Syftet med den här uppsatsen är att se hur lokal dagspress i Västerbottens län framställer konflikten i Västerbotten samt undersöka vad detta hanterande haft för konsekvenser när det gäller konfliktens reproduktion. Detta görs genom en analys av en rad artiklar skrivna Västerbottens folkblad och Västerbottenskuriren. Fokus ligger på den rådande konflikten samt de bilder av densamma som förmedlas, detta I förhållande till hur den infallsvinkel som tidningarna själva väljer att förmedla kan tolkas utifrån ett etnicitetsperspektiv. Frågeställningar: Vilka diskurser återfinns i rapporteringen från den rådande konflikten mellan Vapstens sameby, övriga samer och övriga aktörer i Västerbottens folkblad och Västerbottenskuriren? Vad kan man, med hjälp av ovanstående, utläsa av detta I förhållande till konfliktens reproduktion? Vad kan man säga om konflikten som den framställs i Västerbottenskuriren och Västerbottens folkblad ur ett etnicitetsperspektiv? Man kan genom att studera artiklarna lingvistiskt se ett kategoriserande av samebyarna och staten som den ”andra” parten i konflikten. Detta gäller inte enbart de debattartiklarna som skrivits och analyserats utan även de artiklar skrivna av journalister. Ofta talar man i debattartiklarna om ”dem” eller ”de” och syftar på samebyn eller svenska staten medan man i journalistiska texter snarare låter ”övriga” näringar komma till tals. Här skapas därför två aktörer, samebyn och staten, som genom sin osynlighet i debatten förstås som odiskutabla sanningar, två auktoritärer svåra för den enskilda människan att konkurrera med. Det samebyn eller svenska staten bestämmer är det som råder och det är ifrågasättandet av dessa bestämmelser som har sitt forum i Västerbottens Kuriren och Västerbottens folkblad. Det finns dock undantagsfall. Rennäringsdebatten skiljer sig från övriga två i den bemärkelsen att den i vissa fall talar till en rikstäckande publik. Med detta skapas också en annan bild av den samiska befolkningen. Denna som renägande. Dessa artiklar är enbart journalistiska och väger tyngre än de debattartiklar som ifrågasätter fenomenet. Man skulle således kunna påstå att bilden över ”samebyn” i artiklar som riktar sig till en bredare publik än de inom länet antar rennäringslagens och sametingets definition av samer, alltså renägande inom samebyn. Detta kan även återknytas inom etnicitetsteorin. Denna bild innehåller den samiska befolkningen som hotad av markägare, och att dessa markägare alla är ickesamer. Vad det gäller debatten kring identitet skulle man, genom att titta på vilka artiklar som publicerats, kunna säga att debatten kring identiteten i första hand rör sig på individnivå där man som debattör pekar på statens bristande hantering av frågan och samebyns illvilja att erkänna andra än de inom samebyn samer. Dock kan man även här se en skillnad i de artiklar skrivna av individer inom samebyn då kritiken här i första hand riktas mot staten men i den bemärkelsen att staten missunnar rennäringen och därför nervärderar samerna som folk. Debatten gällande identiteten kan därför sägas att den förs på två olika plan. Dock kan man se ett mönster hos både de inom och de utom samebyn; oavsett vem man är som skriver har man redan klart för sig hur man identifierar sin etnicitet. Klarhet i vilka som i praktiken kan tillskriva sig benämningen same är dock genom dessa artiklar svårt att se, vad som dock blir tydligt är att Sametinslagen som säger ”den som upplever sig same” verkar gälla i stort. Man skulle kunna påstå att det genom detta skapats två typer av samisk etnicitet. Den ena där man menar att rennäringen är det viktigaste signumet för en samisk befolkning och den andra som menar att rennäringen bara är en del och att man istället för att se till släktskap. Genom att studera produktionsförhållandet för dessa artiklar kan man även utläsa en specifik målgrupp för tidningen. Då man genom språket begränsat tidningen till svensktalande skulle man kunna påstå att Västerbottenskuriren och Västerbottens folkblad inte i första hand riktar sig till samebyn, utan till dem i västerbotten som står utanför samebyn. I denna bemärkelse blir tidningen ytterligare ett forum för åsikter som rör samebyn eller de renägande samerna då detta är de tidningar som människor med denna typ av åsikt har möjlighet att uttrycka sig. Att intresset från samebyns sida att delta i och uttrycka sig i debatten är svalt skulle också kunna tolkas som att samebyn, med sina egna medier på samiska, finner sitt forum för diskussion där. När det gäller identitetsdebatten kan man tydligt se hur de övriga två kategorierna i konflikten speglar debatten kring identitet. Om man inom rennäringen tagit ett beslut som gynnar samebyn skapar det debattartiklar som rör identiteten. / Vapstenskonflikten

Denna studie intar ett perspektiv mellan de två motsatsparterna social konstruktion och en individualistisk syn på individers konstruktion av sig och sin värld. Begreppet existentiellkonstruktivism hänvisar till att omgivningen alltid gör intryck på individen men att den yttre världen först måste filtreras genom individen för att ha en inverkan på bilden individen skapar sig av sig själv och världen. Vår neomoderna tidsålder har en säregen inverkan på denna relation mellan omvärlden och individen och ökar tendensen för individer att infinna sig i tilldelade identiteter. Institutioner spela här en stor roll. Utifrån denna tes ska denna studie se på vilka värderingar som Malmö Stads integrationsarbete går in i arbetet med sina objekt, det vill säga invandrare. Genom en analys av stadens dokument analyseras arbetets ideologiska och teoretiska premisser vilka borde ha en avgörande betydelse för hur institutionerna hanterar invandrare, och därför hur invandrares liv och självbild präglas av dessa premisser. De resultat som analysen av Malmö Stad når fram till sätts i förhållandet till studiens existentiellkonstruktivistiska utgångspunkter. Studien hoppas kunna ställa Malmö Stads syn på individen gentemot en existentiellkonstruktivistisk individsyn och resonera hur detta förhållande kan sättas i samband med samtida problem inom den etniska dimensionen.

No description available.

Jag vill undersöka och ge några exempel på hur människor genom sin egen personliga symbolvärld kan komma i kontakt med den omedvetna kunskapen om sig själva och världen. Jag vill även belysa några sätt på vilket människan kan göra detta och hur hon i så fall kan praktiskt gå till väga. Hur kan den personliga symbolvärlden bidra till att människor förstår sig själva, sin miljö och omgivning bättre? Hur kan man komma i kontakt med denna värld? Jag kommer att titta närmare på några aspekter av dessa frågor, några olika perspektiv på hur symbolvärlden kan vara till nytta för människor. Jag kommer sedan att ha delfrågor som ytterligare tar upp några exempel på detta tema, alla leder de fram till de övergripande svaren. Vad är symboler? Hur kan symboler vara ett verktyg för utveckling? Vad är drömmar? Hur kan vi använda oss av drömmar? Vilka andra metoder finns det för att utforska symbolvärlden?

<p>Uppsatsen undersöker retoriken runt konst på fyra konstverksamheters hemsidor. Konsthallarna och gallerierna som undersöks är alla belägna på landsbygden eller i mindre samhällen i Sverige. Dessa är Bjurbäcks konsthall, Virserums konsthall, Neon Gallery samt Galleri Astley. De frågor som ställs till materialet är: Vilken konst är det som presenteras och hur lyfts den fram? Vilka retoriska medel använder man sig av, och vem vänder man sig till? I vilka sammanhang presenteras konst? Vilken relation och vilket synsätt till konst förmedlas? Vilken relation till platsen och miljön där konsthallen och galleriet är belägen förmedlas?</p><p>För att undersöka hur konstverksamheternas retorik är upplagd på hemsidorna har framförallt de klassiska begreppen ethos, logos och pathos fungerat som analysverktyg så som de används i metoden retorikanalys. Retorikanalys menar Brigitte Mral är en användbar metod som kan hjälpa oss att försöka förstå och tolka budskap. Hur bilder och design på olika sätt samspelar med texten har också varit viktigt att undersöka. Den redovisade analystexten i uppsatsen visar på samband mellan bild- och textretorik och hur dessa tillsammans bildar en gemensam retorik.</p><p>Teorier som används i uppsatsen ger perspektiv på begreppet konst. Förutom filosofiska definitionsförsök av vad konst är eller kan vara, presenteras här föreställningar om konst i relation till tre områden: företag, teknologi och media.</p><p>Ytterligare en teoretisk ingång som tolkats som relevant i uppsatsen, är att se på den lokala platsen i relation till nationen, EU och den globala världen.</p><p>Resultatet i uppsatsen visar att de fyra konstverksamheterna valt olika sätt att marknadsföra konst på sina respektive hemsidor, men trots detta är retoriken för samtidskonst ofta ganska traditionell. Hemsidan kan uppfattas som en kombinerad informations- och marknadsföringskanal. Den måste kunna fungera för olika målgrupper, såsom samarbetspartners, finansiärer, skolor, med mera. Detta är något som problematiseras i uppsatsen.</p> / <p>The essay examines the rhetoric around art on four art galleries´ homepages. The art galleries that are examined are all located on the countryside or in smaller towns in Sweden. With their Swedish names the examined objects are the following: Bjurbäcks konsthall, Virserums konsthall, Neon Gallery and Galleri Astley. The questions that are set to the material are: What kind of art is presented and how is it conveyed? Which rhetorical instruments are used and which target groups do they aim at? In which context is art presented? Which relation to art and which perspective on art is mediated? Which relation to the site and the environment where the art galleries are located is conveyed?</p><p>The classical concepts ethos, logos and pathos - as they are used in Rhetorical analysis - have been used as instruments to investigate how the rhetoric about art is applied. Brigitte Mral means that Rhetorical analysis is a useful method to help us understand and interpret messages. How pictures and design in different ways interplay with the text, has also been important to investigate. The presented analysis in the essay shows the connections between text- and visual rhetoric, and how these elements together form a common rhetoric.</p><p>Theories that are used in the essay give perspectives on the concept of art. Definitions about what art can be are presented mainly from a philosophical perspective. But the idea of art is also presented in relation to three other spheres such as companies, technology and the media.</p><p>Another theoretical input interpreted as relevant in the essay, is the perspective on the local place in relation to the nation, EU and the global world.</p><p>The result in the essay shows that the four art galleries have chosen different ways to market art on their respective homepages. Despite this is the rhetoric on contemporary art mainly traditional. The homepage can be considered as a combined information- and marketing channel. It must function for different target groups such as collaborative partners, financiers, schools, etc. This is examined and discussed in the essay.</p>

The thesis analyses the continuously changing discourse of cultural diversity. The focus of this study is the ways in which this discourse is shaped within contemporary Swedish cultural politics in general, and how it unfolds and further changes through the specific activities performed by a cultural institution in Stockholm – Södra teatern. Where as the cultural diversity inspired cultural politics seems to be caught in the tension between defending the autonomous position of culture in society and arguing for the supposed positive integrative consequences of such a perspective the Södra teatern mirrors a similar complexity in their ways of performing cultural diversity. This complexity is expressed through the three aspects of cultural diversity the thesis analyses – the real, the good and the cool cultural diversity. Each of the three aspects expresses a search for authenticity as well as a resistance towards the very same notion; a belief in the enlightenment of knowledge at the same time as the content of the very same knowledge is questioned; and finally that ethnic differences some times is enforced through utterances that stresses tradition where as the supposed hybrid forms in other situations is celebrated. The three aspects of cultural diversity analysed here all express how cultural diversity works as a hyper complex concept within cultural policy where no single possible meaning erases other potential meanings. On the contrary: different and even contradictory meanings of the concept exist side by side. Thus the thesis argues that the discourse of cultural diversity expresses a hyper complex problem. / Avhandlingen analyserer hvordan mangfoldsdiskursen formes på det kulturpolitiske området ved å studere hvordan denne formes i så vel Södra teaterns virksomhet som i den statlige kulturpolitikken. Mens den statlige mangfoldsorienterte kulturpolitikken preges av en spenning mellom på den ene siden å forsvare kulturens autonome stilling og på en andre siden å forsvare det man kan kalle for integrasjonspolitiske hensyn, så uttrykker Södra teaterns arbeid med kulturelt mangfold en lignende kompleksitet. Denne kompleksiteten uttrykks gjennom de tre ulike aspekter av den mangfoldsdiskursen avhandlingen analyserer – det ekte, det gode og det coole mangfoldet. De tre aspektene uttrykker hver for seg både en søken etter autentisitet og en motstand mot autentisitet; en opplysningstro så vel som en selvrefleksivitet i forhold til hva det opplyses om; og til slutt at etnisitetsforskjeller i visse situasjoner forsterkes gjennom ytringer som vektlegger tradisjon, mens andre ytringer snarere hyller det som oppfattes som hybride uttrykk. Disse tre delanalysene visere hvordan kulturelt mangfold fungerer som et hyperkomplekst begrep innenfor kulturpolitikken da tilsynelatende ulike og motsigelsesfulle tolkninger kan eksistere side ved side. Således argumenterer avhandlingen for at mangfoldsdiskursen uttrykker et hyperkomplekst problem.

Local heritage societies were established in Sweden for about a hundred years ago. The societies responded to the large changes of industrialisation, emigration and urbanisation during that time. Today there are about 2 000 societies with almost half a million members altogether. Why do people turn to local heritage societies today? The image of them, associated with folklore costumes and quaint old cottages, is not consistent with the extensive activity in the 21st century. That raises questions that have not been clarified in previous research. The aim of this thesis is to find out what today's local heritage societies do, as well as to investigate what their meanings are for people and the local society. Thereby the intention is to contribute to an understanding of their present extent and endurance over time. The activities of three local heritage societies in and around the city of Linköping are mapped out in this thesis. The survey shows extensive and very broad activities that are well adjusted to present time. The traditional image has become rigid, but in parts it is accurate since the activities are still dominated by local use of history., which also contributes to their extent and continuity. Place and history as common ground is something universal: The need for people to be oriented in time and space contributes to the persistence of the local heritage societies. At the same time there seems to be something strong in society today which contributes to their extent. The thesis shows that the societies can have knowledge-generating, ideological, existential and social meaning. Through the local heritage society people can learn about, evaluate and gain feelings for the place. The society also contributes to strengthening the power of togetherness in the local community as a part of the civilian society. The multifaceted meaning of the activities makes it possible for the societies to keep or even strengthen their attraction, especially among the large group of retired people. / Hembygdsföreningar etablerades i Sverige för omkring hundra år sedan. Föreningarna svarade mot den tidens stora förändringar med industrins framväxt, emigrationen och flykten från landsbygden. Idag finns det omkring 2 000 föreningar med sammanlagt nära en halv miljon medlemmar. Varför söker sig människor till hembygdsföreningar idag? Den gängse bilden av föreningarna som bakåtsträvande och förlegade stämmer inte in på en omfattande verksamhet på 2000-talet. Det väcker frågor om hembygdsföreningar, som inte har klargjorts i tidigare forskning. Avhandlingen syftar till att ta reda på vad samtida hembygdsföreningar gör och att undersöka deras betydelser för människor och lokalsamhälle. Härigenom vill avhandlingen också bidra till att förstå deras nutida omfattning och uthållighet över tid. I avhandlingen kartläggs verksamheten i tre hembygdsföreningar i och omkring staden Linköping i Östergötland. Kartläggningen visar på en omfattande och mycket bred verksamhet som är väl anpassad till sin samtid. Den traditionella bilden är stelnad, men till delar stämmer den genom att föreningarnas verksamhet domineras av lokalt historiebruk, som också bidrar till deras omfattning och kontinuitet. Det står å ena sidan för något allmänmänskligt: Människans orientering i tid och rum, som bidrar till att föreningarna alltid är aktuella. Å andra sidan framträder intresset för det lokala och för historia som två starka strömningar i samtiden. Avhandlingen visar att föreningarna har kunskapsgenererande, ideologiska, existentiella och sociala betydelser. Genom hembygdsföreningen kan människor lära sig om, värdera och få känslor för platsen. Föreningen bidrar också till att stärka kraften och gemenskapen i lokalsamhället som en del av det civila samhället. Den mångfasetterade betydelsen av verksamheten gör att föreningarna har lyckats behålla eller till och med stärka sin attraktionskraft, särskilt bland den stora gruppen pensionärer.

<p>Den här uppsatsen behandlar virtuella communitys som en plats för social interaktion, kommunikation och identitetsskapande. Syftet med uppsatsen var att utforska hur relationer skapas, hur kommunikationen sker och hur individer framställer sin identitet på Internet. Studien har bedrivits genom en kvalitativ intervjustudie med fokusgrupper och målgruppen har varit unga vuxna i åldern 19-25 år. Som bakgrundsmaterial har vi undersökt tidigare forskning kring virtuella communitys, identitetsskapande, chattande och cyberkultur. Resultatet av studien kom att visa respondenternas användning av virtuella communitys och att dem ser det som en viktig del av det sociala livet. Forskningen visar att det finns många positiva sidor med den virtuella kommunikationen t.ex. anonymiteten, multiple kommunikation och att individer är fysiskt skyddade på grund av okroppslig kontakt. Den visar också nya möjligheter som finns i virtuella communitys och Internet i allmänhet kontra den fysiska världen. Trots att den virtuella kommunikationen spelar stor roll i det sociala livet sågs ändå den fysiska kommunikationen som viktig. Detta eftersom känslomässiga responser och fysiska uttrycks uteblir till stor del på Internet. Forskningen upprätthåller också ny fakta inom ämnet virtuella communitys och visar att användare ser mediet som ett sätt att vara social men ändå inte, något som de kallar “semiaktiv”. Virtuella communitys användes mestadels för att hålla kontakten med vänner, istället för att skapa nya som tidigare forskning mer syftar på.</p> / HT09 P6 Grp1

<p>The purpose of this essay is to look at how museums design their activities as tourist destinations through the dissemination of history. In order to research this problem we have posed the following questions: How do museums act in order to animate and interpret history? What does the future hold for the museums? In order to find the answers to these questions we have made a deep-going analysis of the activities of four museums, Nordiska Museet, Etnografiska Museet, Historiska Museet and Naturhistoriska Museet. These museums have been analyzed by means of interviews, observations and the study of documents. Our theoretical perspective is informed by a hermeneutic perspective as well as Foucault´s definition of museums as institutions, and the concept of storytelling. Our conclusions are as follows: Museums have progressed from an Enlightenment ideal to a more post-modern approach, which means that they want to activate the visitors and make them reflect and form their own opinion by presenting different versions of the past that will stimulate imagination. Our belief is that this trend will continue and the museums will become even more oriented towards creative tourism at the same time as they will protect their position as vehicles and creators of knowledge and guardians of the Swedish cultural heritage. Unfortunately a growing centralization of the field is working in the direction of limiting the range of offers and restricting the museums´ potential to offer different versions of the past.</p> / <p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur museer genom förmedlandet av historia formar sin verksamhet som besöksmål. För att få svar på detta har vi ställt oss följande frågor: Hur verkar museerna för att levandegöra och tolka historia? Vad har museerna för framtid? För vår undersökning har vi genomfört en djupgående analys av fyra museers verksamhet, Nordiska museet, Etnografiska museet, Historiska museet samt Naturhistoriska Riksmuseet. Dessa har analyserats genom intervjuer, observationer samt dokumentstudier. De teoretiska utgångspunkter vi använt oss av är hermeneutik, Foucaults definition av museer som institution samt storytelling. De slutsatser vi kommit fram till är följande: Museerna har utvecklats ifrån ett upplysningsideal till en mer postmodernistisk inriktning där de vill aktivera besökarna till att tänka själva. Museerna arbetar aktivt för att visa fler perspektiv i historieredovisningen och försöker på olika sätt finna nya sätt att aktivera besökarna för att ge en levande bild av det förflutna. I framtiden tror vi att museerna kommer att fortsätta denna utveckling mot att bli mer upplevelseorienterade samtidigt som de värnar om sin unicitet som kunskapsförmedlare och bevarare av vårt gemensamma svenska kulturarv. Tyvärr går utvecklingen mot en ökad centralisering vilket minskar mångfalden av museer samt ger färre möjligheter till fler tolkningar av historien.</p>

How can you do a right measurement of culture as well as with other social sectors and with what can culture contribute when it comes to a town´s development? We found out that in Linköping the regional federation Ostsam recently (2005) started mapping the region's creative centers in order to look into the spreading of the culture in the county, and then use the uniqueness of the culture as an advantage in society- planning contexts. The reason was that both municipal - and State directions detected that the culture has a broader importance when it comes to building up society and infrastructure than earlier considered. This is called Cultural planning and is the foundation- method that Östsam used when working with their new projekt The creative sector. The outcome of the Östsam study resulted in an exciting study basis to work further on with and to examine through own demarcations and directions. This research manages the matter of the creative sector as an extension to the cultural sector. Our aim with this report is to find out the concept of the creative sector, what it stands for, and also to look into how the creative sector runs in practice.