The purpose of this study is to examine how the editorial staff from the Swedish radio program Morgonpasset i P3 and the Norwegian radio program P3morgen uses Facebook and Twitter and how they can use social media as a tool in the production. The purpose is also to examine how active both of the editorial staff are on Facebook and Twitter and which kind of language they use on Facebook and Twitter. The radio programs both work under a lot of similar conditions and are both controlled by public service in both countries. To conduct the study qualitative interviews was performed with the web editor Christoffer Malm from Morgonpasset i P3 and the radio presenter Silje Nordnes from P3morgen in combination with a quantitative content analysis. The study was conducted over a limited period of the autumn of 2013. The essay is based on theories on strategic communications, public relations and language in social media. The result of this study shows that both of the editorial staff uses Facebook and Twitter to create a relationship with the listeners and also to create an on-going dialog. The editorial staff at Morgonpasset i P3 are more active on social media then the editorial staff at P3morgen. Both of the radio programs editorial staff is using a young, non-bureaucratically language on Facebook and Twitter. This study also shows that the public service organisation SR in Sweden have a more worked out strategy plan for how to use Facebook and Twitter than the public service organisation NRK in Norway have.

I de senaste decennierna har medierna haft stor inflyttande i den politiska processen. Synnerligen när det gäller att granska och kritisera en del politiker mer än andra, Samt att ta upp de frågor som de tycker är viktigast. Detta gör att medborgarna för det mesta tar del av de frågor som kommer upp i medierna m.m. Syftet med detta arbete är att undersöka vad relationen/samarbetet mellan politiker och journalister bygger på i lokalsamhället, samt veta vad aktörerna har för syn på det egna och motpartens roll/uppgift i lokalsamhället, samt vilka är det som har makten över att sätta dagordningen. Undersökningen visar att relationen mellan aktörerna är bra och baserat på att samarbeta genom att utbytta informationer, samtala, debattera, granska och bli granskat. Politiker tyckte att journalisterna gör ett bra jobb, fast tar inte alltid upp de frågor som politikerna vill. Journalisterna ansåg att politikerna är samarbetsvilliga och tillgängliga när man vill kontakta de om information, debatter osv. Båda aktörerna ansåg att det är journalisterna som sätter dagordningen, men inte när det gäller den politiska dagordningen.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur journalisters yrkesidentitet förändrats i och med mediebranschens stora förändringar på grund av teknologins utveckling. Vidare vill vi öka förståelsen för hur organisationer kan stötta personalens identitetsarbete i samband med stora förändringar som påverkar yrkesidentiteten. Metod: En fallstudie som undersöker journalisters yrkesidentitet med en abduktiv ansats. Den empiriska datan är insamlad med hjälp av intervjuer. Slutsats: Studien har visat på att journalister har en tydlig yrkesidentitet som grundar sig på de journalistiska idealen och värden som etik och neutralitet. Det har även konstaterats att på grund av ny teknologi har yrkesrollen för journalister förändrats och därmed har yrkesidentiteten också delvis förändrats. Vi kan se att oberoende vilken bransch som står inför stora förändringar på grund av ny teknologi så behövs en förståelse från organisationer om hur yrkesidentiteten kan påverkas. / Purpose: The purpose of this thesis is to investigate how journalist’s professional identity has changed because of the large changes of the media industry due to new technology. We also want to increase the understanding of how organizations can support their employees in identity work in connection to organizational changes that may impact the professional identity. Methodology: We have conducted a case study that investigates journalist’s professional identity with an abductive approach. The empirical data was collected using interviews. Conclusion: The study shows that journalists have a distinct professional identity based on journalistic ideals and values such as ethics and neutrality. It was also found that due to new technology the work role as journalists has changed and consequently the professional identity has also partly changed. We can see that regardless of which industry that is facing large changes due new technology, organizations need to understand how the professional identity can be impacted.

Abstract Title: “Journalists who loves the flexible life” - A case between journalists occupational perception and work-future who works at a newspaper compared to a radio station in northern Sweden. This study is a qualitative comparison between journalists without permanent employment on a commercial newspaper and a public service owned radio station in a medium sized town in northern Sweden. The main purpose was to analyse the occupational perception and work-future among young journalists without permanent employment in the public service and the commercial sector. Another intention was to figure out if there was any similarities or differences between working for a public service owned radio station compare to a commercial newspaper. We wanted to investigate how these journalists experience and manage their work and in which way they look at their own future and journalism in general. The research applies theories such as the precariat and studies about convergence. The chosen method for the study were qualitative semi-structured interviews based on the answers from six journalists and was processed through a thematic analysis. The main conclusion of this study was that multi journalism has become a part of the journalistic agenda, both on the radio station and the newspaper. It showed that journalists has to be flexible when it comes to working schedules. Even though they had to adapt to a lot of the journalistic requirement they still accepted the funny, but yet stressful life as a journalist. One conclusion that can be drawn is that todays journalism can demand almost anything, and job seeking journalists will adapt quite well regardless of change. A final conclusion was that it's difficult to predict the future of these journalists. But a common stand point for the journalists was that almost everyone could imagine a future in another profession.

The purpose of this essay is to study the consequences of the swedish concept ”näthat” (hate on the internet hate), similar to the english hate speech, against swedish journalists and it's consequences for journalism as a whole in a democracy. How does it affect swedish journalists to have sensitive information about themselves and their families on public websites? How does threats from anonymous people affect them?   The study focus on the work ethics of journalism and it's function in a democratic society, how net hate affects it, and what consequences net hate may have on democracy.   The method of choice is a qualitative interview study, where the results from the interviews were analyzed against the theoretical science. The following people were chosen for the interviews: Helena Giertta, editor in chief at the newspaper Journalisten, Björn Wiman, head of culture at the newspaper Dagens Nyheter, Ann Persson, reporter at Dagens Nyheter, Johan Everljung, legally responsible publisher at the Swedish Television in Umeå, and Josefine Holgersson, reporter at the Swedish Television in Umeå.   In short: The study concludes that net hate is a big threat against journalism, in the sense that it can, and is, being used as a tool to silent journalists and sources that speaks about sensitive subjects as feminism, immigrants and related matters. It is also clear that some groups are more frequently using it, such as xenophobic groups. The problem is therefore that many people, at the risk of being subject of net hate, decide not to participate in neither the public conversations in society or as sources in the media. As a consequence, some matters will not be featured and reported on, and that is very problematic not only for journalism as a whole, but also for democracy. / Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka konsekvenser så kallat ”näthat”, har på journalistiken: Hur påverkas journalister av att bli uthängda och hotade av anonyma? Vad får det för konsekvenser för journalistiken? Tyngdpunkten i undersökningen ligger på den journalistiska yrkesrollen i en samhällelig kontext, hur den påverkas av näthat, vad näthatet kan få för konsekvenser för demokratin och även att problematisera och studera begreppet näthat.   Metodologiskt bygger studien på en kvalitativ intervjustudie där resultaten ska jämföras med, och analyseras mot, normativ teori i form av befintlig litteratur och empirisk forskning. För att få svar på studiens frågeställningar valdes fem informanter ut genom strategiskt och snöbollsurval efter sin yrkesmässiga relevans. Valda informanter var Helena Giertta, chefredaktör på tidningen Journalisten, Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, Ann Persson, nyhetsreporter på DN, Johan Everljung, ansvarig utgivare på SVT i Umeå och Josefine Holgersson, nyhetsreporter på SVT i Umeå. Med hjälp av materialet (intervjuer, och litteratur) ville studien ge en bild av hur näthatet påverkar journalistiken och journalisters yrkesutövande.   Kortfattat kom studien fram till att hot och hat på nätet är ett stort problem för journalistiken och det kan få stora konsekvenser för demokratin. Näthat används som ett verktyg för att tysta journalister och källor som vissa grupper (oftast främlingsfientliga) ogillar. Det är tydligt att vissa ämnen som ”feminism”, ”invandrare” och ”flyktingar” är extra känsliga och ofta generar näthat. Att det dessutom ofta är redan utsatta grupper som påverkas (exempelvis kvinnor och flyktingar) gör problemet ännu allvarligare då det kan leda till att dessa än mer utesluts eller väljer att inte medverka i det offentliga samtalet, vilket urholkar journalistikens demokratiuppdrag: att förmedla information, vara ett forum för debatt och diskussion, kommentera samhällsskeenden och granska politiken.

‬‭Journalists‬‭ are‬‭ increasingly‬‭ expected‬‭ to‬‭ be‬‭ active‬‭ on‬‭ social‬‭ media‬‭ to‬‭ enhance‬‭ their‬‭ reporting‬‭ and‬‭ personal‬‭ brands.‬‭ They‬‭ must‬‭ blend‬‭ personal‬‭ and‬‭ professional‬‭ content‬‭ and‬‭ navigate‬‭ the‬‭ distinct‬‭ logic‬‭ of‬‭ social‬‭ media‬‭ while‬‭ also‬‭ balancing‬‭ the‬‭ expectations‬‭ of‬‭ the‬‭ media‬‭ organizations.‬‭ The‬‭ purpose‬‭ of‬‭ this‬‭ study‬‭ is‬‭ to‬‭ investigate‬‭ Swedish‬‭ journalists’‬‭ perspective‬‭ on‬‭ personal‬‭ branding‬‭ on‬‭ social‬‭ media‬‭ in‬‭ relation‬‭ to‬‭ journalistic‬‭ values,‬‭ by‬‭ answering‬‭ the‬‭ following questions:‬‭ How‬‭ do‬‭ journalists‬‭ perceive‬‭ the‬‭ relationship‬‭ between‬‭ personal‬‭ branding‬‭ on‬‭ social‬‭ media‬‭ and‬‭ journalistic norms, ideals and practices?‬‭ What‬‭ attitudes‬‭ are‬‭ evident‬‭ in‬‭ the‬‭ journalists’‬‭ perception‬‭ of‬‭ personal‬‭ branding‬‭ on‬‭ social‬‭ media?‬‭ How‬‭ do‬‭ journalists‬‭ perceive‬‭ the‬‭ integration‬‭ of‬‭ journalistic‬‭ norms,‬‭ ideals‬‭ and‬‭ practices‬‭ in the use of social media?‬‭ Do‬‭ they‬‭ perceive‬‭ any‬‭ kind‬‭ of‬‭ conflicts‬‭ between‬‭ personal‬‭ branding‬‭ on‬‭ social‬‭ media‬‭ and‬‭ journalistic norms, ideals and practices?‬‭ The‬‭ study‬‭ adopts‬‭ a‬‭ qualitative‬‭ method,‬‭ using‬‭ eight‬‭ semi-structured‬‭ interviews‬‭ to‬‭ collect‬‭ the‬‭ empirical‬‭ material.‬‭ It‬‭ was‬‭ analyzed‬‭ through‬‭ a‬‭ thematic‬‭ analysis‬‭ together‬‭ with‬‭ the‬‭ theoretical‬‭ framework‬‭ consisting‬‭ of‬‭ journalistic‬‭ ideology,‬‭ boundary‬‭ work,‬‭ branding‬‭ strategy‬‭ and‬‭ personal‬‭ branding.‬‭ According‬‭ to‬‭ the‬‭ findings,‬‭ Swedish‬‭ journalists‬‭ have‬‭ mixed‬‭ feelings‬‭ about‬‭ personal‬‭ branding‬‭ on‬‭ social‬‭ media.‬‭ While‬‭ a‬‭ strong‬‭ personal‬‭ brand‬‭ benefits‬‭ both‬‭ individual‬‭ journalists‬‭ and‬‭ their‬‭ journalistic‬‭ mission,‬‭ social‬‭ media‬‭ poses‬‭ numerous‬‭ challenges,‬‭ requiring‬‭ them‬‭ to‬‭ balance‬‭ their‬‭ personal‬‭ and‬‭ professional‬‭ identities‬‭ responsibly.‬‭ The‬‭ journalists‬‭ recognize‬‭ that‬‭ while‬‭ traditional‬‭ journalistic‬‭ ideals‬‭ can‬‭ be‬‭ integrated‬‭ into‬‭ social‬‭ media‬‭ use‬‭ and‬‭ the‬‭ strategies‬‭ of‬‭ personal‬‭ branding,‬‭ they‬‭ require‬‭ adaptation‬‭ to‬‭ social‬‭ media's‬‭ logic.‬‭ Maintaining‬‭ the‬‭ boundaries‬‭ of‬‭ legitimate‬‭ journalism‬‭ is‬‭ challenging‬‭ in‬‭ the‬‭ evolving‬‭ media‬‭ landscape,‬‭ despite‬‭ journalists'‬‭ desire‬‭ to‬‭ adhere‬‭ to‬‭ professional‬‭ standards.‬‭ The‬‭ findings‬‭ reveal‬‭ how‬‭ this‬‭ new‬‭ practice affects journalism, influencing both individual careers and the broader industry.‬‭

The aim of this bachelor thesis was to examine how news journalism represented the two swedish journalists Kim Wall and Nils Horner, when describing their posthumous reputation after they were murdered during assignments. The research questions examined were: How does the journalism, in describing their posthumous reputations, portray the story of Kim Wall, and Nils Horner? What differences and similarities can be found in how they are portrayed as journalists, and as victims? We used Faircloughs critical discourse analysis (CDA) to find reoccurring discourses in the description of Horner and Wall. By examining the characteristics they were assigned and what conclusions the audience were offered to draw about their journalistic competence and about them as victims of murder, we found many similarities between Horner and Wall. They are both described as exceptionally competent. They are also portrayed as born with a “calling” towards the journalistic profession, and in both cases, they are ascribed with next to supernatural characteristics. As victims of murder we found them to be portrayed as idealistic, with some variations in relation to the description of the content of their character, and where the murder took place. Our study shows that the discourses we found contribute to the creation of heroic myths in the news journalisms description of them. They are elevated, and our conclusion is that by elevating their murdered colleagues as heroes, the news journalists are also elevating themselves and, in turn, the journalistic profession.

This study focuses on mediated representations of Europe during Euromaidan and the subsequent Ukraine–Russia crisis, analysing empirical material from Ukraine, Poland and Russia. The material includes articles from nine newspapers, diverse in terms of political and journalistic orientation, as well as interviews with journalists, foreign policymakers and experts, drawing also on relevant policy documents as well as online and historical sources. The material is examined from the following vantage points: Michel Foucault’s discursive theory of power, postcolonial theory, Jürgen Habermas’s theory of the public sphere, Pierre Bourdieu’s field theory, Jacques Derrida’s hauntology and Ernesto Laclau’s concept of the empty signifier. The methods of analysis include conceptual history (Reinhart Koselleck), critical linguistics and qualitative discourse analysis (a discourse-historical approach inspired by the Vienna school) and quantitative content analysis (in Klaus Krippendorff’s interpretation). The national narratives of Europe in Ukraine, Russia and Poland are characterised by a dependence on the West. Historically, these narratives vacillated between idealising admiration, materialist pragmatics and geopolitical demonising. They have been present in each country to some extent, intertwined with their own identification. These discourses of Europe were rekindled and developed on during Euromaidan (2013–2014). Nine major Ukrainian, Russian and Polish newspapers with diverse orientations struggled to define Europe as a continent, as the EU or as a set of values. Political orientation defined attitude; liberal publications in all three countries focused on the positives whereas conservative and business newspapers were more critical of Europe. There were, however, divergent national patterns. Coverage in Ukraine was positive mostly, in Russia more negative and the Polish perception significantly polarised. During and after Euromaidan, Ukrainian journalists used their powerful Europe-as-values concept to actively intervene in the political field and promote it in official foreign policy. This was enabled by abandoning journalistic neutrality. By comparison, Russian and Polish journalists were more dependent on the foreign policy narratives dispensed by political elites and more constrained in their social practice. / Denna studie undersöker hur Europa framställs i medier under Euromajdan och den efterföljande ukrainska-ryska krisen genom att analysera empiriskt material från Ukraina, Polen och Ryssland. Materialet omfattar artiklar från nio tidningar med olika politisk och journalistisk orientering samt intervjuer med journalister, diplomater och utrikespolitiska experter. I analysen ingår även relevanta politiska dokument, historiska texter och webbkällor. Materialet studeras utifrån en kombination av olika teoriperspektiv: Michel Foucaults diskursiva maktteori, postkolonial teori, Jürgen Habermas offentlighetsteori, Pierre Bourdieus fältteori, Jacques Derridas ”hauntology” och Ernesto Laclaus begrepp ”empty signifier”. Analysmetoderna omfattar begreppshistoria (Reinhart Koselleck), kritisk lingvistik samt kvalitativ diskursanalys (diskurshistorisk metod inspirerad av Wienerskolan) och kvantitativ innehållsanalys (i Klaus Krippendorffs tolkning). Historiskt karakteriseras Europaberättelserna i de tre länderna av det starka beroendet av Västeuropa, vilket reaktivt leder till perioder då Väst förkastas. Berättelserna rör sig mellan tre huvudpoler: idealiserande beundran, materialistisk pragmatism och geopolitisk demonisering. De är inte fast knutna till ett visst land utan har i skiftande grad varit närvarande i dem alla. Dock har svagare aktörer haft en idealiserande tendens eftersom Europa uppfattas som en källa till viktiga teknologier och moderna samhällsfunktioner. Författare i alla tre länderna hade svårigheter att definiera Europas gränser och eftersom detta problem kopplades till ländernas egna nationella identifikation brukar europeiskhet konstrueras som en våg som successivt försvagas ju vidare den sprids mot öster från sitt epicentrum någonstans i Nordvästeuropa. Dessa berättelser har reaktiverats och vidareutvecklats under 2013–2014. I de analyserade tidningarna uppfattas Europa ofta som en kontinent (främst i Polen) eller identifieras med EU (särskilt i Ryssland och Ukraina), men det är också vanligt att använda Europa som uttryck för en uppsättning värden (mindre vanligt i Polen och mest vanligt i Ukraina). Ideologiskt fokuserar de liberala tidningarna i alla tre länderna positiva värden medan konservativa tidningar och finansblad associerar Europa med negativa vär- den. Bland de positiva värdena dominerar de humanistiska i de ukrainska tidningarna och de rationalistisk-teknokratiska i det ryska urvalet. Den ukrainska pressen har mest positiv bevakning av Europas framgångar medan den ryska pressen innehåller mest av negativ bevakning där Europa ses som fiende och förlorare. Ukrainska och ryska diskurser skiljer sig mycket åt i frågan om det egna landet bör genomföra europeiska reformer (Ukraina) eller ej (Ryssland). Den polska bevakningen polariseras mellan positiva och negativa värden. Under och efter Euromajdan använde ukrainska journalister det kraftfulla begreppet om värdenas Europa för att intervenera i det politiska fältet och rekontextualisera denna Europaberättelse som den officiella utrikespolitikens berättelse. Detta blev paradoxalt möjligt tack vare den svaga professionaliseringen som tillät journalisterna att tillfälligt överge sin journalistiska neutralitet. I kontrast mot Ukraina begränsade Rysslands starka objektivitetsdiskurs journalisterna i deras sociala och politiska praktik. Där var det snarare den officiella politiska diskursen som övertogs och rekontextualiserades av medierna. Polska journalister var osäkra på sitt eget inflytande och arbetade i en cirkelrörelse där diskurser från mediesfären rekontextualiserades i det politiska fältet och omvänt. / Ця студія присвячена медіярепрезентаціям Европи під час Евромайдану та дальшої українсько-російської кризи, аналізуючи емпіричний матеріял з України, Польщі й Росії. Отой матеріял охоплює статті з дев’яти розмаїтих своєю політичною і журналістською орієнтацією газет, а також інтерв’ю з журналістами, дипломатами та експертами зі зовнішньої політики, користаючи при тім із доречних політичних документів, онлайнових та історичних джерел. Матеріял розглянуто з перспективи дискурсивної теорії влади Мішеля Фуко, постколоніяльної теорії, теорії громадськости Юрґена Габермаса, теорії полів П’єра Бурдьє, “hauntology” Жака Дерріди та поняття «порожнього означника» Ернеста Лякляу. Методи аналізу охоплюють історію понять (Райнгарт Козелек), критичну лінґвістику та якісний дискурс-аналіз (дискурсивно-історичний підхід підо впливом Віденської школи) і кількісний контент-аналіз (в інтерпретації Клявса Кріппендорфа). Історично національним наративам Европи у цих трьох країнах притаманна залежність від Заходу, яка також стимулює періоди його відштовхування. Ті наративи вагаються між трьома головними полюсами: захопленого ідеалізму, матеріялістичного прагматизму та геополітичного очорнення. Вони не є винятково притаманними якійсь одній країні і певною мірою присутні в кожній. Проте слабші актори схильні до ідеалізації, бо Европу сприймають за джерело важливого технологічного й соціяльного інструментарію. Авторам в усіх трьох країнах трудно визначити межі Европи, і, тимчасом як ця проблема переплелася була з їхньою власною ідентифікацією, европейськість зазвичай конструйовано на кшталт хвилі, що згасає в міру руху на Схід од епіцентру, розташованого десь ото в Північно-Східній Европі. Оці дискурси посилилися й розвинулися в 2013 – 2014 рр. В аналізованих газетах Европу асоціюють із цілим континентом (найчастіше в Польщі) або з ЕС (у Росії та в Україні), але розповсюджена й схема, де Европу використано на позначення певного набору вартостей, зрідка в Польщі, але найчастіше в Україні. Ідеологічно ліберальні видання в усіх трьох країнах зосереджені на позитивних вартостях, тоді як консервативні та бізнесові газети схиляються до неґативних. Серед позитивних якостей в українських газетах переважають гуманістичні, тоді як раціонально-технократичні типові для російської вибірки. Українська преса має найбільше позитивного висвітлення успішної Европи, а російські газети мають найбільше з усіх неґативного (Европа як ворог чи невдаха). Українські та російські дискурси найдужче різняться щодо того, чи своя країна мусить здійснювати европейські реформи (Україна) а чи ні (Росія). Польське висвітлення розривається межи позитивними а негативними вартостями. Під час та після Евромайдану українські журналісти використали впливове поняття Европи яко гуманістичних вартостей, щоб активно втрутитися в політичне поле й реконтекстуалізувати цей наратив Европи як офіційний наратив зовнішньої політики держави. Цьому парадоксально сприяла слабка професіоналізація, що дозволяє іґнорувати вимогу неупереджености. Порівняно з цим, потужний дискурс газетярської об’єктивности в Росії стримує журналістів у репертуарі соціяльної дії, відтак то радше медії реконтекстуалізують офіційний дискурс. Польські ж газетярі, непевні щодо власного впливу, працюють у замкненому колі, де політичне поле реконтекстуалізує наративи медіясфери і навпаки.