Bakgrund- Sensorisk evoked potentials (SEP) är en neurofysiologisk undersökningsmetod som används för att monitorera svarspotentialer från kroppens sensoriska nervsystem efter en sensorisk stimulering. Registreringen av sensorisk evoked potentials sker med små elektriska stimuleringar över en perifer sensorisk nerv och registreras från tre olika registreringskanaler som benämns N9 över plexus brachialis, N13 Erb’s punkt och N20 för det primär sensoriska cortexområdet. Metod- I denna studie bearbetas data från 20 registreringar för N20-kanalen. Med registreringen av den klinisk använda standardmontaget C3’-Fz som används vid Karolinska universitetssjukhuset, som jämförs mot nya registreringsmontagen C3’-CPz, CP3-Fz CP3-CPz. Stimulering skedde unilateralt över höger nervus medianus på handledsnivå. Syftet med studien var att ta reda på om det fanns någon statistisk signifikant skillnad mellan standardmontaget C3’-Fz mot de alternativa montagen med avseende på amplitud, duration och latenstid mellan två registreringsomgångar. Den statistiska analysen genomfördes med Wilcoxsons teckenranktest för differenserna av registreringsomgångarna i amplitud, duration och latenstid. Spearmans rangkorrelationstest användes för att visa sambandet mellan standardmontaget och de nya registreringsmontagen i amplitud. Resultat- Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan standardmontaget mot de alternativa montagen för differenserna av amplitud, duration och latenstid mellan de två registringsomgångarna. Korrelationen för amplituderna visade att montaget CP3-Fz hade en starkare grad av samband mot standardmontaget C3’-Fz jämfört med registreringsmontagen C3’-CPz och CP3-CPz. Slutsats- Slutsatsen av denna studie är att det inte fanns någon statistisk signifikant skillnad i differenserna för amplitud, duration och latenstiderna vid jämförelse av standardmontaget mot de nya alternativa montagen. Dock visade montage CP3-Fz på ett starkare samband mot den klinisk använda C3-Fz jämfört med resterande montage med avseende på amplituden. / Background-Sensory evoked potentials (SEP) are a neurophysiological examination method used to monitor electrical response potentials from the body’s sensory nervous system. The registration follows three recording channels throughout the sensory pathway as N9 over plexus brachialis, N13 over cervical vertebrae mentioned as Erb’ point and N20 represented for the primary somatosensory cortex area. Method- In this study data was collected from 20 registrations for N20 channel. Registration for this study measured the clinical used cortical registration montage at Karolinska university hospital C3’-Fz against new registration montages C3'-CPz, CP3-Fz and CP3-CPz, with stimulation on the right median nerve at wrist level unilateral. The purpose of the study was to see if there exists any significant difference between the standard montage C3’-Fz against the new alternative registration montages in regard to amplitude, duration and latency after two registration rounds. Wilcoxson’s singed rank test were used to compare the difference in amplitude, duration and latency between registration rounds. Spearman’s correlation test were used to show the correlation between the standard montage and the new registration montages in amplitude. Result-The result showed no statistical significant difference between the standard montage and the new alternative montages in amplitude, duration and latency for the two registration rounds. The correlation showed registration montage CP3-Fz with a greater correlation towards the standard montage C3’-Fz compared to registration montages C3’-CPz and CP3-CPz in amplitude. Conclusions- This study showed no significant difference in amplitude, duration and latency when it compared the standard montage C3’-Fz against the new alternative montages. The correlation in amplitude showed montage Cp3-Fz with a stronger correlation towards the clinical used registration montage compared to the other new alternative montages.

Die vorliegende Arbeit beschreibt die Rolle der intraoperativen transösophagealen Echokardiografie während herzchirurgischer Eingriffe mit Schwerpunkt Mitralklappenrekonstruktion. Ziel ist die Beschreibung der Aufgaben und Möglichkeiten dieses Verfahrens im klinischen Alltag und das Aufzeigen möglicher neuer Einsatzgebiete, wie die bildgestützte Größenbestimmung der Annuloplastieringe. Die intraoperative Echokardiografie hat sich seit den Anfängen in den achtziger Jahren des letzten Jahrhunderts zu einem Standardverfahren während herzchirurgischer Eingriffe entwickelt. Sie dient zum einen zur kardialen Diagnostik und zum anderen als Monitorverfahren. Trotz in der Regel gut vordiagnostizierter Patienten führt die intraoperativ durchgeführte transösophageale Echokardiografie während herzchirurgischer Eingriffe nicht selten zur Diagnose vorher nicht bekannter Pathologien und somit zu einer Änderung im chirurgischen Vorgehen. Speziell während der Mitralklappenrekonstruktion ermöglicht diese Methode die Diagnostik und Lokalisation der pathologischen Segmente, die Bestätigung des Schweregrades und dem Erkennen möglicher Risikofaktoren. Hierfür ist jedoch eine umfassende, standardisierte Untersuchung notwendig. Der Einsatz moderner Operationstechniken, wie z.B. der kathetergestützten Implantation der Aortenklappe ohne Einsatz der Herz-Lungen-Maschine, ohne Eröffnung des Sternums, macht eine direkte visuelle Einschätzung der Herzfunktion unmöglich. Sowohl zur Evaluierung der Herzfunktion als auch zur Größenbestimmung der zu implantierenden Klappenprothesen ist ein bildgebendes Verfahren unabdingbar. Die dreidimensionale transösophageale Echokardiografie ermöglicht nun in Echtzeit die komplette Darstellung z.B. der Mitralklappe. Dies erleichtert nicht nur die Verständigung zwischen Echokardiographeur und Chirurgen bei der Darstellung der Befunde, sondern ermöglicht nun erstmals auch die bildgestützte Planung des operativen Vorgehens, wie, z.B. die Visualisierung und Größenbestimmung der zu implantierenden Annuloplastieringe, die als Computermodelle auf die dreidimensionale Darstellung der Mitralklappe projiziert werden können. In der postoperativen TEE-Untersuchung ist die Evaluierung des rekonstruierten Mitralklappenapparates, die Quantifizierung einer eventuell bestehenden residualen Mitralinsuffizienz, sowie deren genaue Lokalisation primäres Ziel. Weiterhin sollten iatrogen aufgetretene Komplikationen in einer umfassenden postoperativen TEE-Untersuchung diagnostiziert werden wie z.B. der Verschluss des Ramus circumflexus, Aortendissektion, etc. Zusammenfassend wird in dieser Habilitationsarbeit die Rolle der intraoperativen Echokardiografie bei herzchirurgischen Eingriffen dargestellt. Ein besonderer Schwerpunkt in dieser Arbeit ist die transösophageale Echokardiographie bei Mitralklappenoperationen im Hinblick auf die Darstellung der bestehenden Pathologie, der Quantifizierung der Mitralinsuffizienz und dem Erkennen bestehender Risikofaktoren präoperativ bzw das Erkennen der Komplikation postoperativ.:1. Einführung in die Thematik 5 1.1. Einführung 5 1.2. Grundlage der vorliegenden Habilitationsarbeit 5 1.3. Intraoperative Echokardiografie in der Kardioanästhesie 5 1.4. Intraoperative Echokardiografie bei chirurgischer Mitralklappenrekonstruktion 8 1.5 .Die dreidimensionale transösophageale Echokardiographie zur bildgestützten Größenbestimmung des Annuloplastieringes während Mitralklappenrekonstruktion 9 2. Habilitationsschrift 11 2.1. Geschichte der Echokardiographie 11 2.2. Geschichte der Entwicklung der transösophagealen Echokardiographie 11 2.3. Einsatz der intraoperativen transösophagealen Echokardographie 12 2.3.1 Eigene Arbeit im Original: 13 2.3.2. Eigene Arbeit im Original 13 2.3.4. Echokardiographische Kontrolle von mechanischen Unterstützungssystemen 14 2.3.5. Transösophageale Echokardiografie bei kathetergestützter Aortenklappen- Implantation 15 2.3.5.1. Eigene Arbeit im Original: 16 2.3.5.2. Eigene Arbeit im Original: 16 2.3.6. Einfluss der intraoperativen Echokardiografie bei herzchirurgischen Eingriffen. 17 2.3.6.1. Eigene Arbeit im Original: 17 2.3.6.2. Eigene Arbeit im Original: 18 2.4. Intraoperative Echokardiographie bei Mitralklappenrekonstruktion 20 2.4.1. Einführung 20 2.4.2. Aufgabe der intraoperativen Echokardiographie bei Mitralklappenrekonstruktion 20 2.4.2.1. Beurteilung der Morphologie und Funktion des Mitralklappenapparates 21 2.4.2.1. Eigene Arbeit im Original: 30 2.4.2.2. Erkennen der Ursachen der Mitralinsuffizienz 31 2.4.2.2.1. Eigene Arbeit im Original: 34 2.4.2.2.2 Eigene Arbeit im Original: 35 2.4.2.3. Bestimmung des Schweregrades der Mitralinsuffizienz mittels intraoperativer Echokardiografie 36 2.4.2.4. Beurteilung der systolischen Funktion bei vorhandener Mitralinsuffizienz 38 2.4.2.4.1. Hilfestellung bei der chirurgischen Planung 39 2.4.2.4.2. Eigene Arbeit im Original: 39 2.4.2.4.3. Eigene Arbeit im Original: 40 2.4.2.4.4 Eigene Arbeit im Original: 41 2.4.3. Die dreidimensionale transösophageale Echokardiographie zur bildgestützten Größenbestimmung des Annuloplastieringes während Mitralklappenrekonstruktion 42 2.4.3.1. Eigene Arbeit im Original: 43 2.4.3.2. Eigene Arbeit im Original: 44 2.4.4. Postoperative TEE- Untersuchung 45 2.4.4.1. Darstellung des Ramus circumflexus 45 2.4.4.2. Kontrolle der Entlüftung des Herzens 45 2.4.4.3. Detektion einer residualen Mitralinsuffizienz 45 2.4.4.4 Ausschluss einer Mitralstenose 46 3. Erklärung über die eigenständige Anfertigung der Habilitationsschrift 62 Lebenslauf 63 Danksagung 65

Kommunikationskunskaper kan ses likvärdiga till tekniska kunskaper i en högteknologisk vårdmiljö, såsom en operationssal. Många avvikelser i operationssjukvård handlar om brister i kommunikationen. Det finns en begränsad mängd av kvalitativ forskning kring operationssjuksköterskors upplevelser av intraoperativ kommunikation relaterad till patientsäkerhet och därför var det viktigt att utföra denna studie. Studiens syfte var att undersöka operationssjuksköterskors upplevelser av intraoperativ kommunikation relaterad till patientsäkerhet. För att beskriva och analysera deras upplevelser användes en kvalitativ metod i form av av semistruktuerade intervjuer med följfrågor. Studie genomfördes i ett mellanstort sjukhus i södra Sverige i februari 2022 på centraloperationsavdelning och det var tio stycken informater som deltog i studien. Vid analys av intervjuerna framkom tre olika huvudteman: olika sätt att kommunicera, faktorer som främjar intraoperativ kommunikation och faktorer som hindrar intraoperativ kommunikation.

Anestesisjuksköterskan ansvarar för att förebygga skador hos patienter under generell anestesi. En fruktad komplikation är awareness, oavsiktlig vakenhet undergenerell anestesi, vilket kan orsaka vårdlidande hos patienter. Syftet var att undersöka hur anestesisjuksköterskan kan förebygga intraoperativ awareness hos patienter under generell anestesi. Studien är en systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed, 14 artiklar inkluderades. Det framkom tre teman: övervakning av anestesidjup, farmakologiska faktorer och icke-farmakologiska faktorer. Resultatet visar att enbart klinisk övervakning inte är tillräckligt för att övervaka anestesidjupet. Användning av bispectral index (BIS) och auditory evoked potentials index (AAI) har visats vara effektiva metoder för att förebygga awareness vid total intravenös anestesi (TIVA). Vid inhalationsanestesi är övervakning med endtidala anestesigaskoncentrationen (ETAC) mer effektivt än BIS. Inhalationsanestesi har visat lägre förekomst av awareness än TIVA. Muskelrelaxantia bör bara användas när det är nödvändigt eftersom det är en av de främsta orsakerna till awareness. Bensodiazepiner minskar troligen förekomsten av awareness. Den mänskliga faktorn har visat sig spela stor roll för att förebygga awareness där läkemedelsadministrering, handhavandefel av anestesiutrustning, okunskap och oerfarenhet om fenomenet är några exempel. Musikterapi har visat goda resultat när det gäller att förebygga awareness. För att minska risken för vårdlidande hos patienter bör anestesisjuksköterskan använda de metoder som har visat goda resultat för att skapa bästa tänkbara förutsättningar för säker vård. Vården bör bedrivas kostnadseffektivt med hänsyn till miljön, men inte på bekostnad av patientsäkerhet och god vård för patienter. / The nurse anesthetist is responsible for preventing injuries in patients under general anesthesia. A feared complication is awareness, accidental wakefulness under general anesthesia, which can cause suffering from care in patients. The objective was to study how the nurse anesthetist can prevent intraoperative awareness in patients under general anesthesia. The study is a systematic literature review with a quantitative design. Searches were made in CINAHL and PubMed, 14 articles were included. Three themes emerged: monitoring depth of anesthesia, pharmacological factors and non-pharmacological factors. The result shows that clinical monitoring alone is not sufficient to monitor the depth of anesthesia. Use of bispectral index (BIS) and auditory evoked potentials index (AAI) have been shown to be effective methods for preventing awareness in total intravenous anesthesia (TIVA). In case of inhalation anesthesia, monitoring with end-tidal anesthetic concentration (ETAC) is more effective than BIS. Inhalation anesthesia has shown a lower incidence of awareness than TIVA. Muscle relaxants should only be used when necessary as it is one of the main causes of awareness. Benzodiazepines probably reduce the incidence of awareness. The human factor has been shown to play a major role in preventing awareness, where drug administration, handling errors of anesthesia equipment, inadequate knowledge and inexperience about the phenomenon are some examples. Music therapy has shown good results when it comes to preventing awareness. To reduce the risk of suffering in patients, the nurse anesthetist should use the methods that have shown good results to create the best possible conditions for safe care. Care should be carried out cost-effectively with regard to the environment, but not at the expense of patient safety and good care for patients.

Background: The use of intraoperative neurophysiological monitoring, including direct nerve stimulation (especially the facial nerve), acoustic evoked potentials (AEP) and somatosensory evoked potentials (SSEP), is a helpful tool in the microsurgery of vestibular schwannoma to prevent nerve injury. Patient characteristics and intraoperative and postoperative variables might also influence the postoperative facial nerve function. The study was performed to investigate these variables and the intraoperative neurophysiological monitoring values. Methods: Seventy-nine patients with vestibular schwannoma were included consecutively into this study. Intraoperative neurophysiological monitoring, including SSEP, AEP, and direct nerve stimulation for facial and trigeminal nerve electromyography, was performed utilizing digital data storage in all cases. The intensity (in volts) of the direct stimulation and the latency (in ms) for the orbicularis oculi and the orbicularis oris muscle and the amplitude (in mV) was measured. Univariate and multivariate statistical analyses concerning the different parameters was performed directly after the operation and in the subsequent follow-ups 3 and 6 months after the operation. Results: The mean intensity was 0.79 V (SD.29). The latency and amplitude for the oris muscle was 5.2ms (SD 2.07) and 0.68mV (SD.57), respectively. The mean latency for the occuli muscle was 5.58ms (SD 2.2) and the amplitude was 0.58mV (SD 1.04). The univariate and multivariate statistical analyses showed significance concerning the postoperative facial nerve function and the amplitude of the direct stimulation of the facial nerve in the orbicularis oris muscle (p = 0.03), so repeated direct nerve stimulation might show FN function deterioration. The mean diameter of the tumors was 24mm (range 10–57mm). Cross total resection and near total was achieved in 76 patients (96%) and subtotal in three patients (4%). The preoperative House–Brakeman score (HBS) 1 was constant in 65 (82%) cases. The mortality in our series was 0%; the overall morbidity was 10%. The HBS was not influenced concerning the extent of resection. The mean follow-up was 28 months (range 6 to 60 months). The limitations of the study might be a low number of patients and the retrospective character of the study. Conclusion: Intraoperative neurophysiological monitoring is crucial in vestibular schwannoma surgery. Repeated direct nerve stimulation and a detected decreased amplitude might show facial nerve function deterioration.

Simple Summary Good oxygenation of both bowel ends is an important prerequisite to promote anastomotic healing after colorectal resections. Bowel oxygenation is usually assessed clinically. Hyperspectral imaging is a contactless and contrast-free tool that allows quantifying tissue oxygen intraoperatively. In this study, the results of 105 colorectal resections with hyperspectral imaging are reported. Abstract Background: A perfusion deficit is a well-defined and intraoperatively influenceable cause of anastomotic leak (AL). Current intraoperative perfusion assessment methods do not provide objective and quantitative results. In this study, the ability of hyperspectral imaging (HSI) to quantify tissue oxygenation intraoperatively was assessed. Methods: 115 patients undergoing colorectal resections were included in the final analysis. Before anastomotic formation, the bowel was extracted and the resection line was outlined and imaged using a compact HSI camera, in order to provide instantaneously quantitative perfusion assessment. Results: In 105 patients, a clear demarcation line was visible with HSI one minute after marginal artery transection, reaching a plateau after 3 min. In 58 (55.2%) patients, the clinically determined transection line matched with HSI. In 23 (21.9%) patients, the clinically established resection margin was entirely within the less perfused area. In 24 patients (22.8%), the HSI transection line had an irregular course and crossed the clinically established resection line. In four cases, HSI disclosed a clinically undetected lesion of the marginal artery. Conclusions: Intraoperative HSI is safe, well reproducible, and does not disrupt the surgical workflow. It also quantifies bowel surface perfusion. HSI might become an intraoperative guidance tool, potentially preventing postoperative complications.

Innovations and new advancements in intraoperative real-time imaging have gained significant importance in the field of gastric cancer surgery in the recent past. Currently, the most promising procedures include indocyanine green fluorescence imaging (ICG-FI) and hyperspectral imaging or multispectral imaging (HSI, MSI). ICG-FI is utilized in a broad range of clinical applications, e.g., assessment of perfusion or lymphatic drainage, and additional implementations are currently investigated. HSI is still in the experimental phase and its value and clinical relevance require further evaluation, but initial studies have shown a successful application in perfusion assessment, and prospects concerning non-invasive tissue and tumor classification are promising. The application of machine learning and artificial intelligence technologies might enable an automatic evaluation of the acquired image data in the future. Both methods facilitate the accurate visualization of tissue characteristics that are initially indistinguishable for the human eye. By aiding surgeons in optimizing the surgical procedure, image-guided surgery can contribute to the oncologic safety and reduction of complications in gastric cancer surgery and recent advances hold promise for the application of HSI in intraoperative tissue diagnostics.

Tesis por compendio / [ES] La digitalización en la sanidad sigue poco desarrollada en comparación con muchos otros sectores, pero ofrece la posibilidad de hacer frente a retos cada vez mayores. A partir del caso de un sistema digital de gestión del flujo de trabajo implantado en el quirófano, esta tesis examina cuál podría ser el impacto de la digitalización en la calidad, la eficiencia y la economía de la gestión hospitalaria. La metodología de investigación se basa en un enfoque cuantitativo. En primer lugar, se ha desarrollado una visión general y un análisis del mercado sanitario europeo, así como una amplia y sistemática revisión bibliográfica. Esta se ha enfocado en la eficiencia y el impacto económico de la estandarización y digitalización de los procesos intraoperatorios en el quirófano. Los resultados proporcionaron la base para derivar las preguntas de investigación en torno a los sistemas digitales de gestión del flujo de trabajo. Para cubrir las lagunas de investigación identificadas, se han obtenido y analizado de forma retrospectiva datos de un hospital, como estudio de caso, sobre un sistema digital de gestión del flujo de trabajo, Surgical Process Manager (SPM), en ortopedia y cirugía general. Los datos adicionales proporcionados por los pacientes, se han utilizado de forma retrospectiva para realizar cálculos económicos con el fin de responder a la pregunta principal de la investigación en cirugía general, centrándose en la cirugía de la obesidad. Las principales conclusiones de la tesis muestran que la implantación de sistemas digitales de gestión del flujo de trabajo, como el SPM, mejora la eficiencia y la economía en la cirugía de la obesidad. El análisis de odds ratio (razón de oportunidades/probabilidades) para evaluar el impacto en la calidad no permitió extraer conclusiones ni en ortopedia ni en cirugía de la obesidad. El cálculo coste-beneficio en cirugía de la obesidad mostró un ahorro de costes de 318 euros por paciente, lo que supuso un total de 10.073 euros. Este beneficio económico se consiguió gracias a la disminución de la duración de la estancia (-1,2 días). Por primera vez, esta investigación aporta pruebas sobre el valor económico de los procesos digitalizados y estandarizados en el quirófano en cirugía general y ambulatoria. Los resultados facilitarán las decisiones de inversión en digitalización de la gestión hospitalaria y ofrecerán opciones para superar la carga económica en el mercado sanitario actual. Además, los resultados proporcionan detalles en profundidad sobre estructuras de costes específicas, cálculos, así como reembolsos y cómo medir eficazmente el impacto financiero en los sistemas digitales en el quirófano. / [CA] La digitalització de l'assistència sanitària encara està endarrerida en comparació amb moltes altres indústries, però ofereix el potencial per fer front als reptes creixents. Aquesta tesi examina sobre l'exemple d'un sistema de gestió de flux de treball digital, implementat al quiròfan quirúrgic (OR), quin podria ser l'impacte de la digitalització en la qualitat, l'eficiència i l'economia per a la gestió hospitalària. La metodologia d'aquesta investigació es basa en un enfocament quantitatiu. En primer lloc, es va fer una visió general i anàlisi del mercat sanitari i una extensa revisió sistemàtica de la literatura. Es va centrar en l'eficiència i l'impacte econòmic de l'estandardització i la digitalització dels processos intraoperatoris al quiròfan. Les troballes van proporcionar la base per derivar les preguntes de recerca al voltant dels sistemes de gestió de flux de treball digitals. Per cobrir els buits de recerca identificats, s'han extret i analitzat retrospectivament dades d'hospitals d'un sol centre en un sistema de gestió de flux de treball digital, Surgical Process Manager (SPM), en ortopèdia i cirurgia general i visceral (G&V). S'han utilitzat retrospectivament dades addicionals dels pacients per a càlculs econòmics per concloure la pregunta principal de recerca en G&V amb un enfocament en la cirurgia de l'obesitat. Les principals conclusions de la tesi mostren que la implementació de sistemes digitals de gestió de flux de treball, a partir de l'exemple de l'SPM, millora l'eficiència i l'economia en la cirurgia de l'obesitat. L'anàlisi d'odds ratio per avaluar l'impacte en la qualitat no va permetre treure conclusions ni en ortopèdia ni en cirurgia de l'obesitat. El càlcul cost-benefici en cirurgia de l'obesitat va mostrar un estalvi de costos de 318 € per pacient, que va ascendir a 10.073 €. Aquest benefici econòmic es va aconseguir mitjançant la disminució de la durada de l'estada (-1,2 dies). Per primera vegada la investigació proporciona evidència sobre el valor econòmic dels processos digitalitzats i estandarditzats a la sala d'operacions en G&V. Els resultats facilitaran les decisions d'inversió en la digitalització de la gestió hospitalària i oferiran opcions per superar la càrrega econòmica del mercat sanitari actual. A més, les troballes proporcionen detalls detallats sobre estructures de costos específiques, càlculs, així com el reemborsament i com mesurar eficaçment l'impacte financer en els sistemes digitals de l'OR. / [EN] Digitalization in healthcare still lags compared to many other industries but offers the potential to cope with increasing challenges. This thesis examines the example of digital workflow management implemented in the surgical Operating Room (OR) and what the impact of digitalization on quality, efficiency and economics for hospital management could be. The methodology for this research is based on a quantitative approach. First, an overview and analysis of the healthcare market and an extensive systematic literature review were carried out. It was focused on the efficiency and economic impact of standardization and digitalization of intraoperative processes in the OR. The findings provided the basis for the research questions around digital workflow-management-systems. Single-center hospital data on a digital workflow-management-system, Surgical Process Manager (SPM), has been retrospectively extracted and analyzed in orthopedics and general & visceral surgery (G&V) to fill identified research gaps. Additionally, provided patient data has been retrospectively used for economic calculations to conclude the main research question in G&V, focusing on obesity surgery. The main findings of the thesis show that implementing digital workflow management systems, in the example of the SPM, improves efficiency and economics in obesity surgery. The odds ratio analysis to assess the impact on quality did not allow conclusions in orthopedics or obesity surgery. The cost-benefit calculation in obesity surgery showed cost savings of 318 € per patient, totaling 10,073€. This economic benefit was achieved by decreasing the length of stay (-1.2 days). For the first time, research provides evidence of the economic value of digitized and standardized processes in the OR in G&V. The results will facilitate investment decisions in digitization of hospital management and offer options to overcome the financial burden in the current healthcare market. Also, the findings provide in-depth details on specific cost structures, calculations, reimbursement, and how to effectively measure the financial impact on digital systems in the OR. / Von Schudnat, C. (2024). An economic analysis of digitalized and standardized workflows within the operating room [Tesis doctoral]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/203008 / Compendio

Bakgrund: Intraoperativ awareness, där patienter upplever medvetenhet under anestesi kan leda till varierande grader av sinnesintryck. Detta fenomen är sällan förekommande men för den drabbade innebär det ett lidande med psykologiska eftereffekter. För att förebygga oavsiktlig medvetenhet under operationer kan anestesisjuksköterskan integrera både kliniska tecken och avancerad teknologi som EEG och BIS för noggrann övervakning av anestesidjupet. Det är av vikt för anestesisjuksköterskan att få en fördjupad förståelse av patienters upplevelser av awareness för att inse betydelsen av att förebygga ett lidande.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av awareness vid anestesi och sedering.  Metod: En integrativ litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. En systematisk litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL, MEDLINE och PsycINFO. Totalt inkluderades 13 artiklar, som analyserades enligt Whittmore och Knafl.  Resultat: Upplevelser av awareness är förenat med starka sinnesintryck som smärta och hörsel, samt emotionella reaktioner som ångest och hjälplöshet under anestesi. Awareness upplevs olika av patienter och beskrivs från att vara medveten om sin omgivning utan att känna tillstymmelse av sensoriskt påfrestande intryck till att befinna sig i det värsta tänkbara sceneriet.  Slutsats: Awareness är ett komplext fenomen och upplevelserna mångsidiga. För patienten innebär awareness ett betydande psykologiskt lidande med risk för långsiktiga emotionella skador såsom PTSD. För att förebygga intraoperativ medvetenhet rekommenderas att kombinera kliniska tecken med tekniskövervakning såsom BIS och ETAC, vilket ger en noggrannare bedömning av anestesidjupet och minskar risken för intraoperativ awareness. / Background: Intraoperative awareness, where patients experience consciousness during anesthesia, can lead to varying degrees of sensory impressions. Although this phenomenon is rare, for those affected, it results in suffering with psychological aftereffects. To prevent unintentional awareness during surgeries, anesthesia nurses can integrate both clinical signs and advanced technology such as EEG and BIS for precise monitoring of anesthesia depth. It is crucial for anesthesia nurses to gain a deeper understanding of patients' experiences of awareness to appreciate the importance of preventing suffering.  Objective: The aim was to describe patients' experiences of awareness during anesthesia and sedation.  Method: An integrative literature review was conducted including both qualitative and quantitative articles. A systematic literature search was performed in the databases CINAHL, MEDLINE, and PsycINFO. A total of 13 articles were included, analyzed according to Whittmore and Knafl.  Results: Experiences of awareness are associated with strong sensory impressions such as pain and hearing, as well as emotional reactions such as anxiety and helplessness during anesthesia. Awareness is experienced differently by patients and is described from being aware of one's surroundings without any sensation of sensory strain to being in the worst conceivable scenario.  Conclusion: Awareness is a complex phenomenon and the experiences are diverse. For the patient, awareness entails significant psychological suffering with the risk of long-term emotional damage such as PTSD. To prevent intraoperative awareness, it is recommended to combine clinical signs with technical monitoring such as BIS and ETAC, which provides a more accurate assessment of anesthesia depth and reduces the risk of intraoperative awareness.

Vaken hjärnkirurgi med testning av tal- och språkfunktioner ger viktiga fördelar vid operation av lågmaligna gliom. Denna metod ökar möjligheten för radikal resektion av tumören samtidigt som viktiga funktioner som till exempel språk bevaras. Optimering av det intraoperativa språktestningsförfarandet ökar möjligheten för mer sensitiv språktestning. Det finns idag ingen konsensus, varken internationellt eller nationellt, kring hur man bör testa språkliga funktioner intraoperativt. Syftet med föreliggande arbete är att undersöka om det är möjligt att vidareutveckla de metoder som idag används för elicitering av spontantal och testning av läsning under vakenkirurgi av lågmaligna gliom på Akademiska sjukhuset i Uppsala. För att undersöka detta genomfördes en litteraturgenomgång vilken tillsammans med auskultationer vid operation och intervjuer med yrkesverksamma logopeder och neurokirurger har utmynnat i ett förslag på ett intraoperativt högläsningstest innehållande meningar med nonord, meningar utan nonord samt enskilda ord. Nivåindelningen av testmaterialet möjliggör för testledaren att individuellt anpassa språktestning utifrån patientens förmåga. I samband med färdigställandet av testet genomfördes en pilottestning av materialet. Det föreslagna lästestet förväntas vara mer heltäckande än det som används idag då det möjliggör testning av flera läsfunktioner så som de beskrivs i ”dual route-modellen”, en psykolingvistisk teori om läsning. Dessutom har ett förslag på riktlinjer kring intraoperativt elicitering av spontantal formulerats. / Awake surgery is the gold standard for treatment of low-grade gliomas nearby eloquent language areas in the brain. This method increases the possibility of radical resection while cognitive functions such as language are preserved, as the method allows for online testing of cognitive functions. Improvement of the intraoperative language tests could increase the possibility of more sensitive testing and thereby decrease the risk of postoperative language impairments. There is no international or national agreement on how intraoperative language testing should be performed. The aim of this study is to explore the possibility of developing the methods of language testing which are used today at Akademiska sjukhuset in Uppsala, focusing on reading and spontaneous speech. Therefore the authors have conducted a review of current literature. The literature review, observations of surgery and interviews with speech pathologists and neurosurgeons resulted in the development of an intraoperative reading aloud test with three tasks consisting of sentences with nonwords, sentences without nonwords and single words. The classification of the test material into different levels will allow clinicians to adapt the reading test based on each individual case. A pilot trial of the reading test was preformed. The proposed test is expected to be more comprehensive in comparison to the tests that are currently used, as it enables testing of the different reading routes described in the dual route model, a psycholinguistic reading model. Additionally, guidelines for eliciting spontaneous speech have been defined.