Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Den äldre befolkningen ökar i världen och stigande ålder leder ofta till ohälsa såsom kroniska sjukdomar. Kronisk sjukdom innebär ofta nya rutiner i livet som livslång medicinering och återkommande besök i vården. För att kunna utvärdera om en behandling fungerar eller inte så är det viktigt att vara följsam i sin medicinering. Det visar sig att många patienter gör medvetna eller omedvetna avsteg i sin medicinering vid kronisk sjukdom, vilket anses vara ett globalt problem. Syftet med studien är att belysa följsamhet till medicinering vid kronisk sjukdom utifrån äldre patienter. Artiklar söktes i databaser med sökorden ´compliance´, ´medication compliance´, ´patient compliance´, ´elderly´ och ´chronic disease´. Denna sökning gav totalt 65 artiklar varav 9 av dem användes till studiens resultat. Artiklarna i den kvalitativa litteraturstudien handlar om eftergivenhet (eng. compliance) och efterlevnad (eng. adherence) och hur patientens följsamhet är i förhållande till medicinering. Analysen är gjord enligt Axelssons modell för litteraturstudie och resulterade till följande tre teman: ´Att anpassa kommunikationen efter patientens behov´, ´Relationens betydelse för den äldre patienten och dennes närstående´ samt ´ Vikten av kunskap i sin sjukdom och medicin´. Fynden som framkom visar att det finns flera aspekter som påverkar om en äldre patient är följsam i sin medicinering eller ej i samband med kronisk sjukdom. Det uppstår även en lärandeprocess vid en förändrad livssituation som inbegriper patienten, närstående och vårdpersonal vilka hamnar i en vårdande relation. För att åstadkomma bästa förutsättningar för en individanpassad vård med patientens följsamhet i fokus, behöver det avsättas tid i mötet mellan vårdpersonal och den äldre kroniskt sjuka patienten.

Introduktion: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en komplex sjukdom och en av de vanligaste lungsjukdomarna. KOL är den fjärde ledande dödsorsaken i världen. Sjukdomen kräver olika typer av åtgärder och insatser från olika professioner inom primärvården. Syfte: Syftet var att beskriva vilka evidensbaserade omvårdnadsinterventioner som distriktssköterskan kan utföra för att förbättra livskvaliteten hos patienter med KOL inom primärvården. Metod: Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie, som utgår från Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) riktlinjer. Elva kvantitativa och tre kvalitativa studier inkluderades i resultatet. Resultat: I resultatet framkommer fyra huvudkategorier av omvårdnadsinterventioner som utbildning, fysisk aktivitet, samtal om rökning och individuella behandlingsplaner som förbättrar livskvaliteten hos patienter med KOL. I de kvantitativa studierna ses att livskvaliteten minskar sex månader efter utförd intervention. Konklusion: Flera evidensbaserade omvårdnadsinterventioner har betydelse för livskvaliteten hos patienter med KOL. Det är av vikt att delta i ett utbildningsprogram. Dessa omvårdnadsinterventioner kan implementeras till distriktssköterskan i primärvården. Om patienter med KOL kan lära sig hantera sin sjukdom på ett bra sätt kan detta på sikt minska antalet besök och sjukhusinläggningar. / Introduction: Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) is a complex and one of the most common lung disease. COPD is the fourth leading cause of death worldwide. The disease requires different types of actions and efforts from different professions in primary care. Aim: The aim of this study was to describe the evidence-based nursing interventions a district nurse can perform to improve the quality of life in patients with COPD in primary care. Method: The study was conducted as a systematic literature study, based on the Swedish Council for medical evaluation guidelines. Eleven quantitative and three qualitative studies were included in the results. Results: The result shows four main categories of nursing interventions such as education, physical activity, smoking cessation and individual treatment plans that improve the quality of life in patients with COPD. In the quantitative studies it was seen that the quality of life decreases six months after completion of the intervention. Conclusion: Several evidence-based nursing interventions are important for quality of life in patients with COPD. It is important to participate in a pulmonary rehabilitation program. These nursing interventions can be implemented at the district nurse in primary care. If patients with COPD can learn to manage their illness in a good way, this may ultimately reduce the number of visits and hospitalizations.

Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL) är en komplex sjukdom med flera symtom som tillsammans påverkar livskvaliteten. Fatigue är ett vanligt men ofta outtalat symtom som påverkar individen i olika livssammanhang, känsloliv och på djupare existentiell nivå. Trots detta är det ovanligt att trötthet och behovet att vila tas upp som ett problem både av personen själv, närstående eller av sjukvården. Vila är ett av människans grundläggande behov och har betydelse för välbefinnandet. Syftet med studien är att beskriva betydelsen av vila och återhämtning i det dagliga livet hos personer med medelsvår KOL som upplever fatigue. Studien har utförts som en kvalitativ intervjustudie med en fenomenologisk ansats och analyserats med en beskrivande innebördsanalys. Resultatet har strukturerats och presenteras med hjälp av van Manens livsvärldsexistentialer under fyra teman; vilan och kroppen, vilan och tiden, vilan och platsen och vilan och relationerna. Studien visar att för personer med medelsvår KOL som upplever fatigue har vila och återhämtning betydelse. Vilan har flera dimensioner, den kan vara tvingande men också frivillig och läkande vilket påverkar livsvärlden på olika sätt. Sjukdomen medför att kroppen kräver vila och det dagliga livet anpassas efter kroppens förmåga. Behovet av vila varierar och samsjuklighet har stor betydelse för hur stor trötthet personen upplever. Resultatet belyser att deltagarna använder olika sätt att vila eller hämta kraft. De vilar när kroppen känns trött, vid behov av avkoppling, värk eller då tiden är långsam. Att hämta kraft sker oftast i samband med något energigivande och lustfyllt som promenader, fritidsintressen och socialt umgänge. Att ha olika strategier för vila och återhämtning är effektivt och underlättar det dagliga livet. Distriktssköterskan kan bidra med verktyg om betydelsen av rytm och rutiner för vila och återhämtning för ett ökat välbefinnande.

Introduktion/bakgrund: I världen uppskattas 251 miljoner människor ha kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Uppskattningsvis har 400 000 - 700 000 människor kroniskt obstruktiv lungsjukdom i Sverige. Tobaksrökning är en avgörande riskfaktor som orsakar kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Symtom som hosta, dyspné, ökad slemproduktion, trånghetskänsla i bröstet, ångest, depression och sömnsvårigheter är symtom patienterna kan uppleva. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Metod: Litteraturstudien utgick från Polit och Beck (2017) nio steg. Artiklarna granskades i tre urval som resulterade i tio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel. Artiklarna analyserades med innehållsanalys. Databearbetningen skedde induktivt och processen resulterade i fyra teman. Huvudsakligt resultat: Resultatet delades in i fyra teman: Anpassa dagliga aktiviteter efter symtombörda, Påverkan på socialt liv och upplevelsen av att bli en börda, Att leva med känslomässiga reaktioner i samband med symtombörda, Att leva med skuld och skam. Slutsats: Patienterna upplevde att de behövde anpassa sina dagliga aktiviteter efter symtombördan vilket ledde till att de behövde ändra sin livsstil. De upplevde att deras sociala liv minskade och att de blev en börda för närstående. Patienterna upplevde känslor så som ångest, panik, stress, förlust, sorg, hopplöshet, frustration, ilska, rädsla samt acceptans. Patienterna beskrev även en upplevelse av att leva med skuld och skam förknippades till sjukdomens stigma.

Bakgrund: Patienter med kronisk kritisk sjukdom är en växande grupp inom intensivvården. Patienterna klarar sig genom den akuta fasen av intensivvården men kan behöva förlängd intensivvård, vilket kräver en annan strategi. Dessa patienter behöver fokus på relationell och psykosocial omvårdnad vilket inom intensivvården ofta åsidosätts för de fysiska behoven. Personcentrerad vård fokuserar på att patientens behov sätts i centrum, vilket bland annat innefattar psykosociala och relationella behov. Syfte: Att utforska hur omvårdnaden bedrevs inom intensivvården så att de psykosociala och relationella behoven hos kroniskt kritiskt sjuka patienter tillgodosågs ur ett personcentrerat perspektiv. Metod: Fokuserad etnografisk observationsstudie. Efter datainsamlingen analyserades datan med kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats utifrån McCormack och McCances (2017) ramverk för personcentrerad vård. Resultat: Omvårdnaden bedrevs så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs genom att personalen var närvarande samt såg patienten som en person. Detta ledde till att övriga psykosociala och relationella behov tillgodosågs. I de fall då personalen inte var mentalt närvarande och såg patienten som en person bedrevs omvårdnaden inte så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs.  Slutsats:Studien kan ge ledare och personal inom intensivvården en viktig insikt om hur omvårdnaden bedrivs för patienter med kronisk kritisk sjukdom. Resultatet kan ligga till grund för ett nödvändigt förbättringsarbete i kliniken. Vidare forskning behövs för att ge tydligare evidens.

No description available.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och Kronisk hjärtsvikt (KHS) tillhör de vanligaste folksjukdomarna i Sverige. Samsjukligheten av dessa två sjukdomar är stor och patienterna har en liknande symtombild som exempelvis andfåddhet och trötthet. Fysisk aktivitet är en viktig faktor vid hantering och behandling av dessa sjukdomstillstånd. Tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) har kommit att framstå som en påverkansfaktor för livsstilsförändring gällande fysisk aktivitet. Syftet var att jämföra utövad fysisk aktivitet och self-efficacy till fysisk aktivitet bland patienter med KOL och KHS i primärvården. Vidare var syftet att jämföra män och kvinnor med KOL respektive män och kvinnor med KHS. Metoden var en kvantitativ beskrivande komparativ studie med frågeformulär. Base-line data från den pågående studien ”Symtom And Function Study” har använts. Resultatet visade att KOL- patienterna i större utsträckning än patienterna med KHS var fysiskt inaktiva. Gällande self-efficacy till fysisk aktivitet framkom mestadels likheter mellan diagnosgrupperna och mellan könen. Endast ett påstående, att kunna vara fysiskt aktiv även vid nedstämdhet, påvisade att männen med KOL hade en signifikant lägre tilltro än kvinnorna med KOL. Slutsats: I det hälsofrämjande mötet borde betydelsen av self-efficacy delges mer uppmärksamhet. Därmed skulle sannolikt en framgångsfaktor för ökad fysisk aktivitet hos patienter med KOL och KHS skapas.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är idag en av världens största folksjukdomar och i Sverige har cirka en halv miljon människor diagnosen. KOL är en inflammatorisk process i lungor och luftvägar som kan resultera i dyspné vid ansträngningar, slemhosta och depression. Behandlingen kan vara både medicinskt och icke-medicinskt, som till exempel andningsövningar och andningstekniker. Livskvalitet, en subjektiv känsla av välbefinnande, försämras vid KOL. Personer med KOL får utbildning om hälsa och träning för att kunna klara sin egenvård.   Syfte: Var att beskriva effekten av andningsövningar och andningsteknikers inverkan på livskvalitet hos personer med KOL.   Metod: Metoden som användes vad en litteraturstudie med systematisk sökning.   Resultat: Elva artiklar användes till studien, varav sju hade studerat andningstekniker och sju hade studerat andningsövningar. Bland andningsteknikerna påvisades det att diafragmaandning, sluten läppandning och qigong i kombination förbättrade livskvaliteten. Enbart qigong och sång visade ingen signifikant förbättring. Samtliga av de undersökta andningsövningarna gav bättre livskvalitet. De som studerades var IMT, fysisk aktivitet i kombination med IMT och RMET.   Konklusion: Andningsövningar och andningstekniker påverkar livskvaliteten positivt hos personer med KOL, enligt de granskade artiklarna. Det var dock inte inom alla metoder som skillnaden var signifikant. Även i studier där träningsmetoder jämfördes med kontrollgrupper som utförde vanlig fysisk träning ökade livskvaliteten i båda grupperna. Resultatet visade även att inte bara andningsövningar och andningstekniker inverkade på livskvaliteten för personer med KOL. Andra interventioner eller att bara vara med i en studie påverkade livskvaliteten vilket påvisades av kontrollgrupper.

Abstrakt Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en obotlig sjukdom som utvecklas långsamt och som beräknas bli den tredje dödligast sjukdomen i världen 2030. Sjukdomen är komplex svårtolkad med stor risk att dö i förtid. I Sverige är det uppemot 700 000 personer som lever med KOL. Sjukdomen leder till sämre livskvalitet och ökat lidande som följd. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att leva med kroniskt obstruktiv lungsjukdom i det dagliga livet. Metod: Studiedesignen var litteraturstudie. En strukturerad databassökning genomfördes i Cinahl och PubMed därefter en kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar som svarade upp mot syftet och avslutningsvis gjordes en integrerad analys av de valda artiklarna. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier och åtta underrubriker. Livet i förändring: andningen i fokus, dagligen utmanande, socialt påfrestande och emotionellt utmanande. Välmående som strategi: fysiskt aktiv för välmående, egenvård som strategi, kunskapsutbyte och nätverk, livsstil och acceptans. Slutsats: Resultatet visade att upplevelsen av att leva med KOL innebar utmaningar dagligen på grund av dyspné. Aktiviteter behövde noga övervägas och socialt umgänge begränsades till de närmaste. Det fanns ett behov av att utveckla egenvården för att kunna hantera sjukdomen och förbättra den egna livskvaliteten. När sjukvårdspersonalen kunde möta upp med kunskap och stödjande omvårdnadsåtgärder gav det förutsättningar för ökat välmående.