No description available.

The popularity of Large Language Models (LLMs), such as ChatGPT-4 (GPT), is increasing rapidly. Simultaneously, anxiety is contributing to the global burden of disease. To date, little research is performed on how LLMs portray anxiety. This study aimed to investigate the quality of anxiety portrayals generated by LLMs by “How well do large language models produce realistic anxiety depictions?”, using a mixed-methods approach. Realism was defined as perceived realism and alignment with scientific literature. The quantitative analysis involved 42 participants (age M = 30) randomly assigned to a questionnaire representing one of four anxiety levels. Participants rated perceived level and perceived realism of anxiety descriptions in human-written and GPT-modified texts. Results revealed: GPT-generated anxiety descriptions were perceived significantly more realistic compared to human-written texts; regardless of anxiety level; participants were less accurate in rating anxiety levels of GPTgenerated stories when the levels differed largely from that of the human-written story. The qualitative narrative analysis provided deeper insights into how realistic GPT and a GPT based on the cognitive framework of anxiety (CGPT) depicted anxiety by assessing how well depictions aligned with scientific literature. GPT and CGPT effectively included general features of anxiety in depictions. CGPT focused more on cognitive thought patterns, but neither fully depicted distinctions between different levels of anxiety. Overall, findings suggest LLMs do well in producing realistic representations of anxiety, but fail to fully depict various levels of anxiety. The study contributes to understanding potential applications of LLMs in psychological contexts, including management training, therapeutic settings, and literature. Keywords: LLM, ChatGPT, anxiety, realism, cognitive framework / Språkmodeller (LLMs) som ChatGPT-4 (GPT) blir allt mer populära. Samtidigt påverkar ångest folkhälsan. Hittills har enbart ett fåtal studier utrett hur LLMs skildrar ångest. Syftet med denna studie var att undersöka kvaliteten på ångestskildringar genererade av LLMs med en blandad metodansats genom frågan “Hur väl producerar LLMs realistiska ångestskildringar?”. Realism definierades som upplevd realism och överensstämmelse med vetenskaplig litteratur. I den kvantitativa analysen tilldelades 42 deltagare (ålder M = 30) en enkät som representerade en av fyra ångestnivåer. Deltagarna bedömde upplevd ångestnivå och upplevd realism av ångestbeskrivningar i berättelser skrivna av människor och GPTgenererade berättelser. Resultaten visade att deltagarna uppfattade GPT-genererade ångestbeskrivningar som signifikant mer realistiska, oavsett ångestnivå, men var mindre korrekta i att bedöma ångestnivå i GPT-genererade berättelser när nivån skiljde sig mycket från den människoskrivna versionen. Den kvalitativa narrativa analysen gav djupare insikter i hur realistiskt GPT och en GPT baserad på det kognitiva perspektivet av ångest (CGPT) skildrade ångest genom att jämföra skildringarna med vetenskaplig litteratur. Skildringarna av GPT och CGPT överensstämde i stort sett med litteraturen. CGPT fokuserade mer på kognitiva tankemönster, men ingen modell lyckades fullt ut skildra skillnaderna mellan olika ångestnivåer. Sammantaget tyder resultaten på att LLMs är bra på att skapa realistiska representationer av ångest, men misslyckas med att fullt ut skildra olika ångestnivåer. Studien bidrar till kunskapen om potentiella tillämpningar av LLMs i psykologiska kontexter, såsom ledarskapsutbildning, terapi och inom litteratur. Nyckelord: LLM, ChatGPT, ångest, realism, kognitiv ångest

Låg självkänsla och hög maladaptiv perfektionism har visat sig öka risken för tidig debut och vidare utveckling av ångest- och depressionssyndrom hos studenter. Studien syftade till att undersöka relationen mellan faktorerna självkänsla, perfektionism och kognitiv ångest, fysiologisk ångest och ångestreglering hos studenter. Detta genomfördes genom tre frågeställningar med tillhörande hypoteser. Studiens enkät besvarades av 141 deltagare; 89 kvinnor och 52 män, med varierande huvudämnen. Resultatet visade att kvinnor uppgav högre grad av kognitiv- och fysiologisk ångest än män, medan män erhöll högre grad av ångestreglering än kvinnor. Vidare påvisades en negativ korrelation mellan självkänsla och kognitiv- och fysiologisk ångest. Dessutom erhölls positiva korrelationer mellan rigid- och självkritisk perfektionism och kognitiv- och fysiologisk ångest. Självkritisk perfektionism kunde förklara störst varians hos både kognitiv- och fysiologisk ångest, medan självkänsla förklarade störst varians hos ångestreglering. Ett intressant resultat var att inneha hög självkänsla bidrar till en ökad upplevd förmåga att hantera prestationsångest.

Ledarstilars påverkan på idrottarens prestation och psykologiska tillstånd har visat sig vara signifikant och betydelsefull. Valet av ledarstil från en tränare kan både förbättra och försämra en individens prestation. Det har också visat sig påverka idrottarens upplevda ångest och självförtroende inom flera sporter. Dock finns det bristande kunskap om hur ledarstilar påverkar idrottarnas ångest och självförtroende inom klättring, vilket denna interventionsstudie ämnar undersöka. Ledarstilarna som används i studien inkluderar Direkt och Guided discovery och har definierats utifrån relevant litteratur. Ledarstilarnas effekt på klättrarnas upplevda ångest och självförtroende mättes med hjälp av Competitive State Anxiety Inventory - 2 Revised (CSAI-2R). Urvalet bestod av 40 deltagare i åldern 18-40 år, varav 10 var kvinnor (25%) och 30 var män (75%), som randomiserades till två grupper (Direkt och Guided Discovery). Forskningsfrågan besvarades genom upprepade ANOVA-test där resultaten från CSAI-2R jämfördes mellan de olika ledarstilarna. Inga signifikanta interaktionseffekter mellan ledarstil och test (före och efter) återfanns för någon av utfallsvariablerna. Dock fanns signifikanta resultat gällande förändringar i upplevd kognitiv och somatisk ångest oberoende av ledarstil. Således uppmuntras framtida forskning att vidare undersöka om ledarstilar har en signifikant påverkan på idrottarnas upplevda ångest och självförtroende eller inte, samt om det finns andra faktorer som kan ha en större betydande effekt på idrottarnas psykologiska tillstånd än ledarstilar. / The impact of leadership styles on athletes' performance and psychological state has been shown to be significant and meaningful. The choice of leadership style by a coach can both improve and impair an individual's performance. It has also been found to affect athletes' perceived anxiety and self-confidence in several sports. However, there is a lack of knowledge regarding the influence of leadership styles on athletes' anxiety and self-confidence in the sport of climbing, which this study aims to investigate. The leadership styles used in the study include Direct and Guided Discovery, and they have been defined based on relevant literature. Perceived anxiety and self-confidence were measured using the Competitive State Anxiety Inventory - 2 Revised (CSAI-2R). The sample consisted of 40 participants between the ages of 18 and 40, including 10 women (25%) and 30 men (75%), who were divided into two groups (Direct and Guided Discovery). The research question was answered through repeated ANOVA tests, where the results from the CSAI-2R were compared across the different leadership styles. No significant difference was found between the leadership styles. However, there were significant results regarding changes in perceived cognitive and somatic anxiety independent of the leadership style. Therefore, future research is encouraged to further investigate whether leadership styles have a significant impact on athletes' perceived anxiety and self-confidence or not, as well as whether there are other factors that may have a greater significant effect on athletes' psychological state than leadership styles.

Bakgrund: Trots den synliga framgången inom idrotten kan tävlingsångest vara en dold utmaning som potentiellt påverkar prestationen negativt. Könsskillnader på tävlingsångest är komplicerad och kan härledas till en kombination av biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer. För att hantera tävlingsångest och optimera prestationen kan flera metoder tillämpas för mental träning, som visualisering, coping-strategier, mindfulness och self-talk. Genom att förstå och hantera tävlingsångest kan atleter uppnå bättre resultat och bidra till en hälsosammare idrottsmiljö. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa eventuella könsskillnader på upplevelsen av tävlingsångest hos atleter. Studien syftar även till att belysa potentiella faktorer som påverkar tävlingsångest samt potentiella åtgärder för att minska tävlingsångest hos atleter. Metod: Studien är en strukturerad litteraturöversikt med en deskriptiv ansats. Fyra olika databaser (Medline, APA PsycInfo, Scopus, Cinahl) användes för att inhämta relevant litteratur, vilket resulterade i inkluderingen av totalt tretton artiklar. Resultat: Resultaten tyder på att kvinnliga atleter rapporterade högre somatisk och kognitiv ångest samt lägre självförtroende än manliga atleter. Även ålder och erfarenhet är avgörande faktorer för tävlingsångest. Äldre och mer erfarna atleter visade lägre nivå av både somatisk och kognitiv ångest samt högre självförtroende. Flera åtgärder utforskades för att hantera tävlingsångest, inklusive self-talk och mental träning, vilket visade sig vara effektivt för att minska tävlingsångest och öka självförtroendet hos atleter. Slutsats: En väsentlig betoning läggs på att individualisera interventioner för att hantera tävlingsångest utifrån enskilda behov och förutsättningar. Dessutom identifieras könsskillnader och individuella skillnader i upplevelsen av tävlingsångest, vilket bidrar till utformningen av skräddarsydda och effektiva stödåtgärder för atleter. För framtiden förespråkas en ökad forskningssatsning i Sverige där forskningsläget är otillräckligt.