Frågor om förhållandet mellan vetenskap, teori och det praktiska kunnandet diskuteras ofta i olika utbildningar. Även i yrkesutbildningar som exempelvis lärarutbildningen, är motsättningen mellan den högskoleförlagda utbildningen och yrkespraxis centrala problem. Dessa frågeställningar är viktiga att belysa och ytterligare kunskap behövs inom området för att medverka till att lärare som utbildas på ett lämpligt sätt kan integrera teori och praktik i sitt arbete.   Syftet med uppsatsen var att beskriva och analysera hur de studerande på yrkeslärarutbildningen, utan tidigare erfarenhet från skolan, upplever handledningen under den verksamhetsförlagda utbildningen. Frågeställningarna handlade också om de studerande anser att handledningssamtalen har bidragit till en integrering av yrkeskunskaper, högskolans teori och skolans praktiska verksamhet.   Enligt forskare har de teoretiska ämnenas anseende ökat och de praktiska inslagen i utbildningar har minskat och förlorat i status. I utredningen om lärarutbildning, SOU 1999:63 ställs krav att minska skillnaden mellan teori och praktik. Tanken är att studenterna ska förstå att teori och praktik förutsätter varandra och att lärarutbildningen ska organiseras så att det finns ett tydligt samband mellan det kommande yrket och högskoleutbildningen. Handledaren är en nyckelperson när det gäller den studerandes lärande och olika handledarrollerna får skilda konsekvenser för deras yrkesmässiga utveckling.   Metoden som använts är intervjuer och forskningsansatsen är kvalitativ, där det övergripande syftet är att få reda på hur studenterna uppfattar dessa fenomen. Resultatet visar att handledningen ser olika ut, allt ifrån att man hela tiden följer sin handledare och gör likadant som han eller hon gör, till att man i stort sett arbetar själv och förväntas sköta ett lärarjobb utan hjälp. Respondenterna är upptagna med och intresserade av hur lärare arbetar i praktiken. Mycket få av respondenterna kan se kopplingar mellan den teoretiska delen av utbildningen och praktikperioderna. Kontakten mellan högskolan och VFU-platsen har varit bristfällig och det menar respondenterna har skapat mycket oklarheter.

<p>Frågor om förhållandet mellan vetenskap, teori och det praktiska kunnandet diskuteras ofta i olika utbildningar. Även i yrkesutbildningar som exempelvis lärarutbildningen, är motsättningen mellan den högskoleförlagda utbildningen och yrkespraxis centrala problem. Dessa frågeställningar är viktiga att belysa och ytterligare kunskap behövs inom området för att medverka till att lärare som utbildas på ett lämpligt sätt kan integrera teori och praktik i sitt arbete.</p><p> </p><p>Syftet med uppsatsen var att beskriva och analysera hur de studerande på yrkeslärarutbildningen, utan tidigare erfarenhet från skolan, upplever handledningen under den verksamhetsförlagda utbildningen. Frågeställningarna handlade också om de studerande anser att handledningssamtalen har bidragit till en integrering av yrkeskunskaper, högskolans teori och skolans praktiska verksamhet.</p><p> </p><p>Enligt forskare har de teoretiska ämnenas anseende ökat och de praktiska inslagen i utbildningar har minskat och förlorat i status. I utredningen om lärarutbildning, SOU 1999:63 ställs krav att minska skillnaden mellan teori och praktik. Tanken är att studenterna ska förstå att teori och praktik förutsätter varandra och att lärarutbildningen ska organiseras så att det finns ett tydligt samband mellan det kommande yrket och högskoleutbildningen. Handledaren är en nyckelperson när det gäller den studerandes lärande och olika handledarrollerna får skilda konsekvenser för deras yrkesmässiga utveckling.</p><p> </p><p>Metoden som använts är intervjuer och forskningsansatsen är kvalitativ, där det övergripande syftet är att få reda på hur studenterna uppfattar dessa fenomen. Resultatet visar att handledningen ser olika ut, allt ifrån att man hela tiden följer sin handledare och gör likadant som han eller hon gör, till att man i stort sett arbetar själv och förväntas sköta ett lärarjobb utan hjälp. Respondenterna är upptagna med och intresserade av hur lärare arbetar i praktiken. Mycket få av respondenterna kan se kopplingar mellan den teoretiska delen av utbildningen och praktikperioderna. Kontakten mellan högskolan och VFU-platsen har varit bristfällig och det menar respondenterna har skapat mycket oklarheter.</p>

I denna studie undersöks med hjälp av semistrukturerade intervjuer lärares upplevda stress vid inträdet i yrket, samt hur förberedda de upplever sig vara inför yrkesrollen. I studien undersöks bland annat faktorer såsom nyexaminerade lärares upplevda stress, strategier för att hantera den upplevda stressen, samt lärarutbildningens utformning. Undersökningens resultat diskuteras, med Kugels teori om faser i universitetslärares professionella utveckling, som utgångspunkt. Undersökningens resultat visar att informanterna har olika uppfattningar om den upplevda stressen. Dock kan det konstateras att samtliga informanter har känt eller känner sig stressade som nyexaminerade lärare. Det finns inga större skillnader avseende vilket stadium man undervisar på, det vill säga att det inte spelar någon roll om man är lågstadie-, mellanstadie-, högstadie- eller gymnasielärare. Vidare visar resultatet att det finns flera bidragande stressorer till den upplevda stressen, bland annat lärarutbildningens utformning som resulterat i bristande kunskaper inom vissa arbetsområden. Det framgår även stressorer som krav, kontroll, tid och så vidare i föreliggande resultat. Studien visar även att de informanter som redan under utbildningens gång hade strategier för att hantera stress även använde sig av samma strategier för att dämpa stressen i arbetslivet. De informanter som inte hade några tydliga strategier för stresshantering sedan innan uppger att de nu som verksamma lärare istället har utvecklat detta, främst med hjälp från exempelvis kollegor. Gällande lärarutbildningens utformning och förberedelse framkommer olika uppfattningar och åsikter och det framgår tydligt att det vore önskvärt med mer utbildning inom exempelvis stresshantering, föräldrakontakt och bemötandet av elever i svårigheter.

Hållbar utveckling får mer och mer utrymme i vårt dagliga liv och har på senare år blivit en allt större del i det svenska utbildningsväsendet. Hållbar utveckling skall idag genomsyra all undervisning och berörs i de flesta kursplaner och läroplaner inom den svenska skolan. Hur lärare praktiskt skall arbeta med detta är dock någonting som är svårdefinierat. Syftet med denna studie är att undersöka relationen mellan lärarstudenters lärarutbildning och lärarstudenternas eget praktiska arbete med hållbar utveckling. Studien genomförs med hjälp av två delstudier, vilka bygger på en kvantitativ och en kvalitativ metod. Enkätstudie respektive intervjustudie används för att samla in datamaterial. Populationen som studien undersöker är lärarstudenter vid Uppsala universitet. Det teoretiska ramverk som denna studie bygger på är en didaktisk utgångspunkt, där de didaktiska grundfrågorna vad, hur och varför används. Studien använder sig dessutom av teorin om selektiva traditioner för att undersöka syftet. Studien kan visa att det finns en relation mellan lärarutbildningens undervisningstraditioner och studenters egna undervisningstraditioner. Selektiva traditioner återfinns i sättet lärarstudenter själva väljer att arbeta med området hållbar utveckling, då de flesta arbetar utifrån en pluralistisk undervisningstradition, vilket också är den tradition som varit mest framstående i lärarutbildningen enligt studenter.

No description available.

I utbildningen till lärare ingår verksamhetsförlagd utbildning, VFU. VFU genomförs på en skola, förskola eller fritidshem hos en lärare i verksamheten, en VFU-lärare. För bedömning och kvalitetssäkring av utbildningsmomentet besöker en lärarutbildare från universitetet den lärarstuderande på VFU-platsen. Under besöket genomför i regel den lärarstuderande ett utbildningsmoment med barnen/eleverna där den besökande universitetslärarens observation av undervisningsmomentet tillsammans med information från VFU-läraren och den studerande utgör det bedömningsunderlag som lärarutbildaren behöver för att kunna examinera den lärarstuderandes VFU. Bedömningen, som görs mot kursplanens lärandemål, sker i det s.k. VFU-samtalet där parterna deltar och som vanligen hålls efter den studerandes undervisningsmoment. Det är inte ett tvång att dokumentera den lärarstuderandes prestation och samspel med barnen/eleverna, vilket medför en viss rättsosäkerhet eftersom en ny bedömning utifrån det genomförda undervisningstillfället inte är möjlig. Den besökande universitetsläraren antas ha underlag för ett godkännande eller ett underkännande. Den verksamhetsförlagda utbildningen sker inte sällan på förskolor/skolor som befinner sig på ett betydande avstånd från universitetet, vilket innebär långa restider för lärarutbildaren och därmed förlorad arbetstid. Syftet med denna studie är att undersöka om den ovan beskrivna gången kan ersättas med videoinspelning av undervisningsmomentet samt ett VFU-samtal via telebild med bibehållen kvalitet och rättssäkerhet. Under höstterminen 2011 genomfördes ett mindre försök med en grupp frivilliga lärarstuderande som alla tidigare hade erfarenhet av besök under sin VFU. De tre aktörerna genomförde sedan, via telebild, ett regelrätt VFU-samtal, som samtidigt spelades in. Försöket visar att modellen, om den justeras något, kan vara ett alternativ till besök på VFU-platsen. De lärarstuderande var övervägande positiva till möjligheten att själva välja ett undervisningstillfälle och de hade inte heller någon direkt negativ inställning till VFU-samtal via telebild. Det störningsmoment som en lärarutbildare utgör då denne besöker VFU-platsen, både för barnen/eleverna och för den lärarstuderande, bortfaller vid videoinspelning. En ökad förståelse för den egna lärargärningen och med resultat ett fördjupat VFU-samtal borgar för en ökad kvalitet i utbildningen. Rättsäkerheten i examinationen går inte förlorad vid en videoinspelning av undervisningsmomentet eller vid genomförande av ett VFU-samtal via telebild.

Studiens fokus är lärande och reflektion och hur denna kan stimuleras genom att folkhögskollärarstudenter videofilmat sin egen undervisning under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen . Eva-Marie Harlins studie grundar sig i pragmatisk filosofi och i symbolisk interaktionism. Hon använder sig av John Deweys teori att människor etablerar funktionella vanor. Med det didaktiska verktyget videofilm får lärarstudenterna möjlighet att se sig själva på ett mer distanserat sätt och överraskas av olika saker i sitt eget agerande. De ser sitt ”I” agera, och i enlighet med Herbert Mead s symboliska in teraktionism förän dras d en del av jaget, ”me”, som bär på deras samlade erfarenheter. Överraskningarna handlar om bristande lyhördhet både till sig själva och i förhållande till deltagarna men lärarstudenterna uppmärksammar också att de ser en professionell lärare agera på videofilmen. Harlins tolkning av detta är att folkhögskolans tradition och talet om folkhögskoleanda och folkhögskolemässighet skapar stora krav hos lärarna. Det krävs en didaktisk skicklighet hos lärarstudenterna att ställa om till en undervisningsdesign som de oftast inte mött genom sin egen tidigare utbildningshistoria.

<p>Det huvudsakliga syftet med undersökningen har varit att studera vilka uppfattningar kursansvariga lärare inom lärarutbildningen har gällande kursutvärderingar. Undersökningen är genomförd med hjälp av intervjuer där respondenter har delgett sina uppfattningar gällande kursutvärderingar i allmänhet, utvärderingsinstrumentet, aktuella ramfaktorer som kan vara rådande samt definitionen av begreppen kursutvärdera och kursvärdera.</p><p>De slutsatser som går att dra är att den allmänna uppfattningen är att det finns en positiv inställning till kursutvärderingar i allmänhet. Vilka metoder och modeller som ska användas råder det delade meningar om men dock anser man att det inte går att skylla på ramfaktorernas inverkan som ett försvar mot själva genomförandet av kursutvärderingar.</p><p>Studenternas delaktighet upplevs också som oerhört viktig men hur den ska ökas och hur medvetenheten hos den enskilda studenten ska höjas är inte helt och hållet klargjort. Det fungerar bra i vissa ämnen men inte alls i andra. Ett obligatorium kan vara lösningen men är inte en helt okontroversiell fråga för de kursansvariga.</p><p>Definitionen av begreppen kursutvärdera och kursvärdera upplevs som problematisk och ett felaktigt användande av begreppen leder till en oklar situation som är till nackdel för hela utvärderingskulturen inom lärarutbildningen på Högskolan i Kalmar. En tydligare skrivning bör finnas i dokumenten kring vad som gäller och som även klargör direktiven och ansvaret för hela utvärderingsprocessen från början till slut, från chefer till kursansvariga lärare och studenter.</p>

No description available.

This thesis concerns the process of student teachers´ learning to teach primary scienceand is based on four studies involving primary science student teachers during theirteacher education program. The overall question that the thesis intends to investigate isin which ways student teachers‟ learning about teaching can be illustrated andunderstood in terms of the critical aspects that are experienced within their teachingand learning practices. The four papers in the thesis purposefully explore studentteachers‟ complex journey from learners to teachers and illustrate the processes oflearning to teach by highlighting important aspects within that process. Further to this,the thesis brings into focus the importance of teacher educators‟ professionalknowledge and how that knowledge must impact teacher education practice. The firstpaper explores four student teachers´ learning to teach in a primary school context. Inconnection to their teaching they were interviewed as they reflected on the video inorder to portray their knowledge needs and how they impacted their abilities to handleclassroom situations. The second paper investigates a group of primary science studentteachers‟ experiences from planning, teaching and reflecting on a science lesson withpupils aged between six and eleven in a science learning centre at the university. Thesestudent teachers identified critical incidents within their teaching which led them tofurther portray their own concerns for teaching and their teaching needs. The thirdpaper investigates the joint learning between two primary science student teachers andtheir mentors during a four week school based practice. Finally the fourth paperinvestigates primary science student teachers‟ development of subject matter of, and apositive attitude towards, physics in a specific physics course at the university, andfurther discusses the importance of subject matter knowledge and self-confidence inteaching primary science. In making explicit student teachers‟ experiences andconcerns for teaching and learning science, the practices and processes highlighted inthis thesis help to inform how to involve student teachers in developing a knowledgebase for primary science teaching. / Syftet med denna avhandling är att bidra till förståelsen av hur lärarstudenter utvecklar ämnesdidaktisk kunskap (PCK) för att undervisa yngre elever i naturvetenskap. Avhandlingen belyser och diskuterar lärarutbildningens komplexitet samt olika aspekter av den resa lärarstudenten upplever under sin väg från lärarstudent till lärare. Avhandlingen är en sammanläggningsavhandling med fyra artiklar och en kappa. Den övergripande frågeställningen är: På vilka sätt kan lärarstudenters lärande om undervisning i naturvetenskap för grundskolans tidigare år illustreras och förstås i termer av de kritiska aspekter de erfar i sin undervisningspraktik? De fyra artiklarna bygger på empiriska studier av lärarstudenter (F-5) i interaktion med barn och VFU-lärare i undervisning i naturvetenskap. I samtliga artiklar samt i kappan analyseras och diskuteras vilken kunskap som behövs för att undervisa små barn i naturvetenskap. Resultatet i artiklarna visar bland annat på: Hur såväl lärarstudenter som VFU-lärare utvecklar sin förmåga att undervisa naturvetenskap genom att planera, undervisa och reflektera tillsammans; vikten av olika metoder för att stimulera reflektion och därmed utveckla lärarstudenters och VFU-lärares förmåga att undervisa yngre elever i naturvetenskap; de kritiska aspekter som lärarstudenter erfar i sin undervisning samt hur dessa aspekter bidrar till en ökad förståelse för komplexiteten i såväl den undervisning och lärande i naturvetenskap; betydelsen av olika kunskapselement samt hur (behovet av) dessa identifieras i undervisningssituationen; exempel på hur lärarstudenter "lär sig" om naturvetenskaplig undervisning genom att undervisa (lär från eleverna).