Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur sju språkintroduktionselever (sprintelever) upplevde att språkutvecklingen påverkades vid distansundervisningen våren 2020, då de gick gymnasiets språkintroduktionsprogram årskurs tre. De har under hösten samma år intervjuats i tre fokusgrupper om hur färdigheterna läsa, skriva, lyssna och tala påverkades av det annorlunda arbetssättet. Vid en djupintervju har deras lärare i svenska som andraspråk berättat om sina upplevelser av hur arbetssätten förändrades och vilka lärdomar det gav. Av resultatet framkommer att den digitala tekniken främst blev en hinder för interaktionen men att nya arbetsmetoder hade både positiva och negativa effekter. Vid jämförelser av elevernas bakgrundsinformation om skolerfarenhet, språk och boende indikerar resultatet att deras upplevelser av möjlighet till språkutveckling skiljer sig åt, särskilt beroende på tidigare skolerfarenheter. Elevernas motivation för att arbeta påverkades av sociala omständigheter som minskad social samvaro och språkanvändning.

Skolans bemötande och anpassningar har en avgörande roll för hur elever med funktionsnedsättningen adhd klarar sin skolgång. I och med att problematiken är av varierande art är betydelsen av kartläggningar, uppföljning och utvärderingar extra viktiga för den här elevgruppen. Elever med adhd får ofta läs-och skrivsvårigheter pga. sina koncentrationssvårigheter. Det har också visat sig att adhd och dyslexi är en relativt vanlig kombination. Insatser för läs-och skrivinlärningen görs ofta under de tidigare skolåren och därför har studiens syfte varit att ta reda på vilka strategier och metoder som används under de senare skolåren för att motverka elevernas läs-och skrivsvårigheter och främja inlärningen. Metoden som har använts är den kvalitativa intervjuformen och urvalet består av fem intervjuer med speciallärare och specialpedagoger på skolor i tre olika kommuner. Resultatet visar att respondenterna bedömer de insatser som görs i förhållande till ett relationellt perspektiv. De menar också att det är av betydelse hur lärmiljön och de individuella anpassningarna utformas för att eleverna ska utvecklas och klara sin skolgång. Det visar sig i resultatet att när man har lyckats utforma gemensamma strategier och metoder har det varit framgångsrikt för den här elevgruppen som är beroende av struktur och tydlighet. I resultatet synliggörs också hur det kategoriska synsättet fortfarande dominerar, framförallt på högstadiet, då insatser oftast sker utanför det ordinarie klassrummet. Det pågår dock arbete på samtliga skolor för att hitta lösningar för att eleverna ska känna sig inkluderade. En tydlig och stark ledning anses vara av vikt för att utvecklingsarbetet ska kunna drivas.

Läroplanen för förskolan (2018) kräver att pedagoger ska synliggöra och analysera barns individuella lärande med hjälp av dokumentation. Studien syftar därför till att undersöka pedagogers uppfattningar kring det nya uppdraget som den nya läroplanen medför. För att undersöka detta har läroplansteori (Wahlström, 2020) tillämpats. Sju förskollärare från olika förskolor har intervjuats. Förskollärarnas uttalanden ligger till grund för fem olika kategorier. Kategorierna skapades för att uppmärksamma vilka områden deras uttalanden berör inom dokumentation. Resultatet tolkades och analyserades utifrån läroplansteori (Wahlström). I resultatet framgick det att pedagoger ser dokumentation som en viktig del i det systematiska kvalitetsarbetet. Den nya läroplanen har ökat kraven på pedagogers dokumentationsarbete vilket skapat både nya utmaningar och möjligheter. De utmaningar som uppfattas som svårast att hantera är tidsbrist och en ojämn ansvarsfördelning mellan pedagoger. Studiens resultat visar ett större behov av arbetslagsträffar där dokumentationsuppdraget har en central roll.

Petersson, Maria (2019). Tydliggörande pedagogik och individuella anpassningar- en fallstudie. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAtt få kunskap om det pedagogiska arbetssättet tydliggörande pedagogik, som är utarbetat för att passa elever med autism eller ASD (Autism Spectrum Disorder) och hur det sedan skulle kunna användas i svensk grundskola. Och vilka anpassningar i den fysiska miljön som skulle kunna användas i grundskola för eleverna med ASD eller liknande funktionsvariation skull kunna få en verksamhet som fungerar bättre för dem.Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att utforska vilka pedagogiska arbetssätt som personalen på en specialiserad skola för elever med autism (ASD) använder för att eleverna ska uppleva sin skolgång som meningsfull, begriplig och hanterbar. Och vidare undersöka om det kollegiala lärande underlättar arbetet med de pedagogiska arbetssätten.Frågeställningar •Vilka pedagogiska arbetssätt använder skolan för att göra undervisningen meningsfull, begriplig och hanterbar för eleverna?•Hur är den fysiska miljön anpassad?•Hur ser det kollegiala lärandet ut?TeoriI studien används Antonovskys teori om det salutogena perspektivet (Antonovsky, 2005). Då det salutogena perspektivet också ligger till grund för KASAM (Känsla Av SAMmanhang). De tre komponenterna som KASAM bygger på är gemensamma för den tydliggörande pedagogiken. Som specialpedagogisk teori används kategorisk och relationellt perspektiv och dilemmaperspektivet (Ahlberg, 2013; Nilholm, 2005)MetodValet av metoden för denna studie är en fallstudie med intervju som huvudmetod, men även dokumentstudier och observation av den fysiska miljön har gjorts. ResultatResultatet av denna studie visar att den tydliggörande pedagogiken är det pedagogiska arbetssätt som framför allt används för att göra Fallstudieskolan verksamhet tydlig och begriplig för elever med autism eller ASD. Studien visar också att det finns flera anpassningar i den fysiska miljön som kan behöva göras för att miljön ska vara hanterbar för eleverna. Det kollegiala lärandet mellan lärarna är av stor betydelse för arbetssättet.Specialpedagogiska implikationerSom specialpedagog är det viktigt att stödja lärarna i arbetet med att anpassa lärmiljön på en skola för att verksamheten ska fungera optimalt för alla elever. Med kunskapen om den tydliggörande pedagogiken så har specialpedagogen möjlighet att underlätta vardagen för elever med ASD på skolan tillsammans med övrig personal. I reflekterande samtal och handledning tillsammans med en specialpedagog får lärarna möjlighet att med sina erfarenheter och kunskaper ut utveckla och anpassa lärmiljön så den blir så gynnsam som möjligt för alla elever.

Hur kan verksamma pedagoger i förskolan arbeta för att synliggöra och bemöta varje barns individuella behov samtidigt som man ska förhålla sig till barngruppen som helhet? Och hur säkerställer vi att varje barns individuella behov tillgodoses? Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar det finns i förskolan för att se varje barn och möta deras individuella behov för att verksamma pedagoger ska kunna ge alla barn lika möjligheter till utveckling och lärande. Förskolans uppdrag har historiskt sett ändrats från ett fokus på omsorg till ett fokus på lärande och utveckling i samband med införandet av Läroplanen för förskolan: lpfö 18 (2018). Ett begrepp som försöker förena dessa två uppdrag är educare, som syftar till förskolans helhetssyn, att trygghet och omsorg i relation till utveckling och lärande ska tillsammans göra att barnet uppnår sin fulla utvecklingspotential. Vår studie utgår från en kvalitativ metod som genom intervjuer med verksamma pedagoger i förskolan försöker synliggöra och diskutera tryggheten och omsorgen som förutsättningar för ett barns utveckling och lärande. Utifrån ett omsorgsetiskt och anknytningsteoretiskt perspektiv analyseras den empiri som samlats in för studien. Diskussionen visar på hur pedagogernas barnsyn och gemensamma förhållningssätt kan skapa de förutsättningar som krävs för barnens trygghet och lärande och att utvecklas i en förskolemiljö som genom medvetenhet kan bidra till att alla barns individuella behov tillgodoses och möts i en gemensam förskola för alla.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur förskollärare bemöter tysta barn i förskolans verksamhet. Studien grundas på en kvalitativ ansats med utgångspunkt ur fem semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Resultatet analyseras med hjälp av den sociokulturella teorin och tre begrepp som synliggörs inom den, vilka är: Social interaktion, mediering och scaffolding. Studiens resultat visar att förskollärarna beskriver att faktorer såsom blyghet, självkänsla och ett bristande språk kan bidra till barnets tysthet. Förskollärarna i studien lyfter även fram att den psykosociala och fysiska miljön är områden som behöver utvecklas för att främja det tysta barnet. Förskollärarnas resonemang är att det är fördelaktigt att arbeta i mindre grupper. De belyser även att ett arbetssätt med olika artefakter som stöd är gynnsamt för det tysta barnets deltagande i verksamheten, två av dessa är TAKK och bildstöd. Förskollärarna i studien uttrycker att de bemöter det tysta barnet genom stödjande uppmuntran och vägledande närvaro, men deras resonemang är samtidigt att det tysta barnet får för lite uppmärksamhet i verksamheten. För att synliggöra det tysta barnets intresse och behov beskriver förskollärarna att det tysta barnet används som ett verktyg för att främja en balanserad barngrupp, genom att hen placeras som en kil mellan högljudda och aktiva barn. Under arbetet med studien har aspekter synliggjorts beträffande resultatet och metoden. I resultatdiskussionen synliggörs aspekter som har påverkat resultatet. Aspekter belyses i metoddiskussionen samt utgår där från den valda metoden och dess trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet.

Research on the development of stuttering in children has shown that stuttering passes without treatment for the majority, but becomes persistent for some children. Researchers have tried to identify predictive factors for these outcomes, including the type and frequency of disfluency. One of the largest longitudinal studies in the field was conducted by Yairi and Ambrose (2005). The data, made available for research, forms the basis of this thesis. The data consisted of encoded transcripts of speech from 88 children who stutter with no other known neurological impairment. Recruitment for the previously collected data took place near onset of stuttering and the children were 6 years or younger at the start of the observation period. In the current study, we examined whether there are patterns in the development of stuttering that can predict its future outcome. The possibility of identifying subgroups within the participants was also explored. The individual developmental pattern of each child was analyzed, mainly regarding different types of disfluency. This was done with the intention of highlighting the great variation between stuttering children that has been noted in previous reports. The results indicated that the development of blocks and prolongations plays a particularly large role in the outcome of stuttering. The development of single-syllable whole-word repetitions also differentiated the outcome groups. The results indicate that observation of the child's early stuttering development can provide a valuable basis for predicting the continued stuttering. In such observations, special consideration should be given to the development of blocks and prolongations.  Forskning om stamningens utveckling hos barn har visat att stamningen går över utan behandling för majoriteten, men blir ihållande för vissa barn. Forskare har försökt identifiera prediktiva faktorer för dessa utfall, bland annat avseende typ och frekvens av icke-flyt. En av de största longitudinella studierna inom området utfördes av Yairi och Ambrose (2005). De har gjort datamaterialet tillgängligt för forskare, och det har använts som underlag för denna uppsats. Datamaterialet bestod av kodade transkriptioner av tal från 88 barn med stamning utan andra neurologiska avvikelser. Rekrytering för det tidigare insamlade datamaterialet skedde nära barnens stamningsdebut och barnen var 6 år eller yngre vid observationsperiodens start. I uppsatsen undersöktes om det finns mönster i stamningens utveckling som kan predicera dess framtida utfall. Ett annat fokus var att undersöka om det var möjligt att identifiera undergrupper inom deltagarna. Det individuella utvecklingsmönstret för varje barn analyserades, främst avseende olika typer av icke-flyt. Detta med avsikt att belysa den stora variation mellan stammande barn som noterats i tidigare rapporter. Resultaten pekade på att utvecklingen av förlängningar och blockeringar spelar en särskilt stor roll för stamningens utfall. Även utvecklingen av enstaviga helordsrepetitioner differentierade utfallsgrupperna. Resultaten ger stöd för att observation av barnets tidiga stamningsutveckling kan ge ett värdefullt underlag för prediktion av den fortsatta stamningen. Vid sådana prediktioner bör särskild hänsyn tas till utvecklingen av blockeringar och förlängningar.

I denna studie undersöks regeringens utredning angående utökade preventiva tvångsmedel. Utredningen i frågan är delbetänkande om införandet av utökade preventiva tvångsmedel (SOU 2022:52). Syftet med studien är att undersöka hur argumentationen gällande utökade preventiva tvångsmedel i utredningen ställs i förhållande till de grundläggande fri- och rättigheterna samt rättsstatens principer. För att kunna genomföra det vetenskapliga arbetet har studiens tillvägagångssätt bestått av en argumentationsanalys med en pro- och contra modell tillsammans med en idéanalys för att kunna besvara forskningsfrågan. Vidare i studien presenteras resultatet i en pro- och contra-modell där de centrala argumenten framförs i en tabell. Resultatet fördelas in i teman och förklaras i en text under tabellen, med hjälp av citat och exempel från utredningen. Detta i syfte att tydliggöra för argumentets innehåll. Resultatet utvärderas under avsnittets analys utifrån de två teorierna, utilitarism och rättighetsteorin. Här diskuteras och övervägs för- och emot argumenten utifrån teoriernas synsätt. Slutligen presenteras den sammanställda analysen i en slutsats som tydligt besvarar de framställda frågeställningarna. Detta genomförs med hjälp av en diskussion av studiens resultat.

Studiens syfte var att utforska fenomenet delaktighet utifrån pedagogers erfarenheter samt pedagogernas arbetssätt för att främja elevers delaktighet på gymnasiesärskolans individuella program. Vi ville också belysa alternativ och kompletterande kommunikation och dess effekter för möjligheter till delaktighet. Studiens teoretiska utgångspunkter är delaktighetsmodellen utifrån ett biopsykosocialt perspektiv, samt specialpedagogiska perspektiv. Med imperativ fenomenografisk analys (IPA) som metodansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med pedagoger som är verksamma inom gymnasiesärskolans individuella program, och har undervisning som sitt huvudsakliga uppdrag. Resultatet utgår från en tematisk analys, vilket IPA föreskriver ochresulterade i två överordnade teman med fem underordnade teman. Resultatet visar att pedagogernas erfarenhet av fenomenet delaktighet till stor del stämmer överens med tidigare forskning och tyder på att delaktighet är svårdefinierat. Delaktighet beskrivs som en känsla och i resultatet framgår att en elev som är passivt deltagande och en elev som är aktivt deltagande i en aktivitet kan känna sig lika delaktiga. Det delaktighetsfrämjande arbetet handlar i hög grad om att bygga relationer, utgå från intressen och vara lyhörd för elevers kommunikation. Pedagogernas beskrivningar av elever och situationer tyder på att de har ett övervägande relationellt förhållningssätt till eleverna i undervisningen, där tydlig struktur och kommunikation spelar en viktig roll för elevers känsla av delaktighet.

AbstractKnutsson, Henrik (2008). Skolans Fostrande Roll, En studie kring arbetsmetoden ”Bra Val”School´s Educating Role A survey about the method Making Good Choice Examensarbete 15 högskolepoäng, SÄL 3:2, Lärarutbildningen, Malmö högskolaI min undersökning har jag försökt ta reda på hur eleverna på ett individuellt utformat program i Malmö, uppfattar arbetet med den individuella bedömningen av genomförandet av lektioner som vi kallar Bra Val. Metoden Bra Val har sitt ursprung i trappmodellen, Det är ditt val, hämtat från boken Ordning och reda i skolan, skriven av Edin och Drummond (2006). Arbetet bygger på att lärarens ledarskap skapa förutsättning för en social utveckling i skolan. Tillsammans med arbetet med veckorapporten i Bra Val skall eleven bli varse och lockas till goda val i undervisningen och lära sig stå för de konsekvenser valen innebär. Jag valde att göra en enkätstudie detta för att få ett så neutralt inflytande över svaren som möjligt. Svaren från enkäten har kompletterats med litteratur studier samt möte och samtal med författaren Mats Edin. Resultatet visar att vi har lyckats skapa positiv utvecklings spiraler hos eleverna. Den främsta slutsatsen är att eleverna upplever att de är hjälpt av arbetssättet med Bra Val i undervisningen, eleverna upplever att de aktivt tänker på att göra goda val i undervisningen och att de känner att de lyckas på lektionerna.