Att vara sjukskriven har många negativa effekter på den upplevda hälsan. För att stötta patienter i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen har ett lagförslag för koordineringsfunktion lagts fram, vars mål är att patienter ska återgå i arbete. I koordinatoruppdraget arbetar idag många arbetsterapeuter, därför var syftet med denna studie att belysa arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i uppdraget som rehabkoordinator. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med rehabkoordinatorer, varav samtliga var legitimerade arbetsterapeuter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet indikerade att rehabkoordinatorerna arbetade klientcentrerat med hänsyn till hela människans liv, inte bara arbete. Det visade även att arbetsterapeutisk kompetens kan nyttjas i flera delar av rehabkoordinatorns uppdrag, exempelvis i utredning, målsättning och utvärdering. Det finns flera likheter mellan rehabkoordinatorernas arbetssätt och arbetsterapeuters, å andra sidan framkommer även skillnader i studien framförallt omfattningen av rehabkoordinatorns kunskaper om extern samverkan. Studien visar sammantaget att sättet att förhålla sig, möta och bemöta är genomgående lika i båda uppdragen. Dock krävs mer forskning inom området för att fler likheter och skillnader ska kunna påvisas, samt för att styrka arbetsterapeutens lämplighet i uppdraget som rehabkoordinator. Det vore även intressant att undersöka andra professioners lämplighet i uppdraget.

Bakgrund: Inom strategilitteraturen resoneras och diskuteras det om olika fördelar associerade med att vara internationellt verksam. Ett flertal av dessa fördelar återfinns även i resonemangen kring hur företag försöker skapa och utnyttja synergier genom en geografiskt diversifierad verksamhet. Syfte: Vi har för avsikt att utreda vilket teoretiskt stöd som finns för förekomsten av synergier associerade med företagens internationella närvaro, för att med denna utgångspunkt skapa en förståelse för hur internationellt etablerade företag, ur ett konkurrenskraftsstärkande perspektiv, resonerar kring förekomsten och utnyttjandet av dessa synergieffekter. Genomförande: Vi har genomfört tio intervjuer fördelade på studiens fyra fallstudie-företag; Flextronics, ÖPWC, Gunnebo och Attendo. Resultat: Vi har funnit ett teoretiskt och empiriskt stöd för ett fåtal internationellt associerade synergier, men finner de traditionella synergieffekterna intressanta även ur vårt internationella perspektiv. Vi vill därmed inte bortse från dessa materiella och immateriella synergier, utan väljer istället att resonera i termer av en internationell förstärkningseffekt. Vi anser följaktligen att företagens internationella närvaro i många fall kan förstärka effekterna av de traditionella synergierna

<p>Bakgrund: Inom strategilitteraturen resoneras och diskuteras det om olika fördelar associerade med att vara internationellt verksam. Ett flertal av dessa fördelar återfinns även i resonemangen kring hur företag försöker skapa och utnyttja synergier genom en geografiskt diversifierad verksamhet. </p><p>Syfte: Vi har för avsikt att utreda vilket teoretiskt stöd som finns för förekomsten av synergier associerade med företagens internationella närvaro, för att med denna utgångspunkt skapa en förståelse för hur internationellt etablerade företag, ur ett konkurrenskraftsstärkande perspektiv, resonerar kring förekomsten och utnyttjandet av dessa synergieffekter. </p><p>Genomförande: Vi har genomfört tio intervjuer fördelade på studiens fyra fallstudie-företag; Flextronics, ÖPWC, Gunnebo och Attendo. </p><p>Resultat: Vi har funnit ett teoretiskt och empiriskt stöd för ett fåtal internationellt associerade synergier, men finner de traditionella synergieffekterna intressanta även ur vårt internationella perspektiv. Vi vill därmed inte bortse från dessa materiella och immateriella synergier, utan väljer istället att resonera i termer av en internationell förstärkningseffekt. Vi anser följaktligen att företagens internationella närvaro i många fall kan förstärka effekterna av de traditionella synergierna</p>

Denna uppsats undersöker genom att studera skogsbranden i Västmanland 2014 det ledarskapsvakuum som tenderar att uppstå i komplexa krissituationer och hur det kan fyllas genom ad hoc-ledarskap. Resonemang förs kring huruvida det är kontext eller personlighet som avgör vem som blir ledare. Detta är intressant ur demokratisynpunkt, då ad hoc-ledare sällan väljs genom demokratiska val trots att ledarskapet i komplexa krissituationer innebär ett stort ansvar för framtida politiska förutsättningar. Därför undersöks också vad som kännetecknar ad hoc-ledare i komplexa krissituationer utifrån ett analysschema i form av en idealtyp. Resultatet av undersökningen lägger en grund för framtida förklarande forskning av ad hoc-ledarskap, genom att dokumentera hur det i detta fall är bristande institutionell design, tillsammans med en ojämn maktbalans mellan olika aktörer som leder till att samverkan misslyckas och ett ledarskapsvakuum bildas. Detta fylls genom tydligt, men flexibelt ledarskap, där strategier för arbetsgången utformas och implementeras, samt att gemensamma målbilder för nätverket skapas. Vem som fyller ledarskapsvakuumet styrs delvis av kontext, men också av vem som besitter den rätta kompetensen, medan personlighet har visats vara sekundärt. I försök att förstå vem som leder oss ur krissituationer har analysen av tre olika ad hoc-ledare i skogsbranden visat att utöver kompetens är flexibilitet, riskorientering, god kommunikationsförmåga och tydlig vision vanliga attribut hos ad hoc-ledare.

I och med ett ökande antal försvunna personer årligen i Sverige har efterforskning av försvunna personer blivit ett allt vanligare räddningsuppdrag för Polisen. Enligt lagen om skydd mot olyckor är det Polismyndighetens ansvar att utföra efterforskning av försvunna personer i fall som inte avser fjäll-, sjö- eller flygräddningstjänst. Polisen använder i första hand sina egna sökresurser till detta, men vid vissa sökinsatser kan externa aktörer behöva kallas in för att hjälpa till när Polisens resurser inte räcker till eller om specialresurser krävs. Detta arbete beskriver hur efterforskningsprocessen går till utifrån intervjuer med Polisen och externa aktörer. Därtill innefattas en inventering av tillgängliga sökresurser från Polisen i region Stockholm och flera av de externa aktörer som Polisen samverkar med vid efterforskning av försvunna personer. Ett beslutsunderlag har även tagits fram som beskriver när i efterforskningsprocessen som externa aktörer bör kopplas in för att effektivisera responssystemet. Resultatet visade att efterforskningsprocessen kan förbättras genom att vidta åtgärder som förbättrar samverkan och informationsdelning. Dessa åtgärder kan bidra till att efterforskningen effektiviseras vilket i sin tur ökar chansen att försvunna personer hittas snabbare.

<p>When a task becomes shared the need for coordination arises. One fundamental factor for coordination is awareness. This study aimed to answer the question of how awareness-based coordination support systems could increase the efficiency in the processing of tasks generated by the Customer Support Unit in Skellefteå municipality, ultimately creating a better work situation for the officers responsible for the handling of tasks and increasing the service level for the customers of their services. This question was answered by conducting interviews, observing system usage and through analysis of pre-existing interviews from earlier studies of the municipality’s CSU project. This study shows that there are aspects in the task management that are in need of coordination support and presents a task classification system based on the logistic nature of the task. Furthermore this paper identifies the main problems related to the current task management and from an awareness perspective discusses and outlines various mechanisms and techniques to address these problems. Alongside these problems the general lack of coordination support in the current Document and Workflow System (FlexiteBPMS) is approached. Furthermore all outlined proposals share the common aspiration of lessening the burden for the officers without simply shifting the workload onto other units in the workflow chain.</p>

<p>The new Welfare Reform in Norway consists of the establishment of a new welfare office; NAV office. The NAV office will open in all municipalities within 2010 as local partnerships between the state and the municipals as equal partners. The central government will keep responsibility for the national services and the local governments will keep responsibility for the locally provided welfare services. As such the NAV office will consist of two separate public servcelines, with the accountabilities for their individual services intact. The Government wished to keep the separation between the national and local governmental services but needed to ensure the provision of a more holistic, integrated and effective service delivery, more in tune with the public need. The aim was to provide a more joined-up welfare service and to put more effect behind the efforts to achieve the reform goals: increased work participation, more user-friendly services and more effective public administration. The NAV office as such becomes a local one-stop-shop.</p><p>The challenge of this partnership is that two separate, traditionally hierarchic public structures embark on a partnership venture where the more relational and both vertical and horizontal communicational skills are required, true to the spirit of the joined-up government model. Our aim with this study was to investigate how a few early onset NAV offices cope with this partnership stunt. We particularly wished to examine how the partners establish and use the important vertical and horizontal dimensions, and how the partnership manager operate to facilitate the partnership activities.</p><p>We mean that the focus of 4 partnership actors rather than two governmental partners is more correct with respect to depicting the situation in the local NAV partnerships and how the central partnership managerial duties are shared. We have developed a new model of how they divide the partnership responsibilities between them and the operations of an emergent essential partnership driving force. We have also due to the nature of the NAV partnership actors and the way they operate in the partnership, developed a new partnership model. This dialogue model is a more accurate picture of the NAV partnership than the original partnership model.</p><p>The early attempts to provide integrated services has not reached the potential we have hoped for, partially due to the allowance of the two partners to continue service production in the old way while the reform structure and following administrative challenges are ironed out. We believe that an understanding of the particularities of partnership management and the adherence of the relational qualities to the partnership structure is a prerequisite in successfully managing the NAV partnership and thus the reform goals. This needs to be the imminent focus of the reform participants.</p>

The new Welfare Reform in Norway consists of the establishment of a new welfare office; NAV office. The NAV office will open in all municipalities within 2010 as local partnerships between the state and the municipals as equal partners. The central government will keep responsibility for the national services and the local governments will keep responsibility for the locally provided welfare services. As such the NAV office will consist of two separate public servcelines, with the accountabilities for their individual services intact. The Government wished to keep the separation between the national and local governmental services but needed to ensure the provision of a more holistic, integrated and effective service delivery, more in tune with the public need. The aim was to provide a more joined-up welfare service and to put more effect behind the efforts to achieve the reform goals: increased work participation, more user-friendly services and more effective public administration. The NAV office as such becomes a local one-stop-shop. The challenge of this partnership is that two separate, traditionally hierarchic public structures embark on a partnership venture where the more relational and both vertical and horizontal communicational skills are required, true to the spirit of the joined-up government model. Our aim with this study was to investigate how a few early onset NAV offices cope with this partnership stunt. We particularly wished to examine how the partners establish and use the important vertical and horizontal dimensions, and how the partnership manager operate to facilitate the partnership activities. We mean that the focus of 4 partnership actors rather than two governmental partners is more correct with respect to depicting the situation in the local NAV partnerships and how the central partnership managerial duties are shared. We have developed a new model of how they divide the partnership responsibilities between them and the operations of an emergent essential partnership driving force. We have also due to the nature of the NAV partnership actors and the way they operate in the partnership, developed a new partnership model. This dialogue model is a more accurate picture of the NAV partnership than the original partnership model. The early attempts to provide integrated services has not reached the potential we have hoped for, partially due to the allowance of the two partners to continue service production in the old way while the reform structure and following administrative challenges are ironed out. We believe that an understanding of the particularities of partnership management and the adherence of the relational qualities to the partnership structure is a prerequisite in successfully managing the NAV partnership and thus the reform goals. This needs to be the imminent focus of the reform participants.

When a task becomes shared the need for coordination arises. One fundamental factor for coordination is awareness. This study aimed to answer the question of how awareness-based coordination support systems could increase the efficiency in the processing of tasks generated by the Customer Support Unit in Skellefteå municipality, ultimately creating a better work situation for the officers responsible for the handling of tasks and increasing the service level for the customers of their services. This question was answered by conducting interviews, observing system usage and through analysis of pre-existing interviews from earlier studies of the municipality’s CSU project. This study shows that there are aspects in the task management that are in need of coordination support and presents a task classification system based on the logistic nature of the task. Furthermore this paper identifies the main problems related to the current task management and from an awareness perspective discusses and outlines various mechanisms and techniques to address these problems. Alongside these problems the general lack of coordination support in the current Document and Workflow System (FlexiteBPMS) is approached. Furthermore all outlined proposals share the common aspiration of lessening the burden for the officers without simply shifting the workload onto other units in the workflow chain.

Bakgrund: Inom SVF för bröstcancer är målet att 80 procent av alla patienter med välgrundad misstanke om cancer inom 28 kalenderdagar ska få påbörja sin första behandling. Region Kronoberg har inte lyckats uppnå målet, vilket är en problematik som grundar sig i resursbrist, ofullständig samordning och koordinering samt en funktionsorienterad struktur. Användningen av vårdlogistiska verktyg och teorier kan bidra till att identifiera vårdförloppets utmaningar samt bidra till förbättra dem.  Syfte: Ur ett logistiskt perspektiv syftar studien till att identifiera utmaningar för Region Kronobergs standardiserade vårdförlopp för bröstcancer. Förbättringsförslag för dessa utmaningar kommer att undersökas och presenteras, för att kunna bidra till att Region Kronoberg närmar sig målet om att 80 procent av alla patienter med välgrundad misstanke om bröstcancer ska få påbörja behandling inom 28 dagar.  Metod: Studiens metod utgör en kvalitativ fallstudie med en deduktiv ansats, där primärdata har samlats in genom semistrukturerade och ostrukturerade intervjuer. Utöver primärdata har även sekundärdata från Cancercentrums och Region Kronobergs statistik samlats in. För att besvara studiens forskningsfrågor har dessa analyserats i relation till studiens teoretiska referensram, som utgörs av vetenskapliga artiklar och litteratur.  Slutsats: Ett antal utmaningar har identifierats inom SVF för bröstcancer, inklusive resursbrist och problem med remitteringshantering. En funktionsorienterad struktur och långa beslutsvägar hindrar utvecklingsarbetet. För att närma sig det nationella målet föreslås användning av Theory of Constraints, ett standardiserat system för att skicka remisser, kapacitetsplanering, en större grad av processorienterad struktur, förbättrad kommunikation samt lean healthcare-konceptet.  Studiens bidrag: Resultatet kan ha praktisk betydelse för att väcka diskussion och väcka frågor som kan stimulera till ytterligare forskning inom vårdlogistik och SVF. Teoretiskt kan studien bidra till att skapa medvetenhet och driva förändringar, vilket kan bidra till effektivisering.  Nyckelord: Flaskhals, Kapacitetsplanering, Koordinering, Lean healthcare, Process management, Samordning, Standardisering, Supply chain management, Theory of constraints / Background: Within the CCP for breast cancer, the goal is for 80 percent of all patients with well-founded suspicion of cancer to initiate their first treatment within 28 calendar days. Region Kronoberg has not been able to achieve this goal, which stems from resource constraints, incomplete coordination and a function-oriented structure. The use of healthcare logistics tools and theories can help identify challenges and contribute to their improvement.  Purpose: From a logistics perspective, identify challenges in Region Kronoberg's standardized care pathway for breast cancer. Improvement proposals for these challenges will be explored and presented to help Region Kronoberg get closer to the goal of ensuring that 80 percent of all patients with well-founded suspicion of breast cancer initiate treatment within 28 days.  Method: The study employs a qualitative case study with a deductive approach, where primary data has been collected through semi-structured and unstructured interviews. In addition, secondary data as statistics have been collected from the Cancer Center and Region Kronoberg. To address the research questions, these data sources have been analyzed in relation to the study's theoretical framework, consisting of scientific articles and literature.  Conclusion: Several challenges have been identified within the CCP for breast cancer, including resource shortages and issues with referral management. A function-oriented structure with long decision-making processes hinder improvement efforts. To approach the national goal, the use of  TOC, a standardized referral system, capacity planning, a higher degree of process-oriented structure, improved communication, and lean healthcare concept are suggested.  Contribution: The results may have practical implications for initiating discussions and raising questions that can stimulate further research in healthcare logistics and CCP. Theoretically, the study can contribute to raising awareness and driving changes, which can lead to streamlining and efficiency improvements.  Keywords: Bottlenecks, Capacity planning, Coordination, Lean healthcare, Process management, Standardization, Supply chain management, Theory of Constraints