Det mest använda sättet för att motivera sin personal till att göra ett bra arbete är att använda sig av ett belöningssystem. Meningen med att ha ett belöningssystem i företag är att uppmuntra de anställda till att prestera och utföra sina arbetsuppgifter något utöver de vanliga. Men frågan är om personalen verkligen motiveras till att arbeta effektivare? Hur gör företagen för att motivera personalen? Höjs motivationsnivån med hjälp av belöningssystem? Vi vill med denna uppsats undersöka två olika företags belöningssystem samt beskriva hur deras personal motiveras till ett effektivt arbete av deras system. Uppsatsen är baserad på elva intervjuer, fyra av intervjuerna är genomförda med de ansvariga för belöningssystemen i respektive företag. Utifrån respondenternas svar kommer vi lyfta fram de fakta som vi anser relevant för att förklara belöningssystemet och hur personalen motiveras. Vi har lagt motivationsteorier och belöningsteorier som grund. Vi diskuterar intervjuerna från empirin i analys avsnittet. Efter vår undersökning anser vi att vi har fått en bra bild av hur belöningssystemen fungerar i respektive företag. Vi ser att säljarna i Call-Up motiveras främst av finansiella belöningar medan säjarna på Länsförsäkringar motiveras mer av icke-finansiella belöningar. Varför säljarna i de olika företagen ser så annorlunda på belöning tror vi beror på att de har olika mål i sitt arbete.

Arbetet berör konflikten mellan rättigheten att vidta kollektiva stridsåtgärder och EU-rättens regler om friheten att tillhandahålla tjänster. EU-domstolen har i Lavaldomen underkänt Sveriges implementering av utstationeringsdirektivet, som innehåller bestämmelser om minimikrav som en medlemsstat måste garantera utstationerade arbetstagare. Domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet har kritiserats och menats leda till social dumpning, då domstolen bestämmer att de garanterade villkoren inte bara utgör minimikrav utan även maximikrav. En stridsåtgärd får således inte vidtas i syfte att åstadkomma kollektivavtalsförhandlingar för villkor som är mer förmånliga än de som garanteras enligt direktivet. I analysen konstateras först att EU-domstolen har underordnat arbetsrätten utan något ordentligt lagstöd för detta och att avvägningen därför tycks vara motiverad av rättspolitiska skäl snarare än juridiska. Detta, enligt mig, olyckliga rättsläget kvarstår än idag trots Lissabonfördragets ikraftträdande. Förändringarna för arbetsrätten i fördraget är små och Monti-II-förordningen tycks bekräfta min uppfattning att dessa inte innebär någon reell förändring av rättsläget. Förordningen, som anger att områdena ska samspela med varandra, framstår som uddlös och är enligt mig närmast en kodifiering av Lavaldomen. Kompetensen att göra avvägningar mellan områdena kommer även fortsättningsvis att hamna hos EU-domstolen. Enligt mig bör förordningen revideras och tydligt deklarera att rättigheten till kollektiva stridsåtgärder måste förbli oinskränkt även gentemot friheten att tillhandahålla tjänster. Åtminstone skulle förordningen kunna fastställa tydliga riktlinjer för hur avvägningar mellan områdena ska ske, vilket minskar domstolens handlingsutrymme. / This paper concerns the conflict between the right to collective action and the Unions provisions on the freedom to provide services. The EU Court has, in the Laval judgment, rejected Sweden's implementation of the posting of workers directive, which provides for minimum requirements that a member state must guarantee posted workers. The Court's interpretation of the Posting of Workers Directive has been criticized and been said to lead to social dumping since the court rules that the guaranteed conditions not only are minimum but also maximum requirements. Any collective action must therefore not be taken in order to achieve collective bargaining for terms more favorable than those guaranteed by the directive. In the analysis it is first noted that the EU Court has subordinated the labor law without any solid legal support for this and that the ruling thus seems to be justified by politics rather than juridical. This, in my opinion, unfortunate legal situation persists today despite the Lisbon Treaty's effect. The changes concerning labour law in the treaty are small and the Monti-II-regulation seems to confirm my opinion that these do not provide any real change to the legal situation. The latter, which states that the areas should respect each other, seems pointless and resemble, in my opinion, closely a codification of the Laval judgment. The EU Court will still have the competence to set the balance between these areas. In my opinion, the regulation should be revised and clearly declare that the right to take collective action must remain unrestricted, even against the freedom to provide services. At least should the regulation establish clear guidelines for how the balance between these two shall be handled, thereby reducing the Court's discretion.

The purpose of this study is to analyze how university students, who are not members of a political party, experiencing existing selective and collective incentives for involvement in a political party. Furthermore, the study will highlight incentives which could help the political parties to increase their membership. The study is based on seven interviews and the respondents were selected after conducting a survey of students’ political involvement. The interviews were analyzed through the theory of selective and collective incentives.  The study shows that the incentives, both selective and collective, for involvement in a political party in general are weak and that the costs in terms of time, money and education are seen as too high. The respondents have a range of suggestions to increase party involvement, including increased party information, better education, increased financial incentives and a more active membership recruitment. The respondents also highlight some collective incentives such as an increased ideological focus and a greater focus on the political party´s own politics. The collective incentives are harder to achieve though they might be most vital for increased involvement. A common feeling amongst the respondents is that they are inclined to become involved in politics if they feel a change is vital for society.

Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2010. / Härtill 6 uppsatser.

No description available.

I denna kvalitativ fallstudie studeras individuella och kollektiva estetiska skapandeprocesseroch upplevelsen av ägande i relation till dem. Med ägande menas känslan av att ett verk duhar skapat tillhör dig, i likhet med termen psychological ownership. Syftet medundersökningen är att synliggöra och problematisera detta ägande och att se vilketförhållningssätt en grupp på tio personer, specifikt ihopsatt för denna undersökning, har tillkollektivt och individuellt skapande i samband med det.Detta har undersökts genom att dessa tio personer tillsammans skapat en bilderbok där varjeperson skrivit en text som sedan illustreras av någon annan i gruppen, i en sluten cirkel.Parallellt har jag skapat en bilderbok på egen hand för att ur ett förstahandsperspektivreflektera kring det gemensamma och enskilda skapandet. För att få svar på undersökningensfrågeställningar rörande skapandeprocesser och ägande har gruppen i enkät och samtaldiskuterat ämnet. Resultatet blev att vissa ord utkristalliserade sig som särskilt viktiga inomgruppens diskurs.I den gestaltande delen har de två bilderböckerna omskapats och förstärkts för att synliggöramina egna och gruppens föreställningar om kollektivt och individuellt skapande. De bådaböckerna ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2017.

Studiens syfte är att synliggöra hur kollektiva arbetssätt kan förändra bildundervisningen på ett lekfullt sätt för att öka elevernas engagemang och lust i bildundervisningen, individuellt men också kollektivt. Jag har studerat hur eleverna upplever det kollektiva arbetssättet genom Action painting som en metod till undersökningen. Studien besvarar två frågeställningar: 1. Hur upplever eleverna det kollektiva arbetssättet? 2. Vilka pedagogiska fördelar eller nackdelar synliggörs i studien? Studien genomförs genom en kortare fältstudie.  Data samlas in genom metodtriangulering som utgör underlag för analysen, nämligen, filmandet av aktiviteten, en semistrukturerad gruppintervju med öppna frågor och ”energibatterier”, där elever har valt en batterinivå innan och en batterinivå efter aktiviteten. Empirin samlas in vid ett lektionstillfälle i skolan och därefter bearbetas den inför analysen. Data analyseras utifrån Lev Vygotskjis sociokulturella teori om barns lärandeprocesser.  Via analysen har jag fått syn på hur ett kollektivt arbetssätt kan ha positiva konsekvenser för eleverna. Studien har analyserats genom Vygotskjis teori om fantasi och den proximala utvecklingszonen Studien visar att det kollektiva arbetssättet, genom Action painting som metod, påverkar eleverna positivt. Analysen visar att eleverna höjer sin energinivå, upplever aktiviteten som lustfylld och motiverande. Utifrån ett pedagogiskt perspektiv har studien visat att det är viktigt hur pedagogen organiserar den yttre miljön för att eleverna ska kunna utveckla samt organisera sin inre värld.

Denna undersökning utreder hur och varför Föreningen Gamla Halmstad startade 1923 i Halmstad som en kollektiv historiekulturell minnesgemenskap och bevarande organisation. Undersökningen svarar på vilka aktörer som dominerar vid föreningens tillkomst och vilka förändringar i gemenskapen som kommer till uttryck i dess årsbok fram till dess förste ordförandes död 1941 vad avser frågan om definition av gemenskapens kollektiva minne. Den svarar även på frågan om syftet med gemenskapen och förankrar den med vidare tillhörighet till kulturarv och med fosterlandsvänner. Teoretiskt används Ludwik Flecks kunskapsteori där de tre begreppen tankegrupp, tankestil, riktad perception är centrala liksom Flecks sammanhållning av fack och populärvetenskap. Som kompletteringar till Flecks kunskapsteori används social nätverksteori i den bearbetade Powellska traditionen och Jörn Rüsens historiekulturella teori med Jan Assmanns kompletterande minnesteori. Uppsatsens tillvägagångssätt operationaliserar gemenskapen till en processuell gemenskap där relationen mellan personer undersöks och där en undersökning av den historiska berättelsen ses som en pågående process som kan undersökas utifrån Jörn Rüsens historiekulturella dimensioner och Jan Assmanns minnesteori. Materialet för undersökningen utgörs främst av den årligen återkommande årsboken med för denna uppgift avgränsning till åren 1924 – 1941. Tillvägagångssättet gör det möjligt att i historiekultur inkludera såväl den i gemenskapen aktivt brukade som den lagrade kulturen vilken vid behov kan reaktiveras. Rörligheten mellan den aktiva sociala nivån och den arkiverade kulturella gör det möjligt att synliggöra vilka dimensioner av historiekulturen som under perioden 1923-1941 får företräde i årsboken som dess kulturella minne.

Den 7 april 2017 kapades en lastbil och kördes i hög hastighet längs Drottninggatan som sedan kraschade in i Åhléns. Fem personer omkom och dussintals skadades till följd av händelsen, som förklarades vara ett terrordåd. Studien syftar till att undersöka de svenska reaktionerna på terrordådet, med fokus på känslor och värderingar mot bakgrund av Durkheims teori om det kollektiva medvetandet. Detta görs genom tematisk analys med socialkonstruktivistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Den tematiska analysen utgörs av 2 huvudteman, känslor och värderingar med fem, respektive fyra underteman. 84 artiklar från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet analyseras och innehållet kodas enligt framework-modellen. Resultatet visar att känslor och värderingar uttrycks på olika sätt, övergripande ses manifestationen dagen efter dådet som en stark symbol för uttrycket av det kollektiva medvetandet, där motstånd, engagemang, känslor och värderingar uttrycks. Stadsrepresentanter, såsom Kungen och Statsministern, blir ytterligare symboler för det kollektiva medvetandet och dess reaktioner, både gällande uttrycken för känslor och värderingar. Det kollektiva medvetandet kom till uttryck i, samt förstärkts och återuppbyggs efter den attack som skett. Studien visar att känslor agerar som ett lim för att hålla samhället intakt. Medan värderingarna, som ligger till grund för känslorna lyfter samhället och bidrar till moralförhöjande handlingar efter dådet.