasieprogram har deltagit – två med idrottsinriktning och en utan någon idrottsinriktning. I studien har enkätundersökningar använts där eleverna har fått uppge sina betyg, sin fysiska aktivitetsnivå, attityder gentemot framtida studier och olika eventuella påverkansfaktorer. Även lärarna till dessa elever har fått besvara enkäter för att undersöka deras uppfattningar om sina elever samt för att se om kravbilderna är desamma. Undersökningens statistiska material har sedan behandlats i statistikprogrammet SPSS. Resultat Vi har i vår studie inte kunnat påvisa resultat som visar att fysisk aktivitet faktiskt leder till högre betyg. Snarare är det elevernas nedlagda studietid, ambitioner  och studietakt som man i vår studie kan koppla till höga betyg. Resultatet visar också att elever på idrottsinriktade program inte prioriterar framtida studier lika  mycket som elever på teoretiska program. Slutsats  Vår studie har inte kunnat påvisa samband mellan hög grad av fysisk aktivitet och höga betyg. Dock anser vi oss kunna stärka att fysisk aktivitet 3-4 ggr/vecka på  en måttlig/hög ansträngningsgrad är en optimal träningsmängd för att uppnå höga betyg.

Sports research in the field of social science has shown that regular physical activity leads to wellbeing and positively affects the quality of life. A natural part of being an athlete is learning the functions of the human body, and what’s harmful and destructive, such as drugs (RF 1995). Doping is a constant problem in professional sport. Doping and manipulation of medical preparations in order to maximise performance is one of modern sport’s major problems, according to Blom and Lindroth (1995). I thought it would be interesting to see what the next generation of athletes thinks of doping. The purpose of this survey is to investigate the views on doping among adolescent athletes in ages 15-19. What do they think of it? Are they for or against it? Do they believe that doping is commonly used in elite competition? Would they consider using these substances themselves, if they were legalised? The selection of participants is 130 adolescents in ages 15-19. (83 boys, 47 girls.) All respondents are students at upper secondary sports schools, competing in the following events: Alpine sports, soccer, track and field, ice hockey, biathlon, and cross-country skiing. The foundation “Ren Idrott” has conducted a survey showing that as many as 86,3 percent of the respondents in ages 15-21 believe that doping is commonly or very commonly used in elite sports (RF 2005). The notion that using enhancements is necessary to become world champion did not have much support in this survey. Only 4 % stated that they would use preparations if it guaranteed them the world champion title. A whole 73% believed it would be easy to obtain preparations if one wanted to. Their primary reason to refuse preparationwas the risk of physical injury. A majority of the respondents felt that it is everyone’s individual choice whether to use them.All respondents considered doping in sports unacceptable. 11% of the respondents would however consider using preparations if they were legalised.

<p>Sports research in the field of social science has shown that regular physical activity leads to wellbeing and positively affects the quality of life. A natural part of being an athlete is learning the functions of the human body, and what’s harmful and destructive, such as drugs (RF 1995). Doping is a constant problem in professional sport. Doping and manipulation of medical preparations in order to maximise performance is one of modern sport’s major problems, according to Blom and Lindroth (1995).</p><p>I thought it would be interesting to see what the next generation of athletes thinks of doping. The purpose of this survey is to investigate the views on doping among adolescent athletes in ages 15-19. What do they think of it? Are they for or against it? Do they believe that doping is commonly used in elite competition? Would they consider using these substances themselves, if they were legalised?</p><p>The selection of participants is 130 adolescents in ages 15-19. (83 boys, 47 girls.) All respondents are students at upper secondary sports schools, competing in the following events: Alpine sports, soccer, track and field, ice hockey, biathlon, and cross-country skiing.</p><p>The foundation “Ren Idrott” has conducted a survey showing that as many as 86,3 percent of the respondents in ages 15-21 believe that doping is commonly or very commonly used in elite sports (RF 2005). The notion that using enhancements is necessary to become world champion did not have much support in this survey. Only 4 % stated that they would use preparations if it guaranteed them the world champion title. A whole 73% believed it would be easy to obtain preparations if one wanted to. Their primary reason to refuse preparationwas the risk of physical injury. A majority of the respondents felt that it is everyone’s individual choice whether to use them.All respondents considered doping in sports unacceptable. 11% of the respondents would however consider using preparations if they were legalised.</p>

Syftet (även kallat huvudtema i kategoriprofilen) med studien var primärt att (1) undersöka vilkeninställning idrottande ungdomar har till begreppet mental styrka. Sekundärt syfte som förs upp tilldiskussion var att (2) skapa en förståelse om hur de tränar och upprätthåller sin mentala styrka samt(3) vilka faktorer under träning och tävling som deltagarna anser är viktiga för att utveckla ochupprätthålla mental styrka. I studien deltog tio idrottande ungdomar (m= 16,24), 6 män och 4kvinnor inom både lag och individuella idrotter. En egen utformad semi- strukturerad intervjuguideanvändes, utvecklad med teoretiskt stöd från Jones et al., (2007) och Gucciardi et el., (2009).Resultaten i studien visade att deltagarnas inställning och kunskap om begreppet mental styrkavarierade. De flesta deltagarna hade en positiv inställning och ansåg att det var en viktig faktor i deflesta situationer inom deras idrott. Vidare visade resultaten att ungdomarna fick för liteundervisning och fokus på mentala faktorer från både skola och tränare. Såväl praktiskaimplikationer av resultat som förslag på vidare forskning inom området ges.

Detta examensarbete belyser tjejer inom handbollens syn på sitt eget idrottande. Vad de anser är viktigt för att de ska trivas med sitt handbollsspelande och för att de ska fortsätta med det. Det framkommer i svensk forskning att mer än hälften av de tjejer som i 13-16 års ålder spelar handboll slutar med den när de når 17-20 års ålder. Detta är något som vi finner intressant och vill med detta examensarbete undersöka vad som enligt de som fortsatt tycker är viktigt för att fortsätta spela handboll. För att undersöka detta genomfördes nio stycken kvalitativa fokusgruppsintervjuer med totalt 39 tjejer i 15-25 års ålder. Största delen av forskningen inom området baseras på svar från individer som hoppat av från idrotten. Forskningen har även i många av fallen en annan ingångspunkt, nämligen den varför man slutar med sitt idrottande. Resultatet av detta examensarbete visar att det inte är ett fåtal faktorer som är viktiga utan att det finns ett stort antal. De största och flitigast nämnda är att det sociala i laget/lagen man representerar måste vara av god kvalité, tränaren måste besitta framförallt tre unika egenskaper (social kompetens, kunskap inom området handboll, samt visa ett stort engagemang) och att det är av största vikt att ha en stöttande familj bakom sig.

The purpose of this essay is to examine how women´s football is described in Swedish newspapers, focusing on the use of vocabulary in the articles between the years 1967–1973. The essay´s theoretical framework is based on Yvonne Hirdman’s theoretical thinkings of gender and gender contracts. The method is based on text analytical tools with a linguistic focus. The study´s material consists of Swedish newspapers archived at ”Kungliga biblioteket”. Ten articles were selected from each year within the 1967-1973 timeframe, resulting in a total of 69 articles for the entire study. One of the main conclusions of the study is that women who played football before and after integration into the Swedish Football association were marginalized compared to men and men’s football. The language use in the articles also underwent changes between the years 1967-1973, establishing a consensus on how women were referred to in the articles. From 1967-1971, women who played football were named with a total of ten different synonyms of women, however by the years 1972-1973, when women´s football became integrated into the Swedish Football association, the language use shifted to exclusively name female football players as women or girls. There was also no comparison between women’s- and men’s football during 1972-1973. Most newspaper exhibited a positive stance toward women’s football, but they did not perceive the sport as equal to men’s football.

Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen var att undersöka hur ungdomar som spelar golf på Skandia Junior Tour i Sverige förhåller sig till ämnet näringslära, samt att försöka få en förståelse för hur deras inställning är till kostens betydelse för deras idrottsliga prestationsförmåga. För att besvara syftet konstruerades följande tre frågeställningar; 1) Vilken kunskapsnivå befinner sig ungdomarna på vad gäller frågor av allmän karaktär inom ämnet näringslära? 2) Hur ser ungdomarnas kostvanor ut i samband med tävling? 3)Vilka samband finns det mellan lågt handicap inom idrotten och goda kunskaper inom ämnet näringslära? 4) Vilka könsskillnader finns det vad gäller förhållningssättet till ämnet näringslära? Metod Studien vilar på material från en kvantitativ enkätundersökning med en del kvalitativa inslag. Frågeformuläret innehöll 27 stycken frågor med karaktären fasta svarsalternativ och 7 stycken med öppna svarsalternativ. Vid databearbetningen användes Microsoft Office Exel 2007 och IBM SPSS Statistics 19. Deltagarna i undersökningen bestod av elitspelande golfungdomar i åldrarna 13-21 år som medverkade vid två tävlingar arrangerat av Skandia Junior Tour. Ungdomarnas spelhandicap varierade ifrån +2.4 till 8.8 och antalet respondenter i studien var 102 stycken varav 37 flickor och 65 pojkar. Resultat På kunskapstestet uppnådde 34,3 % av ungdomarna ett resultat över 65 % rätt, ingen respondent fick alla rätt och två respondenter fick inte något rätt alls. De mest förekommande livsmedlen innan en tävling var havregrynsgröt, bröd och vatten. Under golfrundan var de mest förekommande livsmedlen bananer (80,3 %) och smörgåsar (76,4 %), 99 % drack vatten. Några statistiskt säkerställda samband gick det inte att utläsa vad gäller ungdomarnas handicap i relation till resultaten på kunskapstestet. Vilket innebär att det inte går att uttala sig om att det finns ett samband mellan lågt handicap och goda kunskaper inom ämnet näringslära. Slutsats Ungdomarnas kunskap i den här studien visade sig vara något bristfälliga, vilket även avspeglade sig i deras förhållningssätt till ämnet näringslära i relation till deras idrott. Majoriteten av ungdomarna värderade kostens betydelse som hög, däremot matchar inte deras inställning och attityder deras kunskaper och beteenden inom ämnet näringslära.

Background: What are mental methods, and what kind of utility do you have for using these techniques? Team player and individual athletes are different from the beginning by the way they do there sports, but is there similarities or is it only differences between them. These two sports that will be presented are track and field and basketball and there use of mental methods.Intention: Investigate whether there is any difference between the uses of mental techniques in an individual sport than a team sport?Method: To collect data, TOPS (Test of performance strategies) written by Thomas, Murphy &amp; Hardy (1999) questionnaire form will be the basis for the questions. TOPS is a questionnaire with 10 mental techniques, this study will focus on three of them, goal setting, visualization and pep-talk. To secure that the answers would be as properly answered as possible, were paper questionnaire given personally to every participants.Result: Mental techniques are used by athletes in both team sports and individual sports; however, there is no significant difference between the two athlete groups. The results in this study showed that goalsetting were almost used the same amount between individual athletes and team players. It was however a bigger different between the use of pep-talk and visualization, where team players used more pep-talk while individual athletes were using more the visualization technique. During a comparison between the different sports, the results showed that basketball players in this study were using more pep-talk, while the track and field, and mostly the throwers were using more of visualization.Discussion: The results that have been acknowledge in this study shows that all three mental techniques are used by both individual and team players. My personal thoughts were that the results would give opposite results about visualization and pep-talk between team sports and individual sports. The reason behind these results might be because of that team players, and by that mostly basketball players, have more use of visualize a special technique situation, like throwing a ball, while an individual athlete, in this study track and field athletes, have more use of pep-talk both before and during a race, because they might need more motivational speech to finish the race.

Författare: Alice Golding  Nyckelord: Fotboll, breddfotboll, legitimitet, livslångt idrottande, psykiskt välmående, fysiskt välmående.  Syfte: Syftet är att med stöd av ett kvalitativt tillvägagångssätt, med hjälp av nyinstitutionell teori belysa i vilken mån föreningar arbetar med Riksidrottsförbundets mål “livslångt idrottande” hos kvinnor som vill spela fotboll på breddnivå samt hur detta påverkar föreningens legitimitet.  Metod: Ett kvalitativt tillvägagångssätt har använts för att genomföra studien. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer.  Teori: Teorin som har använts i studien är den nyinstitutionella.  Resultat och slutsatser: Föreningar verkar vilja framstå som legitima genom att på sina hemsidor belysa vilka visioner och syften som finns med föreningen samtidigt som spelare lider och är missnöjda. Föreningarna kommer undan med att agera på ett sätt som inte uppfyller en del av spelarnas behov samtidigt som de fortsätter sitt arbete med att framstå som legitima. Riksidrottsförbundet verkar inte vara tillräckligt uppmärksammade eller medvetna om vilken stor påverkan föreningarna som har uppmärksammats i studiens agerande har haft på flertalet spelare.