Spelling suggestions: "subject:"konkretisera"" "subject:"konkretisere""
1 |
Upprepning, kombination, yta : Per Olov Enquists mogna författarskap i relation till det svenska 1960-talet / Repetition, Combination, Surface : The Mature Works of Per Olov Enquist in Relation to Swedish Avantgarde Aesthetics of the 1960sSiwers, Carl-Wilhelm January 2021 (has links)
By conceptualizing repetition with the Swedish avantgarde aesthetics of the 1960s as a point of departure, this thesis argues that the repetition phenomena in the mature works of Per Olov Enquist (1934–2020) are indebted to the period. Hereby it brings together two major trends in the Enquist research that previously have been separate. In accordance with the main tendency of the period, the Enquistian repetitions reuse concrete constituents and are of technical and combinatory nature. According to the taxonomy introduced in the thesis, they are mainly internarrative, i.e., they transcend the limits of the individual stories. Thus, in Enquist, the superficial, anti-mimetic as well as anti-hermeneutical qualities pertaining to the period are a consequence of the specifically internarrative character of the repetitions, whereas the individual stories remain mimetically coherent. Furthermore, the thesis investigates a metapoetic discourse in the mature works; in part, it demonstrates a continuity between this discourse and the non-metapoetic notion of repetition in Enquist’s novels of the ‘60s. Altogether, the thesis proposes a way of historically situating the Enquist oeuvre as a whole; supposedly, it will contribute to further studies with similar aims.
|
2 |
Organet lever! : Kropp, ting och performativitet i Erik Beckmans roman Inlandsbanan (1967) / The liver is alive! : Body, thing and performativity in the novel Inlandsbanan (1967) by Erik BeckmanNyström, Filip January 2017 (has links)
The works of Erik Beckman (1935-1995) are quite unique within the Swedish literary scene. His texts convert the experimental language of the concretists of the sixties into a new form of fabulation that undermines our understanding of what literature can be, ranging from novels and poetry to theatre pieces and radio theatre. His literary style has been discussed by critics, but the depths of it are yet to be fully explored. There is a lot to gain from combining contemporary theories of materiality and corporeality with his self-proclaimed materialistic poetics. The novel Inlandsbanan (1967) is a fragmentary account of an inland train going through Sweden, with characters coming and going in a frustrating tempo. The text is filled with word games, narrative constructs and a language that brings forth the material aspects of communication that push the boundaries of literary interpretation. This thesis examines Beckman’s novel through the lens of theoretical concepts of thingliness and corporeality developed by the likes of Judith Butler, Karen Barad, and Andrew Pickering in order to elaborate an analysis that goes beyond the surface of its experimental and materialistic use of literary language. Using bodily themes, I analyze specific passages in the novel in order to find a new understanding of its semantic functions. By doing this through the concept of performativity, not only can I identify a thematized corporeality, but beyond that a literary form and a language that problematizes the very notion of the written text as a body and highlights a material agency in literature. This method enables an interpretation of the novel that can illuminates important aspects at play that previously have not been explored.
|
3 |
Den resonanta kroppens performativitet. : En diskussion kring det terapeutiska som performativ konstnärlig strategi utifrån Lygia Clarks verk ”Structuring the Self”.Guarino Werner, Sarah January 2010 (has links)
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka Lygia Clarks verk ”Structuring the Self” utifrån begreppet per- formativitet, men det är först i samband med att jag relaterar det performativa till Suely Rolniks idéer om en resonant kropp, och den mer vitalistiska begreppsapparat som detta begrepp relaterar till, som jag tycker att idén om det terapeutiska som en performativ konstnärlig strategi blir intressant och relevant. Tanken är att utvidga idén om det performativa genom att relatera begreppet till den vitalistiska tradition hennes arbete från början grundar sig på, och visa på att dessa två begrepp kan mötas och eventuellt berika varandra just genom den terapeutiska metoden. Den övergripande frågan gäller vår möjlighet att ”bli” någonting som ligger utanför den av samhället konstituerade subjektiverings-processen. Rolnik talar i sina texter om en ”resonant kropp”, en kropp, en subjektivitet i ständig förvandling, en kropp som är både insida och utsida samtidigt. Min läsning av Lygia Clarks verk ”Structuring the Self” är således att denna specifika ”kroppslighet” möjliggör en alldeles specifik form av performativitet som är knuten till och siktar direkt på kroppens affektiva nivåer. Som jag förstod saken lyckades Lygia Clark aktivera denna resonanta kropp via sina ”terapeutiska” metoder. Det ”terapeutiska” fungerar just precis som en metod för att komma åt detta resonanta tillstånd, och i linje med Suely Rolnik väljer jag att se Lygia Clarks metod som en konstnärlig strategi som i slutändan går utöver både konst och terapi: vi har att göra med ett aktiverande av livets kreativa process i sig själv. Jag anser att Lygia Clarks ”Structuring the Self” visar att det vore relevant att välkomna nya frågeställningar i samband med det performativa. Det behöver inte finnas en konflikt mellan ett performativt tankesätt och ett vitalistiskt synsätt, mellan ”no doer behind the deed”, och ett vitalistiskt synsätt där den kreativa impulsen kommer ”inifrån”.
|
Page generated in 0.0493 seconds