<p>Arbetsterapeuter som arbetar med patienten i det egna hemmet inom ett större geografiskt</p><p>arbetsområde benämns ofta distriktsarbetsterapeuter (DAT). De har ett holistiskt perspektiv</p><p>och skapar förutsättningar för patienten att kunna vara så aktiv och självständig som möjligt i</p><p>sitt vardagliga liv utifrån patientens vilja, önskemål och funktions- och aktivitetsförmåga.</p><p>Patientens hemmiljö är också distriktsarbetsterapeuternas och övrig berörd personals</p><p>arbetsmiljö. Enligt arbetsmiljölagen ska förändringar i hemmet ske i samråd med patienten då</p><p>det är patienten som bestämmer i sitt eget hem. Detta kan ibland innebära att det inte är enkelt</p><p>att skapa en god arbetsmiljö. Syftet med denna studie var att undersöka</p><p>distriktsarbetsterapeuters upplevelse av sin arbetsmiljö generellt och arbetsmiljön i patientens</p><p>hem. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med en öppen fråga där 7 frivilliga</p><p>distriktsarbetsterapeuter utifrån vissa kriterier deltog. Respondenterna var kvinnor i åldrarna</p><p>26-64 år som hade arbetat mellan 6-32 år som arbetsterapeuter och hade varierade</p><p>arbetsområden. Under analysarbetet framkom meningsenheter, koder, underkategorier,</p><p>kategorier, domäner och tema. Resultatet beskrivs i 2 domäner, 14 underkategorier, 6</p><p>kategorier och 1 tema som innehåller distriktsarbetsterapeuternas beskrivning och upplevelse</p><p>av sin arbetsmiljö. Stress och fysiskt tungt arbete var något som samtliga respondenter</p><p>upplevde i sin arbetsmiljö.</p>

Arbetsterapeuter som arbetar med patienten i det egna hemmet inom ett större geografiskt arbetsområde benämns ofta distriktsarbetsterapeuter (DAT). De har ett holistiskt perspektiv och skapar förutsättningar för patienten att kunna vara så aktiv och självständig som möjligt i sitt vardagliga liv utifrån patientens vilja, önskemål och funktions- och aktivitetsförmåga. Patientens hemmiljö är också distriktsarbetsterapeuternas och övrig berörd personals arbetsmiljö. Enligt arbetsmiljölagen ska förändringar i hemmet ske i samråd med patienten då det är patienten som bestämmer i sitt eget hem. Detta kan ibland innebära att det inte är enkelt att skapa en god arbetsmiljö. Syftet med denna studie var att undersöka distriktsarbetsterapeuters upplevelse av sin arbetsmiljö generellt och arbetsmiljön i patientens hem. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med en öppen fråga där 7 frivilliga distriktsarbetsterapeuter utifrån vissa kriterier deltog. Respondenterna var kvinnor i åldrarna 26-64 år som hade arbetat mellan 6-32 år som arbetsterapeuter och hade varierade arbetsområden. Under analysarbetet framkom meningsenheter, koder, underkategorier, kategorier, domäner och tema. Resultatet beskrivs i 2 domäner, 14 underkategorier, 6 kategorier och 1 tema som innehåller distriktsarbetsterapeuternas beskrivning och upplevelse av sin arbetsmiljö. Stress och fysiskt tungt arbete var något som samtliga respondenter upplevde i sin arbetsmiljö.

The thesis analyses representations of body and class, and their wider ideological meaning, in Swedish power sports from 1920 to 1960. Boxing and weightlifting – sports dominated by manual workers – are chosen as study objects. The sources used are magazines connected to the power sports, and autobiographies by four prominent athletes. The thesis relates to different areas of previous research. One concerns the body as such, from a social and cultural history perspective, another revolves around medial and autobiographical representations in relation to sports, and a third is about the relationships between body, class and sport. In the analysis, the Bourdieusian concepts capital and hexis are added to a discussion on the ways that value is attached to the body, linked to the notions of use value and exchange value. The content analysis of the source material makes ground for an analysis of more implicit ideological aspects, e.g. using Barthes’s theory on mythology. Manual labour and working life appear as central organising themes in the source material. Boxing and weightlifting were largely regarded and designated as professions, challenging ideals of amateurism. A physically demanding manual work was depicted as natural breeding grounds where sports practitioners became skilled. This masculine ideal united people from various manual working groups (not only from the working class in its socio-economic sense) where the emphasis was put on the physical strength and ability of the athlete to work hard. The body was used in a form of class polemics, preferably against middle and upper class people. Certain aspects of strength and style of athletic performance were related to particular levels of intelligence and education. Power athletes from the manual working groups were depicted as “natural”, with associations to rural areas, not least working in the forest. The ideas of naturalness in its most derogatory sense of being close to animals and lacking civilisation, was however mostly used in connections with black athletes. Success stories were common narratives about power sports as arenas of success. They included a powerful norm that success must be cultivated, where the responsibility was put upon the athlete himself. Successful athletes from manual working groups could transform their physical capital into economic capital, which was often depicted as short-lived because of aging and individual shortcomings. A commercial consumer culture became more explicit in the 1950s, when bodybuilding had its Swedish breakthrough within weightlifting. Sports training was rationalised and largely decoupled from its associations with manual work. This led to an increased reification of the body as pure surface, which was attributed a value itself. The body became an area of consumption, a commodity with an exchange value, when decoupled from its use value as labour or tool for sporting success. As to the ideological aspects of the development, it is shown that there was a widespread individualist norm. Only the individual himself had the possibility to rise up and achieve success. The ideal of manual work was more of a moral and cultural nature, than political. Although there were some collectivist features in that rhetoric, the manual worker idealisation fundamentally carried an individualistic tendency. It is argued that this idealisation, or workerism, is a fruitful object for further analyses.

No description available.

I den här vetenskapliga essän, skriven i en form skapad på Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns Högskola, undersöker jag min kroppsliga erfarenhet av att spela kontrabas i en orkester. Den egna erfarenhet som gestaltas är en berättelse om ett framförande av Mozarts trettiofemte symfoni inför en tom salong med livestreamande videokameror i pandemins början. Fokus ligger på hur mitt medvetande pendlar mellan olika grader av inlevelse i musiken och spiraler av självupptagenhet. I min undersökning fokuserar jag på musicerandets paradoxala karaktär. Uppsatsen är strukturerad i två delar som arbetar med varsin paradox: Kroppsarbetets paradoxala abstrakthet samt den delade sårbarheten på scenen. Jag vänder mig till Maurice Merleau-Ponty för att undersöka hur musicerandet försöker upplösa gränserna mellan min kropp, kontrabaskroppen, rummet och kollegorna. Med Jean-Luc Nancy reflekterar jag över vad det innebär att vara en individ i en gemenskap, hur det singulära och plurala samspelar i orkestern och hur sårbarheten för oss längre bort från varandra. Thomas Manns Doktor Faustus används som en analogi. / In this academic essay I examine my bodily experience of playing the double bass in an orchestra. It is written in a form developed at the Centre for Practical Knowledge at Södertörn University. I portray my personal experience from a performance of Mozart’s Symphony No. 35 in an empty concert hall in front of live-streaming video cameras at the beginning of the pandemic. The focus lies in how my consciousness fluctuates between varying levels of being ‘in’ the music and spirals of self-obsession. In my exploration, I focus on the paradoxical character of making music. The essay is structured in two parts which each work with a paradox: the paradoxical abstractness of the bodily work, and the shared vulnerability on the stage. I turn to Maurice Merleau-Ponty to investigate how making music tries to transcend the boundaries between my body, the body of my double bass, the room, and my colleagues. With Jean-Luc Nancy, I reflect on what it means to be an individual in a collective, how the singular and plural interact in the orchestra and how the vulnerability takes us further apart. Thomas Mann’s Doctor Faustus is used as an analogy.