I denna studie har vi intervjuat och observerat sex förskollärare om och i den egna verksamheten. Tre av förskollärarna arbetar på en stationär förskola och tre arbetar på en mobil förskola med utomhuspedagogik som inriktning. Deras tankar och uppfattningar kommer att jämföras och belysas i diskussionen. Eftersom studien har en fenomenografisk ansats har avsikten varit att belysa förskollärares uppfattning om fenomenet matematiklärande i utemiljön. Studien visar på att samtliga förskollärare utnyttjar utemiljön för matematiklärande med barnen, men hur ofta det sker varierar stort mellan de olika förskoleformerna. Förskollärarna i studien upplever det positivt att den nyreviderade läroplanen, Lpfö 98/10 (Skolverket, 2010) har förtydligats i sina matematikmål, detta visar på förskolans viktiga roll för att utveckla barns matematiska förmåga. Tydligt framgår även att ramfaktorer, skolkod samt förskollärarens personliga inställning till ämnet påverkar hur arbetet i verksamheten planeras och genomförs.

Syftet med denna fallstudie har varit att samla in material för att kunna pröva om resultatet stödjer Johansson och Wirths teori om sambandet mellan elevers taluppfattning och huvudräkningsförmåga samt om det insamlade materialet stöder Löwing och Kilborns teori om räknelagars betydelse för elevers huvudräkningsförmåga. Metoden som använts för att samla in material var intervju med elever samt deras lärare. Resultaten från elevintervjuerna stöder delvis Johanssons och Wirths teorier, företrädesvis av de elever som uppnådde höga poäng i huvudräkningstestet och använde hoppstrategier i merparten av uppgifterna. Elevernas prestationer gav även stöd till Löwing och Kilborns (2009) teorier eftersom elevernas användning av den kommutativa lagen tycks vara sammankopplad med elevernas resultat i huvudräkningstestet och val av strategier. Emellertid tycks en välutvecklad taluppfattning både ge eleven förutsättning att kunna använda hoppstrategier och kunna förstå räknelagar. Anseende strategival i undervisningen uppfattas hoppstrategierna och att kunna tabellen som lovande eftersom de har hög effektivitet samtidigt som räkne- och talsortsstrategier, vilka båda har låg effektivitet, bör ifrågasättas.

Detta examensarbete granskar Kiwimetoden, en analytisk läsinlärningsmetod med sitt ursprung på Nya Zeeland. Syftet med arbetet har varit att ta reda på Kiwimetodens fördelar och nackdelar gällande elevers läslust och läsförmåga. Observationer och intervjuer har genomförts för att kunna redogöra för detta. 2 lärare på olika skolor har intervjuats och 3 elevgrupper i årskurs 2 0ch 3 i grundskolan har observerats för att få en bild av Kiwimetodens positiva och negativa sidor. Varierande litteratur har använts för att få en bra bild av Kiwimetoden. Granskningen av metoden visar många fördelar men även nackdelar. Fördelarna visade sig vara att eleverna var engagerade i undervisningen, alla elever synliggjordes och metodens sätt att introducera texter gav kunskaper i ett meningsfullt sammanhang. Nackdelarna som framkom var att det krävs en engagerad och kompetent lärare för att undervisa och att Kiwimetodens material inte utmanar alla elever. Slutsatsen är att Kiwimetoden är en effektiv läsinlärningsmetod i många avseenden, men att den inte passar alla elever då alla är olika och således lär på olika sätt.

Detta arbete ämnar undersöka hur pedagoger förhåller sig till litteratur och litteraturläsning som undervisningsinnehåll i förskoleklassen. Vilken litteratur väljer pedagogen att använda i sin undervisning och varför? Undersökningen baseras på intervjuer.Resultatet av studien visar att samtliga pedagoger i denna undersökning har en positiv attityd till litteratur och anser att det är viktigt att barnen får tillgång till litteratur och högläsning både hemifrån och ifrån skolans verksamhet. Syftet och tillvägagångssätten varierar och skiljer sig dock lite åt. Några generella mönster går att utläsas av intervjusvaren. Dessa tydliggör att samtliga pedagoger menade att litteratur gynnar barns språk- och kunskapsutveckling. Pedagogerna har däremot använt litteraturen som utgångspunkt för andra aktiviteter lite olika. Någon pedagog använde litteratur inom ramen för ett övergripande kunskapsinnehåll som till exempel ett tema.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur lärare i årskurs 3 resonerar om och arbetar med skönlitteratur i undervisningen. För att få svar på detta har vi valt att både genomföra kvalitativa intervjuer och deltagande observationer med fyra verksamma svensklärare. Detta val grundar sig på att vi ville ha en djupare och tydligare förståelse av lärares arbete med skönlitteratur i undervisningen. Intervjuerna hade en semistrukturerad form med öppna frågor som bidrog till ett samtal där lärarna hade möjligheter att utveckla sina tankar och erfarenheter. Vi anser att intervjuerna gav oss grundläggande kunskaper om lärarnas resonemang om den skönlitterära undervisningen. Observationerna genomfördes i varje lärares klassrum genom att vi var deltagande observatörer. Enligt oss har observationerna förstärkt våra tankar om lärarnas resonemang genom att vi direkt har iakttagit lärarnas arbete samt att vi har kunnat urskilja detaljer i den sociala värld som skolans klassrum utgör. I denna sociala värld samspelar lärare, elever och litteratur och ny kunskap skapas, vilket kan kopplas till det sociokulturella perspektivet som är ett genomgående synsätt genom hela vår uppsats. Vi bearbetade de empiriska data från intervjuer och observationer med inspiration från en hermeneutisk tolkningsmetod. Efter vår bearbetning presenterades resultatet i relation till uppsatsens bakgrund och tidigare forskning. Det framkom att skönlitteratur är viktig i undervisningen och att lärare har ett stort ansvar att inspirera och motivera elever till att läsa. Lärarna i vår undersökning betonade att skönlitteratur är ett viktigt redskap för elevers kunskaper och färdigheter. Det är när elever får möjlighet att läsa, lyssna och samtala om skönlitteratur som de utvecklar erfarenheter och kunskaper om världen och sig själva.

I det här examensarbetet har syftet varit att undersöka vårdnadshavares attityder och erfarenheter kring högläsning för barn på förskolan mellan 1 och 6 år som bor på mindre tätorter samt ta del av vårdnadshavares utsagor om hur högläsningssituationer är utformade. Forskningsfrågorna har varit; Vad har vårdnadshavarna för erfarenheter och attityd kring högläsningn , finns det något samband mellan vårdnadshavarnas utsagor och deras utbildningskapital? Hur frekvent sker högläsning i hemmet, vid vilka tillfällen uppstår högläsning och hur är högläsningssituationen utformad samt finns det något samband mellan vårdnadshavarnas utsagor och deras utbildningskapital?     Frågeställningarna besvarades av en enkätundersökning där 151 stycken vårdnadshavare svarade, representerade från åtta stycken förskolor i en kommun, samt fem stycken samtalsintervjuer. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i Pierre Bourdieus teorier om utbildningskapital och habitus, en teori om att barns vanor och värderingar ärvs tidigt från barnens vårdnadshavare och den miljö som barnet lever i. Empirin visade att cirka 40 procent högläste för sina barn dagligen och de som hade genomgått en universitetsutbildning/ högskoleutbildning högläste i större utsträckning flera dagar i veckan för sina barn. Samtliga respondenter var positivt inställda till högläsning och 100 procent av de som svarade i enkätundersökningen samt samtalsintervjuerna ansåg att högläsning var viktigt. Cirka 86 procent av respondenterna blev höglästa för när de var barn. För barn mellan tre – sex år uppstod högläsningen främst vid nattning och för de yngre barnen var högläsningen mer spontan. Liknande resultat var det för hur högläsningssituationen var utformad, barnen mellan tre- sex år lästes främst för i sovrummet i sängen och de yngre barnen var det en jämn fördelning mellan vardagsrummet och sovrummet, soffan och sängen.

I föreliggande studie är syftet att undersöka blivande gymnasielärares tankar och resonemang kring flytt. Studien riktar fokus mot varför-frågor och försöker på så sätt skapa en förståelse för vilka orsaker som leder till eventuell flytt efter studietiden. Materialet som ligger till grund för studiens empiri är sju semistrukturerade intervjuer med gymnasielärarstudenter på Uppsala universitet. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i olika flytteorier som berör jobb, livscykeln och livskvalitet. Med hjälp av dessa teoretiska verktyg kartläggs respondenternas svar om vad de anser vara värdefullt. Det finns ett aktuellt tomrum som berör denna specifika del vid migration hos lärarstudenter. Empirin visar att en koppling till familj, relationer och fritidsintressen är övervägande anledningar till vad som ligger till grunden för en eventuell flytt.

Denna studie handlar om utflykter i förskolan. Syftet med studien är att kartlägga och analysera förskolepedagogers tankar om utflykter som arbetssätt. I Läroplanen för förskolan 98 reviderad 2010 förekommer inte ordet utflykt men det finns flera meningar som anknyter till utflykter såsom att barnen ska få lära känna sin närmiljö, utveckla omsorg om allt levande och leka i naturmiljö. I studien användes kvalitativ intervju som metod och elva pedagoger från förskolor med olika inriktningar intervjuades. Studiens resultat visar att samtliga pedagoger är positiva till utflykter som arbetssätt och alla pedagoger utom en gör utflykter med sin aktuella barngrupp. Pedagogerna gör utflykter till främst skogen, lekplatser och går på upptäcksfärd i närmiljön. Sex av pedagogerna uppger att de gör färre utflykter idag än för 15 år sedan på grund av stora barngrupper och fler upplevda risker i samband med utflykterna i form av främst trafik.Pedagogerna som arbetar på en förskola med naturinriktning eller på en förskola med utflykter som dagligt arbetssätt går på utflykt oftare och ser få hinder för utflykterna. De gör oftast veckoutflykter till skogen där de menar att barnen tränar sin fantasi och lär sig om naturen. Skogsbesöken värderas högst av pedagogerna själva och de försöker vara närvarande i barnens lärande genom att visa intresse för barnens egna idéer.Under upptäcktsfärderna i närmiljön har pedagogerna ett genomtänkt syfte med utflykterna och jobbar vidare med projekten på förskolan. På lekplatser menar pedagogerna att barnen mest leker med lekredskap på och att fantasileken har svårt att komma till stånd där.

Sammanfattning I denna undersökning har sju lärare som undervisar i teknikämnet årskurs 7-9 intervjuats i syfte att undersöka deras val av innehåll utifrån omgivande faktorer och deras ämnessyn.Frågorna som ställts i uppsatsen har haft för avsikt att ge kunskaper för att beskriva omgivande faktorer som påverkar valet av innehåll samt i vilken mån läraren behandlar teknikämnet i relation till etik, hållbar utveckling och olika samhällsfrågor. De omgivande faktorerna handlar om teknikämnets plats bland övriga ämnen på skolan, företrädesvis NO-ämnena. Det handlar också om den fysiska miljön i form av tillgång till rum som lämpar sig för praktiskt arbete, tillgång till material och verktyg samt tid till förfogande. Till omgivande faktorer kopplas också lärarens utbildning och behörighet samt hur det kollegiala ser ut på skolan där läraren är verksam. Undersökningens empiri har analyserats genom DiGironimos dimensioner som kan sägas ramar in vad teknik är, Klasanders emfaser som behandlar de ingångsvärden som läraren har samt Lundqvist som pekar på att läraren är den som ger riktning i lärandet. Analysen har lett fram till slutsatsen att omgivande faktorer spelar stor roll för valet av innehåll och en konsekvens av det är att lärarna i mindre uträckning ordentligt kopplar teknik till värderingar som etik, hållbar utveckling och samhälle. Det visar sig också att Skolinspektionens rapport om teknikämnet stämmer väl överens med det som den här uppsatsen visar.

Utifrån att konflikter är en vardaglig företeelse i förskoleverksamheten studeras detta med fokuspå vilken mening pedagoger ger åt konflikter för att på så sätt skapa en djupare förståelse fördetta. Till grund för studien ligger litteratur som tar upp konflikter och som visar på olika sätt attmöta dessa. Studien tar utgångspunkt i en hermeneutiskt och interpretativ ansats för att läggafokus på just förståelsen och vilken mening pedagogerna ger åt konflikter. Åtta pedagoger liggertill grund för studien och dessa har både observerats och intervjuats för att få med både derasinställning till konflikter och agerande i konflikter. Resultatet visar på att pedagoger ger olikamening åt konflikter beroende på sina egna erfarenheter och individerna i konflikten. Det skiljersig dessutom mellan pedagogernas inställning och agerande och hur dessa ger mening åtkonflikter. Genom denna studie skapas en förståelse för vikten av att som pedagog varamedveten om sin inställning och sitt agerande och på vilka sätt dessa påverkar barnen som vimöter i förskolan.