<p>Denna uppsats är en kritisk diskursanalytisk studie av hur föräldraskap framställs i artiklar från 2005 års utgivning av föräldramagasinet Vi Föräldrar. Centralt för uppsatsen är hur genus och senmodernitet skapas och ger betydelse i det empiriska materialet. Uppsatsen vilar på en socialkonstruktionistiskt grund, vilket innebär att människan skapar och omskapar världen, och vår förståelse av denna sker i interaktion med andra människor.</p><p>I analysen av det empiriska materialet har det framkommit att föräldraskap beskrivs som något enbart avsett för de heterosexuella och den tillhörande heterosexuella parrelationen. Detta bidrar till ett upprätthållande av den heterosexuella matrisen likväl som den dikotomiska uppdelningen av två kön som varandras motsatser upprätthålls. Trots detta finns en strävan i Vi Föräldrar mot en mer jämlik fördelning av föräldraskapet. I analysen har också framkommit att föräldraskap endast är avsett för en viss åldersgrupp och för de levandes i en heterosexuell relation, vilket tydliggjort senmodernitetens, med dess individualism, påverkan. Tre diskurser har funnits, ”diskursen om det goda föräldraskapet”, ”diskursen om heterosexualitet” och ”diskursen om barnets bästa”, dessa har sedan analyserats vidare med hjälp av Judith Butler, Anthony Giddens, Ulrich Beck och familjesociologisk teori.</p>

<p>This essay examine the femme fatal and the head character in the play Lulu Eine Monstretra gödie by Frank Wedekind. I have studied Lulu, who would be classified as a femme fatal, in terms to see what kind of woman’s portrait a femme fatal is. I will show with the theories of Judith Butler, Jacques Lacan and Joan Riviere how the femme fatal can be seen as a construc-tion, a role done by men. As well as a strong self owned woman. I will also discuss other con-cepts like femme-inism. My aim with this analysis is not to show one, but many different ways of looking at the femme fatal.</p>

<p>This essay examines expressions of power and resistance, in relation to gender and sexuality, in Karin Boye´s novel Kallocain. I read the novel´s theme of resistance on a level of sexuality. Because differing sexualities and genderpractises are often hidden within the heteronormative mechanisms of oppression, I focus my reading on the meaning of the room and the eye. With theories of Michel Foucault and queer theories, I show how the novel´s rooms in both a material and an immaterial way demarcate based on heteronoramative structures. Further I use the theoretical tools of Foucault and show how looks become the gatekeepers of normativity. I investigate how Judith Butler’s theory on how gender is performatively constructed take shape in the novel and how there can be queer leakage, for example in the potentially homoerotic relation between the two main male characters. I will argue that the heteronormative novelworld of Kallocain contains an emancipating potential in the rooms for resistance created both through the spirit of community in the “fools community” and in other relations, foremost the one between the main male character and the female who is married to him.</p>

Denna uppsats är en diskursanalytisk undersökning av ett antal texter (debattartiklar, riksdagsmotioner samt ett utdrag ur en riksdagsdebatt) rörande frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Analysens fokus ligger på det sätt som texterna argumenterar mot en förändring av dagens äktenskapslag som skulle innebära att även ”enkönade” par inkluderas. Centralt för uppsatsen är hur föreställningar om genus och sexualitet skapas och återskapas i texterna som studeras. Uppsatsen präglas av ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt, vilket innebär att den utgår från den socialkonstruktivistiska premissen att världen, så som vi förstår den, är socialt konstruerad och att människor ständigt skapar och omskapar verkligheten i interaktion med varandra. Därför spelar också språket, som utgör en väsentlig en del av denna sociala interaktion, en avgörande roll för hur vi uppfattar att verkligheten är beskaffad. I de texter som analyserats, omskapas och upprätthålls en tydligt homofobisk diskurs som bygger på hierarkiskt (patriarkalt) ordnade, heteronormativt kontrollerade subjekt, vilket syns inte minst i den konsekventa användningen av turordningen ”man” sedan ”kvinna” som är genomgående i samtliga texter. Detta är inte obetydligt, utan visar på just den repetitiva process i vilken genus blir till – hierarkin uppstår och bibehålls genom upprepandet. Begreppen ”man” och ”kvinna” blir därför också mycket mer än en markör för biologisk särskillnad, såsom görs gällande i de texter som analyserats. Som begreppspar blir kvinna/man på samma gång varandras motsatser och komplement, och på så sätt söker texterna bringa klarhet i den komplexitet av betydelser som konkurrerar om att fylla begreppen. Homosexualitet framställs också genomgående som ett moraliskt problem, och attribut som promiskuitet, tillfälliga förbindelser, oansvarighet och egoism fogas till homosexuella som grupp, varpå det blir möjligt att motivera att man bör motverka den så kallade familjeupplösningen (som en könsneutral äktenskapslag antas bidra till) genom att äktenskapet bibehålls för de ansvarsfulla, omsorgsfulla, engagerade och inte minst heterosexuella par, vilka det framstår som värdefullt för samhället att investera i. Uppsatsen utgår från och anknyter till från en förståelse av kön/genus som grundar sig i Judith Butlers genusteori.

This essay examine the femme fatal and the head character in the play Lulu Eine Monstretra gödie by Frank Wedekind. I have studied Lulu, who would be classified as a femme fatal, in terms to see what kind of woman’s portrait a femme fatal is. I will show with the theories of Judith Butler, Jacques Lacan and Joan Riviere how the femme fatal can be seen as a construc-tion, a role done by men. As well as a strong self owned woman. I will also discuss other con-cepts like femme-inism. My aim with this analysis is not to show one, but many different ways of looking at the femme fatal.

The following inquiry begins with one simple question: who is the margin? In other words, what is the referent of the term margin? Is it possible for language to capture connotations of an intended and supposed reality beyond its own limits? My supposition is that margin is a valuable concept to critical studies of the hegemonic order and dominant culture in various contexts. It is therefore necessary to expose the term itself to a critical analysis by attempting to trace its position in different discourses. The intention is to illustrate that the term margin is not merely an abstraction, confined within the framework of intricate theoretical rhetoric. In a deconstructive analysis of Gender Trouble by Judith Butler and Can the Subaltern Speak? by Gayatri Chakravorty Spivak, based on the work of Jacques Derrida, I study the significance of the term margin and explore how the use or non-use of concrete examples affects the reception of both the term margin and ultimately the text as a whole. The study of these two texts reveals that some of the very same critique raised by Butler and Spivak is itself applicable to the authors’ own theory production. Consequently, the authority of Butler and Spivak is put to the test through deconstructive analysis by disclosing the discrepancies between concrete examples, the authors’ philosophical stance as well as statements and positions found in other examples of their intellectual work.

Denna uppsats är en kritisk diskursanalytisk studie av hur föräldraskap framställs i artiklar från 2005 års utgivning av föräldramagasinet Vi Föräldrar. Centralt för uppsatsen är hur genus och senmodernitet skapas och ger betydelse i det empiriska materialet. Uppsatsen vilar på en socialkonstruktionistiskt grund, vilket innebär att människan skapar och omskapar världen, och vår förståelse av denna sker i interaktion med andra människor. I analysen av det empiriska materialet har det framkommit att föräldraskap beskrivs som något enbart avsett för de heterosexuella och den tillhörande heterosexuella parrelationen. Detta bidrar till ett upprätthållande av den heterosexuella matrisen likväl som den dikotomiska uppdelningen av två kön som varandras motsatser upprätthålls. Trots detta finns en strävan i Vi Föräldrar mot en mer jämlik fördelning av föräldraskapet. I analysen har också framkommit att föräldraskap endast är avsett för en viss åldersgrupp och för de levandes i en heterosexuell relation, vilket tydliggjort senmodernitetens, med dess individualism, påverkan. Tre diskurser har funnits, ”diskursen om det goda föräldraskapet”, ”diskursen om heterosexualitet” och ”diskursen om barnets bästa”, dessa har sedan analyserats vidare med hjälp av Judith Butler, Anthony Giddens, Ulrich Beck och familjesociologisk teori.

Den allvarsamma leken (1912) by Hjalmar Söderberg has been regarded as one of the greatest love novels of Swedish literature. The story about Arvid Stjärnblom and Lydia Stille and their extramarital love is marked by timeless universality. In this essay, I will examine this notion of love as a prediscursive value, by means pro¬vided by foremost poststructuralist theory. With Derrida’s conception of deconstruction, the analysis will reveal the constructedness of the true love in Söderbergs novel. Examinating typi¬cal logocentric binarisms the essay will show that the notion of true love is constituting a term in an oppositional relation with, in this specific case, the marriage sanctioned by society. This binarism is itself founded with the same principles as the by Derrida much disputed opposi¬tional pair of the spoken and written word. Further, with true love understood as a discursive construction, the inquiry will show that this construction presuppose the notion of the public and private spheres of bourgeois society, where the public is reserved for the male and the private for the female. This will lead to a discussion of the constructedness status of sex and gender, which will show that the love ex¬pressed in the relationship of Arvid and Lydia is to be understood as a considerable part of heterosexual matrix, that is, the regulative framework which, according to Judith Butler, consti¬tute the rules for how intelligible sex and gender is to be produced.

<p>Den allvarsamma leken (1912) by Hjalmar Söderberg has been regarded as one of the greatest love novels of Swedish literature. The story about Arvid Stjärnblom and Lydia Stille and their extramarital love is marked by timeless universality.</p><p>In this essay, I will examine this notion of love as a prediscursive value, by means pro¬vided by foremost poststructuralist theory. With Derrida’s conception of deconstruction, the analysis will reveal the constructedness of the true love in Söderbergs novel. Examinating typi¬cal logocentric binarisms the essay will show that the notion of true love is constituting a term in an oppositional relation with, in this specific case, the marriage sanctioned by society. This binarism is itself founded with the same principles as the by Derrida much disputed opposi¬tional pair of the spoken and written word.</p><p>Further, with true love understood as a discursive construction, the inquiry will show that this construction presuppose the notion of the public and private spheres of bourgeois society, where the public is reserved for the male and the private for the female. This will lead to a discussion of the constructedness status of sex and gender, which will show that the love ex¬pressed in the relationship of Arvid and Lydia is to be understood as a considerable part of heterosexual matrix, that is, the regulative framework which, according to Judith Butler, consti¬tute the rules for how intelligible sex and gender is to be produced.</p>

The aim of this thesis has been to discuss whether remainders of colonial influences exist within the UN's definition of torture or not. The discussion has been presented from a postcolonial point of view, in dialogue with contemporary power critical theorists. In order to raise awareness of a potential colonial influence, the following questions were intended to be answered: –                                        Are there any reasons, if so – which ones, to regard the UN's definition of torture as a colonial project? And; –                                        To what extent is the term “inhumane” limiting for the prohibition against torture from a postcolonial perspective? One of the most central arguments of the chosen theories is that the term “inhumane” evokes prejudices that a racializing apparatus within the social norms of the UN automatically produces. These prejudices are, according to the theorists, influenced by images of people in non-western and non-secular (especially muslim) societies as more prone to exercise “violence” and “cruelty” towards their own citizens as well as towards the population of the world in general. Thereby, these people's state of being leave them with no access to the human rights – they are not acting in a humane way and are therefore not allowed to be treated humanely. Even though the reasoning of the theorists are understandable at a theoretical and emotional level, the language of the convention against torture leaves no substantial evidence for this assumed cultural bias and colonial tendency.   Where the theories point out some human suffering as excluded from the definition, the solutions on how to include more aspects of suffering might be too intangible to be sustainable within the context of international law. One of the theorists however, Talal Asad, makes an appealing effort by introducing a paragraph of consent within the definition of torture. A paragraph of consent makes it, according to him, easier to account for emotional experiences of suffering. At the same time it makes it possible to exercise self-selected suffering (such as religious rituals and certain sexual preferences) between two or more consenting adults, without them being stigmatized within the discourse of suffering. By introducing the paragraph of consent and the elimination of the word “cruel” (because of its tendency of being linked to racializing factors) from the definition, Asad's  argumentation points out a way to possibly improve the prohibition to include more aspects of suffering.