I denna kandidatuppsats undersöks stadsomvandlingen av den post-industriella platsen Lövholmen utifrån främst formella visionsplaner, och den process som pågått sedan 1999 för att bygga nya bostäder på platsen. Utifrån rumsliga teorier, visar jag hur stadsplaneringsbegrepp och digitala, illustrerade framställningar som används i visionsplanerna fylls med meningsskapande värderingar. Genom gentrifiering, planering, tolkningsföreträde och makt, industriella arv, ekonomiska incitament och positivt laddade stadsplaneringsbegrepp skapar denna meningsskapande värdering en tänkt, idealiserad medborgare i en utstuderad stadsmiljö. Studiens resultat visar på spänningar i den rumsliga konstruktionen av platsen och på motstridiga visionära, erfarna och praktiska ideal. Studien visar också på slutsatser för vilka som har makten i konstruerandet av nya stadsrum, och hur den idealiserade gruppen har visionärt ska praktiskt leva i det nya stadsrummet och en möjligt ny vändning i värderandet av kulturarv.

Marknaden för industriella distributörer har upplevt stora förändringar under de senaste decennierna. Trots att industribolag nu har större möjligheter att sälja direkt via internet har distributörerna generellt sett stärkt sin position av flera anledningar. Forskningen har emellertid förespråkat att det är starka samarbeten som skapar värde i distributionskanalen. I huvudsak har detta påvisats med kvantitativa studier och forskare har därför efterfrågat kvalitativa ansatser. Delvis med målet att fylla detta forskningsgap utfördes en fallstudie om ABB Low Voltage Products distributörsförsäljning av produktkategori Pilot Devices, som bland annat innefattar tryckknappar. Pilot Devices valdes eftersom de är typiska distributörsprodukter i flera avseenden. Vad som också är uppenbart för produktkategorin är att den är högst standardiserad, utan tydlig differentiering mot konkurrenterna. Med bakgrund av detta intogs ett speciellt perspektiv i studien: hur kan marknadsföringen genom distributörer förbättras för en standardiserad produktkategori? Elva semistrukturerade intervjuer utfördes med distributörer i Sverige och Storbritannien samt därtill 25 observationsstudier i butiker. För att bättre förstå kundernas behov skedde fem intervjuer med panelbyggare, den typiske kunden för produkterna. Det empiriska materialet visade att distributörers behov skiljer sig åt markant, vilket tidigare modeller inte beaktat. Leverantörer måste förstå de olika distributörstypernas behov för att styra kanalen effektivt. För stora distributörskedjor är monetära incitament, ett åtagande att jobba på slutmarknaden och produktdata för internetförsäljning i fokus. För mindre distributörer, som ofta måste konkurrera med teknisk expertis, är bland annat produktträning och en nära relation av yttersta vikt. Studien bekräftade tidigare forskning som påpekat att en tydlig ansvarsfördelning och effektiv kommunikation är väsentligt för samarbetena. Detta visade sig vara viktigt oavsett typ av distributör. Studien av panelbyggarna visade att dessa generellt hade ett högst repetitivt köpbeteende som ofta styrs av tidigare ritningar eller krav från kunder. Distributörssegmentens värdeskapande aktiviteter och behov samt slutkundernas inverkan summerades i ett ramverk vilket uppfyllde studiens syfte: en vägledning för hur tillverkande industriföretag kan förbättra marknadsföringen via distributörer för standardiserade produkter. / The industrial distributor market has experienced great changes during the recent decades. Manufacturers today have better possibilities reaching their customers directly by selling through the Internet, but the distributors have in general strengthened their positions, due to several reasons. Most research concerning the manufacturer-distributor relationship has, however, indicated that collaboration is the key to creating value in the marketing channel. The majority of these studies have been quantitative, and researchers have requested more qualitative studies. Partly with the aim to fill this gap, a case study was conducted to investigate the distributor sales of ABB Low Voltage Products product category Pilot Devices, consisting of for example push buttons. Pilot Devices was chosen as it is a typical distributor product for many reasons. What also is evident is that it is a commoditized product, where it is hard to find differences between brands. With this background, the study was conducted through a certain lens: how can the marketing through distributors be improved for commoditized products? Eleven semi-structured interviews were conducted with distributors in Sweden and the United Kingdom together with 25 observational studies in distributor stores. In order to obtain a deep understanding of the end customer’s need, five interviews with panel builders, a typical customer type, was conducted. The empirical data showed that the distributors’ needs differ significantly, which has been neglect by previous studies. Manufacturers must develop an understanding for these needs in order to manage the channel effectively. For large distributors, monetary incentives, an end-market commitment and product data were priorities. For smaller, technical oriented, distributors, product training and marketing material were distinct needs. The study confirmed previous studies stating that clear allocation of responsibilities and effective communication are important. The study of the panel builders showed that they have a highly repetitive buying behavior, often affected by previous blueprints or by their customer’s requirements. The distributor segments’ value adding activities, their needs and the impact of the end customer were incorporated into a framework that fulfilled the study’s purpose: a guideline how manufacturing companies can improve their marketing through distributors for commoditized products.

This study has its background in the EU directive, the ‘Single-Use Plastics Directive’. The directive was initiated due to the environmental impacts that the oceans suffer due to plastic waste. The directive presents the most common single-use products found as waste in the oceans, including wipes and cloths. In collaboration with Essity, a global hygiene and health company, this study aims to find a replacement fibre for the currently used polyester fibre in Essity’s industrial cleaning cloths. To this end, we have evaluated the applicability of an agricultural fibre in the aspects of processability and sustainability. A theoretical part including a literature study of agricultural fibres is combined with a practical experimental part to evaluate a manufactured prototype. The theoretical part includes a compilation of the relevant parameters per fibre and the experimental part consists of laboratory tests and a panel test. On this basis, it was concluded that the first agricultural fibre, hemp, did not function adequately in the process due to the variations in fibre length and coarseness. A solution to this problem may be pre-treatments of the fibres. The second fibre, flax, functioned well in the process and may then be considered applicable in the aspect of process. The applicability of an agricultural fibre is possible in industrial cleaning cloths, but the geographical location of cultivation, transport, the chemicals used and irrigation should also be taken into account in the aspects of sustainability. / Bakgrunden till denna studie är EU-direktivet, ‘Single-Use Plastics Directive’. Direktivet har sitt ursprung i de miljöproblem som våra hav lider av på grund av nedskräpningen medplastavfall. Direktivet redovisar de engångsartiklar som återfinns allra mest i haven idag, däribland rengöringsdukar. På förekommen anledningen ska därför denna studie i samarbete med Essity, ett globalt hygien- och hälsoföretag, undersöka möjligheten att ersätta den befintliga polyesterfibern i deras industriella rengöringsdukar. Studien har utvärderat möjligheten att använda en naturlig fiber med avseende på tillverkningsprocess och hållbarhet. För att möjliggöra en utvärdering av en tillverkad prototyp, så har en teoretisk del med en litteraturstudie i kombination med en praktisk experimentell del genomförts. Den teoretiska delen består av en sammanställning av relevanta parametrar för varje fiber och den experimentella delen består av laboratorietester och ett paneltest. Slutsatserna från ett förstaförsök var att hampafibrer inte fungerade i processen på grund av variationer i hampansfiberlängd och grovlek. Att göra en förbehandling skulle kunna vara lösningen. I det andraförsöket med linfibrer, visade det sig att linfibrer fungerar i processen och därför kan vara applicerbar med avseende på tillverkningsprocess. En naturlig fiber kan användas i industriella rengöringsdukar, ur ett hållbarhetsperspektiv är det viktigt att beakta den geografiska platsen för odling, transporter, användning av kemikalier och konstbevattning.

Idag förbränns tonvis med textil i Sverige som aldrig har blivit använd. Detta som en effekt av att dagens textilindustri är uppbyggd som en linjär modell där nya råvaror ständigt går in i systemet och avfall lämnar det. Krav ställs nu på nationell nivå i Sverige att textilindustrin måste ställa om och bli cirkulär som en del i att klara klimatmålen. Detta ställer stora krav på svenska företag att hantera det textila restmaterial som uppstår i deras processer på helt nya sätt. För att textilt restmaterial ska kunna bli råvara till en annan produkt behövs nya system och ibland branschöverskridande samarbeten där den enas avfall blir den andres råvara. Denna studie bidrar med insikter om de utmaningar som svenska företag står inför när textila restmaterial ska bli råvara samt hur möjligheter kan tas tillvara genom nätverkande och kunskapsutbyte. Med observationer, en enkät och intervjuer undersöktes textila produktutvecklings- och produktionsföretags behov och hinder för användning av textila restmaterial som råvara. I studien har också de behov av resurser och nätverk företagen har för att kunna öka användandet av textila restströmmar utforskats. Studien visar på att attityden till att samla in textila restströmmar bland producerande företag är positiv och att det finns goda möjligheter för ökad insamling av industriella textila restmaterial med en hög grad av spårbarhet. Den visar också att det för företag som vill använda restmaterial efterlyses möjligheter för effektiv insamling samt bearbetning eller förädling av materialen. Alla delar i värdekedjan behöver ses över och för att möta utmaningen och det finns ett behov av att tänka annorlunda och våga prova nya vägar och samarbeten. Resultatet av denna studie visar på att en plattform för enbart handel av textila restmaterial inte är tillräckligt, företagen behöver också kunna knyta nya kontakter, få se på goda exempel och samverka kring logistiken kring insamling för att uppnå effektivitet. / In today’s textile industry, tons of textiles are incinerated every year without being used once. This because the textile industry today is built like a linear system, in which raw materials enter the system and then leave it in the form of waste. Requirements are now set on a national level in Sweden that requires the textile industry to change its direction and become circular as a part of achieving the Sustainable Development Goals. This poses massive requirements on Swedish textile companies to handle their textile waste material in their processes in new ways. For textile waste material to become the raw material in a new product, new systems are necessary and sometimes cross-industry collaborations are needed. This study aims to contribute with knowledge about the challenges that Swedish textile companies face when textile waste materials are becoming the raw material in new products, and the opportunities to take advantage of through networking and knowledge sharing. With observations, a survey, and semi structured interviews the challenges and opportunities of Swedish textile product developing companies and textile production companies for collecting and using textile waste material was studied. The study also investigates the need for resources and expanded networks that the companies have, to increase the use of textile waste as a raw material. The study shows that the attitude among the production companies to sort and collect their textile waste is positive and that there are great opportunities for an increased collection of textile industrial waste material with a high level of traceability. The study also shows that for the companies that want to use textile waste material as a raw material in their products, new systems for effective collection and processes for refining the materials are asked for. To meet these requirements all parts of the value chain need to be reconsidered and new ways of thinking needs to be applied to try new collaborations and find new paths. The result of the study shows that a platform for just trading materials is not good enough, the companies are also in need of new contacts, inspiration, and solutions for efficient logistics in sorting, collecting, and distributing materials.

Transitioning the industrial sector’s energy system to renewable sources is crucial to reduce climate change. There is no exception for China, currently having the highest absolute levels of greenhouse gas (GHG) emissions in the world. The industrial sector accounts for about two thirds of the national energy consumption and coal is the country’s most important energy source. The integration of alternative energy sources such as solar can help transitioning the country’s energy system. By presenting a techno-economic analysis, this thesis gives an indication for profitability and in what extent there is a potential to cover the steam demand with a decentralized solar heat technology for two industries, fish and textile, in the Zhejiang province in eastern China. The used solar technology is a system with parabolic trough collectors (PTCs) with an integrated gas fired boiler. The PTC-system is compared with a coal-fired centralized supplier. The analyzed factors were roof area, solar irradiation, solar fraction, cost for steam from the centralized suppliers and cost of coal and natural gas. The maximum CO2 reduction is found to be dependent on the potential installation area. The greater area installed, the larger is the capacity and thus also the CO2 savings. The share of total steam demand covered by solar is directly proportional to the demand in relation to the installed solar capacity. The fish industry, having the lowest steam demand in relation to the roof area, is found to be able to save the largest relative proportion of CO2 emissions. Different scenarios are presented, modifying the fuel cost and fuel type for the PTC-system’s boiler, adjusting the steam cost from the centralized suppliers and using two different solar fractions of 35% and 50%. The CO2 savings depends on what fuel is being used and the solar fraction. Larger CO2 reductions are possible with a gas fired boiler compared to a coal fired one. But using a coal fired boiler makes it more economically profitable, matching the low coal price used for the centralized supplier. The scenario with most CO2 reductions is attained when using a high solar fraction of 50% and a natural gas fired boiler. The annual CO2 savings is then ranging from 15 tons per year for the company having the lowest steam capacity, up to 2090 tons/year for the company with one of the highest. Another significant factor is the companies’ seasonal activity. For the company having the least amount of active days per year (84 out of 365 days), the PTC-system is unprofitable whichever scenario. However, fuel costs for the boiler is found to be one of the most significant factors for the outcome determining if the investigated PTC-system is profitable or not. For all of the companies, there was only one that could provide all its steam demand with the PTC-system. This indicates that other energy sources need to be integrated to provide the steam demand of the enterprises with a renewable energy system. / Att omvandla industrins energisystem med förnyelsebara energikällor är väsentligt för att bromsa klimatförändringarna. Det är inget undantag för Kina, som nuvarande har de största absoluta nivåerna av utsläpp av växthusgaser i världen. Industrin står för ca två tredjedelar av den nationella energiförbrukningen och kol är landets största energikälla. Integrerandet av andra alternativ såsom solenergi kan dock hjälpa till i landets energiomvandling. Denna rapport syftar till att presentera en tekno-ekonomisk analys av en decentraliserad solfångare och ge indikation på lönsamhet samt i vilken grad tekniken kan förse behovet av ånga för två industrier, textil och fiske, i Zhejiang provinsen i östra Kina. Den solfångarteknik som används är ett system med Parabolic trough collectors (PTCs) med integrerad gaseldad ångpanna. Systemet jämförs med kraftvärmeverk som drivs med kol. De analyserade faktorerna är takytan, solar fraction, solinstrålning, kostnad för ånga samt ångpannans bränslekostnader. Besparingarna för CO2-utsläpp beror på den potentiella installationsytan. Ju större installationsyta, desto högre kapacitet och därmed högre CO2-besparingar. Andelen av behovet ånga som kan förses med solfångare är i direkt proportion till takytan och det totala behovet. Fiskeindustrin, som har lägre ångbehov i relation till takyta, visar sig kunna spara den största relativa mängden CO2-utsläpp. Olika scenarier presenteras, där bränslekostnaden och typ av bränsle för PTC-systemets ångpanna modifieras, kostnaden för ånga från de centraliserade leverantörerna justeras och solar fraction ändras mellan 35% och 50%. Besparingarna i CO2-utsläpp beror på vilket bränsle som används samt solar fraction. Större CO2-reduktion är möjlig med en gaseldad panna jämfört med en koleldad. Dock är en koleldad panna lönsammare när den matchar det låga priset på kol som används för de centraliserade leverantörerna. Scenariot med de största CO2-besparingarna uppnås med en hög solar fraction på 50% och en naturgaseldad panna. De årliga CO2-besparingarna varierar från 15 ton per år för det företag som har den lägsta ångkapacitet, upp till 2090 ton per år för ett företag med en av den högsta kapaciteten ånga. En annan viktig faktor är företagens aktivitet per år. Företaget som har minst aktiva dagar per år (84 av 365 dagar), är ej lönsamt i något av de testade scenarierna. Bränslekostnaderna för pannan har emellertid visat sig vara en av de viktigaste faktorerna för resultatet som avgör om det undersökta PTC-systemet är lönsamt eller inte. Bland alla företagen fanns det bara ett som kunde förse hela sitt ångbehov, med PTC-systemet. Detta indikerar att andra energikällor måste införas för att förse företagens ångbehov med ett förnybart energisystem.

Denna rapport presenterar en design och implementation av en portabel mätplattform ämnad för felsökning genom datainsamling av olika industriella signaler i fält. Konstruktionen kan mäta ±10 V och strömslinga, för att sedan logga dessa till ett SD-kort. Implementationen utfördes med hjälp av färdiga enkortslösningar i form av en Arduino Uno och diverse expansionskort, även kallade shields. Fokus i projektet har legat på att minimera strömförbrukningen av den mikrokontrollbaserade mätplattformen med olika hårdvaru- och mjukvarumetoder. Det resulterade i att den slutgiltiga produkten använde sig av mjukvarumetoder för att minimera strömförbrukningen. Detta var för att omkonstruktioner av hårdvara skulle vara både krångligt och mer tidskrävande än att använda sig av strömeffektiva funktioner i mjukvaran. Arduino Uno visade sig även vara den mikrokontrollen som passade bäst för att minimera strömförbrukningen men ett sämre alternativ om man ville behålla en hög samplingshastighet då klockhastigheten och minnet inte räckte till. Sammanfattningsvis kan man säga att projektet blev lyckat då majoriteteten av önskemålen från kravspecifikationen blev uppfyllda. Det finns även en del förbättringsförslag man kan jobba vidare med. Till exempel en förbättrad prestanda och egendesignade kretskort. / This report presents the design and implementation of a portable data logger for debugging by logging different industrial signals in the field. The finished product can measure ±10 V and current loop signals. These are then logged to an SD card. The product was implemented using ready-made electronics boards such as the Arduino Uno microcontroller board and compatible expansion cards, also known as shields. The projects main focus is on minimizing the power consumption of the microcontroller based data logger through the use of different hardware- and software methods. The finished product mainly uses software solutions to achieve this. The main reason is that redesigns in hardware would be more difficult and time consuming. The Arduino turned out to be a very good microcontroller for low-power applications, although not optimal if higher sampling speeds are desired because of its limited clock speed and internal memory. In conclusion, the project was a success and most of the goals set out in the beginning where accomplished but there are some improvements that can be made to the product. Some suggested improvements are higher performing internals and circuit boards specifically designed for the application.

Automation systems are becoming more and more integrated in today’s society. The complexities of these systems are increasing and with this, the demand for high quality during the developmental phases. This poses a challenge for companies developing systems. One solution emerging form this issue is the use of simulations and virtual commissioning.  In the thesis, the process of quality control and the effective use of simulations in automation system development projects are studied. The focus lies on the software part of the systems. The study was conducted as an interview study of personnel at an automation systems development company. After conducting the interviews, the information was analyzed. This was combined with general theory regarding quality control and testing methods in software development. The test methods of the quality control process were then combined with what was required by a simulator in order to preform them.  The results of the thesis is a detailed picture of the quality control process. Systems are tested twice with the same testing hierarchy, first during development and then during commissioning. The difference is that during development, the final physical hardware and process system are not conceded to the software. This impacts the software system functionality and limiting its testability. Using simulations during development can reduce the disparity between the systems before and after deployment, improving quality. Considerations regarding the extent of simulation need to be made in order for the value of the simulators’ error removing potential to be higher than the cost of developing the simulator. / Automationssystem blir mer och mer integrerade i dagens samhälle. Systemens komplexitet ökar och med det karven på hög kvalitet under utvecklingen. Detta blir en utmaning för de företag som utvecklar systemen. En lösning som är på uppgång för detta är användningen av simulering och virtuell driftsättning.  I denna rapport studeras processen för kvalitetskontroll och effektiv användning av simulering i utvecklingsprojekt av automationssystem. Fokus ligger på mjukvarudelen av systemen. Studien är gjord som en intervjustudie av personal från ett automationsutvecklings företag. Efter intervjuerna analyserades materialet och kombinerades med generella teorier om kvalitetskontroll och testning i mjukvaruutveckling. Processens tester kombinerades sedan med vad som krävs av en simulator för att utföra dessa. Resultatet av detta arbete är för det första en detaljerad bild av kvalitetskontrolls processen. Detta visar att systemen tests två gånger med samma testhierarki, först under utvecklingen och sedan under driftsättningen. Skillnaden är att under utvecklingen saknas den riktiga hårdvaran och process systemet vilket påverkar mjukvarans funktionalitet och begränsar testbarheten. Genom att använda simulering under utvecklingen kan skillnaden mellan systemen före och efter distribution vilket ökar kvaliteten. Överväganden gällande vilken nivå av simulering som behövs för att värdet av simulerings potentiella förmåga att ta bort fel skall bli göre en kostande för att utveckla simuleringen.

Investments in carbon capture from industrial emissions have been on the rise in recent years, having reached over $200 million in 2021 as compared to 2015’s $13 million. The Paris Agreement, signed by 196 parties globally in 2015, is purported to be the primary driver for this, with its ambitious goal of limiting global surface temperature rise to 1.5°C by the year 2100 as compared to the pre-industrial era. Achievement of a carbon-neutral future for industries has been sought by experts in more than a few ways, which include attempts directed towards re-designing current manufacturing processes to produce inherently low CO2 emissions. Although eventual elimination of carbon emissions forms the ultimate goal, complete avoidance of CO2 production does not seem probable for all industrial sectors. Emissions from industries in the medium to long term are thus foreseen to be composed between 0.5% and 7% of CO2 by moles (roughly between 1% and 10% by mass), depending on the level of dilution occurring during the various flue gas treatment procedures between their source and the capture unit. An assessment of the capabilities of two popular and one prospective carbon capture technologies in capturing CO2 from such emissions of the future has been made in this work to aid investors make informed decisions about a suitable technology. The monoethanolamine-based (MEA) absorption system, one of the most popular choices today, was found to be well capable of treating emissions composed of CO2 in proportions as low as 0.6% by mole (or ∼1% by mass) with capture rates well over 95%. Its thermal energy intensity ranged between 3.59 MJth/kgCO2 captured and 10.23 MJth/kgCO2 captured with an associated levelised cost of capture ranging between €20.36/tonneCO2 captured and €141.97/tonneCO2 captured going from the 10% concentrated to the 1% concentrated stream by mass. In comparison, the benfield system was found to effect much lower CO2 capture rates ranging between 35% and 88%, making it unsuitable for treatment of low CO2 concentrated streams. Even with such poor performance at high pressures of operation, its energy demand ranged between 3.9 MJth/kgCO2 captured and 11.07 MJth/kgCO2 captured with an associated levelised cost of capture between €174.28/tonneCO2 captured and €4209.06/tonneCO2 captured. The immobilised amine-based system, in what is considered to be a non-optimised configuration yet, was found to capture nearly 100% of the entering CO2 with energy consumption ranging between 3.71MJth/kgCO2 captured and 11.8 MJth/kgCO2 captured for extremely high, but improvable levelised costs of capture ranging between €674.31/tonneCO2 captured and €3488.42/tonneCO2 captured. Exhibiting comparable energy performance to the mature MEA-based absorption system’s even in its non-optimised configuration, the immobilised amine-based adsorption system was found to possess potential to be the carbon capture technology of the future for treatment of low CO2-concentrated effluent streams. / Investeringar i koldioxidavskiljning från industriella utsläpp har ökat de senaste åren och nått över 200 miljoner USD 2021 jämfört med 2015 års 13 miljoner USD. Parisavtalet, som undertecknades av 196 parter globalt 2015, påstås vara den främsta drivkraften för detta, med det ambitiösa målet att begränsa den globala yttemperaturökningen till 1,5°C till år 2100 jämfört med den förindustriella eran. Att uppnå en koldioxidneutral framtid för industrier har eftersträvats av experter på mer än ett fåtal sätt, vilket inkluderar försök inriktade på att omdesigna nuvarande tillverkningsprocesser för att producera låga CO2-utsläpp. Även om fullständig eliminering av koldioxidutsläpp utgör det ideala målet, är det inte troligt att CO2-produktion kan undvikas helt för att alla industrisektorer. Utsläppen från industrier på medellång till lång sikt förväntas därför utgöra mellan 0,5 % och 7 % av CO2 per mol (ungefär mellan 1 % och 10 % i massa), beroende på nivån av utspädning som inträffar under de olika rökgasbehandlingsprocedurerna mellan utsläppskällan och fångstenheten. I det här arbetet har två traditionella och en potentiellt blivande koldioxidavskiljningsteknik jämförts och en bedömning av deras förmåga att fånga in CO2 från framtida utsläpp har gjorts i syfte att hjälpa investerare att göra ett klokt val. Det monoetanolaminbaserade (MEA) absorptionssystemet, ett av de mest populära valen idag, visade sig vara väl kapabelt att behandla utsläpp med CO2-koncentrationer så låga som 0,6 molprocent (eller 1 massprocent) med fångsthastigheter långt över 95 %. Dess termiska energiintensitet varierade mellan 3,59 MJth/kgCO2 captured och 10,23 MJth/kgCO2 captured med en tillhörande utjämnad kostnad för fångst mellan €20,36/tonCO2 captured och €141,97/tonCO2 captured från 10 % koncentrerad till 1 % koncentrerad ström i massa. Som jämförelse visade sig benfield-systemet ge mycket lägre CO2-avskiljningshastigheter på mellan 35 % och 88 %, vilket gör metodenolämplig för behandling av gasströmmar med låg CO2-koncentration. Den dåliga prestandan uppvisades trots höga drifttryck och metoden medförde en energiintensitet mellan 3,9MJth/kgCO2 captured till 11,07MJth/kgCO2 captured samt en snittkostnad mellan €174/tonCO2 captured till €4209,06/tonCO2 captured. Det immobiliserade aminbaserade systemet anses vara en icke-optimerad konfiguration men visade sig trots det fånga upp nästan 100 % av inkommande CO2 med en energiförbrukning på mellan 3,71 MJth/kgCO2 captured och 11,8 MJth/kgCO2 captured. De extremt höga, men dock förbättringsbara, snittkostnaderna för infångningen sträcker sig mellan €674/tonCO2 captured och €3488,42/tonCO2 captured. Det immobiliserade aminbaserade adsorptionssystemet uppvisar jämförbar energiprestanda som det mogna MEA-baserade absorptionssystemet även i sin icke-optimerade konfiguration.

Mobile manipulators are changing the way companies and industries complete their work. Untrained end users risk facing unfunctional and nonuser- friendly Graphical User Interfaces. Recently, there has been shortages of people and talent in the heathcare industry where these applications would benefit in being used to accomplish easy and low level tasks. All these reasons contribute to the need of finding functional robot-user ways of communicating that allow the expansion of mobile manipulation applications. This thesis addresses the problem of finding an intuitive way to deploy a mobile manipulator in a laboratory environment. This thesis has analyzed whether it is possible to permit the user to work with a manipulator efficiently and without too much effort via a functional graphical user interface. Creating a modular interface based on user needs is the innovation value of this work. It allows the expansion of mobile manipulator applications that increases the number of possible users. To accomplish this purpose a Graphical User Interface application is proposed using an explanatory research strategy. First, user data was acquired using an ad hoc research survey and mixed with literature implementations to create the right application design. Then, an iterative implementation based on code-creation and tests was used to design a valuable solution. Finally, the results from an observational user study with non-roboticist programmers are presented. The results were validated with the help of 10 potential end users and a validation matrix. This demonstrated how the system is both functional and user-friendly for novices, but also expressive for experts. / Mobilmanipulatorer förändrar sättet som företag och industrier utför sitt arbete. Otränade slutanvändare och särskilt de utan programmeringskunskap kommer att bemötas av icke-funktionella och användarovänliga grafiska användargränssnitt. Den senaste tiden har det varit brist på specialiserad personal inom hälsovårdsindustrin som har resulterat i ett beroende på dessa applikationer för att genomföra enkla uppgifter samt uppgifter på låg nivå. Alla dessa faktorer bidrar till det ökande behovet att hitta ett funktionellt sätt att kommunicera mellan robot och slutanvändare vilket tillåter expansionen av mobilmanipulatorapplikationer. Arbetet som beskrivs i denna avhandling adresserar problemet att finna ett intuitivt sätt att använda en mobilmanipulator i ett laboratoriemijö. Möjligheten att tillåta användaren att på ett enkelt och effektivt sätt arbeta med en manipulator via ett funtionellt grafiskt användargränssnitt analyseras. Innovationsvärdet och detta examensarbetes bidrag till nuvarande kunskap betraktar möjligheten att skapa ett modulärt gränssnitt baserat på användares behov. Detta möjliggör expansionen av mobilmanipulatörers applikation vilket ökar antalet möjliga användare. En förklarande forskningsstrategi används för att föreslå en grafisk användargränssnittsapplikation för att uppnå detta mål. Först användes data från ad hoc-undersökningar blandat med litteraturimplementeringar för att skapa den rätta applikationsdesignen. En iterativ implementering baserad på kodskapande samt tester användes sedan för att designa en värdefull lösning redo att testas. Slutligen presenteras resultat från en användarobservationsstudie med icke-robotikprogrammerare. De insamlade resultaten som samlades in under valideringsstadiet tack vare en grupp bestående av tio potentiella slutanvändare har analyserats genom användandet av en valideringsmatris som är baserad på tre parametrar. Detta demonstrerade hur systemet är både funktionellt och användarvänligt för nybörjare men också expressivt för experter.

The increased penetration of servitization is an ongoing trend within the industrial machinery space. This typically means that industrial machinery manufactures themselves retain ownership of the machinery they manufacture whilst also taking over maintenance operations. Essentially, offering customers a netresult. Servitization has several documented benefits for both customers and manufactures. Forcustomers it offers certainty in terms of operationality and costs. Whilst for manufacturers it generates stability in revenue generation and increasingly ties customers closer to their orbit. On a different note, record low interest levels coupled with developments within asset management such as the endowment model has resulted in that institutional investor such as pension funds have redirected capital towards alternative assets such as non-listed real assets. The shift has been so profound that many are struggling to find attractive real assets and thus institutional capital is looking for new types of real assets. Servitization and institutional investment has largely existed in separate silos. The study has studied an intersection of these two domains and has firstly found that servitized industrial machinery has several core attributes clearly align with infrastructure. These traits include non-cyclical and long-term revenue, long(er) lifetime, quasimonopolistic, and environmental benefits. The study indicates that as servitization becomes more widespread, industrial manufactures realize that servitization will result in more deployed capital. Therefore, companies will need to find new forms of financing for their servitization operations. From a financing point of view, companies prefer debt-based financing such as asset backed securities such that operational control can still be had. The study found that the core attributes of servitization and its closeness to infrastructure is appealing for institutional investors and see it as a possible future real asset investment class however, institutional investors feel unsure how to properly gauge the longevity of specific types of industrial machinery. Institutional investors who participated in the study have almost exclusively invested in real asset through equity. However, in regard to the financing of servitized industrial machinery, investors are also willing to invest via debt, if the expected returns justify the risk taken. The study indicates that there is a clear linkage between servitized industrial machinery and infrastructure whilst also demonstrating a substantial interest from industrial machinery manufacturers and institutional investors to engage with each other for the financing of servitized industrial machinery going forward. / Inom maskintillverkningsindustrin har tjänstefiering (servitization) blivit en allt viktigare del. Tjänstefiering innebär att maskintillverkare behåller ägandeskap av de maskiner de tillverkar samtidigt som de ansvarar för underhållet av dessa. Därmed erbjuder maskintillverkare sina kunder en tjänst dvs kapabiliteten i vad en industriell maskin kan leverera. Tjänstefieringen av industriella maskiner har ett flertal dokumenterade fördelar både för kunder och maskintillverkare. För kunder innebär tjänstefiering en ökad kännedom kring kostnader och en ökad säkerhet för att maskiner skall fungera. För maskintillverkare medför tjänstefieringen ökad stabilitet i försäljning samt ökar betydelsen av dem hos sina kunder. På ett helt annat plan, har rekordlåga räntenivåer tillsammans med utveckling inom fondförvaltning såsom endowment modellen resulterat i att institutionella investerare allokerat en allt större andel av sitt kapital i alternativa tillgångar såsom i icke-noterade reala tillgångar. Detta skifte har resulterat i att många investerare har svårt att hitta tillräckligt attraktiva tillgångar då kampen om dessa reala tillgångar hårdnat vilket har resulterat till att driva upp priset på dessa tillgångar. Tjänstefiering och institutionell investering har till stor del existerat i skilda domäner. Denna studie har undersökt en skärningspunkt mellan dessa två domäner och har bland annat funnit att tjänstefierade industriella maskiner besitter flera likheter med infrastruktur så som icke-cykliska och långsiktiga intäktströmmar, långa tekniska livslängder, kvasi-monopolistisk ställning samt positiva hållbarhetsaspekter. Industriella maskintillverkare som deltagit i studien vittnar om att nya finansieringsformer kommer behövas då tjänstefieringen med all sannolikhet kommer utgöra en väsentlig del av affären framöver och därmed binda mer kapital, allt annat lika. För att finansiera denna affär föredrar företagen skuldfinansiering då det blir enklare att hantera organisatoriskt. Studien finner att attributen av tjänstefierade industriella maskiner och dess likheter med infrastruktur är intressanta för investerare och de ser detta som en framtida realtillgångsklass. Däremot känner sig investerarna osäkra kring hur man skall beakta livslängden kring olika typer av maskiner. Investerare som deltagit i studien har tidigare allokerat ytterst lite av sina realtillgångar via skuldinstrument. Investerare är däremot öppna att investera vi både skuldtillgångar och via eget kapital, såvida den förväntade avkastningen upplevs som fördelaktig i relation till den risk som tas. Studien indikerar att den finns en koppling mellan tjänstefierade industriella maskiner och infrastruktur samt visat att det finns intresse från både investerare och maskintillverkare för att nya former av finansiering för tjänstefierade industriella maskiner i framtiden.