Den här uppsatsen handlar om yoga i skolan. Studien syftar till att undersöka pedagogers och barns upplevelser och uppfattningar om användandet av yoga, och genom detta tillföra kunskap om användandet av yoga i skola och förskola. Studien har fokuserat på förklaringar till varför man väljer att använda yoga i skolan. För att ta reda på barns och pedagogers upplevelse av yoga har intervjuer använts. Resultat från intervjuerna har sammanfattats och ordnats efter studiens frågeställningar. När frågeställningarna har behandlats har tre olika teoretiska utgångspunkter använts: ett fenomenografiskt perspektiv, ett salutogent perspektiv som utgår från hälsofrämjande faktorer, och Foucaults maktperspektiv. Dessa perspektiv har använts för analys och vidare diskussion av resultatet.     Resultatet visar att användandet av yoga i skolan kan förklaras med koppling till pedagogers intentioner. De teoretiska perspektiven har bidragit med ett fokus på barnens och pedagogens personliga tolkningar av, och syften med, att använda yoga. Pedagoger har beskrivit hälsofrämjande syften med användning av yoga, så som att det minskar stress och skapar lugn i klassrummet. Barnen har beskrivit sätt att använda yoga för att slappna av i olika situationer. Tankar och upplevelser om hälsofrämjande arbete genom yoga har genom de teoretiska perspektiven i studien bidragit med en syn på yoga som en salutogen metod för hälsa. De teoretiska perspektiven har också lyft en diskussion kring hur vi genom samhälleliga strukturer påverkas att göra vissa val, och hur detta kan synas i arbetet med hälsa i skolan.

Syftet med studien är att belysa upplevelser och erfarenheter hos elever med fysiskfunktionsnedsättning samt hos idrottslärare som arbetar dessa elever. Studien har även syftet attställa dessa delstudier mot varandra. Då varken läroplanen eller lärarutbildning ger något konkretstöd hur man ska bemöta dessa elever i undervisningen i idrott och hälsa så vill vi belysa dennafråga med följande studie. I ett reportage från handikappförbundet skriver ordförande IngridBurman att elever med en funktionsnedsättning får sämre utbildning än andra elever och får intemöjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sin egen förmåga. Även Skolinspektionenrapporterar att skolor i Sverige har stora svårigheter med att anpassa lärandemiljön efter enskildaelevers behov samt att lärare förlitar sig på att eleverna själva tar ett eget ansvar att informera omsina svårigheter. Elever med en funktionsnedsättning saknar samma möjligheter till idrott ochmotion som andra elever och därmed blir skolan en viktig källa till fysisk aktivitet. Genom attbåde intervjua elever med en funktionsnedsättning och idrottslärare tog vi del av båda parternasupplevelser och erfarenheter av undervisningen i idrott och hälsa. Resultatet visar att elever meden fysisk funktionsnedsättning tycker att idrott och hälsa är som roligast då de blir inkluderade.Gruppen och kommunikationen med idrottsläraren är en förutsättning för delaktighet. Vidareresultat visar att materiellt stöd finns men lärarnas saknar tidsrelaterade stöd såsom merplaneringstid eller fler lärare per lektion. Det visade sig även att idrottslärarna är i ett stort behovav kontinuerlig kunskap inom detta område.

I detta examensarbete har syftet varit att beskriva gymnasielärarnas uppfattning av begreppen profession och professionalitet som en del i yrkesverksamheten. För att kunna uppnå detta syfte har fem gymnasielärare intervjuats. Intervjuerna har varit av kvalitativ karaktär. Gymnasielärarnas svar har sedan jämförts med den forskning som finns i ämnet. Resultaten visar att dessa gymnasielärare har en god koll på vad begreppen profession och professionalitet innebär, men då enbart i vardagligt tal. Resultaten visar också att lärare förstår vad det innebär att arbeta som professionell lärare. Dock beskriver gymnasielärarna att det finns många hinder i yrkesutövningen och att detta resulterar i att man ute i skolan gör så gott man kan med de resurser som finns. Lärarna var inte heller uttryckligen medvetna om professionaliseringsprocesser i professionen, men talade om dem i andra ordalag. Slutsatsen är att läraryrket idag endast är ett semiprofessionellt yrke där begreppen professionalitet och professionalism kan ses vara något motsägelsefullt.

I denna kvalitativa studie med hermeneutisk ansats har det övergripande syftet varit att undersöka vad föräldrar har för kunskaper om deras barns användning av Internet och om fenomenet nätmobbning. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer med nio informanter. Urvalet har varit föräldrar till barn i åldrarna 13-18 år. För analysen har symbolisk interaktionism använts. Resultatet visade att flera av föräldrarna hade bristande vetskap om deras barns användande av Internet. Flera beskrev Internet som okontrollerbart och upplevde en känsla av maktlöshet och att det var svårt att hänga med i utvecklingen som sker på Internet. Nätmobbning beskrevs som något som var enkelt genom att det går att vara anonym. Verktyg som föräldrarna upplevde sig behöva var mer information om nätmobbning och vad som finns på Internet för att få en bättre förståelse om ungas vardag på nätet

Syftet med denna studie har varit att öka våra kunskaper om förskollärares erfarenheter av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) som en kommunikativ resurs i interaktion med barn med Downs syndrom (DS) i förskoleverksamhet. Denna studie har fokuserat på hur förskollärare beskriver att TAKK används på samlingar, hur TAKK används i andra situationer och hur TAKK inkluderar övriga barn på samlingarna. Ett fjärde fokus har varit på hur TAKK, enligt förskollärarna, påverkar barns med DS språk, kommunikation och kunskapsutveckling. För att samla in data till vår studie har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vi har sammanlagt genomfört åtta intervjuer med förskollärare som har erfarenheter av TAKK och barn med DS. Samtliga respondenter i studien har fått utbildning av TAKK via habiliteringen. Våra respondenter har arbetat olika länge med barn med DS, vilket leder till att de har olika erfarenheter av TAKK. I studiens resultat framkom det att TAKK används under samlingar, andra aktiviteter och andra situationer med barn med DS, med syftet att TAKK inkluderar barn med DS och även övriga barn på avdelningen.  I situationer som de övriga barnen anser vara roliga används TAKK. Vidare visar studiens resultat att TAKK påverkar barns med DS utveckling av språk, kommunikation och kunskap positivt.

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare uppfattar sitt arbete med bedömning inför utvecklingssamtal och betygsättning samt vilka former av bedömning som de anser att de arbetar med. Syftet var också att se om det fanns någon skillnad i lärarnas uppfattning kring sitt arbete inför utvecklingssamtal och betygsättning. Metoden som använts för att ge svar på studiens syfte och frågeställningar är kvalitativa intervjuer. Tre kvalitativa intervjuer har genomförts med lärare som arbetar i grundskolan. Den empiri som framkommit ur dessa intervjuer har sedan legat till grund för resultatet i studien.Studiens resultat visar att lärarna använder sig av både formativa- och summativa former av bedömning i sitt arbete och att det sker på många olika sätt. När det gäller arbetet med bedömning inför utvecklingssamtal och betygsättning så är underlaget och processen för dessa densamma. Lärarna använder sig av formativa- och summativa bedömningsformer inför båda dessa arbeten, men vid utvecklingssamtalet så tas även mer elevnära ämnen upp. En gemensam uppfattning som framkommit kring betygsättning är att lärarna anser det arbetet svårt och jobbigt. Vilka bakomliggande faktorer som gör att lärarna uppfattar betygsättningen på detta sätt framgår inte tydligt i denna studie.Slutsatsen av studiens resultat är att lärarna anser sig använda ett varierat bedömningsunderlag och att själva arbetet med bedömningen av elevernas prestationer och kunskaper inför utvecklingssamtal och betygsättning genomförs på ett likartat sätt. Det som skiljer dessa åt är inte själva bedömningsarbetet inför dem, utan innehållet i de samtal som genomförs och de personliga upplevelserna hos lärarna.

Läxor är ett fenomen som de flesta av oss kan relatera till. Jag tror att många har positiva minnen utav läxor från sin tid i skolan, medan andra har negativa minnen. I vårt samhälle är det inte så vanligt att människor tvingas ta med sitt arbete hem efter avslutad arbetstid. Så ser det dock ut i den svenska skolan.  Jag vill med denna studie ta reda på hur lärare motiverar användandet av läxor. Samt hur man resonerar generellt kring ämnet läxor. Jag har genomfört en kvalitativ intervjustudie med fyra yrkesverksamma lärare som alla undervisar i årskurs fyra. Resultatet visar att de intervjuade lärarna använder läxor som tydligt kan kopplas till de undervisningsmoment man arbetar med i skolan. Vilket resulterar i att lärare inte ger sina elever läxor ”bara för att” eller av traditionsmässiga skäl. Men man påpekar samtidigt att läxor blir ytterligare ett tillfälle för elever att få befästa kunskap. Det komplexa med studien är att lärarna å ena sidan ger sina elever läxor i någon form, medan man å andra sidan menar att man skulle klara sig utan att ge sina elever läxor.

Syftet med studien var att undersöka gymnasielärares, i ämnet Idrott och hälsa, erfarenheter av undervisningen i hälsa, vilka utmaningar de ställs inför i sin hälsaundervisning samt deras värderingar kring ämnets betydelse. Metod Metodvalet för studien föll på en kvalitativ samtalsintervju, eftersom det var relevant för studien att få ta del av de intervjuades berättelser utifrån den enskilde personens perspektiv. På så sätt kunde de intervjuade ingående berätta om sina egna erfarenheter och tankar kring de olika teman som var relevanta för studien. Intervjuerna var halvstrukturerade och en ändamålsenlig intervjuguide konstruerades för att få till likvärdiga intervjuer. Urvalet var ett så kallat bekvämlighetsurval och undersökningen omfattade totalt åtta intervjuer. Majoriteten av dem genomfördes tillsammans, för att kunna utnyttja att två intervjuare har större möjlighet att ställa adekvata följdfrågor. Resultat Studiens resultat uppvisade en bild av undervisningen i Idrott och hälsa som handlade mycket om fysisk aktivitet. Lärarna menade också att undervisningen i hälsa var av stor betydelse. Det framgick att ett antal ramfaktorer påverkade hälsaundervisningen, bland annat tiden som var allokerad till ämnet och tillgång till funktionella faciliteter. Ämnets traditioner och elevernas uppfattningar om vad ämnet bör behandla upplevdes som en svårighet, eftersom fysisk aktivitet – i synnerhet bollsporter – var dominerande. Teoretiska undervisningsmoment mötte därför motsättningar från eleverna. De intervjuade lärarnas egna erfarenheter rörande hälsa var något som uppvisade betydande inverkan på hälsaundervisningens utformning. Dessa erfarenheter påverkade också vad lärarna ansåg var ämnets viktigaste uppgift, vilket handlade om ett livslångt intresse för fysiska aktiviteter och att skapa hälsosamma vanor även efter gymnasiet. Analysverktygen för studien erhölls utifrån ett pragmatiskt perspektiv. Mer specifikt handlade det om erfarenhetsbegreppet, meningsskapande och det transaktionella perspektivet inom pragmatismen. Diskussion Utifrån studiens resultat gick det att se likheter mellan det de intervjuade lärarna beskrev och den situation som beskrivs för ämnet i den forskning som studerats för föreliggande studie. Det gällde framförallt den dominans som fysisk aktivitet har i ämnet och den starka kopplingen mellan hälsa och fysisk aktivitet som de intervjuade lärarna lyfte fram. Forskning inom området visar att ämnet fortfarande är ett rörelseämne, med hälsa kopplat till kondition och träning. Olika tolkningar av hälsaundervinsingen bland lärare leder till att teoretiska och praktiska moment får olika mycket plats i undervisningen, vilket påverkar elevernas erfarenheter av hälsa och således hur relationen till hälsa ser ut i framtiden. Ämnet får i detta avseende betydelse för folkhälsan, då ämnet kan skapa intresse för hälsofrämjande vanor.

Vi är två lärarstudenter på Uppsala universitet som i och med detta arbete vill få en ökad kunskap om hur kostundervisningen kan se ut på en svensk gymnasieskolai Idrott och hälsa.Vi vill få detta beskrivet för oss av både lärareoch elever för att få en så tydlig bild som möjligt. Vi har valt att använda oss att en kvalitativ metod då vi har genomfört intervjuer med både lärare och elever för att få våra frågor besvarade. Lärarna har intervjuats en och en medan eleverna intervjuades under en gruppintervju. Våra frågeställningar har sett ut som följande:•Hur anser gymnasielärarna att styrdokumenten påverkar deras kostundervisning?•Hur beskriver lärarna sitt innehåll i kostundervisningen?•Hur beskriver lärarna att deras kostundervisning ser ut?•Hur beskriver eleverna att deras kostundervisning ser ut?•Hur skiljer sig eller liknar lärares och elevers uppfattningar om kostundervisningen?När vi har bearbetat vår empiri har vi haft en teoretisk utgångspunkt för att analysera detta. Denna teoretiska utgångspunkt fann vi i Göran Lindes bokDet ska ni veta!Det verktyg som den innehåller, som har brukats i denna studie, är läroplansteorin.Våra resultat visar att tiden som läggs på kostundervisningen inte räcker till. Det framkommeräven att den nuvarande läroplanen anses vara svårtolkad och att detta leder till svårigheter gällande val av innehåll i undervisningen om kost. Det finns även en problematik gällande tillgång till lokaler att bedriva den teoretiska undervisningen och utmaningen gällande att möta elevers olika kunskaps-och intressenivåer beskrivs som komplicerad

Uppsaten handlar om hur mössor används i ungdomars identitetsskapande, både i tal och agerande. Genom att studera bruket av mössor framgår hur ungdomar både formar persnoliga och kollektiva identiteter. I anslutning till Erwing Goffmans rollteori diskuteras också vikten av att både elever och lärare delar uppfattning om vilken region man befinner sig i för att kinflikter om exempelvis ytterkläder ska kunna undvikas. Studien bygger på intervjuer och deltagaden observationer och genomfördes under HT-14 på en gymnasieskola i Stockholms län.