Syftet med studien var att undersöka och bidra med kunskap om hur lärande påverkas och skiljer sig vid grupp och individuellt arbete och vilken arbetsform som av lärare anses påverka studenterna till ett bra lärande. Det är en kvalitativ studie där sex lärare inom högre utbildning har intervjuats. Resultatet visade att grupparbete i en liten grupp där studenterna arbetar med främmande personer som de inte känner påverkar lärandet mest. Grupparbetet anses ge inspiration till nya tankar och idéer och anses därmed vara den bästa arbetsformen för ett bra lärande. Respondenterna ansåg att inte alla passar för att arbeta i grupp eller individuellt. Därför framkom det att individanpassad undervisning var något som respondenterna trodde skulle kunna hjälpa vissa studenter som har det svårt i skolan, så att de själva fick välja om de ville arbeta i grupp eller individuellt. Men detta är en resursfråga för lärarna som inte har resurser för att rätta alla studenternas arbeten varje gång det är examination. Alla lär heller inte lika bra i grupp enligt resultatet. Men respondenterna trodde att en grupp där det finns en vilja att lära och som fungerar kunde hjälpa dem som har svårigheter i studierna. Samhället är enligt respondenterna konstruerat för att arbeta i grupp, därför är det viktigt att lära studenterna det samtidigt som respondenterna var medvetna om att vissa arbetar hårdare i ett grupparbete än andra. Detta försvårade ett rättvist betygssättande, och därför ansågs det individuella arbetet vara bra när det gällde att pröva studentens kunskaper och för att se om hon/han förstått rätt. Enligt respondenterna måste man växla mellan individuella och grupparbeten för att ge ett bra lärande till studenterna eftersom man lär sig på olika sätt individuellt och i grupp. Det anses även vara mer krav på individen nu, studenten har ett eget ansvar för att inhämta kunskap. Gymnasiet ansågs inte heller förbereda studenterna inför högskolan på ett bra sätt eftersom vissa blivande studenter inte hade baskunskaperna när de kom till högskolan. Eftersom studenterna hade olika kunskaper och erfarenheter var det även svårt att sätta en rimlig nivå på uppgifterna, det får inte vara för svårt men heller inte för lätt.

I skolans styrdokument finns uttryckt att undervisningen ska utgå från den enskilda eleven. Många elever upplever idag att så inte är fallet. De senaste åren har elever som är obehöriga att söka till ett nationellt program på gymnasiet ökat i antal. 1998, då de nya behörighetskraven infördes, var siffran 8.6 % i hela landet, 2006 var den 10.5 %. Studiens syfte är att undersöka möjliga faktorer som påverkat ungdomars högstadietid så negativt att de inte har klarat skolans krav. Fokus har lagts på personligt och allmändidaktiskt bemötande. Genom att anta elevperspektivet tar undersökningen till vara elevernas egna upplevelser av högstadietiden. Tidigare forskning inom området påvisar att elevperspektivet blir allt vanligare. I två avhandlingar, som redogörs för i examensarbetet, framförs elevperspektivet och där talas speciellt om två faktorer som är viktiga för eleverna. Det är lärarens elevsyn och huruvida eleverna känner meningsfullhet i skolarbetet. Avhandlingarna visar även att undervisningen bör utgå från elevens vardag och kultur om den ska bli meningsfull och motivera eleverna till fortsatt lärande. Undersökningen tar avstamp i tidigare forskning men försöker belysa ett kunskapsglapp genom att sammanföra två viktiga faktorer i samma studie, personligt och allmändidaktiskt bemötande. Vidare ges ett antal förslag till fortsatt forskning av faktorer och samband som hade fyllt en funktion för det här examensarbetets fortskridande. Undersökningen utfördes på det individuella programmet i en kommun i Mellansverige. Två metoder användes, dels en enkätundersökning i vilken 48 elever deltog och dels intervjuer med 8 elever. Enkätfrågorna är utformade med fokus på personligt och allmändidaktiskt bemötande men även på faktorer som eleverna själva upplever kan ha påverkat deras högstadietid. Intervjuerna har utförts för att fördjupa enkätfrågorna och för att upptäcka eventuella perspektiv som har förbisetts. Enkäternas svarsfrekvens är 98 %. Resultatet visar att en majoritet av eleverna saknar att bli sedda som egna individer och att både det personliga och det allmändidaktiska bemötandet är av stor betydelse för eleverna. Resultatet visar även på vikten av att eleverna behöver känna sig lyssnade på och respekterade. En slutsats i undersökningen är att eleverna upplever sig ha mycket kunskap om sina egna behov. Det är en tydlig motivationsfaktor för eleverna att aktivt få delta i sin utbildning och skolgång.

Förskolan, det första steget i Sveriges utbildningssystem, bygger på strävansmål för verksamheten och i Förskolans läroplan, Lpfö 98, finns inga krav på individuella utvecklingsplaner. Bedömningar skall göras av verksamheten och inte av enskilda barn. Enligt aktuella studier tenderar utvecklingssamtalen att inriktas på bedömning av individen, samtidigt som andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur individuella utvecklingsplaner uppfattas och används i förskolorna, samt om de som deltar i studien anser att andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. För att få svar på våra frågeställningar har vi arbetat med såväl intervjuer som enkäter. Vi har intervjuat 8 förskollärare, medan 26 förskollärare och 3 rektorer svarat på enkät. Huvudresultatet i undersökningen visar att majoriteten har en positiv inställning till individuella utvecklingsplaner i förskolan. De används både som redskap i vardagsarbetet på individ- och gruppnivå och som en kombination av vardagsredskap och dokument i samband med utvecklingssamtal. En tredjedel av de tillfrågade menar att det skett en ökning av antalet barn i behov av särskilt stöd, medan en tredjedel anser att så inte är fallet. De återstående vill eller kan inte ta ställning till frågeställningen. Det stora flertalet av de tillfrågade är eniga om att antalet barn i förskolegrupper är för stort i förhållande till antalet vuxna och anser detta vara orsaken till ökningen av andelen barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Undersökningen tyder alltså på att denna ökning mera beror på organisationen än på de enskilda individerna.

Den utbildningspolitiska intentionen i Sverige har länge präglats av en stark ambition att "överbrygga" klyftan mellan de teoretiska och praktiska gymnasieutbildningarna. Flertalet utredningar och gymnasiereformer har tidigare inte lyckats åstadkomma mer än organisatoriska förändringar. 1991 års gymnasiereform genomfördes med Lpf-94 och sett ur ett utbildningspolitisktperspektiv, är genomförandet rent teoretiskt den reform som kommit närmast den utbildningspolitiska intentionen. Men frågan kvarstår vad har reformen inneburit sett ur ett individperspektiv i ett utbildningssystem med en grundskola och ett gymnasium för alla. En skola för alla betyder i praktiken en skola som skall tillgodose samtliga elevers olika behov. Det låter fantastiskt men verkligheten visar ofta att detta är ett uppdrag som är svårt att genomföra och ett samhälleligt krav som kan vara svårt att uppfylla. Hur upplever eleverna på individuella programmet att deras grundskoletid har varit?

Under 1990-talet skedde stora samhällsförändringar inom både ekonomiska och politiska områden. Skolan förändrades från en centraliserad till en decentraliserad organisation. Kommunerna fick ta ett större ansvar för den lokala skolan och mål- och resultatstyrning infördes i förskolan, grundskolan och på gymnasiet. Det uppkom en politisk föreställning om att det föränderliga samhället och den ökade internationella konkurrensen skapar nya förutsättningar på arbetsmarknaden, vilket i sin tur ställer nya krav på kunskaper och utbildning. Begreppet livslångt lärande kom därigenom att framställas som lösningen på hur medborgarna ska klara dessa förändringar. Studien belyser arbetet kring livslångt lärande och individuell utveckling samt hur eleverna i grundskolan ska uppnå målen i läroplanen och kursplanerna. Studien syftar till att undersöka vilka styrningspraktiker som kan ligga bakom hur individen ska utvecklas i skolan för att leva upp till och bli en del av det livslånga lärandet. Detta görs genom att studera olika offentliga dokument och utredningar om den svenska grundskolan. Utgångspunkten är en Foucaultinspirerad diskursanalys med inriktning på perspektivet governmentality. Studien har påvisat att det används olika verktyg och teknologier som ska leda till former av självstyrning, självreglering och kontroll av eleven. I analysen lyfts fram olika styrningspraktiker som används för att skapa det livslångt lärande subjektet, där framförallt lärarens och elevens roll belyses. Bland annat diskuteras individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal för hur elevens kunskapsbildning och lärande ska förbättras.

Syftet med studien är att undersöka några elevers uppfattning av sin studiegång på det individuella programmet (IV). Samt belysa i vilken utsträckning utbildningen individanpassas. En kvalitativ forskningsmetod användes. Sju elever intervjuades som går sitt första år på det individuella programmet. Undersökningen belyser hur eleverna trivs på IV och vad de tycker om sin utbildning. En annan aspekt var att ta reda på hur eleverna tänker kring sin egen insats beträffande utbildningen. Resultatet visar att eleverna trivs och de har mål med sin utbildning. Samtidigt har eleverna åsikter om förbättringar när det gäller klassrumssituationen, lärare och individuella samtal. Undersökningen visar att elevens påverkan av sin studiegång är begränsad. Vår slutsats är att eleverna inte får den individuella utbildning de har rätt till.

Syftet med denna studie är att undersöka och jämföra om och hur vissa utvalda politiska partier i Sverige förhåller sig till det mångkulturella samhället och mångkulturalismen i sina aktuella partiprogram och se hur de olika partierna vill arbeta med de frågor som berör dessa områden. Vidare är syftet att se hur de enskilda partiprogrammen förhåller sig till individuella respektive grupprättigheter.

Den här rapporten handlar om Individuella utvecklingsplaner (IUP). Från 1/1-06 gäller en förordning om att alla barn i grundskolan, särskolan, sameskolan och specialskolan ska ha IUP. Syftet med rapporten är att undersöka vilken information lärare och elever fått om IUP, men också ta reda på deras inställning till och uppfattning om IUP. För att få reda på detta har jag intervjuat fem lärare och fem elever. Lärarna har mellan 3-20 års erfarenhet av skolarbete. Eleverna går i skolår 1-6. Jag har utifrån litteraturen studerat synen på lärande, hur lärare ställer sig till nya utvecklingsplaner och hur det sedan faller ut i praktiken. Resultatet av intervjuerna blev något nedslående med tanke på att förordningen om IUP redan trätt i kraft. Endast en av de fem lärare jag intervjuat hade kommit igång med sitt IUP arbete. Därför kunde de andra fyra inte svara annat än att de inte märker av IUP i skolans vardagliga arbete. Eleverna gav ungefär samma svar. Trots det har jag dragit slutsatsen att samtliga lärare och elever har en positiv inställning till IUP och dess införande. Lärarna uppfattar IUP som ett hjälpmedel och en garanti för måluppfyllelse. Däremot har IUP inte implementerats i det vardagliga arbetet i skolan. Man kan också se att det saknats gemensamma diskussioner om synen på kunskap och kunskapsutveckling. / This report is about Individual Development planes (IUP). From 1/1-06 a new law requires all schools to draw an IUP for all pupils in primary schools; schools for dysfunction, ethnic schools and special schools. The purpose of this study is to examine what information teachers and pupils have about the IUP and find out what their adjustment and comprehension are to the IUP. I decided to interview five teachers and five pupils. The teachers have 3-20 years of experience in teaching. The pupils are seven, ten and twelve years old and go to the regular Swedish school. In the literature I studied different kind of cognitive approaches, how teachers think about new development planes and how it all turns out in reality. The result of my interwjues was rather negative. Only one of the teachers I interviewed has been working IUP inspired for some years. All the others haven’t started yet. Therefore they couldn’t assert that IUP did any marks in the daily schoolwork. The pupils gave the same answers. The IUP has not been realized in the daily schoolwork and you can also see that the teachers miss common discussions about cognitive approaches. Although I have made the conclusion that all the teachers and pupils are positive to the IUP. The teachers think about the IUP as a working tool and a guarantee to attain good results in school.

Man har genom forskning inte kunnat dra någon generell slutsats angående orsaksfaktorer bakom anorexia nervosa. Alla drabbade har egna erfarenheter och tankar om varför just hon eller han blivit sjuk. Vårt syfte var att i möjligaste mån återspegla de i studien utvalda kvinnornas beskrivningar av tankar och erfarenheter kring sitt sjukdomsförlopp, utifrån familjeförhållanden och individuella faktorer. Vi ville veta vad de ansåg vara orsaken till just deras insjuknande, men också vad som var anledningen till att de slutligen bestämde sig för att bli friska. Detta syfte ledde oss till frågeställningar som: Hur kan familjen påverka ett insjuknande i anorexia nervosa? Vilka individuella faktorer kan influera? Vad ansåg de vara vändpunkten för sitt tillfrisknande? För att få en så tydlig bild som möjligt av kvinnornas tankar och erfarenheter behövde vi se en helhet, varför vi valde att göra en kvalitativ studie med djupintervjuer. I arbetet framförs tidigare forskning om familjeförhållanden och individuella faktorer som kan ha en inverkan på insjuknandet, samt om vändpunktsprocesser. Vår granskning gick ut på att tolka kvinnornas berättelser i jämförelser med den forskning vi använt oss av. I vårt resultat framkommer att berättelserna till viss del liknar varandra, och att vissa jämförelser kan ses med forskningen, men att erfarenheterna trots allt är unika och därmed skiljer sig för de fyra kvinnorna.

Abstract Syfte Syftet med denna studie var att studera fyra lärares uppfattningar om andraspråksbedömning inom ämnet svenska som andraspråk. Bakgrunden till undersökningen är svårigheterna med att bedöma språkkunskaper och språkutveckling. Ett specifikt problemområde är bedömningen av språknivåer vid inplacering och gruppering av elever som börjar studera svenska som andraspråk på individuella programmets introduktionskurs för invandrare (IVIK), men även bedömningen i den löpande undervisningen. Fokus riktades på det arbetssätt eller de underlag som tillämpades vid bedömning och möjliga sätt att utveckla bedömningsprocessen. Metod Den metod som tillämpades var halvstrukturerade intervjuer som genomfördes med fyra lärare som arbetade med att undervisa i svenska som andraspråk på ett IVIK-program. Intervjuerna föregicks av en provintervju och merparten av frågorna hämtades från en samtalsguide utgiven av Myndigheten för skolutveckling. Resultat Resultaten visade att de underlag för bedömningar som användes var främst elevernas prestationer i det dagliga arbetet. Samtliga lärare efterfrågade gemensamma prov vid främst inplacering, men även under läsårets gång. Lärarna föreslog ett utökat samarbete inom arbetslaget, tydligare och konkreta mål och nivåer, samt ett enklare språk i bedömningsförfarandet för att utveckla bedömningarna på programmet. Lärarna såg stora fördelar med att eleverna själva bedömer sin egen förmåga, men elevernas varierande skolbakgrund och det faktum att målen kommuniceras på elevernas andraspråk, gör bedömningarna svåra.