Tyresö kommun arbetar i nuläget med att fastställa en klimatplan. Den innebär att kommunen ska vara klimatneutrala år 2030. Kommunen är medlem i Klimatkommunerna, en förening för kommuner som arbetar med att minska kommuners påverkan på klimatet. Genom Klimatkommunerna har Tyresö kommun uppmärksammat kolinlagring inom markanvändningssektorn som en möjlighet att skapa minusutsläpp.  I denna studie ges en överblick över kommunens kolförråd i mark och biota samt markens förmåga att lagra in kol. Kommunen har delgett översiktsplanen som sträcker sig från 2017 till år 2035 i syfte att få veta hur den planerade förändrade markanvändningen kommer att påverka kolförråd och kolinlagring. Som underlag för denna studie användes en nyligen publicerad rapport av SLU för Stockholms stad. (Lindahl och Lundblad, 2022). Kommunens markanvändning utreddes i programmet ArcGis Pro.  Resultatet visar att ca 60 procent av kommunens mark består av skog och ca 20 procent av exploaterad mark. Tyresös totala kolförråd uppgår till ca 967 667 ton kol. Mark är den kolpool som lagrar mest kol inom samtliga markklasser, mest inom skog. Nettoupptaget av koldioxidekvivalenter beräknas till 20 377 ton årligen. Det är framför allt kolpoolen levande biomassa i markklassen skog som står för upptaget. Kommunens marker bidrar även till en del utsläpp, främst marker som tidigare varit våtmark men som dränerats.  Den planerade förändrade markanvändningen upptar ca 194 ha mark. Ca 69 procent av översiktsplanen är förlagt till redan exploaterad mark medan ca 22 procent är planerad till markklassen skog. Den mark som planeras att exploateras har idag ett sammanlagt kolförråd på ca 10 430 ton kol. Vid exploatering av marken som helhet genererar det ett utsläpp som uppgår till 37 548 ton CO2 – ekv. Denna mark har idag ett nettoupptag som uppgår till -110,7 ton CO2 – ekv/ år. Upptaget till levande biomassa, markklassen skog, står för det största upptaget, knappt tre fjärdedelar.  Det finns en rad åtgärder som kommunen kan åta sig för att minska utsläppen inom markanvändningssektorn och öka upptagen. De bör prioritera att förvalta de stora kolförråd som idag finns i kommunen, speciellt markklassen skog. Tidigare våtmarker bör restaureras i syfte att minska de dränerade områdenas utsläpp. Odlad mark som ej är i bruk skulle kunna beskogas och nya byggnader kan byggas i trä som substitution till fossila material.  Med denna studie finns en förhoppning om att kommuner i framtiden tar hänsyn till markens förmåga att lagra kol vid planering av förändrad markanvändning men även vid förvaltning av mark. Vid planering av förändrad markanvändning bör de områden som är mest lämpliga ur klimatsynpunkt väljas. Vid exploatering riskerar de kolförråd som byggts upp under hundratals eller ibland tusentals år att släppas ut i atmosfären och påverkar vårt klimat negativt i stället för att få fortsätta verka som kolsänkor.

Markanvändningssektorn (LULUCF) står för 7–11 % av de globala utsläppen av växthusgaser, däribland koldioxid (CO2), metan (CH4) och dikväveoxid (N2O). Genom förändringar av markanvändningen kan kolinlagringen i mark och vegetation ökas och sektorn kan istället vara med och bromsa klimatförändringarna. Åtgärder för att minska nettoutsläppen av växthusgaser måste vidtas på alla nivåer i samhället, däribland kommuner. Ökad kunskap om kolförråd och kolsänkor samt kartläggning av dessa är ett första steg för åtgärder på kommunnivå. Förutom att bromsa klimatförändringarna måste samhället hitta sätt att anpassa sig till ett förändrat klimat. En strategi för det är att bygga resiliens, vilket i levande system syftar på systemens förmåga att absorbera och hantera förändringar samt anpassa sig till dem och utvecklas av dem. En faktor som stärker resiliensen i ett samhälle är hög biologisk mångfald i ekosystemen. Biologisk mångfald påverkas liksom kolinlagring av markanvändningen och sättet som marken generellt brukas på idag leder till förlust av biologisk mångfald. Syftet med denna rapport är att beräkna kolförråd och kolbalans i mark och vegetation inom Tierps kommun. Vidare är syftet att analysera hur markanvändningen påverkar kolinlagring och biologisk mångfald samt hur dessa kan gynnas genom att anpassa markanvändningen. Studien undersöker även den potentiella betydelsen av biologisk mångfald och arbetet med kolinlagring för att skapa resiliens och bromsa klimatförändringarna. Forskningsstrategin var en fallstudie och för att besvara syftet användes en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod. Den kvalitativa delen bestod av en litteraturstudie och den kvantitativa delen utgjordes av beräkningar av kolförråd och kolbalans i Tierps kommun. Vid beräkning delades marktäcket in i sex olika markklasser på organogen och minerogen mark. Kolförrådet delades upp i tre kolpooler; markkol, dött organiskt material och levande biomassa. Resultatet visar att kommunens totala kolförråd uppgår till cirka 25 036 639 ton kol. Av de tre olika kolpoolerna är det markkol som lagrar störst mängd kol inom samtliga markklasser. Nettoupptaget i kommunen är -655 466 ton koldioxidekvivalenter (CO2e) per år med nuvarande markanvändning, där kolpoolen levande biomassa står för majoriteten av koldioxidupptaget. För att öka kolinlagringen i mark och vegetation och gynna den biologiska mångfalden presenteras förslag på förändrad markanvändning. Dessa grupperas i tre olika områden; ökning av mängden levande biomassa, återvätning samt stärka urbana grönytor. Varje område inkluderar ett flertal åtgärdsförslag. Slutsatsen är att mark och vegetation inom Tierps kommuns totalt sett är en kolsänka och med en förändrad markanvändning kan både kolinlagring och biologisk mångfald gynnas, vilket kan bidra till att klimatförändringarna bromsas och resiliensen stärks. / The land use sector (LULUCF) accounts for 7–11 % of global greenhouse gas emissions, including carbon dioxide (CO2), methane (CH4) and dinitrogen oxide (N2O). Through changes in land use, the carbon storage in soil and vegetation can be increased and the sector can instead play a part in mitigate climate change. Measures to reduce net emissions of greenhouse gases must be taken at all levels of society, including municipalities. Increased knowledge about carbon stores and carbon sinks and their mapping is a first step for measures at the municipal level. In addition to mitigate climate change, society must find ways to adapt to a changing climate. One strategy for that is to build resilience, which in living systems refers to the systems' ability to absorb and manage change as well as adapt to and evolve from it. A factor that strengthens the resilience of a society is high biodiversity in the ecosystems. Biodiversity, like carbon storage, is affected by land use and the way which land is generally used today contribute to the loss of biodiversity. The purpose of this report is to calculate carbon stocks and carbon balance in soil and vegetation within the municipality of Tierp. Furthermore, the aim is to analyze how land use affects carbon storage and biodiversity and how these can be benefited by adapting land use. The study also examines the potential significance of biodiversity and the work with carbon storage to create resilience and mitigate climate change. The research strategy employed a case study approach and a combination of qualitative and quantitative methods was used to address the research objectives. The qualitative component consisted of a literature review, while the quantitative component involved calculations of carbon stocks and balance in the municipality of Tierp. The land cover was divided into six different land classes for both organic and mineral soil types. The carbon stock was divided into three carbon pools; soil carbon, dead organic matter and living biomass. The result shows that the total carbon stock in the municipality amounts to approximately 25 036 639 tons of carbon. Among the three carbon pools, soil carbon stores the largest amount of carbon across all land classes. With the current land use, the net uptake in the municipality is -655 466 tons of carbon dioxide equivalents (CO2e) per year, with the living biomass pool contributing the majority of carbon dioxide uptake. In order to increase carbon storage in soil and vegetation and benefit biodiversity, suggestions for changes in land use are presented. These suggestions are grouped into three areas; increasing the amount of living biomass, rewetting and strengthening urban green areas. Each area includes several proposed actions. The conclusion is that, overall, the soil and vegetation within the municipality of Tierp serve as a carbon sink, and with altered land use, both carbon storage and biodiversity can be enhanced, contributing to mitigating climate change and strengthening resilience.

I rådande klimatförändringar ses ett stort behov av långsiktiga och stabila lösningar för att både minska och för att binda kol. En kolsänkeprodukt är biokol som utöver sin förmåga att agera kolsänka även bidrar som jordförbättrare när den tillsätts i planteringar och till skogar. Biokol har även setts ha en tillväxthöjdande effekt på träd och växtlighet. I studien ses att biokol kan anses vara en kolsänka. Studiens resultat indikerar även att biokol har en effekt på trädens diametertillväxtoch jordens organiska halt. Studien indikerar på att en påverkan av biokol finns i Varvsparken i Malmö. Som en framtida klimatnyttig produkt ses biokol ha stor potential men där tillsättning av biokol behöver anpassas efter jordtyp, önskade effekter och långsiktig påverkan.

Med målet att undersöka huruvida Sveriges planer för biodrivmedeltillverkning är tillräckligt väl underbyggd har denna uppsats fokuserat på att undersöka vad biokol är, hur det produceras och vilka egenskaper det besitter. Biokol och biodrivmedel har därefter jämförts och analyserats ur hållbara dimensioner, så som ekologiska, sociala och ekonomiska, med tillägget att fungera som bistånd.Trots goda karaktärsdrag hos biodrivmedel och en hög självförsörjningsgrad i Sverige så pekar resultaten av denna uppsats mot att Sverige snarast bör tillsätta en offentlig utredning med fokus på biokol och att denna utredning undersöker om produktion kan ske i samverkan med biodrivmedel.Biokol har visat sig inneha en oerhörd potential som jordförbättrare och avfallshanterare, vilket gynnar biståndsidén. Det är dessutom synnerligen potent som en motkraft mot global uppvärmning till följd av ökande atmosfäriskt koldioxid och dess tillverkning bidrar dessutom med goda egenskaper vad gäller energieffektivitet och synergisamverkan med aktörer som kräver uppvärmning. / With the aim to investigate whether Swedens plans for biofuel production is sufficiently substantiated, this paper has focused on researching what biochar is, how it is produced and what characteristics it possesses. Biochar and biofuel has then been compared and analysed from sustainable dimensions, such as ecological, social and economic, with the addition of the potential as aid.Despite the beneficial traits of biofuel, and a high level of self-sufficiency in Sweden, the results of this article points towards the recommendation that Sweden as soon as possible appoints an official investigation focusing on biochar, and that this investigation also concentrates on researching whether biochar can be produced in conjunction with biofuels.Biochar has proven to possess enormous potential as soil improvement and waste disposer, which benefits the idea of it working as foreign aid. It is also particularly potent as a counter to the rising levels of atmospheric carbon dioxide with it’s consequence of global warming. Its production contributes to great opportunities concerning energy efficiency and synergistic interaction with actors who requires a lot of heating.

Biochar represents a new approach to fight global warming through its ability to reduce carbon dioxide emissions by carbon fixation. It has been proven to be efficient in increasing harvest through the effects of increasing WHC, pH level and the uptake of nutrients. Sweden has 12 biochar production facilities and therefore represents an interesting biochar developer. In this report, Different field studies on the use of biochar were compared both in Sweden and internationally. The field studies were identified based on crop type, soil type, climate, feedstock and pyrolysis method. Stockholm Stad was even observed as a consumer of biochar that is supplied by Stockholm Exergi in Sweden. Varying results have been observed on effects of biochar, mainly due to the different conditions in which it is applied. Due to the variable effects of biochar on the observed factors, it is recommended for the capability to customise the biochar by choosing the specific pyrolysis method and the type of feedstock. To have a better understanding and ability to customise biochar more extensive information is needed on biochar use and application in different areas. Biochar seems to respond most effectively to nutrient poor soils in both agriculture and forestry. Tropical and boreal forest seem to benefit the most from biochar application compared to temperate zones. / Biokol fungerar som en kolsänka och är en metod att bekämpa klimatförändringar. Det har även visat sig vara effektiv inom jordbruk då den ökar skörden genom att förbättra jordens vatten hållfasthet,näringsupptag samt öka pH. Sverige är ledande i biokol med 12 producerande faciliteter och därmed incitament att utveckla biokol. I rapporten jämförs olika fältstudier i Sverige och internationellt. Fältstudierna var baserade på grödan, jordtyp, klimat, råmaterialet och pyrolys metoden. Varierande resultat har observerats kring biocools användning och detta beror på de olika faktorerna där biokol applicerats. Därmed rekommenderas det att biokol skräddarsys genom bland annat specifik pyrolys metod och råmaterial. Mer omfattande information kring biokol använding i olika området krävs för att kunna skräddarsy biokol. Biokol verkar dock mest effektiv inom näringsfattiga områden både inom jordbruk och skog,specifikt boreala och tropiska zoner.

To curb greenhouse gases and mitigate climate change is one of the biggest challenges human society face today. Carbon dioxide (CO2) has accumulated rapidly in the atmosphere as a consequence of burning of fossil fuels and deforestation. The aim of this study is to explore two methods to store carbon dioxide in geological formations and biological sinks. The aim is also to discuss the two mitigation options from a sustainable perspective and whether it can lead to a better environment and benefits for local and global societies. The research questions are: Which method to store carbon dioxide, geological or biological, is the most effective? Which method to store carbon dioxide, geological or biological, has the greatest potential to promote sustainable development for local communities? The method used is a comparative case study and presents four case studies that explore the potential for CO2 storage offshore in Norway and Brazil; and in tropical forests in Mexico and Brazil. The mitigation options are discussed from two different theoretical perspectives. The principle of the theory of ecological modernisation is that innovation and environmentally friendly technology can solve the environmental problems human societies face today, whereas the theory of common pool resources promotes local communities to govern limited resources in order to manage them sustainably. The findings suggest that ecological modernisation legitimize environmental destruction as carbon dioxide storage in geological formations (CCS) use the technology as a mean to extract more oil and gas; which results in a rebound-effect. Therefore, carbon dioxide capture in geological formations is not a realistic method unless it can prevent further emissions. Protected forest resources can be seen as biological insurance, which safeguard ecosystem services, biodiversity, and the forest potential to hold carbon. Carbon sequestration in tropical forest has the potential to store carbon dioxide given that the forests are protected and local communities have tenure rights, knowledge, and the means to protect the forest and manage them sustainably.

In this thesis an alternative exterior wall construction for a specific building isinvestigated. The focus has been on investigating the material straw as a possiblecomponent in the future project Kulturborgen in Skåne, Sweden.Straw is a bio-based building material which, with a consideration to the climate crisis,has become a viable alternative intended to minimize carbon dioxide emissions from thebuilding sector. Through a compilation of the latest research on the material, theproperties of straw are presented in the theory chapter. Previous studies have shown thepotential of straw to be used as a load-bearing frame in house construction. However, dueto an adaptation to existing blueprints, the focus in this project has been on using straw asonly an insulating material together with load bearing I-joists. By modeling in AutodeskRevit and making calculations on the structure's load bearing capacity and thermalinsulation, a solution on an outer wall has been presented. The work culminates in aproposal for detailed drafts for a specific building that can become the basis for a possiblefurther development. / Halm är en restprodukt från odling av säd och andra grödor och räknas ur miljösynpunkttill ett mer hållbart alternativ än de konventionella byggnadsmaterial som producerasidag. Växtbaserade byggnadsmaterial som halm kan utgöra kolsänkor tack vare sinförmåga att fånga upp koldioxid från atmosfären och med tanke på en störreklimatmedvetenhet har biobaserade material blivit ett aktuellt alternativ ämnat attminimera koldioxidutsläppet från byggbranschen. Tidigare studier visar att halm har godaförutsättningar att användas som ett isolerande material tack vare sin lågavärmekonduktivitet. Halm kan även användas som en självbärande stomme eftersom denhar en hög lastöverföringsgrad. I kombination med en regelkonstruktion av annat materialkan halmen användas enbart som ett isolerande skikt mellan reglarna.Kulturborgen är ett storskaligt byggnadskomplex projekterat som en ringborg med ettöppet torg i mitten. Den byggnad som har studerats i detta examensarbete är enbart en deli komplexet, nämligen ett vandrarhem i två plan. I arbetet undersöks de möjligheter somfinns när en betongväggkonstruktion ersätts med ett biobaserat alternativ samt vilkakonsekvenser det kan få för projekteringen.I detta examensarbete undersöks en alternativ ytterväggskonstruktion för Kulturborgen.Fokus har varit att undersöka materialet halm som en möjlig beståndsdel i det framtidaprojektet Kulturborgen i Skåne, där den ursprungliga planen var att uppföra byggnadenmed prefabricerade betongelement.I en sammanställning av den senaste forskningen om materialet har halmens egenskaperoch tillämpning inom byggbranschen redovisats i ett teorikapitel. Olika metoder för attanvända halm som ett byggnadsmaterial har också tagits upp med avsikt att undersökavilken byggnadsmetod som passar bäst för Kulturborgen.På grund av anpassning till befintliga ritningar på Kulturborgen har användningen avhalm i detta projekt behandlats som enbart ett isoleringsmaterial där halmen är ett 400mm isolerande skikt i kombination med lättreglar med en bärande funktion. Lättreglarvaldes därför att de tack vare sitt I-tvärsnitt har en lägre andel trä än en regel med ettrektangulärt tvärsnitt. Detta gör att lättreglar är materialbesparande och ett lägre U-värdekan erhållas.En modell har tagits fram genom användning av programmet Autodesk Revit.Beräkningar på lättreglar har gjorts för att säkerställa att byggnaden klarar av alla lasterden utsätts för. U-värdesberäkningar utfördes för att kontrollera att vägguppbyggnadensom valdes fick ett U-värde som låg under 0,15 W/m2K, vilket hamnar inom en rimliggräns för en yttervägg. Slutligen har en lösning på en ytterväggskonstruktion presenterats.Arbetet mynnar ut i ett förslag på detaljlösningar för Kulturborgens vandrarhem ochdessa kan ligga till grund för en eventuell vidareutveckling.

Klimatförändringar till följd av den ökande halten koldioxid i atmosfären är en växande utmaning. Som följd av detta har Uppsala kommun ökat sina hållbarhetsinsatser, varav biokol har visat sig vara ett lovande alternativ. Biokol fungerar som en kolsänka genom att lagra kol långsiktigt i marken, samtidigt som det förbättrar jordens struktur och näringsinnehåll. Denna rapport syftar till att utforska möjligheterna till att upprätta en biokolsanläggning inom Uppsala kommun. För att utreda möjligheterna till en sådan anläggning utförs analys av tillgängligt biomassaflöde, utvärdering av pyrolysteknik samt identifiering av platsspecifika begränsningar. Därtill har tillstånd och krav på en anläggning identifierats och sammanställts.  Metoden bygger på ett teoretiskt ramverk, som appliceras för att utvärdera och sedan maximera lönsamheten vid rekommendation av plats. Intervjuer har genomförts, för att skapa en förståelse för teknik och drift samt för att fastställa diverse kostnadsposter. En budgetkalkyl har sedan skapats utifrån kartlagda kostnader, för vilken en finansiell analys sedan utförts. Med utgångspunkt i den analysen har lämpliga platser valts ut, vilka kompletterats med en rekommendation av optimal teknik och resurshantering. Miljörelaterade externaliteter för rekommenderade platser har tilldelats ett monetärt värde, för att sedan sammanvägas med det finansiella resultatet i en kostnads- och nyttoanalys Utifrån avgränsningen att det finns en stabil marknad och efterfrågan på biokol, har analysen resulterat i en hög avkastning på de rekommenderade investeringarna, samt en märkbar förbättring då externaliteterna inkluderas. Resulterande slutsatser har varit klimatnyttor skulle utgöra en stor del av lönsamheten för Uppsala kommun, men att avgränsningen riskerar att ge missvisande finansiella resultat. Framtida arbeten bör med fördel kartlägga marknaden för biokolsproduktion, samt analysera och utvärdera pris och efterfrågan för avsättningar. / Climate change due to the increasing levels of carbon dioxide in the atmosphere, is a growing challenge. As a result, Uppsala Municipality has increased its sustainability efforts, among which biochar has proven to be a promising alternative. Biochar acts as a carbon sink by storing carbon long-term in the soil, while also improving soil structure and nutrient content. This report aims to explore the possibilities for establishing a biochar facility within Uppsala Municipality. To investigate the feasibility of such a facility, an analysis of available biomass flow, evaluation of pyrolysis technology, and identification of site-specific constraints are conducted. Additionally, the permits and requirements for a facility have been identified and compiled. The methodology is based on a theoretical framework, applied to evaluate and then maximize profitability when recommending a site. Interviews have been conducted to understand technology and operations, and to determine various cost items. A budget calculation has been created based on identified costs, for which a financial analysis has then been performed. Based on this analysis, suitable sites have been selected, complemented with a recommendation of optimal technology and resource management. Environmental externalities for recommended sites have been assigned a monetary value, which is then combined with the financial result in a cost-benefit analysis. Assuming a stable market and demand for biochar, the analysis has resulted in a high return on the recommended investments, along with a noticeable improvement when externalities are included. The resulting conclusions indicate that climate benefits would constitute a significant part of the profitability for Uppsala Municipality, but that the assumption risks providing misleading financial results. Future work would benefit from mapping out the market for biochar production, as well as analyzing and evaluating the price and demand for biochar outputs.

There is an urgent need to mitigate carbon emissions to the atmosphere to reduce the negative effects of climate change. Countries have pledged national strategies to reach their climate change mitigation goals in their Nationally Determined Contributions (NDC). In the case of Colombia, the country envisions becoming carbon neutral by 2050.  A pathway to reach this goal is emission reduction through nature-based solutions (NBS). Biochar is an NBS with the potential to be used as a land-based emission mitigation technology. Records indicate that it was first used by indigenous communities in the Amazon about a thousand years ago. Biochar can be obtained through thermochemical conversion by slow pyrolysis of residual biomass. The original organic carbon present in the biomass is sequestered in the biochar as it is pyrolyzed and thus, CO2 emissions are prevented. Biochar is not yet considered in Colombia´s carbon neutrality strategy. The aim of this thesis project is to investigate the potential of biochar production in Colombia as a land-based mitigation technology (LMT). Therefore, a comprehensive assessment is performed with the purpose of identifying the status of biochar in the country. The motivation behind the assessment is to gain an understanding of the variables involved in biochar production. Factors such as the production sectors involved, feedstocks, production technologies, project costs and emission mitigation are of interest. The study explores these factors by following five methodological steps. First, the current research on the technology is mapped to understand biochar’s status at a national level. Second, experts are interviewed to collect their views regarding biochar and a PESTEL (Political, Economic, Social, Technological, Environmental & Legal) analysis is employed based on their point of view on the technology. Third, the potential sources of residual biomass which could be used to produce biochar in the agricultural sector are quantified. The approach to biochar’s potential is enriched with a focused in-person case study of biochar production from oil palm residues. Fourth, these residual biomass sources are subsequently employed to estimate the emissions sequestered in their biochar production. Lastly, project feasibility implementation is evaluated through a techno-economic to identify the project’s main cost drivers. The results are then discussed using a SWOT (Strength, Weaknesses, and Opportunities & Threats) analysis. The existing studies and the local experts’ opinion indicate that biochar potential is in the agricultural sector and that it can be thought of for soil adaptation. Biochar’s emission mitigation is considered an added value. In 2021, the agricultural sector produced near 73 million tonnes of agricultural products. The residues from agriculture could be used for biochar production. If the residues from the most produced agricultural products are transformed into biochar, about 1 to 2,2 tonne of CO2 per tonne of biochar could be avoided. The published literature and the in-person study visit confirmed that the largest advance in biochar production and use in Colombia is in the oil palm sector. Palm kernel shell, fibre and empty fruit bunches are the oil palm residues that could be used to produce biochar. From 1 tonne of these three oil palm residues, about 60 kg of biochar can be obtained. The results show that currently there is no market for trading with biochar in Colombia. High investments, transport and feedstock costs are identified obstacles. An Advanced Technology pyrolizer cost can cost around 330.000 USD while a Basic Technology one can be around 100 USD. Taxes associated with revenue from the biochar trade can negatively impact a biochar project’s feasibility. In this study, a price for biochar is estimated using break-even analysis. Under the assumptions used, the biochar price per tonne is around 200 to 1.000 USD. Price variability is explained in the technologies used for production, feedstock biomass availability and variable revenues from biochar sales. / Koldioxidutsläppen till atmosfären behöver minskas för att undvika de negativa effekterna av klimatförändringar. Olika länder har presenterat på sina nationellt fastställda bidrag (NDC) hur sina mål för begränsning av klimatförändringarna skulle kunna uppnås. I Colombia är planen att uppnå koldioxidneutralitet år 2050. Ett sätt att uppnå detta mål är att minska utsläpp genom naturbaserade lösningar (NBS). Biokol är en NBS som kan användas som landbaserade åtgärder för att minska växthusgasutsläpp eller öka koldioxidupptag. Forskning har bevisat att biokol användes i Amazonas för ungefär tusen år sedan. Biokol framställs genom långsam pyrolys av restprodukter av biomass. Kolet i biomassan binds i biokolet genom pyrolysis, vilket förhindrar koldioxidens utsläppning till atmosfären. Biokol inkluderas ännu inte i Colombias strategi för koldioxidneutralitet. Syftet med detta projekt är att undersöka biokolets produktionspotential i Colombia son ett landbaserade åtgärder (LMT). En analys gjordes för att identifiera statusen av biokol runt om i landet. Faktorer såsom berörda produktionssektorer, råvaror, produktionstekniker, projektkostnader och koldioxidutsläppen var av intresse. Studien undersöker faktorerna ovan genom att tillämpa en femstegsmetod. Först identifierades den aktuella forskningen om biokol i Colombia. Sedan intervjuades experter för att samla in deras åsikter om biokol och en PESTEL analys (Political, Economic, Social, Technological, Environmental & Legal) användes. Nästa steg i metoden var att kvantifiera potentialen av restprodukter inom jordbrukssektorn. Detta steg kompletterades med en fallstudie som fokuserade på biokolproduktion från rester från oljepalmer och sedan beräknades utsläppen som binds i biokol. Till sist utvärderades projektets genomförbarhet genom en teknoekonomisk analys som identifierade viktigaste drivkrafterna bakom kostnaderna. Resultaten diskuterades med hjälp av en SWOT analys (Strength, Weaknesses, and Opportunities & Threats). Experter och forskningsresultat om biokol i Colombia anger att det finns stor potential nom jordbrukssektor där biokol skulle kunna användas för jordförbättring, medan utsläppsminskningar endast anses vara en ytterligare fördel. År 2021 Colombias jordbrukssektor producerade nästan 73 millioner tonne av jordbruksprodukter och restprodukter från jordbruket kan användas för produktion av biokol. För varje ton biokol som produceras undviks ungefär 1 till 2,2 tonne koldioxid. Litteraturen och studiebesöket bekräftade att största framsteget inom produktion och användning av biokol i Colombia händer inom oljepalmssektorn. Palmkärnor, fibrer och tomma fruktknippar är restprodukterna som kan användas för att producera biokol. En ton av dessa tre typer av oljepalmsrester ger cirka 60 kg biokol. Resultaten visar att det inte finns en marknad för biokol i Colombia. Höga investeringskostnader, transport-och råvarukostnader är främsta hindarna som identifierades. En pyrolysanläggning med avancerad teknik kostar cirka 330 000 US-dollar, medan en pyrolysanläggning med grundläggande teknik kostar cirka 100 US -dollar. Skatter på inkomster från biokolsförsäljning kan ha en negativ effekt på genomförbarhet. Studien uppskattas ett pris för biokol med hjälp av en break-even-analys och visar att cirka 200 till 1.000 USD per tonne biokol vore ett möjligt prisintervall. Prisvariationerna förklaras av tekniken som används för produktion, tillgång på biomassa som råvara och varierande intäkter från biokolförsäljning.