Denna uppsats syftar till att öka förståelsen för hur ämneslärare uppfattar och använder sig av begreppet forskningsanknytning. Undersökningen har gjorts utifrån en fallstudie där fem ämneslärare i svenska har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade lärarna har uppfattat forskningsanknytning dels via kursinnehåll, dels som ett arbetssätt, och att de främst har upplevt forskningsanknytningen som punktvisa nedslag vid vissa kursavsnitt, framförallt vid uppsatsskrivande. Lärarna använder sig av forskningsanknytning i sin lärarverksamhet genom val av metoder och material, och genom att tillämpa delar av forskningsprocessen när de planerar och genomför undervisning. Studien visar också att de intervjuade lärarna förefaller dels kunna mer om, dels använda sig av forskningsanknytning i större utsträckning än vad de själva ger uttryck för.

Syftet med uppsatsen är att urskilja de centrala kunskapsstrukturella och formella förutsättningarna för gymnasielärarens demokratiundervisning, och därigenom problematisera skolans generella demokratiuppdrag. De frågor vi ställer är: Hur beskrivs demokratisynen i styrdokumenten för de frivilliga skolformerna; Hur ser demokratisynen ut i samhällskunskapsämnet på lärarhögskolorna; Hur framställs demokratisynen i läroböckerna för gymnasieskolan i ämnet samhällskunskap? Som teoretisk utgångspunkt för studien används demokratiteorierna republikanism, liberalism och strukturalism. Den metod som används är en idéanalys då demokratiteorierna appliceras på materialet som är styrdokument (Lpf 94), lärarutbildningarnas kursplaner i samhällskunskap samt läromedel i samhällskunskapsämnet för de frivilliga skolformerna. Resultatet visar att lärarens förutsättningar för skolans demokratiuppdrag genomsyras av liberala tankar. Demokratibegreppet förklaras på ett instrumentellt vis, bland annat genom frågan hur istället för varför. Resultatet visar även att det finns svårigheter gällande tolkning av demokratibegreppet.

Denna undersökning baserar sig på åtta intervjuer med lärare mellan 50 och 65 år. Syftet med denna undersökning är att undersöka dessa lärares syn på det personliga ledarskapet för att upptäcka om det har skett någon förändring under en 25 års period. Har det skett någon utveckling under åren som lärare? Hur har de utvecklats som verksamma lärare, samt vilka faktorer har påverkat utvecklingen? Resultaten visar att lärarna ser utvecklingar på fler områden. Lärarna upplever att de har fått mer erfarenhet. De har blivit säkrare som lärare och ledare. Identiteten har blivit starkare. Relationerna till föräldrarna har vuxit och blivit tryggare.Faktorer som påverkat dessa förändringar är eleverna själva. De olika sorters elever som lärarna har haft under åren har påverkat och förändrat ledarskapet. Förebilder i form av lärarnas egna lärare, föreläsare, söndagsskolfröknar och kollegor är en stor förändringsfaktor för flera av lärarna. Även lärarutbildningen, kurser och observationer har en stor påverkan på lärarnas ledarskap. Andra förändringsfaktorer är teknikutvecklingen, förändrade uppförande hos elever och andra samhällsförändringar. Stora förändringar som kommunaliseringen har inte haft en stor effekt på det personliga ledarskapet hos de intervjuade lärarna. Flera av lärarna upplevde dock en negativ förändring i form av mer att göra vid sidan av lärarens arbetsuppgifter.

This work is a quick look at the overall quality of the teaching program at Växjö University and how the program is viewed by the students, future teachers, who attend it. This work aims to deduce how Växjö University uses it's resources to improve the overall quality of the teaching program. / Examensarbete

Syftet med uppsatsen var att beskriva och analysera hur VFU-lärare erfar det handledande samtalet i lärarutbildningens verksamhetsförlagda del (VFU-lärare är lärare ute på skolorna som handleder lärarstudenter under deras VFU, Verksamhetsförlagda utbildning, tidigare kallad praktik). Syftet var också att undersöka hur VFU-lärarna ser på handledarrollen och handledningens villkor samt om det är någon skillnad mellan utbildade och icke utbildade VFU-lärare i dessa avseenden. Teoretisk utgångspunkt var samtalet som filosofiskt fenomen och pedagogiskt verktyg. Som metod för datainsamlingen användes enkäter och intervjuer. De medverkande i undersökningen var slumpmässigt utvalda och arbetade samtliga som VFU-lärare inom Växjö universitets upptagningsområde. Resultatet visade att VFU-lärarna samtalar mycket med sina lärarstudenter och att samtalen mest handlar om konkreta saker och mindre om övergripande pedagogiska teorier. Resultatet visade också att utbildade VFU-lärare oftare för handledningssamtal runt pedagogiska teorier och övergripande normer och värderingar, jämfört med icke utbildade VFU-lärare. VFU-lärarna i undersök-ningen uttrycker missnöje över villkoren för VFU-läraruppdraget. VFU-lärarna ser som sin främsta uppgift att säkra återväxten i yrket och att inspirerar lärarstudenterna och menar att man inte får göra yrket för akademiskt.

I detta examensarbete har intervjuer med gymnasieelever och gymnasielärare genomförts för att ta reda på hur lärarna arbetar med bevisbegreppet i matematiken, vad lärarna anser om matematiska bevis, hur elever förklarar begreppet bevis samt om elever kan känna igen matematiska bevis och skilja mellan generella matematiska bevis och enskilda exempel. Syftet har varit att undersöka hur elever förklarar bevisbegreppet och om eleverna har några felaktiga föreställningar om vad ett matematiskt bevis är. Resultatet av elevintervjuerna, tillsammans med lärarintervjuerna, bildar sedan en grund till ett förslag på några lektioner som syftar till att introducera viktiga matematiska begrepp hos eleverna. Intervjuerna visar att eleverna har svårt att förklara vad ett matematiskt bevis är. De har inte tillägnat sig de grundläggande begrepp som behövs för att kunna förklara bevisbegreppet. Några elever verkar också ha svårt att skilja mellan de olika betydelserna av begreppet bevis i matematiken och i naturvetenskaperna. Lärarintervjuerna visar att lärarna uppfattar bevis som något viktigt som skall ingå i matematikkurserna, men att det kan vara svårt att motivera eleverna och att det är stor skillnad i hur stort intresse eleverna visar för matematiska bevis. Några av lärarna har också tyckt att matematiska bevis och kravet på elevernas beviskunskaper har minskat alltför mycket i dagens matematikkurser.

I denna studie undersöks hur verksamma pedagoger reflekterar över sin matematikundervisning, vilka förutsättningar som finns samt hur de går tillväga för att utveckla densamma. Arbetet utgår från en inriktning sett utifrån pedagogens perspektiv. Studien har genomförts med kvalitativ forskningsmetod genom intervjuer. Intervjuerna har genomförts på verksamma pedagoger, som arbetar med elever i de tidiga skolåren, i klassrums- respektive lärarrumsmiljö. Empirin analyseras med utgångspunkt i teorierna kring deltagande målstyrning samt den reflekterande praktikern. Resultatet visar på att pedagogerna föregår med gott exempel när det gäller att reflektera, utvärdera samt utveckla sin matematikundervisning. Slutsatsen är att man som pedagog hela tiden måste tänka om och kring sin matematikundervisning för att inte köra fast i, enligt sig själv, välfungerande metoder utan att även våga prova andra samt nya vägar. Detta för att hålla lärarprofessionen levande.

<p>Syftet med uppsatsen var att beskriva och analysera hur VFU-lärare erfar det handledande samtalet i lärarutbildningens verksamhetsförlagda del (VFU-lärare är lärare ute på skolorna som handleder lärarstudenter under deras VFU, Verksamhetsförlagda utbildning, tidigare kallad praktik). Syftet var också att undersöka hur VFU-lärarna ser på handledarrollen och handledningens villkor samt om det är någon skillnad mellan utbildade och icke utbildade VFU-lärare i dessa avseenden. Teoretisk utgångspunkt var samtalet som filosofiskt fenomen och pedagogiskt verktyg. Som metod för datainsamlingen användes enkäter och intervjuer. De medverkande i undersökningen var slumpmässigt utvalda och arbetade samtliga som VFU-lärare inom Växjö universitets upptagningsområde. Resultatet visade att VFU-lärarna samtalar mycket med sina lärarstudenter och att samtalen mest handlar om konkreta saker och mindre om övergripande pedagogiska teorier. Resultatet visade också att utbildade VFU-lärare oftare för handledningssamtal runt pedagogiska teorier och övergripande normer och värderingar, jämfört med icke utbildade VFU-lärare. VFU-lärarna i undersök-ningen uttrycker missnöje över villkoren för VFU-läraruppdraget. VFU-lärarna ser som sin främsta uppgift att säkra återväxten i yrket och att inspirerar lärarstudenterna och menar att man inte får göra yrket för akademiskt.</p>

<p>I detta examensarbete har intervjuer med gymnasieelever och gymnasielärare genomförts för att ta reda på hur lärarna arbetar med bevisbegreppet i matematiken, vad lärarna anser om matematiska bevis, hur elever förklarar begreppet bevis samt om elever kan känna igen matematiska bevis och skilja mellan generella matematiska bevis och enskilda exempel. Syftet har varit att undersöka hur elever förklarar bevisbegreppet och om eleverna har några felaktiga föreställningar om vad ett matematiskt bevis är. Resultatet av elevintervjuerna, tillsammans med lärarintervjuerna, bildar sedan en grund till ett förslag på några lektioner som syftar till att introducera viktiga matematiska begrepp hos eleverna. Intervjuerna visar att eleverna har svårt att förklara vad ett matematiskt bevis är. De har inte tillägnat sig de grundläggande begrepp som behövs för att kunna förklara bevisbegreppet. Några elever verkar också ha svårt att skilja mellan de olika betydelserna av begreppet bevis i matematiken och i naturvetenskaperna. Lärarintervjuerna visar att lärarna uppfattar bevis som något viktigt som skall ingå i matematikkurserna, men att det kan vara svårt att motivera eleverna och att det är stor skillnad i hur stort intresse eleverna visar för matematiska bevis. Några av lärarna har också tyckt att matematiska bevis och kravet på elevernas beviskunskaper har minskat alltför mycket i dagens matematikkurser.</p>

<p>I denna studie undersöks hur verksamma pedagoger reflekterar över sin matematikundervisning, vilka förutsättningar som finns samt hur de går tillväga för att utveckla densamma. Arbetet utgår från en inriktning sett utifrån pedagogens perspektiv. Studien har genomförts med kvalitativ forskningsmetod genom intervjuer. Intervjuerna har genomförts på verksamma pedagoger, som arbetar med elever i de tidiga skolåren, i klassrums- respektive lärarrumsmiljö. Empirin analyseras med utgångspunkt i teorierna kring deltagande målstyrning samt den reflekterande praktikern. Resultatet visar på att pedagogerna föregår med gott exempel när det gäller att reflektera, utvärdera samt utveckla sin matematikundervisning. Slutsatsen är att man som pedagog hela tiden måste tänka om och kring sin matematikundervisning för att inte köra fast i, enligt sig själv, välfungerande metoder utan att även våga prova andra samt nya vägar. Detta för att hålla lärarprofessionen levande.</p>