I den här uppsatsen undersöks en gård i Ljusdalsbygden i Hälsingland som kallas Utigården. På gården finns idag en byggnad som kallas mangelstugan där måleri och tapeter från 1806-1807 finns bevarat. Frågeställningen är när, hur och varför den inreddes samt vem eller vilka som kan ha utfört arbetet. Syftet är att frångå generella förklaringar, lägga ett mer individuellt perspektiv på en interiör och på så vis ge den ett mervärde. Arkivariska källor och litteratur tolkas tillsammans med den fysiska byggnadens interiör för att i viss mån kartlägga den sociala och ekonomiska kontexten som omgav interiören. Mangelstugan interiör visar också prov på hur måleri och tapeter verkade sida vid sida. Ur deras estetiska uttryck samt rumsplacering tolkas statusskillnader mellan de båda samt att mangelstugan bör ha varit en representativ byggnad. Stilinfluenser belyses också. Bland annat lyfter uppsatsen fram en fransk tapet som högst sannolikt varit förlaga till mellankammarens måleri i mangelstugan. Här säkerställs att allmogemålarna använde sig av förlagor, men att slutresultatet var unikt och personligt. Mangelstugans interiör visar prov på hur en sådan interiör kunde se ut på början av 1800-talet i en gård i ljusdal och ett möjligt scenario rörande upphovsmännen, där Ljusdalsmålarna Arve och HindriksOlle lyfts fram som potentiella upphovsmän, bidrar till att knyta fler värden till interiören vilket förhoppningsvis leder till ökade möjligheter att bevaras. I uppsatsen klargörs att gården bör ha flyttats till dagens gårdsläge troligen mellan 1802-1806 samt att mangelstugan uppförts efter flytten och av dateringarna att döma år 1806. Olof Jonsson brukade hemmanet när mangelstugan byggdes och inreddes. Hans bouppteckning visar att gården bör ha varit välställd. Utifrån detta diskuteras hur mangelstugan fyllde många funktioner. Representativitet, manifestation, exkluderande och inkluderande samt estetiska kvalitéer är exempel på sådana. / The focus of this essay is a building belonging to a farmhouse in Ljusdal, Hälsingland, called Utigården. The building has wallpaper and mural paintings preserved from the beginning of the 19th century. The aim of this essay is to investigate when, how and why the interior was made as well as by whom. This serves to put a more individual perspective on one certain interior instead of using more general explanations. This knowledge will lead to more knowledge and values being ascribed to this interior and hopefully an increased will to preserve it in the future. It gives us an example of how an interior from this time might look like, how traditional paintings are mixed with modern motives and wallpapers and how all of this together is symbolic and guides us through the rooms. Their aesthetic qualities shows that it was most probably a representative building. Different theories about influnces and inspiration are also illustrated. The mapping of certain social and economical factors serves to show the circumstances for when the interior was made as well as why. Probably the farm was moved between 1802-1806 and this might explain the new building. Different theories of why it was important to invest in these representative building and what different values they might have fulfilled are also discussed in this essay. Representatation, including and excluding factors and aesthetic values are some of them. Two potential painters are discussed as having painted the interior. They are called Arve and HindriksOlle. A possible scenario is created around their connections to Utigården.

This essay deals with ruins from the perspective of their cultural values ​​and the impact of add-ons, protective add-ons and caring actions affect these values. The issues in the essay are; What are the cultural values of a ruin?  How have ruins been used?  How are ruins treated today? Initially the definition of the concept “ruin” is discussed, what is a ruin? A building has an architectural biography: the creation, destruction, change and the decay. The concept of ruin is considered to be a state of this decay, rather than a dead building. This leads to that if a ruin is added or rebuilt, once again it becomes a building. Ruins has meant a lot to people even long ago, the history of the caring of ruins goes long back, in Italy to the 5th century AD. In the Nordic countries the protection of ancient remains came a bit later, in Sweden the first legislation is from the year 1666th. The ruins were preserved to show the greatness of ancient societies and the changes that led to the decay of the buildings. During the 18th century a cult grows around ruins, which later have been called the romance of ruins. This ideology is developing into constructing "new" ruins in the castle parks, ruins become a status symbol. The essay deals with three case studies as reference objects in a discussion regarding their cultural value. The ruin of the dome in Hamar, Norway, over-built with a protective roof that directly affects the cultural environment. The arguments for this operation are the task of conservation, but the goal is to use the building as a cultural arena. The castle ruin on Visingsö in the lake Vättern has an action plan with a clear cultural value description. The age of the ruin and bearer of abstract memories are emphasized values. The last example is the rebuilding of St Nicholas church ruin in Visby and how designers are taking into account its cultural value. Finally, the definition of the general cultural values ​​of a ruin is presented, in comparison with the reference objects included in the paper. The age of the ruin, structural engineering in past societies, the use of the ruins and the changes of extensions or restorations are the values ​​that occur in the examples. The conclusion is that the change is perhaps the value of most importance. Since the "ruin" is a stage rather than a fixed object the change is a fact. To freeze a moment of decay may remove one of the most important cultural values of a ruin. / Uppsatsen behandlar ruiner utifrån deras kulturhistoriska värden och vilka konsekvenser tillbyggnader, skyddstillbyggnader och vårdande insatser påverkar dessa värden. Uppsatsens drivande frågeställningar är : Vilka är en ruins kulturhistoriska värden? Hur har man brukat ruiner? Hur behandlas ruiner idag? Inledningsvis definieras begreppet ruin, vad är en ruin? I diskussionen tas en byggnads biografi upp med Tillblivelse, nedbrytning, förändring och förgängelse. Begreppet ruin anses vara ett tillstånd av varande förfall snarare än en död byggnad. Detta medför sig att en ruin som till- eller ombyggs åter kan bli en byggnad. Ruiner har betytt mycket för människor även långt tillbaka, ruinvårdens historia går, i Italien, tillbaka till århundradena efter vår tideräknings början.  I Norden kom skyddet för fornlämningar lite senare, i Sverige finns den första lagstiftningen från år 1666. Ruinerna skulle bevaras för att visa på forna samhällens storhet och på förändringar som lett till byggnaders förfall. Under 1700-talet växer en kult fram kring ruiner, som sedan kallas ruinromantiken. Denna ideologi utvecklar sig till att man uppför ”nya” ruiner i slottsparker, ruinen blir en statussymbol. Uppsatsen tar upp 3 fallstudier som referensobjekt i en diskussion kring de kulturhistoriska värdena. Hamar domkyrkoruin i Norge överbyggdes med ett skyddstak som direkt påverkar kulturmiljön. Argumenten för insatsen är av bevarandekaraktär men målet är att använda byggnaden som kulturarena. Visningsborgs slottsruin på Visingsö i Vättern har ett vårdprogram med en tydlig kulturhistorisk värdebeskrivning. Ruinens ålder och bärare av abstrakta minnen tas upp som viktiga värden. Sist tas ombyggnaden av S:t Nicolai kyrkoruin i Visby upp som exempel på hur arkitekterna tar hänsyn till de kulturhistoriska värdena. Slutligen definieras de allmänna kulturhistoriska värden som en ruin innehar i jämförelse med de referensobjekt som tagits upp i uppsatsen. Ruinens ålder, byggnadskonst i tidigare samhällen, ruinens användning och den förändring som skett i form av tillbyggnader eller restaureringar är de värden som återkommer i exemplen. Slutsatsen blir att förändringen är kanske det värde som är högst. Eftersom ”ruin” är ett stadium snarare än ett fast objekt blir förändringen ett faktum. Att frysa ett ögonblick av förfall kan alltså ta bort ett av de viktigaste kulturhistoriska värden som en ruin innehar.

The aim of this thesis is to examine how mirrors were hung and used in decorating a room during the gustavian period (1770-1810) and the functionalistic period (1930-1939) in Sweden. I have compared the two styles and the way of decorating with mirrors. Based on the comparison I deduced the differences and similarities. The material which the thesis is based on are three drawings and one painting depicting four gustavian rooms containing mirrors. To illustrate the functionalistic period I used four photos from the catalogue from the Stockholm exhibition in 1930. To explain the context this thesis also contains a discussion of the mirrors technical history and the frame designs during the two periods. The questions I raised at the beginning of the thesis is how and were has the mirror been placed and is there a specific reason for this? Are there distinct differences between the two periods in how they decorated with mirrors? The results of my analysis shows that mirrors are often placed between two windows on the centre of the wall during the gustavian period. The functionalistic decorators on the other hand usually placed the mirrors a bit of centre on the walls. Differences between the two styles become apparent when looking at the way mirrors were used. In the early period the mirrors were a decorative element and a show piece with high status. Later it became just a necessary and useful object with a low status as it became more common.

Den här uppsatsen fördjupar sig i de kulturhistoriska värden som trädde fram vid och inför restaurang ”Byttans” byggande på 1930-talet i Kalmar stadspark. Den fördjupar sig i samma värden vid byggandet av Kalmar konstmuseum i stadsparken på 2000-talet. Med hjälp av kulturhistorisk värdeteori, dokumentvärde och upplevelsevärde, analyseras dokument. Har det varit liknande värden och åt vilket håll styr det? / This essay studies the meaning of cultural values that was taking place in the process of building the restaurant called “Byttan” in 1939 and the art museum of Kalmar in 2008. Analyzing documents from the both processes has been a main thing. With help from a theory of values in culture heritage, by Axel Unnerbäck, the essay analyze the values and the documents to see if the both processes have been equal or if there has been any difference. The main thing of the essay is to see the differences between the two centuries.

<p>Denna uppsats undersöker hur genus skapas och iscensätts i Sveriges Televisions julkalendrar 1996 och 2007 samt om det skett någon förändring över tid vad gäller skapandet och framställandet. Detta undersöks genom en semiotisk analys samt med queerteori som teoretisk utgångspunkt. Undersökningen visar att julkalendrarna i många fall bidrar till ett vidmakthållande av stereotypa könsroller. Man kan dock urskilja en förändring mellan de båda kalendrarna då den senast sända ger ett intryck av att producenten gjort medvetna val för att undvika ett reproducerande av könsstereotyperna.</p>

<p>The paper discusses and analyzes differences and similarities in depictions of violence in the two narrative media of films and games. The work is based on existing theories on representation, remediation, narration and immersion – theories which are further developed and discussed by the author. The movies Man on Fire and Kill Bill, as well as the games Ninja Gaiden and Grand Theft Auto are analyzed and used as examples of how depictions of violence in films and games can or should be studied. Also, the possibilities for development of the theories used in the paper are considered. Further discussed are, among other issues, the recognition of the different media as ways to achieve political ends – and the use of stereotype and archetypical narrative elements in relation to more or less concerned attitudes towards violence and depictions of violence.</p> / <p>I uppsatsen diskuteras och analyseras skillnader och likheter mellan användandet av våldsgestaltning i de två narrativa och visuella medierna film och spel. Uppsatsen tar sitt avstamp i teorier kring representation, remediering, narration och immersion, vilka författaren också utvecklar och resonerar kring. Filmerna Man on Fire och Kill Bill samt spelen Ninja Gaiden och Grand Theft Auto analyseras och används som exempel på hur våldsgestaltningen i respektive medium kan eller bör studeras, samt hur de teoretiska verktygen kan utvecklas. Bland annat diskuteras synen på de olika medierna som politiska påverkanskrafter och användandet av stereotypa och arketypiska berättarelement i relation till eventuella problematiserande inställningar till våld och våldsgestaltning.</p>

<p>The purpose with this thesis is to study how the arranging of archaeological objects in permanent exhibitions has changed over time. To find out about this I have been analysing three museums with prehistorical permanent exhibitions. The exhibition at Statens Historiska museum was produced in 2005, Nationalmuseum in Köpenhamn was produced in 1972 with additions from 1988 and 1995 and, finally, Malmö Museer exhibition which was produced in 1977. These exhibitions have been compared to analyse developments during the last 30 years. The result shows that there are different ideals within the exhibitions. Over time, these ideals have been focused more on the visitors and they have tried to appeal to the visitors through themes where the objects have been placed into a narrative. However there are many styles of exhibiting prevalent today that go back all the way to the beginning of the 20th century.</p> / <p>Uppsatsens syfte är att ta reda på hur sättet att ställa ut arkeologiska föremål i basutställningar har förändrats över tid. Detta har jag undersökt genom tre utställningsbesök på Statens Historisk museum som hade en forntidsutställning som var producerad 2005, Nationalmuseum i Köpenhamn vars utställning var från 1972 med tillägg 1988 och 1995 samt Malmö Museer utställning från 1977. Dessa utställningar har sedan jämförts för att se vad som har hänt under de senaste 30 åren. Resultatet blev att det finns olika ideal inom utställningarna. Över tid har idealen blivet mer publikvänliga och har försökt tilltala publiken i större utsträckning genom teman där föremålen sätts in i en berättelse. Dock finns det mycket gestaltningsmässiga grepp som lever kvar sedan början av 1900-talet.</p>

<p>Because of the mass tourism industry that exploits sensitive locations all over our planet a new kind of tourism came into focus in the 1980’s. This new form of tourism was named ecotourism, and as the name reveals ecotourism deals with low-impact travel. Today, all sorts of places can be gazed upon in a flick of a switch; all you need is a television set. It is well known that destination marketing successfully uses visual media as a tool to sell trips to potential tourists. Therefore, this essay examines how ecotourism benefits from the great power of the television. The analyzed material contains of six different TV shows, sorted into two groups – travel shows and discussion programs. With the theory of the tourist gaze, semiotics, destination marketing and the experience economy the study resulted in the conclusion that all TV shows are built upon collective cultural representations found in the exotic and the authentic. With the help of the visual language, travel shows can give new meaning to a specific destination expressed in a system of mutual understanding and shared culture.</p>

<p><p>Studien syftar till att karaktärisera och belysa cirkelövningar och deras betydelse i drama. Bakgrunden behandlar forskning kring drama och symboler, cirkelns symboliska betydelse, drama som metod, fyra drampedagogiska perspektiv samt personlighetsutveckling genom drama. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen är fenomenologisk- hermeneutisk. Den metod som används är fokussamtal som åtta personer med erfarenhet av studier i drama och arbete med drama deltar i. Det empiriska materialet bearbetas med en fenomenlogisk analysmodell som är utarbetad av Pirjo Birgerstam. Genom att söka efter minsta gemensamma nämnare i materialet skapas teman från kärnor som kopplas ihop av betydelseenheter. I resultatet redovisas analysen med hjälp av ett nät med kärnor och teman, utdrag ur referatet som belyser olika teman samt en tabell.  Resultatet tolkas för att ge ökad förståelse samt sammanfattas i summeringen. De olika temana står för olika kvalitativt skilda aspekter av cirkelns betydelse i drama som relaterar till varandra och på så sätt ger en bild av cirkelns karaktär i drama. Genom analysen framträdde ett övergripande tema; dubbeltydighet. Metoden och resultatet belyses och granskas i diskussionen.</p></p>

<p>Today, the TV vignette is considered an embellishment to a TV program, despite its broad audiences and unique appearance. We wanted to find out if the television vignette has some common features and conventions but also find out how it relates to genre.We used a case study where we analyzed ten vignettes that we chose from certain criteria. We used a model based on image analysis that we modified to fit our needs. The main parts of each model consisted semiotics, imagery, dramaturgy and sound.We also made a couple of interviews with people who are active or used to work with vignettes. As a result we discovered that the television vignettes consist of certain conventions and that the vignette will not be considered as an independent genre, until the public has accepted it. However, we found that the vignette has common features and conventions that could fit into the established art form Motion Graphics. We see, however, that the vignette has the potential, thanks to digitization, to evolve and become a kind of its own.Today, the TV vignette is considered an embellishment to a TV program, despite its broad audiences and unique appearance. We wanted to find out if the television vignette has some common features and conventions but also find out how it relates to genre.We used a case study where we analyzed ten vignettes that we chose from certain criteria. We used a model based on image analysis that we modified to fit our needs. The main parts of each model consisted semiotics, imagery, dramaturgy and sound.We also made a couple of interviews with people who are active or used to work with vignettes. As a result we discovered that the television vignettes consist of certain conventions and that the vignette will not be considered as an independent genre, until the public has accepted it. However, we found that the vignette has common features and conventions that could fit into the established art form Motion Graphics. We see, however, that the vignette has the potential, thanks to digitization, to evolve and become a kind of its own.</p>