<p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor kan samtala om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Medline (via PubMed) och Cinahl samt via manuell sökning. Tio artiklar som mötte inklusionskriterierna granskades. Resultatet bearbetades och presenterades utifrån de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation. Resultatet visade att en förutsättning för att sjuksköterskor ska kunna samtala om döden och döendet med barn är att de visar <em>empati</em>, har <em>yrkeskunskap</em> samt <em>ett mål</em> för samtalet. Relationen mellan sjuksköterskor och barnet måste bygga på <em>känslor</em>, <em>förnuftigt tänkande</em> samt en <em>etiskt reflekterande </em>vård. Sjuksköterskor måste se på <em>nuet</em> samtidigt som de har barnets <em>förflutna</em> i åtanke och föreställer sig hur barnets <em>framtid</em> kan gestalta sig. Genom att använda teckningar som kommunikationshjälpmedel kan sjuksköterskor åskådliggöra barnets känslor, tankar, drömmar och frågor samt förstå barnets livsupplevelser. Slutsatsen är att det finns stöd för att samtalet om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar kan bygga på de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation.</p> / <p>The aim of the present literature review was to describe how nurses can talk about death and dying with children who have life-threatening diseases. A literature search was conducted in the databases Medline (through PubMed) and Cinahl, and through manual search. Ten articles that met the inclusion criteria were reviewed. The results were processed and presented on the basis of the nine basic elements of professional, caring-oriented communications. The result showed that a condition for nurses to be able to talk about death and dying with children is that they show <em>empathy</em>, have <em>professional knowledge</em> and <em>a target</em> for the conversation. The relationship between nurses and the child must be based on <em>emotions</em>, <em>rational thinking</em> and an <em>ethically reflective</em> care. Nurses must look at the <em>present moment</em>, while they have the child's <em>past</em> in mind and imagine how the child's <em>future</em> can turn out. To use drawings as a communication tool can help nurses to visualize the child's feelings, thoughts, dreams and questions, as well as understand the child's life experiences. The conclusion is that there is evidence for that conversation about death and dying with children who have life-threatening diseases could be based on the nine basic elements of professional, caring-oriented communications.</p>

Att få en livshotande sjukdom kan vara en stor kris och är ett lidande. Tidigare forskning är till stor del fokuserad på patienters upplevelser i ett terminalt skede och visar vikten av en öppen kommunikation, att leva ett aktivt normalt liv och att människors uppfattning om döden är olika. Syftet med denna studie var att beskriva hur det är att leva med en livshotande sjukdom i det vardagliga livet vilket har studerats med hjälp av självbiografier. Studien har en kvalitativ ansats, baserad på sex självbiografier. Resultatet beskrivs i form av fem teman, som illustreras och förtydligas med citat. Resultatet visar att upplevelsen av att leva med en livshotande sjukdom involverar ett behov av att leva ett så vardagligt liv som möjligt för att få ett större välbefinnande. Framtiden är oviss och personerna upplever en konstant oro och rädsla. Att ha någon att dela sina upplevelser med, ett bra stöd och förtroende från vårdpersonal är viktigt. I diskussionen diskuteras hur individens hela livssituation påverkas till följd av en livshotande sjukdom och hur viktigt det är att vårdpersonalen bekräftar patienternas känslor. / A life-threatening disease is a crisis and a suffering. Previous research are focused on terminally ill patients experiences and shows the importance of open communication, to live a active normal life and that peoples apprehension about death is different. The aim of this study was to describe how it is to live with a life-threatening disease in a every day life, based on autobiographies. The study is based on a qualitative approach and a analysis of six autobiographies. The results is presented in five themes. Each theme is described separately with help from quotation from the autobiographies. The results shows that the experiences of living with a life- threatening disease involves a need to live a every day life as it used to be, to get a increased well-being. It even includes a uncertainty future and a constant anxiety and fear. To have someone to share the experience with, a good support and to feel confidence from nursing staff is important. How peoples life situation are influenced by the life-threatening disease and how important it is that nursing staff confirm patients experience are discussed.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor kan samtala om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Medline (via PubMed) och Cinahl samt via manuell sökning. Tio artiklar som mötte inklusionskriterierna granskades. Resultatet bearbetades och presenterades utifrån de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation. Resultatet visade att en förutsättning för att sjuksköterskor ska kunna samtala om döden och döendet med barn är att de visar empati, har yrkeskunskap samt ett mål för samtalet. Relationen mellan sjuksköterskor och barnet måste bygga på känslor, förnuftigt tänkande samt en etiskt reflekterande vård. Sjuksköterskor måste se på nuet samtidigt som de har barnets förflutna i åtanke och föreställer sig hur barnets framtid kan gestalta sig. Genom att använda teckningar som kommunikationshjälpmedel kan sjuksköterskor åskådliggöra barnets känslor, tankar, drömmar och frågor samt förstå barnets livsupplevelser. Slutsatsen är att det finns stöd för att samtalet om döden och döendet med barn som har livshotande sjukdomar kan bygga på de nio grundelementen i professionell, omvårdnadsorienterad kommunikation. / The aim of the present literature review was to describe how nurses can talk about death and dying with children who have life-threatening diseases. A literature search was conducted in the databases Medline (through PubMed) and Cinahl, and through manual search. Ten articles that met the inclusion criteria were reviewed. The results were processed and presented on the basis of the nine basic elements of professional, caring-oriented communications. The result showed that a condition for nurses to be able to talk about death and dying with children is that they show empathy, have professional knowledge and a target for the conversation. The relationship between nurses and the child must be based on emotions, rational thinking and an ethically reflective care. Nurses must look at the present moment, while they have the child's past in mind and imagine how the child's future can turn out. To use drawings as a communication tool can help nurses to visualize the child's feelings, thoughts, dreams and questions, as well as understand the child's life experiences. The conclusion is that there is evidence for that conversation about death and dying with children who have life-threatening diseases could be based on the nine basic elements of professional, caring-oriented communications.

<p>Att få en livshotande sjukdom kan vara en stor kris och är ett lidande. Tidigare forskning är till stor del fokuserad på patienters upplevelser i ett terminalt skede och visar vikten av en öppen kommunikation, att leva ett aktivt normalt liv och att människors uppfattning om döden är olika. Syftet med denna studie var att beskriva hur det är att leva med en livshotande sjukdom i det vardagliga livet vilket har studerats med hjälp av självbiografier. Studien har en kvalitativ ansats, baserad på sex självbiografier. Resultatet beskrivs i form av fem teman, som illustreras och förtydligas med citat. Resultatet visar att upplevelsen av att leva med en livshotande sjukdom involverar ett behov av att leva ett så vardagligt liv som möjligt för att få ett större välbefinnande. Framtiden är oviss och personerna upplever en konstant oro och rädsla. Att ha någon att dela sina upplevelser med, ett bra stöd och förtroende från vårdpersonal är viktigt. I diskussionen diskuteras hur individens hela livssituation påverkas till följd av en livshotande sjukdom och hur viktigt det är att vårdpersonalen bekräftar patienternas känslor.</p> / <p>A life-threatening disease is a crisis and a suffering. Previous research are focused on terminally ill patients experiences and shows the importance of open communication, to live a active normal life and that peoples apprehension about death is different. The aim of this study was to describe how it is to live with a life-threatening disease in a every day life, based on autobiographies. The study is based on a qualitative approach and a analysis of six autobiographies. The results is presented in five themes. Each theme is described separately with help from quotation from the autobiographies. The results shows that the experiences of living with a life- threatening disease involves a need to live a every day life as it used to be, to get a increased well-being. It even includes a uncertainty future and a constant anxiety and fear. To have someone to share the experience with, a good support and to feel confidence from nursing staff is important. How peoples life situation are influenced by the life-threatening disease and how important it is that nursing staff confirm patients experience are discussed.</p>

Sedan oktober 2011 sköter Sjukvårdens Larmcentral, SvLC, utalarmeringen av akuta sjukdomsfall som inkommer vid 112-samtal. Samtidigt infördes ett nytt medicinskt beslutsstöd för de sjuksköterskor som tar emot de akuta samtalen. Då orsaken till buksmärta är komplext och svårt att identifiera hos patienterna valdes just detta tillstånd för granskning. Syfte: Att undersöka om det medicinska beslutsstödet för sjuksköterskorna på SvLC i Uppsala län är en tillförlitlig hjälp i identifieringen av patienter med akuta buksmärtor, samt att undersöka om det fanns ålder-eller könsskillnader. Metod: En empirisk kvantitativ studie med en retrospektiv journalgranskning. Sammanlagt 151 patienter som ringt ambulans på grund av buksmärta och som av larmcentralen prioriterats som livshotande (prioritet 1) eller brådskande (prioritet 2) har granskats. Resultat: SvLC´s initiala bedömningar stämde väl överens med de prehospitala bedömningar sjuksköterskan i ambulans gjorde. Hos prio1-gruppen hade 48 % diagnostiserats buksmärta UNS, det vill säga buksmärta utan närmare specifikation, och hos prio 2-gruppen var det 40 % som fått samma diagnos. I denna undersökning kunde inga allvarliga brister identifieras i det nya medicinska beslutssystemet gällande akuta buksmärtor i Uppsala län, och inga signifikanta ålder-eller könsskillnader kunde hittas. Mer studier skulle behövas för att öka träffsäkerheten gällande resultatet i detta ämne och fler patienter skulle behöva involveras för att ”fånga upp” eventuella brister i detta medicinska beslutssystem. / Since October 2011 Sjukvårdens Larmcentral (SvLC) take care of emergency calls. At the same time new decision support tool for nurses that receive the emergency calls was introduced, andit was of interest to find out if there are flaws in the emergency call- system. Since the cause of abdominal pain in patients is a complex and difficult to identify this specific condition was chosen for this study. Aim: To examine whether the new medical decision support for patients with acute abdominal pain after the introduction of the new medical decision- making aid is a reliable working aid. Method: An empirical quantitative study with retrospective review of patients records. Totally 151 patients who called ambulance due to abdominal pain and that the emergency call- center prioritized as life-threatening (priority 1) or urgent (priority 2) has been reviewed. Result: SvLC´s initial evaluation tallied well with the prehospital assessment the nurse in ambulance did. In the prio 1-group 48% diagnosed abdominal pain NOS, that is to say “Not Otherwise Specified”, and in prio 2 group 40% received the same diagnosis. In this investigation, no serious flaws identified in the new medical decision support regarding acute abdominal pain in Uppsala county, and no significant..... More studies would be needed to increase accuracy on the results in this topic and more patients would need to be involved in order to “capture” any deficiencies in this medical decision systems.

Bakgrund: Barn kan av olika anledningar hamna i olika livshotande tillstånd. Inom hälso- och sjukvård har barn alltid rätt till att föräldrarna skall tillåtas vara närvarande. Sjuksköterskorna anser att föräldrar alltid bör vara hos sitt sjuka barn. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av föräldrars närvaro vid omhändertagande av barn med livshotande tillstånd. Metod: Intervjuer av kvalitativ design användes till studien. Datainsamlingen gjordes via semistrukturerade frågor som ställdes till sjuksköterskor arbetande på barnkliniker vid tre olika sjukhus i södra Sverige. I dataanalysprocessen användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas i fyra kategorier: Föräldrarnas närvaro eftertraktas, Individuella egenskaper påverkar omhändertagandet, Närvarons inverkan på arbetssituationen samt Föräldrarnas närvaro fordrar ansvar. Slutsats: Studiens resultat indikerade på en koppling mellan föräldrars närvaro och ökade chanser till bättre samt tryggare vård för barnet som befinner sig i ett livshotande tillstånd. Framtida forskning beträffande övriga involverade personers perspektiv vid omhändertagande av barn med livshotande tillstånd erfordras, då författarna inte påträffade någon större mängd studier av nämnt syfte. / Background: For various reasons, the child may end up in life-threatening conditions. In health care, children shall always have the right to have their parents present. The nurses believe that parents always should be with their sick child. Aim: The aim was to illuminate nurses’ experiences of the parents’ presence at the disposal of children with life-threatening conditions. Method: Interviews of qualitative design was used for the study. The data collection was done using semi-structured questions addressed to nurses working at children’s clinics at three different hospitals in southern Sweden. The data analysis process consisted a qualitative content analysis. Results: The result is present in four categories: Parents’ presence is desired, Individual characteristics affect the disposal, The attendance’s impact on the work situation and The parents’ presence requires responsibility. Conclusion: The results of the study found a link between parents’ presence and increased chances to a better and safer care for the child who is in a life-threatening condition. Future researches of other involved people’s perspective on the care of children with life-threatening conditions are required, as the authors did not find a large amount of studies of the stated aim.

Bakgrund: Intensivvården har under en längre tid utvecklats mot ett personcentrerat förhållningssätt. Redan för ungefär 30 år sedan kom de första riktlinjerna kring Family Witnessed Resuscitation (FWR) efter att forskning visat på positiva effekter hos patienter och anhöriga. Trots detta är inte implementeringen av FWR en självklarhet i dagsläget.Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning av och inställning till att ha anhöriga närvarande vid plötsligt livshotande tillstånd.Metod: En integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafls (2005) metod med en deduktiv ansats utifrån ramverket för personcentrerad vård enligt McCormack och McCance (2006) utfördes.Resultat: Sju teman återfanns kopplat till begreppen inom ramverket för personcentrerad vård enligt McCormack och McCance (2006). Dessa beskrev uppfattningen av och inställningen till FWR hos intensivvårdssjuksköterskor kopplat till begreppen förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer och resultat. Konklusion: Trots att forskning visar på positiva effekter av FWR så återkommer en negativ uppfattning och inställning till FWR bland intensivvårdssjuksköterskor. Ur ramverket för personcentrerad vård kan denna negativa inställning i stor utsträckning kopplas till bristande förutsättningar och vårdmiljön.

Många människor upplever ett lidande när de drabbas av en livshotande sjukdom. En av sjuksköterskans omvårdnadshandlingar är att lindra patientens lidande och ge tröst. Genom att göra en begreppsanalys undersöks innebörden i begreppet tröst och det förtydligas genom att visa attribut, förutsättningar och konsekvenser av begreppet. Syftet med begreppsanalysen är att undersöka den generella betydelsen av begreppet tröst, samt belysa hur människor med livshotande sjukdom upplever tröst. Resultatet grundar sig på vårdvetenskapliga artiklar, ordböcker och nätlexikon och presenteras i form av attribut, förutsättningar och konsekvenser för begreppet tröst. De framträdande attributen för människor som drabbats av livshotande sjukdom är samhörighet, trygghet, lindring och tron på en högre makt. Resultatet visar även den generella betydelsen för begreppet tröst, samt den kontextuella betydelsen för människor med livshotande sjukdom. De tre uppdiktade fallen modellfall, gränsfall och motsatsfall visar exempel på vad begreppet tröst är och inte är, samt ger en förståelse över begreppets innebörd. I diskussionen visar vi att lidandets drama kan liknas med att drabbas av en livshotande sjukdom. Det framkom att människor med livshotande sjukdom har ett behov av ett socialt nätverk och många människor idag har inte någon i sin närhet att dela lidandet med. Vid frånvaro av tröst blev upplevelsen att människorna kände sig bortglömda och modfällda och det skapade ytterligare ett lidande. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Inledning: Psykoterapi och psykoanalys är påfallande frånvarande i studier när det gäller palliativ vård och död. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur psykoterapeuter arbetar i terapi med döende patienter. Frågeställning: Hur arbetar psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med döden i terapirummet? Metod: Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med erfarenhet av terapi med döende patienter. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultatet beskriver psykoterapeuters arbete med döende patienter. Fyra teman framträder. Det första belyser att döden är ramen i terapin. Det andra visar på den livsviktiga alliansen. Det tredje beskriver närmare den terapeutiska praktiken och innehållet i terapin. Det fjärde beskriver de särskilda utmaningar som terapeuten möter i terapi med döende patienter. Diskussion: I studien framkommer att döden återverkar på hela terapiförloppet. Döden blir ramen i terapi med döende patienter. När det gäller alliansen ser den ut att komma snabbare i terapier med döende patienter. Själva innehållet i terapin blir också något annorlunda, det blir ett annat fokus. Livsfrågor får ett stort utrymme. Många starka känslor väcks i terapin, såväl hos patient som hos terapeut. Teoribildningens betydelse betonas för att kunna förstå dessa känslor i termer av överföring/motöverföring och projektion/identifikation. Bland det mest utmanande i terapier med döende patienter är de starka känslor som väcks hos terapeuten. Studiens resultat är i linje med tidigare forskning som främst består av kliniska rapporter. / Introduction: Psychotherapy and psychoanalysis are strikingly absent in studies of palliative care and death. The purpose of this study is to explore how psychotherapists work in therapy with dying patients. Research question: How do psychotherapists with psychodynamic orientation work with death in the therapy room? Method: The study is based on semi-structured interviews with five licensed psychotherapists with psychodynamic orientation and with experience of therapy with dying patients. The material was analyzed using thematic analysis. Results: The result describes psychotherapists' work with dying patients. Four themes emerge. The first theme is that death becomes the framework of the therapy. The second theme shows the vital alliance. The third theme describes the therapeutic practice and the content of the therapy. The fourth theme describes the specific challenges that the therapist faces in therapy with dying patients. Discussion: The study reveals that death affects the entire therapy. Death becomes the framework in therapy with dying patients. Alliance seems to come faster in therapies with dying patients. The content of the therapy will have a different focus. Life issues are given a lot of space. Many strong feelings are aroused in the therapy, both in the patient and in the therapist. The importance of theory formation is emphasized in order to understand these feelings in terms of transference/countertransference and projection/identification. The strong feelings aroused by the therapist is among the most challenging issues in therapies with dying patients. The results of the study are in line with previous research, which mainly consists of clinical reports.

Inledning: Psykoterapisamtal kan vara till hjälp för att minska lidande när en människa drabbas av dödlig sjukdom. Terapier med patienter med dödlig sjukdom kan väcka starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten. Forskning gjord inom det psykodynamiska fältet utgår övervägande från fallstudier, varför denna kvalitativa intervjustudie skulle kunna tillföra ytterligare kunskap om hur de känslomässiga upplevelserna beskrivs av psykodynamiska terapeuter. Syftet med studien var att undersöka den psykodynamiska psykoterapeutens upplevelse av terapisamtal med patienter som drabbats av dödlig sjukdom, för att skapa en förståelse för de känslomässiga reaktionerna hos terapeuten.  Frågeställningar: Hur beskriver psykoterapeuten de känslomässiga upplevelserna i det terapeutiska samtalet med patienter med dödlig sjukdom?Vad upplever den psykodynamiska psykoterapeuten är betydelsefullt i samtalen med patienter med dödlig sjukdom?  Metod: En semistrukturerad kvalitativ intervjustudie av fem legitimerade psykodynamiska psykoterapeuter med erfarenhet av terapier med patienter med dödlig sjukdom. Materialet bearbetades med hjälp av tematisk analys.  Resultat: Studien visar att terapisamtal med patienter med döende patienter väcker starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten där känslor av hjälplöshet var framträdande. Terapeutens hantering av de starka känslomässiga reaktionerna och relationen till sin egen dödlighet inverkade på hur terapeuten påverkades av samtalen. I en nära och känslomässig relation och med en flexibel terapeutisk ram kunde terapeuten möta patientens starka känslor i processen mot döden, där också en känsla av tacksamhet uppstod hos terapeuten.  Diskussion: Studien belyser på vilket sätt terapeuten påverkas av arbetet med patienter med dödlig sjukdom och hur terapeuten handskas med starka känslomässiga upplevelser. Betydelsen av psykoterapeutens personliga förhållningssätt och flexibla ram och vilka resurser och erfarenheter den psykodynamiska psykoterapeuten behöver för att kunna utföra detta arbete. / Introduction: Psychotherapy can be helpful in reducing suffering when a person is affected by a fatal disease. Psychotherapy with patients who suffer from fatal diseases might provoke strong emotional reactions within the therapist. Research within the field of psychodynamic therapy is predominantly based on case studies, which is why this qualitative interview study could add further knowledge about how the emotional experiences are described by psychodynamic therapists. The purpose of this study was to explore the psychodynamic psychotherapist's experience of therapies with patients who suffer from fatal disease, in order to get an understanding of the therapist's emotional reactions.  Questions: How does the psychotherapist describe the emotional experiences of the psychotherapy with patients suffering from a fatal disease? What does the psychotherapist consider to be important in psychotherapies with patients carrying a fatal disease?  Method: A semi-structured qualitative interview study was conducted with five licensed psychodynamic psychotherapists with experience in psychotherapies with patients who suffer from a fatal disease. A thematic analysis was used to organize the material.  Results: The study shows that psychotherapy with patients who suffer from a fatal disease evoke strong emotional reactions in the therapist, where feelings of helplessness were prominent. The therapist's coping with strong emotional reactions and the relationship to his own mortality affected how the therapist was affected by the therapies. In a close and emotional relationship and with a flexible therapeutic framework, the therapist was able to meet the patient's strong feelings in the process towards death, where a feeling of gratitude also arose in the therapist.  Discussion: The study discusses how the therapist is affected by the work with patients with a fatal disease and how the therapist deals with strong emotional reactions. The importance of the psychotherapist's personal approach and flexible framework and what resources and experiences the psychodynamic psychotherapist needs to be able to undertake these psychotherapies.