Utvärdering av Individuella utvecklingsplaner Föreliggande arbete är en utvärdering av ett system för individuella utvecklingsplaner som utgår från en bedömning av barnets behov. Detta system för individuella utvecklingsplaner ingår som en del i ett kvalitets- och utvecklingsarbete på flera nivåer. Utvärderingen bygger på intervjuer av personalgrupper inom förskola, förskoleklasser och grundskola årskurs 1 till 9 samt enkätundersökning genomförd med föräldrar och skolledare inom Kävlinge och Svalövs kommuner. Genom studien avses följande frågeställningar belysas: Är individuella utvecklingsplaner en bra metod att sätta fokus på barnets behov? Leder individuella utvecklingsplaner till ökad delaktighet för föräldrar? Leder individuella utvecklingsplaner till kvalitetsutveckling av verksamheten? Ett sammanfattande resultat av denna utvärdering är att individuella utvecklingsplaner leder till att barnets behov sätts i fokus, men att detta faktum inte med självklarhet får effekter för den verksamhet barnet vistas i. Individuella utvecklingsplaner kan inte i nämnvärd grad anses leda till ökad delaktighet för föräldrar. Individuella utvecklingsplaner som ett kvalitetsutvecklande instrument har svårt att få genomslag i förskola och skola.

Syftet med arbetet är att undersöka hur lärare, studie- och yrkesvägledare och elever upplever att IV programmet (Individuella Programmet) i Helsingborg fungerar. Numera finns IV programmet på alla gymnasieskolor i staden. Tidigare gick alla IV elever på samma skola, Ungdomscentrum (UC). Orsaken till omorganisationen var att många IV elever hoppade av IV programmet och att man av den anledningen, för att minska avhoppen, ville inkludera alla IV elever till den vanliga gymnasieskolan,. Detta har medfört att lärare, studie- och yrkesvägledare och elever har flyttat ut till de övriga gymnasieskolorna i Helsingborg. Jag har använt mig utav en kvalitativ undersökning vid mina intervjuer. Jag har intervjuat, två studie- och yrkesvägledare, en gymnasielärare, en specialpedagog, samt två elever med kassettbandspelare. De resultat jag kom fram till var att jobbet för studie- och yrkesvägledarna har blivit viktigare och mer stimulerande, eftersom att studie- och yrkesvägledarna får vägleda både IV elever och elever som går på gymnasieskolan. När det gäller lärarna på det Individuella Programmet så har arbetssituationen blivit mer krävande på grund av att kunskapsnivåerna är mer varierande hos IV eleverna, eftersom det oftast bara finns en klass eller två på varje gymnasieskola än om man jämför med UC. På UC fanns det fler klasser där man kunde gruppera IV eleverna efter deras kunskapsnivåer. IV eleverna tycker att utbildningen är bättre nu, det är en större fördel att gå på en vanlig skola och att slippa stämpeln att man går på UC. Eleverna anser också att det är stressigare nu, mer allvar. Detta medför att fler elever hoppar av det Individuella Programmet. Min slutsats är att man behöver kompetensutveckla lärarna och att varje gymnasieskola inför fler IV klasser där man bättre kan gruppera eleverna efter deras kunskapsnivå.

Från och med våren 2006, ska alla elever i grundskolan ha en individuell utvecklingsplan som hjälper dem framåt i strävan att uppnå målen. Syftet med det här arbetet, är att ta reda på hur lärarna själva tror att deras funktion och roll i klassrummet kommer att förändras genom införandet av den individuella utvecklingsplanen, IUP, i grundskolan. För att ta reda på det genomför jag intervjuer med sex lärare i grundskolan, från förskoleklass till årskurs fem. Resultatet visar att det i stort finns en positiv attityd kring införandet av IUP, och att lärarna på sikt hoppas att det ska bli ett redskap och hjälpmedel för dem i deras yrkesutövande. Men lärarna är också medvetna om, och lite oroliga för, att införandet av IUP kommer att kräva mycket arbete och tid för att bli en naturlig del av skolans verksamhet. Min slutsats är, eftersom det är upp till varje skola att utforma sin egen modell för arbetet med IUP, att det kommer att finnas stor variation mellan skolor och kommuner. Vikten av att förankra arbetet i den pedagogiska grundsyn som lärarna och skolorna arbetar mot, är avgörande för ett meningsfullt genomförande. / From the spring of 2006, every pupil in the Swedish comprehensive school, is to have an individual plan of development. This essay aims to find out how teachers think and reason about the introduction of the individual plan of development, IUP, in the Swedish comprehensive school. In order to find out, I interviewed six teachers in the Swedish comprehensive school The result shows that the attitude towards the introduction of IUP, on the whole was positive. The teachers hope that in the course of time it will develop into a great help for them in their profession. But the teachers are also a bit worried, that the introduction of IUP will require a lot of time and work before it has become a natural part of the daily school work. My conclusion is, since it is up to each school to develop their own model for the work with the IUP, that there will be a great variation between schools and municipalities. The importance of anchoring the work with the IUP in the basic pedagogic outlook which every school must work towards, is essential for a meaningful implementation.

I detta arbete vill vi belysa det individuella programmet ur ett elevperspektiv. Syftet är att ta reda på vilka tankar och upplevelser eleverna har kring programmet. Vi ville möta eleverna personligen och valde därför en kvalitativ metod. Fem elever som slutade grundskolan våren 1998 intervjuades. Eleverna var inte behöriga att gå på ett nationellt eller specialutformat program eftersom de inte var godkända i de behörighetsgivande ämnena svenska, engelska och matematik. Vår uppfattning är att grundskolan måste ta ett större ansvar för de elever som av olika anledningar inte når betyget godkänt.

Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapSpecialpedagogisk påbyggnadsutbildningHöstterminen 2005Granstedt, Inger & Karlsson, Eva (2005)Kartläggning av elever på tidigutvecklingsnivå med flera funktionsnedsättningar. (Screening of pupils at an early development level with multiple disabilities). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen,Malmö högskola.Syftet med följande arbete var att studera hur specialpedagoger i praktiken kartlägger elever på tidig utvecklingsnivå med flera funktionsnedsättningarsamt vad som kartläggs och hur pedagogerna använder och utvärderar informationen.Arbetet innehåller en översikt av kartläggningsmaterial som är speciellt anpassadetill elever på tidig utvecklingsnivå med flera funktionsnedsättningar.Med hjälp av intervjuer undersöks vilka kartläggningsmaterial som används i verksamheterna.Huvudresultatet visar att pedagogerna använder nulägesbeskrivningen i den individuella utvecklingsplanen som kartläggning och inte de anpassade kartläggningsmaterialen.Nyckelord: kartläggning, tidig utvecklingsnivå, flera funktionsnedsättningar, individuella utvecklingsplaner.Handledare: Lotta AnderssonExaminator: Sten-Sture Olofsson / Screening of pupils at an early development level with mutiple disabilities.

Utgångspunkten och syftet med uppsatsen har varit att ta reda på om och hur individuella utvecklingsplaner används i förskolan. Vi använde oss av följande frågeställningar: Hur uppfattar pedagogerna de individuella utvecklingsplanerna? Hur används individuella utvecklingsplaner på de förskolor där informanterna arbetar? Vilka styrkor respektive brister ger informanterna uttryck för gällande arbetet med individuella utvecklingsplaner? Som referensram används historik, begreppet individuell utvecklingsplan förklaras, Gesells självregleringsschema, Malaguzzis filosofi och ett exempel på hur en individuell utvecklingsplan kan se ut. Kvalitativ metod med e-postintervjuer användes till undersökningen där 56 verksamma pedagoger i förskolor blev tillfrågade. I resultatet urskiljs ett mönster där pedagogerna är positivt och/eller negativt inställda till de individuella utvecklingsplanerna beroende på hur materialet är utformat, deras eget inflytande och hur den är kopplad till förskolans läroplan Lpfö 98.

I Skolverkets skrift Allmänna råd för den individuella utvecklingsplanen med skriftligaomdömen 2008 står det att läsa att skolorna bör sträva efter kontinuerlig uppföljning avelevernas individuella utveckling på ett framåtsyftande vis. Detta för att tydliggöra var elevenbefinner sig och vad som vidare krävs i strävan att nå målen. Syftet med detta arbete är attundersöka hur implementeringen av de individuella utvecklingsplanerna (IUP) har skett frånriksdag till kommun och till den enskilda skolan. Utifrån en kvalitativ metod har vi intervjuatförtroendevalda inom Barn och Utbildningsnämnden, huvudmän (rektorer) samt verksammalärare inom en utvald kommun. Vi är intresserade av hur överlämningen av IUP sker mellanårskurs sex och sju och kommunikationen inom och mellan de berörda verksamheterna. I vårtresultat framkom att hanteringen av IUP inte fått de effekterna som eftersträvats.Implementeringsproblematiken som vi observerat grundar sig i otydlig styrning frånhuvudman, lärarnas inställning, minimal respons från förvaltningen vid införandet ochverksamheternas olika organisationsvariabler. Detta har lett till att det råder en osäkerhetkring arbetssättet med IUP och den kontinuitet som Skolverket förespråkar riskerar att gåförlorad.

The nature of the Swedish human rights legislation has undergone a significant transformation over the past decades. Whereas there was an overall consensus during the 20th century that the regulation and interpretation of human rights was best left to parliament, judicial review and strategic litigation has since come to play an ever larger role within the Swedish legal system. Throughout the 20th century the political majority viewed constitutional human rights as protection against potential anti democratic forces that were to come into play in times of crises. They were not primarily intended to be invoked to question regular legislation. A political majority considered human rights legislations to be too vague to hinder anything but blatant human rights violations, and thus their specific contents were deemed too political to be determined by anyone but the popularly elected parliament. Over the past 30 years, this attitude has shifted. The development of Swedish law has resulted in the view that even democratic parliaments are able to violate human rights in ordinary legislation. As such, the power to interpret and determine the scope of the human rights legislation has shifted from parliament to adjudicative organs through judicial review. At the same time, political activism through strategic litigation has grown in popularity and achieved significant legal changes. In summary, the modern human rights legislation has resulted in a redistribution of political power that is in stark contrast to what was envisioned when the Swedish constitutional rights were first developed. In this study, I examine the legal developments that have enabled the modern human rights legislation in order to create an understanding of its role within the Swedish democracy, over time and today. Through legislation, its legislative history, and court practice I chart and analyze the significant events surrounding the human rights legislation in the Swedish constitution and the European Convention on Human Rights and Fundamental Freedoms.

Competence as a part of human resource development is a well discussed subject as the individual is being seen as human capital for the organization. The question of whether competence development generates any effect creates an interest in examining it from an individual perspective. This study investigates the perception of competence development among people working in a management position. The purpose of this study is to examine how different individuals in managing positions reason about - and perceive - their own competence development, as well as how it relates to the needs of the organization in which the individual works. The study is carried out with a qualitative methodological approach where the empirical data has been collected through seven semi-structured interviews with respondents who all work in some form of management position. In order to create a wide range of respondents, the respondents consisted of managers from different types of Swedish organizations, both in the private and public sector. The data has been processed with a thematic analysis, where underlying themes have been identified based on the respondents' perception of competence development. The theoretical framework consists of Ellström's four perspectives on competence development, which intend to operationalize the purpose and raise perspectives on how competence development is shaped. The results show that the individual perceives their own motivation, as well as the possibilities of the organization to offer activities, as important factors for competence development. Also, the fact that the respondents work in management positions creates a two-sided relationship with the organization, where the respondents perceive a dependent relationship between their own and the organization's need for competence development. Thus, the result illustrates that the needs of the organization are governing in how competence development is designed, and that the individual's own interest in competence development can be influenced by how the need is expressed in the organization.

Den här studien syftar till att granska vilka yttre faktorer som påverkar tillämpningen av barns individuella handlingsplaner i förskolan. Studien gjorde vi med hjälp av en kvalitativ metod och det empiriska materialet samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Förskollärare från olika kommuner och förskolor berättade om deras erfarenheter och tankar. Med ramfaktorteorin som teoretisk utgångspunkt analyserades det empiriska materialet. Studien visar att yttre faktorer som tid och resurser påverkar arbetet med alla delar av tillämpningen. Synliggörandet av vilka behov som får handlingsplaner att skrivas gjordes och visade att handlingsplaner inte är det dokument som skrivs i första hand. Först skrivs anpassningar som kan gynna hela barngruppen, men som inte kräver en kartläggning och lika utförlig dokumentering.