Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007. / S. 151-158: Bibliografi.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Univ., 2004. / Härtill 3 uppsatser.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005. / S. 342-352: Bibliografi.

Diss. Luleå : Luleå tekniska univ., 2005.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2008. / Härtill 4 uppsatser.

Syftet med examensarbetet är att beskriva hur genus framställs i tryckta och digitala musikhistoriska läromedel. De teoretiska utgångspunkterna är diskursanalys ur ett genusperspektiv Materialet är insamlat via ett onlineforum för musiklärare. I forumet ställdes frågan, Vilka läromedel använder du vid musikhistorieundervisning? De svar musiklärarna lämnade i forumet blev sedan utgångspunkt för studien, och de läromedel som nämndes har sedan granskats utifrån hur genus tar sig uttryck i materialet. Resultatet visar att manliga kompositörer, tonsättare och musiker uteslutande får mer utrymme i musikhistoriska läromedel. Utifrån detta yttrar sig ett antal diskurser. En maskulint hegemonisk diskurs som resulterar i en reproduktion av traditionella könsmönster, samt en pseudofeministisk diskurs och en problematiserande diskurs som båda vill lyfta kvinnliga kompositörer, tonsättare och musiker i musikhistorien. Dock vill den pseudofeministiska diskursen lyfta kvinnliga kompositörer, tonsättare och musiker oavsett deras prestationer, medan den problematiserande diskursen vill lyfta kvinnliga kompositörer genom att förklara varför de får så lite utrymme i historien. Genom diskurserna kan även linjer dras till musiklärarutbildningens inverkan på musikhistorieundervisningen. Föreliggande examensarbete bekräftar tidigare forskning om reproduktion av genussyn och könsmönster i musikklassrummet. Dessutom öppnar examensarbetet upp för fortsatt forskning inom digitala läromedel och källkritik bland lärare.

Syftet med denna uppsats har varit att analysera hur karaktärerna Katniss och Peeta framställs i romanen Hungerspelen, skriven av Suzanne Collins, utifrån ett genusperspektiv. Ett delsyfte har varit att undersöka vilka didaktiska möjligheter ungdomsromanen Hungerspelen har i klassrummet. Metoden som har använts i undersökningen har varit en kvalitativ textanalys med utgångspunkt i en hermeneutisk tolkningstradition. Vid genomförandet av karaktärsanalysen har delar av Nikolajevas motsatsschema över kvinnliga samt manliga stereotyper i litteraturen tillämpats. Den teoretiska utgångspunkten för analysen har varit Hirdmans genusteori om genussystemet, vilket grundar sig i dikotomi (isärhållande) och hierarki (rangordning). Resultat- och analysdelen visar att både Katniss och Peeta bryter samt bekräftar de traditionella könsmönstren som råder i det västerländska samhället. Det visar även på att båda karaktärerna är medvetna om de olika könsroller de väljer att träda ut ur och in i, när det är fördelaktigt för deras syfte. Resultatet kan tyda på en kritik mot rådande normer samt föreställningar kring huruvida individen ska agera utifrån könstillhörigheter och hur det hindrar samt problematiserar det jämställda samhällsidealet. Det kan även tyda på kritik mot de genuspositioner som Nikolajevas motsatsschema lyfter fram, dels som kritik mot isärhållandets logik som Hirdman diskuterar.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka eventuella samband mellan upplevt välbefinnande hos medarbetare under pandemin och deras inställning till att fortsätta arbeta på distans. Den syftade även till att undersöka om inställningen till fortsatt arbete på distans kunde påverkas av demografiska egenskaper som utbildningsnivå, ålder och kön. I studien tillämpades en kvantitativ forskningsmetodik. Urvalet bestod av 101 deltagare (65 kvinnor och 36 män mellan åldrarna 18-63 år), vilket anskaffades genom bekvämlighetsurval och snöbollsurval. Vid insamlingen av data användes välmåendeskalan (Carlbring, 2015) och inställningen till distansarbete-skalan (Statista, 2021). Insamlade data analyserades med hjälp av Pearson korrelationsanalys samt Independent Sample t-test. Analysresultat av Pearson korrelationsanalys visade en signifikant korrelation mellan välbefinnande under pandemin och inställningen till distansarbete. Independent Sample t-test analys resulterade i att medarbetare med en examen från högskola eller universitet hade en mer positiv inställning till fortsatt arbete på distans. Analysen visade även att den äldre åldersgruppen hade en mer positiv inställning till fortsatt distansarbete. Det förelåg däremot inga signifikanta skillnader mellan de olika könen och inställningen till fortsatt distansarbete.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2007.

This thesis explores embodied experiences of (physical and social) pain when seeking healthcare for birth injuries. This includes seeking to understand how gender, sexuality and normality can be constructed through health care for birth injuries, as well as how people with birth injuries are oriented by their pain towards getting health care. The theoretical framework is feminist phenomenological, while also incorporating the perspective of phenomenology and medicine, in order to analyze how the embodied experience of pain is conditioned by normative and cultural dimensions that structure different bodies in different ways. Different ways of understanding the emotional and sensory orientations of pain, both social and physical, are also theoretically informing the analysis. Through qualitative interviews with ten people who have been injured while giving birth within the last ten years, results show that the informants become disoriented when hearing from doctors and midwifes that their perineum, despite their experience of pain, is well. They are also disoriented when their injuries are acknowledged, but deemed untreatable. They can find their pain hard to describe, and experiences of feeling diminished difficult to react against. The embodied experience of seeking health care for birth pain can include feeling both confirmed as well as ignored in one’s injury, depending on what health care professional they happen to meet. I conclude that the frustration of seeking but not feeling like they are receiving health care for their birth injuries results in a breaking point where the patients go against feelings of shame, and (re)orient themselves towards health care by transforming into strong-willed, stubborn and un-ashamed subjects that in one way or another demand treatment and respect. / Populärvetenskaplig sammanfattning Hur är det att drabbas av en förlossningsskada? Vad är det som gör ont, och hur är det att söka vård för smärtan? I denna studie undersöks erfarenheten av att söka och få vård för förlossningsskador. Tio personer delar genom kvalitativ intervju med sig av sina upplevelser av att försöka få hjälp med sina förlossningsskador och den smärta som de åsamkat. I fokus är den kroppsliga erfarenheten. Studien ställer frågor om hur smärta, fysisk men även social i form av känslan skam, förkroppsligas i möten med medicinsk personal. Genom en feministisk fenomenologisk utgångspunkt ämnar uppsatsen både undersöka den roll som normer om kön och sexualitet spelar i möten mellan patienter och vårdgivare, men också belysa hur svårt det är att separera på kroppsliga och sociala erfarenheter. Hur orienteras den förlossningsskadade gentemot vården i sina försök att dämpa smärtan och läka skadan? Genom min tolkande analys av de förlossningsskadades erfarenheter läser jag hur de bär på erfarenheter av att känna sig förvirrade och desorienterade av flera orsaker, dels för att vissa lever med skador för vilka det ännu inte finns hjälp, det vill säga permanenta skador, medan andra förvirras av att höra från vården att deras bäckenbotten ser bra ut, trots att de fortfarande har ont. En del bär på erfarenheter av att uppmanas ha penetrerande sex genom smärtan, andra att leva med smärtan fram tills att de är färdiga med att skaffa barn. Många bär på erfarenheter av att känna sig hämmade från att säga ifrån när de kände sig illa behandlade, eller att våga kräva bättre vård när de känner sig undanskuffade. Förr eller senare tenderar de informanter som känner sig undanskuffade att, med olika strategier, ta plats och kräva vård för sin smärta. Jag tolkar det som att dessa personer når en smärtpunkt där det blir jobbigare att leva sin smärta än att uppleva sig vara till besvär. Den förkroppsligade erfarenheten av smärta, både fysisk och social i form av att känna skam, orienterar dem mot vården med uppsåtlighet. De oroar sig inte längre över att uppfattas som jobbiga. Andra informanter upplever till slut att de träffar läkare eller barnmorskor som ser och bekräftar deras smärta, vilket stärker dem i deras självkänsla och i deras uppfattning att skadan och smärtan är ett problem för vilket de behöver vård. Studien landar därmed i slutsatsen att den förkroppsligade erfarenheten av fysisk och social smärta, samt den förkroppsligade erfarenheten av att känna sig sedd i denna smärta, leder till en brytpunkt som orienterar de förlossningsskadade mot vårdande behandling, och därmed även mot ett stärkt subjektskap.