A part of my world was turned upside down. Shortly before the project’s start I saw the doc- umentary Myten om mödomshinnan1, which was published on UR Play in 2011. Filmmaker Lotta Ekelund reveals that the hymen is a figment for many people during the movie, as it was for me. Ambiguity made me curious to explore the concept more deeply and motivated me to find a graphical solution for showcasing the bizarre falsehood, and to demonstrate the truth.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vad känslor gör och hur ett föremål kan väcka starka känslor hos individen. I detta avseende är studiens syfte att fördjupa förståelsen av den ambivalenta relationen som individer kan ha till sina glasögon och av allt att döma utvecklar genom livet. Uppsatsens teoretiska perspektiv är fenomenologisk och intresserar sig därmed för hur bruket av glasögon utspelar sig och erfars genom informanternas livsvärld. Som empiriskt material utgår den här studien från fyra semistrukturerade intervjuer. Studiens material visade att glasögon som en materialitet kan väcka känslor som både problematiserar och förvirrar, möjliggör och hjälper. Däremot visade studien att det inte handlade så mycket om synnedsättningen i sig själv, utan snarare att glasögonens materialitet genererade ambivalenta känslor både på ett emotionellt och ett fysiskt plan. Att glasögon kan bli en identitetsfråga som ger upprinnelse till ambivalenta känslor är något som den här uppsatsen närmare kommer att fördjupa sig inom.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur barns föreställning om matens väg genom kroppen skiljer sig åt. I undersökningen jämförs barn i tre- till fyra och fem- till sex årsåldern, närmare beskrivet barn födda 2010 och 2012. För att undersöka detta användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer samt siluetter av en människokropp som barnen fick illustrera sina föreställningar på. Valet av metod gjorde det möjligt att fördjupa sig i barnens tankar och resonemang vilket är fördel när man undersöker något utifrån barns perspektiv. Resultatet i undersökningen visar att majoriteten av samtliga respondenter hade föreställningen om att maten transporteras till magen. I resultatet framgår olika beskrivningar på hur maten transporteras ned till magen men även vad som sker därefter. Resultatet visar även att femåringarna har en mer detaljerad beskrivning och bredare kunskap om matens väg genom kroppen. / The purpose of this study is to find out the difference between five- and three-years old children’s conception about the digestive system. The study was conducted by using qualitative semi-structured interviews and silhouettes of a human body so that the children could illustrate their conception on. The choice of method made it possible to immerse the children’s thoughts and reasoning which is a benefit when you base your study on children’s perspective. The results show that majority of the respondents thought that the food end up in the stomach, even though the descriptions was different. The results also show that the five- years old had more detailed description and more knowledge about the digestive system then the three-year-old children.

<p>Min första frågeställning fokuserar på föräldrarna för att förstå vilka som är Babydramas publik och varför dessa har valt att ta med sig sina barn till föreställningen. Jag undersöker om habitus och kulturellt kapital kan användas som förklaringsvariabler genom att kartlägga föräldrarnas socioekonomiska status, kulturintresse och barnsyn, samt undersöker om det finns fog för att säga att spädbarn har habitus. Metoden är intervjuenkät med kvantitativa och kvalitativa inslag samt observationer. Det kulturella kapitalet hos föräldrarna är den avgörande faktorn till varför man har sett Babydrama. Habitus är ett förkroppsligat kulturellt kapital, vilket är den urvalsmekanism som gjort att dessa personer har valt att se Babydrama. Det finns stora likheter i föräldrarnas socioekonomiska situation, kulturkonsumtion och barnsyn. De har både stort ekonomiskt och kulturellt kapital i likhet med sina egna föräldrar. Babypublikens habitus har redan börjat formas i och med besöket på Babydrama.</p><p>Min andra frågeställning handlar om barns perspektiv och barnperspektivet på barnens upplevelser av Babydrama. Jag undersöker om det fenomenologiska förhållningssättet kan tillämpas för att förstå babypublikens egna uttryck för sin upplevelse samt intervjuar föräldrarna om deras perspektiv på detsamma, samt deras syn på bebisars kulturbehov. Materialet består av observationer från Babydrama och intervjuer med föräldrarna. Babypubliken ger högsta betyg för föreställningen, vilket stämmer överens med föräldrarnas bedömning i intervjuerna. Barns perspektiv och barnperspektivet sammanfaller. Det fenomenologiska förhållningssättet är tillämpligt för denna typ av observation. Föräldrarna har olika uppfattning om bebisars kulturbehov, men kan antas konsumera mer kultur med sina barn i framtiden genom en relativt medveten inskolningsstrategi.</p>

<p>The purpose with this essay was to study the knowledge of children today between six and eight years old about the human body and its function. A second purpose was to study how junior-level educationalist were carrying through there tuition about the human body. I wanted to investigate if the children today hade another knowledge about the human body than children that participated in previous similar investigations. I wanted to investigate this because today we live in another society than before with  more access to information. My first question was to find out what children thought that we humans looked like inside the body and how its works. My second question was how junior-level educationalist do carry out  their tuition. Ten children and tree junior-level educationalist participated in qualitative interviews, interviewed one by one. During the interviews the children were given a picture with a contour of the human body where they could fill in different organ. The most common organs that the children painted on their pictures of the human body where brain, heart, stomach, skeleton and lungs. The children also had some knowledge about the different organs like the skeletons function was to make the body hard, the hearts function was to pump the blood around in our body, the brain control the whole body and the stomach purpose was to take care of the food we eat. The educationalist replied that they used a lot of concrete material and they tried to have miscellaneous tuition. The result of this study is that the children today don’t have so much more knowledge of the human body than children that have been interview in older days. The result also showed that the way the educationalist were teaching hade a positive influents on the students learning.</p> / <p>Syftet med undersökningen var att se vad barn mellan sex och åtta års ålder idag hade för tankar om hur vi människor ser ut inuti vår kropp och hur det fungerar inuti oss men också att undersöka hur lågstadiepedagoger går tillväga vid undervisningen om människokroppen. Jag ville undersöka om barnen idag hade mer kunskap om människokroppen än de barn som ingått i liknande studier tidigare, eftersom vi idag lever i ett informationssamhälle. Min första frågeställning blev att ta reda på barnens tankar om människokroppens inre och hur det fungerar inuti oss. Min andra frågeställning blev hur lågstadiepedagoger gick tillväga med sin undervisning om människokroppen. Tio barn och tre lågstadiepedagoger har medverkat i kvalitativa intervjuer där de intervjuades en och en. Under intervjutillfällena fick barnen en bild med människokroppens kontur för att fylla i olika organ. De vanligaste organen som barnen ritade var hjärna, hjärta, magsäck, skelett och lungorna. Barnen berättade också bl.a. att skelettets funktion var att göra kroppen hård, hjärtat pumpade runt blod i kroppen, hjärnan styrde kroppen, magen tog hand om vår mat. Pedagogerna svarade att de använde mycket konkret material och att de försökte ha en så varierad undervisning som möjligt. Resultatet från denna studie visade att barnen idag inte har så mycket mer kunskap än de barn som ingått i liknande studier från förr. Resultatet visade också att det sätt pedagogerna undervisade på hade en positiv inverkan på elevernas lärande.</p>

No description available.

The purpose with this essay was to study the knowledge of children today between six and eight years old about the human body and its function. A second purpose was to study how junior-level educationalist were carrying through there tuition about the human body. I wanted to investigate if the children today hade another knowledge about the human body than children that participated in previous similar investigations. I wanted to investigate this because today we live in another society than before with  more access to information. My first question was to find out what children thought that we humans looked like inside the body and how its works. My second question was how junior-level educationalist do carry out  their tuition. Ten children and tree junior-level educationalist participated in qualitative interviews, interviewed one by one. During the interviews the children were given a picture with a contour of the human body where they could fill in different organ. The most common organs that the children painted on their pictures of the human body where brain, heart, stomach, skeleton and lungs. The children also had some knowledge about the different organs like the skeletons function was to make the body hard, the hearts function was to pump the blood around in our body, the brain control the whole body and the stomach purpose was to take care of the food we eat. The educationalist replied that they used a lot of concrete material and they tried to have miscellaneous tuition. The result of this study is that the children today don’t have so much more knowledge of the human body than children that have been interview in older days. The result also showed that the way the educationalist were teaching hade a positive influents on the students learning. / Syftet med undersökningen var att se vad barn mellan sex och åtta års ålder idag hade för tankar om hur vi människor ser ut inuti vår kropp och hur det fungerar inuti oss men också att undersöka hur lågstadiepedagoger går tillväga vid undervisningen om människokroppen. Jag ville undersöka om barnen idag hade mer kunskap om människokroppen än de barn som ingått i liknande studier tidigare, eftersom vi idag lever i ett informationssamhälle. Min första frågeställning blev att ta reda på barnens tankar om människokroppens inre och hur det fungerar inuti oss. Min andra frågeställning blev hur lågstadiepedagoger gick tillväga med sin undervisning om människokroppen. Tio barn och tre lågstadiepedagoger har medverkat i kvalitativa intervjuer där de intervjuades en och en. Under intervjutillfällena fick barnen en bild med människokroppens kontur för att fylla i olika organ. De vanligaste organen som barnen ritade var hjärna, hjärta, magsäck, skelett och lungorna. Barnen berättade också bl.a. att skelettets funktion var att göra kroppen hård, hjärtat pumpade runt blod i kroppen, hjärnan styrde kroppen, magen tog hand om vår mat. Pedagogerna svarade att de använde mycket konkret material och att de försökte ha en så varierad undervisning som möjligt. Resultatet från denna studie visade att barnen idag inte har så mycket mer kunskap än de barn som ingått i liknande studier från förr. Resultatet visade också att det sätt pedagogerna undervisade på hade en positiv inverkan på elevernas lärande.

The overall aim of this thesis is to explore how the art of dance for the youngest children can be understood as a Children´s Culture phenomenon. The empirical data mainly consists of observations of the project GO BEBIS! and the dance performances Ah hallo bebis and Prassel. In addition, the study includes a dance analysis of the performances and a text analysis of advertising and reviews of the performances. The view of the child is discussed from childhood sociological, phenomenological and aesthetic performative perspectives. The texts present a view of a curious, calm and creative child and the dance analysis shows that recognition from the child’s life-world, mixed strategies of focus and a still and quiet form is recurrent in the performances. Focus (both visual, bodily and spatial) is used to control the child’s attention and it is likely that the choice of movement can inhabit the child and affect the experience. In the observations it is clear that the dancers and the audiences have a bodily dialogue that could be understood as a never ending feedback loop. However, co-presence or the way of turning to the other is crucial for a successful feedback loop to occur. The dancers’ staging strategies affect the co-presence and if it is supported by a general view of the child that doesn´t comprehend with the actual child in front of them, the feedback loop can fail. For example, the study argues that children´s lively movements can be understood as strong contributions which, if not comprehensive with the ideal image of the child, may pose a threat to the performer and the performance. The adult´s bodily advantage can then be used as a way to regain control over the situation. The adult can lift the child, stand up so that the child can´t reach or verbally control the child’s attention. The result shows that how the dancers and accompanied adults handle the child’s contribution can be affected by the view of the child, theatre-norms, the child’s rhythm, the staging of the performances, instructions, the dancers’ strategy and the accompanied adults’ wishes.

Min första frågeställning fokuserar på föräldrarna för att förstå vilka som är Babydramas publik och varför dessa har valt att ta med sig sina barn till föreställningen. Jag undersöker om habitus och kulturellt kapital kan användas som förklaringsvariabler genom att kartlägga föräldrarnas socioekonomiska status, kulturintresse och barnsyn, samt undersöker om det finns fog för att säga att spädbarn har habitus. Metoden är intervjuenkät med kvantitativa och kvalitativa inslag samt observationer. Det kulturella kapitalet hos föräldrarna är den avgörande faktorn till varför man har sett Babydrama. Habitus är ett förkroppsligat kulturellt kapital, vilket är den urvalsmekanism som gjort att dessa personer har valt att se Babydrama. Det finns stora likheter i föräldrarnas socioekonomiska situation, kulturkonsumtion och barnsyn. De har både stort ekonomiskt och kulturellt kapital i likhet med sina egna föräldrar. Babypublikens habitus har redan börjat formas i och med besöket på Babydrama. Min andra frågeställning handlar om barns perspektiv och barnperspektivet på barnens upplevelser av Babydrama. Jag undersöker om det fenomenologiska förhållningssättet kan tillämpas för att förstå babypublikens egna uttryck för sin upplevelse samt intervjuar föräldrarna om deras perspektiv på detsamma, samt deras syn på bebisars kulturbehov. Materialet består av observationer från Babydrama och intervjuer med föräldrarna. Babypubliken ger högsta betyg för föreställningen, vilket stämmer överens med föräldrarnas bedömning i intervjuerna. Barns perspektiv och barnperspektivet sammanfaller. Det fenomenologiska förhållningssättet är tillämpligt för denna typ av observation. Föräldrarna har olika uppfattning om bebisars kulturbehov, men kan antas konsumera mer kultur med sina barn i framtiden genom en relativt medveten inskolningsstrategi.

I mötet mellan luft, kropp och vatten uppstår någonting. Vattnets omfamning av kroppen skapar ett avbrott från omgivningen och endast nuet är närvarande. Tiden saktar ner, kroppen saktar ner. En paus uppstår, en paus från de ständigt gnagande kraven.  I mitt projekt har jag undersökt och förvaltat kvalitéerna som jag upplever finns i kroppens möte med vatten. Som före detta tävlingssimmare tar jag avstamp i samhällets tankar om hygien och renlighet, och rör mig i de kommunala badhusen där ritualen av renlighet utförs i gränslandet mellan offentligt och privat. Jag undersöker vattnet som omfamnar kroppen och arkitekturen som omsluter vattnet och försöker genom min praktik att förvalta dess kvalitéer. / <p>Vissa av bilderna är borttagna av upphovsrättsliga skäl</p>