Digitaliseringen av det litterära samhället har medfört många nya möjligheter för skapandet och delandet av litteratur. Det jag ämnar undersöka i min uppsats är ett exempel på den digitala litteratur som faller utanför den etablerade bokmarknaden, mer specifikt det skräcklitterära kollaborativa projektet SCP Foundation. SCP Foundation presenteras som ett slags digitalt arkiv där läsaren får ta del av tusentals fiktiva dokument som beskriver anomala objekt på ett ytterst torrt och kliniskt språk. I detta arkiv kan läsaren bland annat ta del av dokumentet som hanterar SCP-055, ett objekt som karakteriseras av omöjligheten att komma ihåg vad det exakt är för något. Min uppsats utgår från objektet SCP-055 och med hjälp av Abigail De Kosniks teori kring digital fiktion och Eugine Thackers teori kring skräckfiktion så ämnar jag undersöka hur SCP-055 relaterar till en diskurs kring digital lagring av information och den moderna rädslan kring överflödig information. Vidare kopplar jag denna diskurs till konceptet övernaturlig skräck, och argumenterar för att SCP-055 genom dess mottagande av läsaren avslöjar en destruktiv relation till det okända. Min uppsats hanterar dels det dokument som berör SCP-055, men även ett smalt urval andra berättelser och även kommentarsfälten på SCP Wiki, för att föra en diskussion kring hur objektet påverkas av SCP Wikis kollaborativa format, där varje läsare blir en möjlig medförfattare. Jag argumenterar för att SCP-055 dels pekar på en fruktan inför den oändliga information som finns att tillgå digitalt och även hur dess kollaborativa format möjliggör att SCP Wikis gemenskap fortsätter att låta objektet vara okänt.

Kollaborativ konsumtion i form av kläduthyrning i fysiska butiker är ett relativt nytt och outforskat koncept som vuxit fram delvis på grund av den hårda konkurrensen från e - handeln. Konceptet kläduthyrning innebär att kunderna kan hyra utvalda klädesplagg under en bestämd tidsperiod. Kunden betalar en summa pengar som motsvarar den tiden plagget hyrs. Det nya konceptet faller inom ramen för begreppet kollaborativ konsumtion, och innebär att det nu är möjligt för individer att dela på modevaror. Konceptet kan både gynna företag, konsumenter och samhället ur såväl en ekonomisk som miljömässig aspekt då användningsgraden för varje plagg ökar. Dessutom kan konsumenterna maximera sin nytta för pengarna. En generation som fått lite uppmärksamhet i samband med kollaborativ konsumtion är generation X. Denna generation besitter karaktärsdrag som särskiljer sig från andra generationer och är bland annat en av de mest högutbildade generationen i historien. De kännetecknas av karaktärsdrag såsom självförtroende, individualism och skepsis. Dessa karaktärsdrag gör generationen till en intressant grupp att studera i förhållande till kollaborativ konsumtion.   Syftet med vår studie är att identifiera vilka motiv, hinder och attityder modeintresserade individer i generation X har till deltagande i kollaborativ konsumtion i form av kläduthyrning. Vi vill även ge ett praktiskt bidrag till företag angående huruvida generation X kan vara en potentiell målgrupp för det nya konceptet. För att uppfylla studiens syfte har en kvalitativ studie genomförts, där data samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Totalt genomfördes åtta intervjuer med individer som tillhör generation X, har ett modeintresse och som handlar moderelaterade varor minst var tredje månad. För att uppfylla studiens syfte har även teorierna Theory of reasoned action och Theory of planned behavior använts. Dessutom har även tidigare forskning kring hinder och motiv till deltagande i kollaborativ konsumtion använts. Genom detta har vi kunnat besvara studiens problemformulering:   Vad är det som gör att generation X väljer att delta eller inte delta i kollaborativ konsumtion? Resultatet av studien visar att generationens främsta motiv för att delta i konceptet kollaborativ konsumtion i form av kläduthyrning är att maximera nytta för pengarna samt negativa känslor kring outnyttjade resurser. Det som visade sig kunna hindra generationens deltagande var materiellt ägande, hygien, bekvämlighet samt att det är ett okänt koncept. Företag som vill få generation X att delta i kläduthyrning behöver tänka på att tydliggöra riktlinjerna för konceptet samt kommunicera ut detta på ett sätt som generationen förstår. Dessutom behöver företagen utforma konceptet på ett sätt som gör det enkelt och bekvämt för generationen att delta.

Kollaborativa robotar är en ny typ av industrirobot som tillåter robot och personal att säkert arbeta sida vid sida. Denna typ av samarbete leder till att det kan skapas flexibla produktionsflöden som tar tillvara på både robotens och personalens styrkor. I en tid med produkter som får allt kortare livscykler och kunder som ställer högre krav på mer anpassningsbara produkter så kan kollaborativa robotar vara lösningen på dessa krav. Dessa användarvänliga och säkra robotar kan komma att få en allt större roll inom den moderna tillverkningsindustrin. Syftet med den här rapporten är att undersöka hur en implementering av en kollaborativ robot i en tillverkande industri lämpligtvis kan genomföras. Avsikten är att åstadkomma en lämplig analys som kan användas för framtida företag vilka står inför behovet av att integrera kollaborativa robotar i sin produktion. Det är även av intresse i den här rapporten att undersöka vilka effekter på produktivitet en implementering av en kollaborativ robot kan ha. Materialet som använts i rapporten kommer delvis från litteraturstudie men en stor del består av insamlade data från fallföretaget. Det består bland annat av en nulägesanalys av fallföretaget, tidsstudie av arbetsmoment och tidsstudie av en kollaborativ robot. Utifrån detta material har en metod med åtta steg för hur en implementering av en kollaborativ robot ska gå till framtagits. Det har också visats att genom att minska mängden manuellt arbete som behövs i produktionsflödet så kan en implementering av en kollaborativ robot få stor positiv påverkan på produktiviteten. På fallföretaget skulle en implementering av en kollaborativ robot på en av stationerna kunna förbättra arbetsproduktiviteten med 85%. / Collaborative robots are a new type of industrial robot that allows robot and production staff to safely work side by side. This type of collaboration leads to the creation of flexible production flows that utilize the strengths of both robots and people. In a time where products get ever shorter life cycles and customers who place higher demands on more customizable products is where collaborative robots can be the solution. These user-friendly and safe robots can play an increasingly important role in the manufacturing industry. The purpose of this report is to investigate how an implementation of a collaborative robot in a manufacturing industry can look like. The intention is to provide a suitable analysis that can be used for future companies that look to integrate collaborative robots into their production. It is also of interest in this report to investigate what effects on productivity a collaborative robot can have. The material used in the report comes partly from a literature study, but a large part consists of data collected from the case company. It consists of, among other things, a current situation analysis of the case company, time study of work steps and time study of a collaborative robot. Based on this material, an eight-step method for implementing a collaborative robot has been developed. It has also been shown that by reducing the amount of manual labor needed in the production flow, the implementation of a collaborative robot can have a great positive impact on productivity. At the case company, implementing a collaborative robot at one of the stations could improve work productivity by 85%.

Masskonsumtionssamhället vi idag lever i har katastrofal inverkan på miljön. Textilindustrin och i synnerhet fast fashion är en stor bidragande faktor. Idag ligger den årliga globala textilkonsumtionen på nästan 90 miljoner ton. År 2050 förutspås en global textilkonsumtion på 250 miljoner ton per år som ett resultat av en ökad världsbefolkning, där fler än idag kommer ha möjlighet att konsumera. En projekterad resursbrist gör det av yttersta vikt att förändra våra konsumtionsvanor för att kunna möta framtidens behov av textilier. Om livslängden per plagg kan ökas och nyproduktionen av kläder minskas sparas resurser som annars förbrukas vid tillverkning. Något som möjliggör detta är kollaborativ konsumtion, som på senare år fått större uppmärksamhet i modesammanhang. Grundprincipen för kollaborativ konsumtion är tillgång framför ägande. Uthyrning som komplement till traditionell försäljning kan vara ett sätt för fler modeföretag att främja hållbar utveckling och samtidigt anpassa sina affärsmodeller till den framskridande kollaborativa ekonomin. Men vilket attityd har konsumenter till att konsumera kläder på detta sätt? Denna studie har ämnat undersöka unga konsumenters attityd till att konsumera kläder genom uthyrning från modeföretag, för vidare analysera konceptets marknadspotential. Studien utgår från två forskningsfrågor; vilken attityd har unga konsumenter till uthyrning av kläder av modeföretag? Finns det en potentiell marknad för modeföretag att hyra ut kläder? Empiri har samlats in med blandad metod. Kvantitativ data togs fram med en enkätundersökning och kompletterades med kvalitativ data från sex enskilda intervjuer. Samtidiga respondenter i båda undersökningar är mellan 18 och 35 år, vilket varit studiens målpopulation. Vårt resultat visar att det råder en öppenhet och antydan till en positiv attityd gentemot att konsumera kläder genom uthyrning, dock saknar majoriteten tillräckligt med kunskap om konceptet för att kunna bilda en klar attityd. De slutsatser vi dragit är att uthyrning av kläder i dagsläget inte passar alla modeföretag, inte alla konsumenter och inte heller alla varukategorier.

Att arbeta med miljö och hållbarhet blir allt vanligare inom modesektorn. Samtidigt ställs höga krav på hastighet inom textil- och klädindustrin som pressas till att leverera trendiga, prisvärda plagg i stora volymer så snabbt och effektivt som möjligt på marknaden. Det leder ibland till överproduktion och negativ miljöpåverkan. Hur kan då den så kallade fast fashion-industrin och den mer hållbara modeindustrin samverka så att fast fashion-företag ska kunna nå en mer hållbar affärsmodell? Begreppet kollaborativ konsumtion förekommer allt oftare, vilket innebär en delad ekonomi där konsumenter får tillgång till varor utan att själva äga dem. Det leder till att överkonsumtionen av varor i samhället minskar och istället främjas den hållbara utvecklingen. Uthyrning som ett alternativ till försäljning är förekommande inom modesektorn, både som ett alternativ till den traditionella försäljningen, men även som ett substitut. Dock är det idag inte lika förekommande med uthyrning av fast fashion-kläder, detta anses därför vara ett intressant ämne att undersöka. Studiens syfte är att undersöka möjligheterna att införa uthyrning av kläder i kombination med traditionell försäljning i fast fashion-företaget Gina Tricot och därefter föreslå en möjlig affärsmodell. Studien grundas i affärsmodellen Busines model generation baserat på nio byggstenar, insamlat material i form av intervjuer och webbaserat material från tre företag. Gina Tricot representerar ett fast fashion-företag, Houdini ett livsstilsföretag med uthyrning som ett alternativ till försäljning samt Klädoteket som representerar ett hyrbaserat företag. De tre företagens affärsmodeller har jämförts med varandra samt analyserats med tidigare studier för att slutligen i en analys och diskussion besvara studiens syfte. Sammantaget har studien kunnat visa hur fast fashion-företaget Gina Tricot kan införliva det allt mer aktuella fenomenet, kollaborativ konsumtion i en ny affärsmodell. Vid ett eventuellt införande av Gina Tricot´s nya koncept kläduthyrning, kan företaget behöva förändra framförallt sex av de nio byggstenarna ur affärsmodellen Business model generation. Genom nya värdeerbjudanden, fler marknadsföringskanaler och bättre kundrelationer med utbildad butikspersonal inom hållbar konsumtion, har den nya affärsmodellen stor potential att lyckas då Gina Tricot har de ekonomiska och mänskliga förutsättningarna. Frågan ställs där emot om Gina Tricot´s fast fashion-kläder verkligen håller den kvalitet som krävs för uthyrning i det nya och mer hållbara konceptet, Fast Fashion 2.0.

Det finns många miljömässiga och ekonomiska baksidor med de konsumtionsmönster som har utvecklats i västvärlden. Detta har lett till ökad medvetenhet kring problemen. Kollaborativ konsumtion är en företeelse som fått allt större spridning tack vare modern teknik och internet. Det innebär ett sätt att förändra konsumtionsmönstren genom att dela på materiella tillgångar. I den här pilotstudien intervjuades sju personer. Fem av dessa har valt att delta i Swinga Bazaar, en nystartad digital tjänst för kollaborativ konsumtion av föremål. De begränsningar som framkom gällande ägodelar kan delas upp i två slag: Hinder, alltså något som gör att respondenten tvekar eller avstår från att delta, och förebehåll, vilket innebär att de kan delta men på vissa villkor. Mest frekvent förekommande var förbehåll angående vem respondenterna kunde tänka sig att låna/hyra ut till. En slutsats är därför att man bör anpassa digitala tjänster för kollaborativ konsumtion till att ta detta resultat i beaktande; användarna bör ges möjlighet att välja att låna/hyra ut bara till personer de känner sedan tidigare. Ytterligare ett syfte med studien var att undersöka drivkrafter bakom valet att delta i kollaborativ konsumtion. När det gällde Swinga Bazaar var sociala relationer viktigast, men även när det gällde den generella synen på kollaborativ konsumtion angavs sociala aspekter som en av de viktigaste fördelarna. Därför är en slutsats att de aktiva användarna är viktiga som förebilder. De bör involveras i arbetet för att locka ännu fler att delta. Andra fördelar med kollaborativ konsumtion som framkom i intervjuerna var bland annat miljöskäl och möjligheten att spara pengar samt ett mer effektivt nyttjande av egna och andras ägodelar. Denna bredd av motiverande faktorer möjliggör olika tilltalssätt för att locka fler människor till att delta. / There are many social and economic downsides to the consumption patterns that have developed in the Western world. This has lead to an increased awareness·of the problem. Collaborative consumption is a phenomen that is gaining traction thanks to modern technology and the internet. It represents one way of changing consumption patterns by sharing tangible assets. In this pilot study, seven people were interviewed. Five of these have chosen to participate in Swinga Bazaar, a newly established digital service for collaborative consumption of goods. The limitations that emerged regarding belongings can be divided into two kinds: obstacles, that is, something that makes the respondent hesitate or refrain from participating, and restrictions, which means they can participate but under certain conditions. The most frequently occurring restriction concerned who the respondents were willing to lend or rent to. One conclusion is therefore that one should adapt digital servives for collaborative consumption to consider this result; the users should be given the option to lend/rent only to people with whom they are already familiar. Another aim with the study was to investigate the driving forces behind the choice to participate in collaborative consumption. In the case of Swinga Bazaar, social relations were the most important. But also concerning the general view of collaborative consumption, social aspects were identified as one of the most important benefits. Therefore, one can draw the conclusion that the active users are important as role models. They should be involved in the work to encourage even more people to participate. Other benefits of collaborative consumption emerging from the interviews were environment reasons and the possibility to save money as well as a more efficient use of their own and others belongings. This breadth of motivating factors enables different ways to attract people to take part.

Den här doktorsavhandlingen presenterar ytinteraktion som ett gränssnitts-paradigm för grafiska användargränssnitt inom kreativa tillämpningar. Ytinteraktion utgår ifrån användarnas innehåll och allt innehåll presenteras på en oändligt stor tvådimensionell yta. Ytan är gränssnittet mot en databas som navigeras och zoom, pan och textfilter. Textfilter används för att visa vilka innehållselement som motsvarar en textsträng, ju fler tecken i strängen, desto färre motsvarande element. Ytinteraktion gör att användare kan dela och redigera innehåll tillsammans via synkront samarbete.Ytinteraktion har studerats genom att utveckla en interaktiv prototyp för kollaborativ live multimedia. Prototypen designades tillsammans med musik- och videoartister inom electronica- och klubbmusikgenren. Den kan användas med pekskärm eller med skäm, mus och tangentbord. Design-processens resultat utvärderades genom en fallstudie som omfattade artisternas förberedelse inför och genomförandet av ett framträdande vid en festival. Analysen av data resulterade i fem bruksvärden; instrumentvärde, kommunikationsvärde, förberedelsevärde, livevärde och underhållningsvärde. Det huvudsakliga bruksvärdet var att den interaktiva prototypen uppfattades som ett instrument. Prototypens design underlättade kommunikationen mellan artisterna i flykten på scen. Instrumentvärdet gjorde det lättare att spela live vilket i sin tur medförde att publiken blev underhållen. Kunskap om den interaktiva prototypen och ytinteraktion har formats med forskning genom design där aktionsforskning var det övergripande ramverket i forskningsprocessen. Aktionsforskning är ett kvalitativ förhållningssätt som sätter fokus på praktikers deltagande i forskningsprocessen och att forskningen intervenerar i praktiken med syfte att förbättra den och att inducera kunskap. Som ett resultat av designprocessen presenteras designprinciper för ytinteraktion. Dessa gör resultaten användbara för praktiker inom interaktionsdesign, människa–datorinteraktion och programvaruteknik. / This dissertation presents surface interaction as an interface paradigm for graphical user interfaces of creative applications. The users' content is the basis for surface interaction, and all content is presented on an infinitely large two-dimensional surface. The surface is an interface to a database, and is navigated by zoom, pan, and text filter. Text filter is to display which content elements match a text string, the more characters of the string the less matching element. Surface interaction allows users to share and edit content collaboratively via synchronous collaboration. Surface interaction was examined by developing an interactive prototype for collaborative live multimedia. The prototype was designed in collaboration with music and video artists within the genres of electronica and club music. It can be used either with a touch screen or with a monitor, mouse, and keyboard. The result of the design process was evaluated in a case study which included the artists' preparations for and carrying through of  a live performance at a festival. The analysis of data yielded five utility values; instrument value, communication value, preparation value, live value, and entertainment value. The main utility value of the interactive prototype was that the artists saw it as instrument.  The design of the prototype made communication easier in the live situation on stage. The instrument value made it easier to play live which consequently entertained the audience.Cognition in the interactive prototype and surface interaction has been created with research through design where action research was the overarching framework. Action research is a qualitative method  which focuses on the participating practitioners and on the intervention of the practice with the purpose improving the practitioner’s situation and of increasing the knowledge of the participants. Design principals and guidelines will be presented as a result of the design process. The guidelines make the results of this dissertation applicable to practitioners of interaction design, human computer interaction and software engineering.

Syftet med arbetet var att undersöka möjligheten att skapa en applikation för kolla- borativ ljudredigering i webbläsaren men samtidigt inte kräva ständig internetupp- koppling av användarna. Algoritmen Differential Synchronization används för att synkronisera text så att det ser likadant ut hos alla användare. Algoritmen måste först modifieras för att fungera med ljudfiler och tillåta att användare kan göra ändringar utan internetuppkoppling.

Det finns många webbsidor och flera av dem erbjuder miljontals objekt. För att hjälpa användarna att hitta rätt objekt används rekommendationssystem. Det är viktigt att veta hur olika funktioner i systemen skiljer sig för att ge användarna rätt rekommendationer. Arbetet jämför två listor med kollaborativa rekommendationer, röstnings-baserade och visnings-baserade, för att ta reda på hur användare upplever att dessa skiljer sig. Det skapas en databas innehållande filmer som hjälper till att ta fram dessa rekommendationer. De användare som medverkar i undersökningen svarar på en enkät med frågor om hur de olika rekommendationerna skiljer sig. Resultatet visar att användarna inte upplever att listorna skiljer sig sett över hela undersökningen. Däremot finns det tendens till signifikanta skillnader på listorna med rekommendationer i vissa fall. För framtida arbeten är det mest intressant att byta ut den data som används för att ta fram listorna för att ta reda på hur det påverkar resultatet.

Innovationer är idag ett uppmärksammat och aktuellt fenomen och forskare menar att innovationer är en bidragande faktor för såväl företags överlevnad som en nationell tillväxt. Delningsekonomin är ett resultat av digitaliseringen och möjliggör för privatpersoner att hyra, låna samt byta produkter med varandra. Kombinationen mellan innovationer och delningsekonomin är en tämligen outforskad kombination och syftet med studien är därmed att undersöka om företag inom delningsekonomin i Sverige arbetar med innovationer. Studien syftar vidare till att redogöra för om företagens eventuella innovationsarbete kan uttryckas inom ramen för att vara av en radikal eller inkrementell karaktär. För att lyckas undersöka detta relativt komplexa fenomen bygger studien på en kvalitativ forskningsmetod. Insamling av det empiriska materialet har skett via semistrukturerade intervjuer med fem respondenter från fem olika slags företag. Resultatet visar på att fyra av företagen var de första i sitt slag på marknaden varpå ett av företagen istället är ett resultat av en redan etablerad affärsmodell. Samtliga företag arbetar med en ständig förbättring av sin tjänst samtidigt som tre av företagen visar tendenser på att även söka efter nya möjligheter. Utifrån en analys av det empiriska materialet tillsammans med den teoretiska referensramen har vissa slutsatser kunnat genereras. Fyra av företagen kan anses vara en radikal innovation i sig medan det femte företaget istället kan ses som en imitatör. Samtliga företag kämpar för överlevnad genom ett ständigt inkrementellt innovationsarbete varpå tre av företagen även visar på tendenser att arbeta med ett radikalt innovationsarbete.