We need to talk you and I, in a place that is our own. There, we can see everything around us as less important. There, I can sink into you, live, and tell everything. Take back the power over you. Take back the power over the events that destroyed us both. There, I can become a part of myself, and then, nothing else is visible. I listen to the body without distancing. Free movement of the body without the guidance of others. I let the mind meet the body, in a way it previously failed. Whatever we go through here, we will do it together, and no one else is inside. If we get through this, can we come closer to each other and experience the mental freedom that includes us both? We need to talk you and I, in a place that is our own. A performative work with the weave as the tool

I gymnasial bildundervisning råder normer om hur kroppsgestaltning undervisas om och vilka kroppar som får representeras i samband med detta. Både Skollagen (SFS 2010:800) och gymnasieskolans läroplan (Skolverket, 2011a) föreskriver att skolan aktivt ska arbeta mot en bredare representation och allas lika värde. Därtill fastslår flera rapporter, producerade av Skolverket, att normer leder till diskriminering i skolan (Åkesson, 2016). Studiens syfte är därför att öka kunskapen om normer i bildframställning av kroppen i gymnasial bildundervisning. För att uppfylla syftet har tre bildlärare respektive två bildelever intervjuats med hjälp av semistrukturerade intervjuer respektive bildeliciteringar. En normkritisk och hermeneutisk analys av insamlat material har resulterat i redogörelser av representationen av kroppar i undervisningsmaterialet, hur lärare och elever talar om kroppar i relation till undervisningen och att både lärare och elever vill ha en bredare representation av kroppar i bildundervisning om kroppsgestaltning. Tidsbrist, begränsat materialutbud och motstånd från elever försvårar formandet av en, i större utsträckning, kroppsinkluderande bildundervisning om kroppsgestaltning, vilket även diskuteras. Det behövs vidare forskning om normer beträffande kroppsgestaltning i bildundervisningen då det saknas forskning om detta område.

Syftet med föreliggande studie är att genom självobservation utforska på vilka sätt min sång kan förändras av regelbunden fysisk aktivitet. Processen har bestått av fysisk aktivitet fyra gånger i veckan på Lifestyle Fitness Arvika samt övningspass i sång två gånger i veckan på Musikhögskolan Ingesund. Studien utgår från det fenomenologiska perspektivet med inriktning mot livsvärldsperspektivet och kroppens fenomenologi som skapar möjligheten att fritt reflektera kring hur jag upplever, erfar och handlar i ett sammanhang. Datamaterialet består av loggboksanteckningar och videodokumentation. Resultatet presenteras i fem olika teman som beskriver vilka mönster som framkommer i självobservationen. Dessa teman är Kroppens stabilitet, röstens utveckling, sångprestationens disposition kontra fysisk aktivitet, rutinskapande och när inspiration och motivation träder fram. Resultatet visar på för- och nackdelar samt förutsättningar som fysisk aktivitet kan ha för sjungandet. / The purpose of this study is to explore through self-observation how my singing can be changed by regular physical activity. The process consisted of physical activity four times a week at Lifestyle Fitness Arvika as well as a practice session in singing twice a week at Ingesund Music School. The study is based on the phenomenological perspective focusing on the lifeworld and the phenomenology of the body, which creates the opportunity to freely reflect on how I experience, learn and act in a context. The data consists of logbook entries and video documentation. The result is presented in five different themes describing the patterns that emerge in self-observation. These themes are the body's stability, the voice's development, the song performance disposition versus physical activity, routines and when inspiration and motivation occur. The result shows the pros and cons as well as the effect that physical activity may have for singing.

In the frame of Practical knowledge at Södertörn University, Sweden, I have examined my own practical knowledge. The starting-point is what happened during my work as director, when I was rather new in the profession. The studie focuses on what it is that happens when the body communication is not functioning as it should. This essay focuses mainly on physical communication and investigates how the communication worked during this process in which I in the beginning of my carreer led as director at a Public Theatre. My story tells about how I remember the direction process with a Theatre ensemble, framed with communication problems. I call this Directing process 1. The directing work and the actors process work was suffering and an optimal result was not possible to reach. In spite of that, the play was performed and reached a large audience. In a comparative field study  I observed another theatre rehearsal process, interviewed the director and saw the performance. This process worked well. I call this Directing process 2. I have a theoretical discussion with a starting point in communication and theatre literature where I analyze my own understanding of communication and what the communication concept stands for. When traditional communication theory is completed with physical variables, it lightens in a concrete and distinct sense, some essential abilities in the directors work. I reject the assertion that all behavior is communication. I presuppose from the definition that communication builds on someone who sends and someone who confirms. I introduce communication theoretical conceptions and six key words as starting-point, for my analysis of physical communication during a process work. I compare the differences in the directors relation to their ensembles. The two theatre directing processes differed in terms of communication in  several crucial points. These differences became a question of vital  importance for a successful and a less successful process. The biggest weakness in process 1 appears to be my own lack of freedom in the way of movement related to the ensemble. It was characterized by a closed body language, difficulties with the listening, and avoiding eye contact. From that I identify the largest problem witch showed to be the lack of confidence between me and the crew. The great assets of the Process 2 was the physical freedom among the bodies that moved in the room, and in relation to each other, while the biggest problem I saw as the lack of clear intentions. The conclusion is that the positions of the bodies related to each other can be a determining factor for successful work together. Moreover that confidence showed up to be the most important communicative reason if these processes succeeded ore failed. / Inom ramen för praktisk kunskap vid Södertörns Högskola, Stockholm, har jag undersökt min egen praktiska kunskap. Utgångspunkten är vad som hänt under mitt arbete som regissör, när jag var ganska ny i yrket. Studien handlar särskilt om när kroppens kommunikation inte fungerar bra under ett processarbete mellan regissör och ensemble. Denna uppsats inriktar sig i första hand på kroppslig kommunikation och undersöker hur kommunikationen fungerade under en regiprocess som jag tidigt i min karriär som regissör ledde på en offentlig teater. Jag berättar om hur jag minns regiprocessen med en teaterensemble kantad av kommunikativa problem. Jag kallar denna för regiprocess 1. Regiarbetet och skådespelarnas processarbete blev lidande och ett optimalt resultat gick inte att uppnå. Trots det genomfördes produktionen och spelades för stor publik. I en jämförande fältstudie observerar jag även regiprocessen på en annan teater, intervjuar regissören och ser det slutliga resultatet. Den processen fungerade väl. Jag kallar den regiprocess 2. Jag utgår från utgår från kommunikations- och teaterlitteratur där jag analyserar min förståelse för kommunikation och vad kommunikationsbegreppet står för. Traditionell kommunikationsteori kompletteras med kroppslig praktik som hur vi rör oss på golvet i förhållande till varandra och vad det betyder för våra relationer, belyses regiarbetets kommunikation. Jag ifrågasätter påstående att allt beteende är kommunikation och utgår från definitionen att kommunikation bygger på att någon sänder och att någon bekräftar.  Jag introducerar kommunikationsteoretiska begrepp och sex nyckelord som utgångspunkt för min analys av kroppslig kommunikation under ett processarbete. I analysen jämförs skillnaderna i regissörernas förhållande till ensemblerna. De två regiprocesserna skiljde sig kommunikationsmässigt på flera avgörande punkter. Dessa skillnader blev avgörande för en lyckad respektive mindre lyckad process. Som den största svagheten under regiprocess 1 framstår ofriheten i mitt sätt att röra mig i förhållande till ensemblen. Den präglades av stängt kroppsspråk, svårigheter med lyssnande och undvikande av ögonkontakt. Ur detta härleder jag det största problemet som visade sig vara bristen på förtroende mellan mig och ensemblen. Under regiprocess 2 var den fysiska frihet med vilken kropparna rörde sig i rummet och i förhållande till varandra god, medan den största bristen var tydliga intentioner. Slutsatsen blir att kropparnas placering i förhållande till varandra kan ha en avgörande betydelse för ett lyckat samarbete. Dessutom att förtroende visade sig vara den viktigaste kommunikativa orsaken till om en dessa processer lyckades eller misslyckades.

Syftet med studien var att via ett utvecklingsarbete fördjupa kunskaper gällande dans som ett av 100-språk i en utvald Reggio Emilia-inspirerad förskola. Frågeställningarna fokuserade på dans som språk och uttrycksform i relation till barngruppens pågående projektarbete bland morötter, kottar, larver och fjärilar. Vidare studerades hur dans tillsammans med andra estetiska uttrycksformer kan användas i projektarbetet för att skapa möjligheter för barns berättande, utforskande och kommunikation. Studien genomfördes med kvalitativ metod och med inspiration från Postkvalitativ metodologi och Estetik-baserad forskning (sk. “Art basedresearch”) med utgångspunkt i ett holistiskt synsätt på världen där de estetiska, sinnliga och konstnärliga dimensionerna framhålls. Posthumanistiska teorier utmanar och möjliggör att se lärande och kunskap på ett nytt sätt, där kropp, omgivning, material och natur blir aktiva deltagare när kunskap skapas och produceras. Resultatet visar på hur barns egna ord, erfarenheter och intressen kan utgöra en grund för att skapa dans i relation till det pågående projektarbetet samt betydelsen av dans som ett av 100-språk tillsammans med andra estetiska uttrycksformer i förskolan. Hur kan händerna dansa som kottar och hur känns det i kroppen att poppa som ett popcorn eller flyga som en fjäril?

Syftet med studien är att med utgångspunkt i kroppens fenomenologi utforska vilka reaktioner som uppstår i kroppen när jag är nervös vid olika typer av framträdanden. Förutom det ska också undersökas mentalträningens betydelse för minskning av stress och nervositet och dess påverkan på min gestaltningsförmåga vid dessa spelningstillfällen. I bakgrundskapitlet presenteras bland annat begrepp som nervositet, stress, musikalisk prestationsångest, med fler. Förutom det i bakgrundkapitel redovisas relevant forskning inom området och studiens teoretiska perspektiv-kroppens fenomenologi. I metodkapitlet presenteras den huvudsakliga metoden för dokumentation av studien- loggboksskrivande samt komplementär metod-videoinspelning. Resultatet redovisas under rubriker: Nervositet och oro i olika uppspelstillfällen samtMentala träningens påverkan på nervositet och stressnivå samt gestaltningsförmåga. Under dessa teman redovisas hur negativa upplevelser av nervositet och oro vid olika uppspelstillfällen så småningom med hjälp av mental träning förändras till positiva. I diskussionen redovisas teman:Jämförelse mellan nervositet och oro innan, under och efter mentalträningsprojektet och Vikten av kontinuerlig övning samt ljudspårens effektivitet. I denna del beskrivs även mina reflektioner kring följande arbetets betydelse för mig själv och idéer om fortsatt forskning på området. / The purpose of present study is to investigate from a phenomenology of body perspective what reactions occur in my body when I am nervous at different performance situations. Apart from that this study will investigate importance of mental training for decrease of stress and nervousness and its influence on my performance ability in this performance situations. In background chapter are definitions of nervousness, stress, musical performance anxiety and more presented. Apart from that in background chapter are earlier studies on this field and following studies theoretical perspective – phenomenology of body presented. In method chapter the methods of documentation - journal notes and video are presented. Result chapter is showed in themes: Nervousness and anxiety in different performance situations and Influence of mental training on nervousness and stress level and performance ability. In these chapters is shown how my negative feelings and experiences of nervousness and anxiety with mental trainings help transformed into positive. In discussion chapter following themes are showed: Comparison between nervousness and anxiety before, under and after mental trainingandImportance of continuous training and effectiveness of recordings. In this chapter, even my thoughts about following studies importance for myself and ideas about further research on the field are presented.

Syftet med denna studie är att få en större inblick i, och förståelse av, min egen instuderings- och interpretationsprocess, samt att utveckla densamma för att bli friare i mitt musikaliska uttryck. Jag hämtar inspiration från litteratur som beskriver Konstantin Stanislavskijs metoder samt annan litteratur som bland annat behandlar ämnena instudering, interpretation, inlevelse och kroppens kommunikation. Därefter utforskar jag de metoderna och verktygen i mitt eget arbete med repertoar. Processen dokumenteras genom loggbok samt videodokumentation av mina övningstillfällen. Resultatet visar att en detaljerad inre scenografi ökar min förmåga att vara närvarande i musiken och därmed sjunga mer uttrycksfullt. Jag upplever även att sångtekniken kommer mer naturligt och det blir lättare att sjunga. / The purpose of this independent project is to get a greater insight in, and understanding of, my own process of learning and interpret songs, as well as develop it towards greater freedom in my musical expression. I examine literature on subjects such as Konstantin Stanislavskij’s methods as well as literature regarding learning process, interpretation, ability to imagine and physical communication. After reading, I explore the methods and tools when working with my own repertoire. The process is documented through a diary and video recordings from practicing. The results show that a detailed inner scenography increases my ability to stay present in the music and sing with more expression. I also experience that the singing technique comes to me more naturally and it becomes easier to sing.

The works of Erik Beckman (1935-1995) are quite unique within the Swedish literary scene. His texts convert the experimental language of the concretists of the sixties into a new form of fabulation that undermines our understanding of what literature can be, ranging from novels and poetry to theatre pieces and radio theatre. His literary style has been discussed by critics, but the depths of it are yet to be fully explored. There is a lot to gain from combining contemporary theories of materiality and corporeality with his self-proclaimed materialistic poetics. The novel Inlandsbanan (1967) is a fragmentary account of an inland train going through Sweden, with characters coming and going in a frustrating tempo. The text is filled with word games, narrative constructs and a language that brings forth the material aspects of communication that push the boundaries of literary interpretation. This thesis examines Beckman’s novel through the lens of theoretical concepts of thingliness and corporeality developed by the likes of Judith Butler, Karen Barad, and Andrew Pickering in order to elaborate an analysis that goes beyond the surface of its experimental and materialistic use of literary language. Using bodily themes, I analyze specific passages in the novel in order to find a new understanding of its semantic functions. By doing this through the concept of performativity, not only can I identify a thematized corporeality, but beyond that a literary form and a language that problematizes the very notion of the written text as a body and highlights a material agency in literature. This method enables an interpretation of the novel that can illuminates important aspects at play that previously have not been explored.

A need for a quantitative method to determine body water level has been identified by a team of Clinical Innovation Fellows at the Centre for Technology in Medicine and Health (CTMH). A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. A possible solution is a sensor that would measure alterations in skin properties due to changes in total body water. CTMH has had an idea of such a sensor, which is evaluated in this work. At an early stage of this evaluation process, it became clear that the research regarding correlations between skin properties and body hydration level was not sufficient to warrant the initiation of a sensor development process. Therefore, the main objective of this thesis became to investigate such correlations. An extensive literature review is presented, from which an experiment was developed. The experiment was performed on four human test subjects and involved measurements of skin thickness and elasticity parameters, before and after a weight loss of 3.2-3.7 % due to dehydration. The results showed clear decreases in skin thickness and indications of alterations in skin distensibility as well as in the skin’s immediate elastic response to applied negative pressure. It could also be seen that skin at different body sites does not respond in the same way - calves showed more distinct results than thighs and volar forearm. The material provided in this thesis encourages further studies of the correlation between the mentioned properties and total body water. If a predictable correlation can be found, a sensor development process could start. A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. / Ett behov av att kvantitativt kunna mäta kroppens vattennivå har identifierats av Clinical Innovation Fellowship vid Centrum för Teknik i Medicin och Hälsa (CTMH). Ett tillförlitligt sätt att mäta kroppens vattennivå skulle gynna hälso- och sjukvården på många sätt då ingen optimal metod är tillgänglig i dagsläget. En möjlig lösning skulle kunna vara en sensor som mäter variationer i hudegenskaper till följd av förändringar i kroppens vattennivå. CTMH har haft en idé om en sådan sensor, vilken utvärderas i detta arbete. I ett tidigt skede av utvärderingsprocessen framkom det tydligt att tillräcklig forskning saknades gällande korrelationer mellan hudens egenskaper och kroppens vattennivå. Det huvudsakliga syftet med detta masterexamensarbete blev därför att undersöka sådana korrelationer. En omfattande litteraturgransking gjordes, och utifrån denna utformades ett experiment. Experimentet utfördes på fyra testpersoner och innefattade mätningar av hudens tjocklek samt elasticitetsparameterar. Dessa utfördes före och efter viktnedgång av 3,2-3,7 % till följd av vattenförlust. Resultaten visade på en tydlig minskning av hudtjockleken samt indikationer på förändringar av hudens tänjbarhet samt dess omedelbara elastiska respons vid pålagt negativt tryck. Det visade sig också att huden inte reagerar på samma sätt på olika kroppsdelar - vader visade tydligare förändringar jämfört med lår och armar. Det material som presenteras i detta examensarbete uppmuntrar till fortsatt utredning av korrelationer mellan de nämnda hudegenskaperna och kroppens vattennivå. Om det går att förutse korrelationer finns det förutsättningar för att påbörja utveckling av en sensor.