Bakgrund Familj och närståendes liv förändras drastiskt vid en familjemedlems livshotande sjukdom eller plötsliga död. Livshotande sjukdomstillstånd kan vara hjärtinfarkt eller trauma. Känslor och reaktioner skiljer sig åt hos närstående och det går inte att förutse hur de kommer att reagera. Chock, rädsla och sorg är vanligt förekommande och i mötet med närstående kan sjuksköterskan behöva anpassa information utefter närståendes behov. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med närstående i samband med familjemedlems livshotande sjukdom eller plötsliga död. Metod Litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökning genomfördes i CINAHL och PubMed med hjälp av MeSH-termer och CINAHL Headings. Totalt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades i studien, efter att ha värderats, klassificerats och sammanställts i en matris. Resultat En integrerad analys av inkluderade artiklar resulterade i fyra teman. Vikten av ärlig och rak information i mötet med sjuksköterskan, betydelsen av ett etiskt förhållningssätt i mötet, familj och närståendes känslor och reaktioner samt betydelsen av delaktighet och närhet. I mötet med närstående ska komplett och begriplig information erbjudas. Resultatet visar att ärlig och förståelig information angående patientens tillstånd är det närstående prioriterade högst. Ett annat huvudfynd var att närstående kände behov av att vara till nytta. Genom att inkludera närstående i grundläggande omvårdnad tillfredställdes detta behov. Slutsats Olika typer av känslor och reaktioner uppgavs av närstående. Med vetskap om hur familj och närstående kan uppleva tillvaron då en familjemedlem drabbats av livshotande sjukdom eller plötslig död, kan sjuksköterskan i sitt omvårdnadsarbete lindra oro och stärka närstående till att kunna hantera den nya livssituationen.

BAKGRUND: Intrahospitala transporter (IHT) är en viktig del av vårdkedjan för att kunna ställa diagnoser och utföra behandlingar som inte kan göras på en akutmottagning. Sjuksköterskan har en viktig roll vid IHT, för att säkerställa att en god omvårdnad upprätthålls under transporten och se till att patientens värdighet och respekt bevaras. IHT av den kritiskt sjuka patienten är ett farligt moment på grund av patientens kan uppvisa sviktande vitala funktioner och de logistiska utmaningar som kan uppstå. SYFTE: Var att beskriva faktorer som påverkar patientsäkerheten vid intrahospitala transporter av kritiskt sjuk patient. METOD: Metoden som användes var en litteraturöversikt med systematisk datainhämtning av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. RESULTAT: Utifrån 17 vetenskapliga artiklar som analyserats identifierades faktorer som delades upp i fem kategorier. Dessa kategorier är; teamarbete och kommunikation under IHT, utrustning vid IHT, den transporterande vårdmiljön, organisationens påverkan på IHT, samt kompetens och utbildning inför IHT. Teamarbete och kommunikation har visat sig vara både en framgångsfaktor och en riskfaktor vid IHT. Arbetsmiljön under IHT lyftes som en riskfaktor av flertalet studier, där den transporterande miljön upplevdes som utsatt, ensam och fysisk tung. Vidare beskrevs att förflyttningar av patienter där utrustningen inte var anpassad för IHT bidrog till svårigheter att transportera sig i sjukhusets olika miljöer. Patientsäkerheten påverkades även negativt när det saknades övergripande rutiner, eller om dessa inte efterföljdes. SLUTSATS: Slutsats som kan dras utifrån litteraturöversikten var att de faktorer som påverkar patientsäkerheten vid IHT kan både främja och riskera patientsäkerheten. För att kunna bedriva en säker vård med god omvårdnad behövs det vissa färdigheter samt att verksamheten tar det övergripande ansvaret för kompetens och vidareutveckling hos hälsooch sjukvårdspersonalen. Författarna anser att föreliggande studie kan förenkla arbetet med att utföra en säker IHT av den kritisk sjuka patienten, mot bakgrund av de faktorer som redovisats, exempelvis genom specifika IHT-team, men ytterligare forskning behövs för att utveckla säker IHT av den kritiskt sjuka patienten. / BACKGROUND: Intrahospital transport (IHT) is an important part of healthcare, to be able to diagnose and perform treatments that cannot be done at an emergency department. The nurse plays an important role at IHT to ensure that good nursing is maintained during the transport and to make sure that the patient’s dignity and respect are kept. IHT of the critically ill patient is a dangerous moment because of the patient can show physiological instability and the logistical challenges that may arise. AIM: Was to describe factors that are affecting patient safety in intrahospital transport of critically ill patients. METHODS: The method that were used was a literature review with systematic data collection of both qualitative and quantitative articles. RESULT: Based on the 17 scientific articles that were analyzed, factors were identified and divided into five categories. These categories are: teamwork and communication during IHT, equipment at IHT, the transporting care environment, the organizations impact on IHT and skills and education for IHT. Teamwork and communication have been shown to be a success- and risk factor at IHT. The work environment during IHT is lifted as a risk factor by several studies, where the transporting environment perceived as vulnerable, alone, and physically heavy. Furthermore, it is described that transports of patients where equipment’s wasn't adapted for IHT contributed to difficulties during transport inside the hospital’s different environment. The patient safety was also affected negatively when lack of routines was shown or when those are not followed. CONCLUSION: The Conclusion that can be drawn from the literature review was that the factors affecting patient safety at IHT can promote or risk the patient safety, to be able to manage a safe care with good nursing, are specific skills needed and the organization has to take the overall responsibility for competence and further development of the healthcare staff. The authors believe that the present study can simplify the work of performing a safe IHT of the critically ill patient, against the background of the factors that have been reported, for instance specific IHT- team, but further research is needed to develop safe IHT of the critically ill patient.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att lindra symtom och öka livskvalitén i livets slutskede hos den som har en livshotande sjukdom. Att stödja närstående är en viktig del inom palliativ vård. Närstående definieras som en person med nära relation till den enskilde. Individer upptill 18 år definieras som barn och har lagstadgade rättigheter, bland annat inom vården. Barn som är närstående till en förälder med livshotande sjukdom är sårbara och påverkas både fysiskt och psykiskt. Forskning visar att sjuksköterskor saknar tillräckliga kunskaper för att bemöta och stödja barn som närstående. Syfte: Att utforska barns erfarenheter av att leva med en förälder som har en livshotande sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats bestående av 13 vetenskapliga kvalitativa och kvantitativa artiklar som publicerades mellan år 2004–2023. Resultat: I resultatet framkom fyra stycken teman. Information om sjukdom och vård, Barns känslomässiga reaktioner relaterat till förälderns livshotande sjukdom, Barns upplevelser av hemsituationen” och Barns behov av stöd och strategier för att hantera vardagen. Barnen önskade kontinuerlig information om förälderns sjukdomsförlopp från vårdpersonalen och föräldrarna. Barnen påverkades psykiskt och fysiskt vid brist på information. Förälderns sjukdom fick barnen att uppskatta tiden tillsammans med familjen och ledde till ökad mognad och nya perspektiv på livet. Slutsats: Barn som närstående till föräldrar som har en livshotande sjukdom önskar vara mer delaktiga för att hantera situationen lättare. Sjuksköterskorna önskade utökade insatser såsom utbildning för att främja kommunikationen mellan familjemedlemmarna. Att involvera barnen och delge information om sjukdomsförloppet skapar goda förutsättningar och anses vara till nytta för barnets mående på lång sikt. / Background: Palliative care aims to relieve symptoms and increase the quality of life in the final stages of life for those who have a life-threatening illness. Supporting relatives is an important part of palliative care. A relative is defined as a person with a close relationship to the individual. Individuals up to the age of 18 are defined as children and have statutory rights, including in healthcare. Children who are close to a parent with a life-threatening illness are vulnerable and are affected both physically and psychologically. Research shows that nurses lack sufficient knowledge to respond to and support children as relatives. Aim: To explore children's experiences of living with a parent who has a life-threatening illness. Method: A literature review with an inductive approach consisting of 13 scientific qualitative and quantitative articles that were published between the years 2004–2023. Results: The results revealed four themes. Information about illness and care, Children's emotional reactions related to the parent's life-threatening illness, Children's experiences of the home situation" and Children's need for support and strategies to manage everyday life. The children wanted continuous information about the course of the parent's illness from the care staff and the parents. The children were affected psychologically and physically when there was a lack of information. The parent's illness made the children appreciate the time together with the family and led to increased maturity and new perspectives on life. Conclusion: Children who are relatives to parents who have a life-threatening illness wish to be more involved in order to handle the situation more easily. Nurses wanted increased stakes such as education to promote communication between family members. Involving the children and sharing information about the course of the illness creates good conditions and is considered beneficial for the child's well-being in the long term.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att lindra symtom och öka livskvalitén i livets slutskede hos den som har en livshotande sjukdom. Att stödja närstående är en viktig del inom palliativ vård. Närstående definieras som en person med nära relation till den enskilde. Individer upptill 18 år definieras som barn och har lagstadgade rättigheter, bland annat inom vården. Barn som är närstående till en förälder med livshotande sjukdom är sårbara och påverkas både fysiskt och psykiskt. Forskning visar att sjuksköterskor saknar tillräckliga kunskaper för att bemöta och stödja barn som närstående. Syfte: Att utforska barns erfarenheter av att leva med en förälder som har en livshotande sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats bestående av 13 vetenskapliga kvalitativa och kvantitativa artiklar som publicerades mellan år 2004–2023. Resultat: I resultatet framkom fyra stycken teman. Information om sjukdom och vård, Barns känslomässiga reaktioner relaterat till förälderns livshotande sjukdom, Barns upplevelser av hemsituationen” och Barns behov av stöd och strategier för att hantera vardagen. Barnen önskade kontinuerlig information om förälderns sjukdomsförlopp från vårdpersonalen och föräldrarna. Barnen påverkades psykiskt och fysiskt vid brist på information. Förälderns sjukdom fick barnen att uppskatta tiden tillsammans med familjen och ledde till ökad mognad och nya perspektiv på livet. Slutsats: Barn som närstående till föräldrar som har en livshotande sjukdom önskar vara mer delaktiga för att hantera situationen lättare. Sjuksköterskorna önskade utökade insatser såsom utbildning för att främja kommunikationen mellan familjemedlemmarna. Att involvera barnen och delge information om sjukdomsförloppet skapar goda förutsättningar och anses vara till nytta för barnets mående på lång sikt / Background: Palliative care aims to relieve symptoms and increase the quality of life in the final stages of life for those who have a life-threatening illness. Supporting relatives is an important part of palliative care. A relative is defined as a person with a close relationship to the individual. Individuals up to the age of 18 are defined as children and have statutory rights, including in healthcare. Children who are close to a parent with a life-threatening illness are vulnerable and are affected both physically and psychologically. Research shows that nurses lack sufficient knowledge to respond to and support children as relatives. Aim: To explore children's experiences of living with a parent who has a life-threatening illness. Method: A literature review with an inductive approach consisting of 13 scientific qualitative and quantitative articles that were published between the years 2004–2023. Results: The results revealed four themes. Information about illness and care, Children's emotional reactions related to the parent's life-threatening illness, Children's experiences of the home situation" and Children's need for support and strategies to manage everyday life. The children wanted continuous information about the course of the parent's illness from the care staff and the parents. The children were affected psychologically and physically when there was a lack of information. The parent's illness made the children appreciate the time together with the family and led to increased maturity and new perspectives on life. Conclusion: Children who are relatives to parents who have a life-threatening illness wish to be more involved in order to handle the situation more easily. Nurses wanted increased stakes such as education to promote communication between family members. Involving the children and sharing information about the course of the illness creates good conditions and is considered beneficial for the child's well-being in the long term

Individer 80 år och äldre förväntas öka de kommande åren. Världens snabbt ökade antal individer som lever allt längre kommer i framtiden innebära stora utmaningar både för hälso- och sjukvårdens personal och sjukvårdens ekonomi. Då hög ålder generellt är associerat med ett ökat behov av hälso- och sjukvårdsinsatser. Dagens medicinska och tekniska resurser tillsammans med ökad kompetens har gjort att fler, sjukare och äldre patienter, kan erhålla akuta vårdinsatser vid svår sjukdom. Kritiskt sjuka äldre med stor samsjuklighet är de som idag har minst chans att erhålla bäst individanpassad vård med dagens sjukvårdssystem. Författarna har uppmärksammat att det finns en pågående diskussion kring intensivvården av dessa patienter inom den studerade yrkesgruppen samt att tydliga riktlinjer saknas. Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse och erfarenhet av att vårda patienter som är 80 år och äldre. En kvalitativ semistrukturerad intervjumetod användes. Totalt 8 intervjuer genomfördes på fyra allmänna intensivvårdsavdelningar. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Huvudfynden riktar sig främst mot etiska dilemman och svårigheter i teamarbetet. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev faktorer som påverkar bedömningar av äldre patienter. Bristande kontinuitet bland intensivvårdsläkare var en faktor. Komplexa etiska dilemman och att inte vara i samförstånd med beslut uttrycktes som en anledning till frustration i arbetet med dessa patienter. Vidare kom de med förslag och önskningar om förbättringar. Avsaknad av riktlinjer eller lämpliga screeningsystem och evidens gällande äldre patienter inom intensivvården skulle kunna vara en faktor som påverkar intensivvården av de allra äldsta intensivvårdspatienterna. Det kan vara en anledning till att beslut uppfattas av intensivvårdssjuksköterskan som godtyckliga många gånger. Etisk stress var enligt analysen vanligt förekommande i vård av den äldre intensivvårdspatienten. Framförallt gällande att genomföra omvårdnadsåtgärder som endast upplevs förlänga ett lidande.

Att möta och vårda patienter med livshotande sjukdomar kan vara en utmanande uppgift framförallt när det handlar om att bemöta patientens existentiella tankar och reaktioner. Då sjuksköterskan är en av dem som arbetar närmast patienten krävs kunskap om patientperspektivet samt förmåga att bemöta dessa människor på ett sätt som kan skapa förutsättningar för välbefinnande. Sådan kunskap och insikt kan erhållas genom att ta del av forskning som beskriver patienters upplevelser av att leva med en livshotande sjukdom. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av att leva med livshotande sjukdom och behovet av vård. En kvalitativ litteraturstudie ( Axelsson, 2008) har utförts på 12 vetenskapliga artiklar där samtliga varit primärkällor och baserade på patienters upplevelse av olika livshotande tillstånd. Resultatet har strukturerats i huvudteman och underteman. Första temat beskriver olika känslor kopplat till att förlora kontrollen och om kampen att försöka återupprätta den. Andra temat omfattar upplevelser av att sörja tidigare liv och identitet, att vara beroende av andra och om olika erfarenheter av att leva i nuet. Det tredje temat beskriver olika upplevelser av rädsla för framtiden, för döden samt andra existentiella tankar. När det gäller patienternas vårdbehov beskriver första temat information och kunskap. Andra temat lyfter fram behovet av att bli behandlad med respekt och bemötas som unik och sista temat om behov av öppenhet. Slutsatsen är att när människan drabbas av livhotande sjukdom förändras livet på många sätt. Det uppkommer då existentiella tankar och känslor som kan vara outhärdliga att leva med. Vissa människor kan även finna en ny mening i livet och uppleva välbefinnande, vilket delvis beror på patientens egna resurser men även på hur de blir bemötta av människor som arbetar inom vården och vilket stöd de får. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Att få en livshotande sjukdom kan vara en stor kris och är ett lidande. Tidigare forskning är till stor del fokuserad på patienters upplevelser i ett terminalt skede och visar vikten av en öppen kommunikation, att leva ett aktivt normalt liv och att människors uppfattning om döden är olika. Syftet med denna studie var att beskriva hur det är att leva med en livshotande sjukdom i det vardagliga livet vilket har studerats med hjälp av självbiografier. Studien har en kvalitativ ansats, baserad på sex självbiografier. Resultatet beskrivs i form av fem teman, som illustreras och förtydligas med citat. Resultatet visar att upplevelsen av att leva med en livshotande sjukdom involverar ett behov av att leva ett så vardagligt liv som möjligt för att få ett större välbefinnande. Framtiden är oviss och personerna upplever en konstant oro och rädsla. Att ha någon att dela sina upplevelser med, ett bra stöd och förtroende från vårdpersonal är viktigt. I diskussionen diskuteras hur individens hela livssituation påverkas till följd av en livshotande sjukdom och hur viktigt det är att vårdpersonalen bekräftar patienternas känslor. / A life-threatening disease is a crisis and a suffering. Previous research are focused on terminally ill patients experiences and shows the importance of open communication, to live a active normal life and that peoples apprehension about death is different. The aim of this study was to describe how it is to live with a life-threatening disease in a every day life, based on autobiographies. The study is based on a qualitative approach and a analysis of six autobiographies. The results is presented in five themes. Each theme is described separately with help from quotation from the autobiographies. The results shows that the experiences of living with a life- threatening disease involves a need to live a every day life as it used to be, to get a increased well-being. It even includes a uncertainty future and a constant anxiety and fear. To have someone to share the experience with, a good support and to feel confidence from nursing staff is important. How peoples life situation are influenced by the life-threatening disease and how important it is that nursing staff confirm patients experience are discussed.

<p>Att få en livshotande sjukdom kan vara en stor kris och är ett lidande. Tidigare forskning är till stor del fokuserad på patienters upplevelser i ett terminalt skede och visar vikten av en öppen kommunikation, att leva ett aktivt normalt liv och att människors uppfattning om döden är olika. Syftet med denna studie var att beskriva hur det är att leva med en livshotande sjukdom i det vardagliga livet vilket har studerats med hjälp av självbiografier. Studien har en kvalitativ ansats, baserad på sex självbiografier. Resultatet beskrivs i form av fem teman, som illustreras och förtydligas med citat. Resultatet visar att upplevelsen av att leva med en livshotande sjukdom involverar ett behov av att leva ett så vardagligt liv som möjligt för att få ett större välbefinnande. Framtiden är oviss och personerna upplever en konstant oro och rädsla. Att ha någon att dela sina upplevelser med, ett bra stöd och förtroende från vårdpersonal är viktigt. I diskussionen diskuteras hur individens hela livssituation påverkas till följd av en livshotande sjukdom och hur viktigt det är att vårdpersonalen bekräftar patienternas känslor.</p> / <p>A life-threatening disease is a crisis and a suffering. Previous research are focused on terminally ill patients experiences and shows the importance of open communication, to live a active normal life and that peoples apprehension about death is different. The aim of this study was to describe how it is to live with a life-threatening disease in a every day life, based on autobiographies. The study is based on a qualitative approach and a analysis of six autobiographies. The results is presented in five themes. Each theme is described separately with help from quotation from the autobiographies. The results shows that the experiences of living with a life- threatening disease involves a need to live a every day life as it used to be, to get a increased well-being. It even includes a uncertainty future and a constant anxiety and fear. To have someone to share the experience with, a good support and to feel confidence from nursing staff is important. How peoples life situation are influenced by the life-threatening disease and how important it is that nursing staff confirm patients experience are discussed.</p>

Bakgrund: Intensivvården har under en längre tid utvecklats mot ett personcentrerat förhållningssätt. Redan för ungefär 30 år sedan kom de första riktlinjerna kring Family Witnessed Resuscitation (FWR) efter att forskning visat på positiva effekter hos patienter och anhöriga. Trots detta är inte implementeringen av FWR en självklarhet i dagsläget.Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning av och inställning till att ha anhöriga närvarande vid plötsligt livshotande tillstånd.Metod: En integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafls (2005) metod med en deduktiv ansats utifrån ramverket för personcentrerad vård enligt McCormack och McCance (2006) utfördes.Resultat: Sju teman återfanns kopplat till begreppen inom ramverket för personcentrerad vård enligt McCormack och McCance (2006). Dessa beskrev uppfattningen av och inställningen till FWR hos intensivvårdssjuksköterskor kopplat till begreppen förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer och resultat. Konklusion: Trots att forskning visar på positiva effekter av FWR så återkommer en negativ uppfattning och inställning till FWR bland intensivvårdssjuksköterskor. Ur ramverket för personcentrerad vård kan denna negativa inställning i stor utsträckning kopplas till bristande förutsättningar och vårdmiljön.

Många människor upplever ett lidande när de drabbas av en livshotande sjukdom. En av sjuksköterskans omvårdnadshandlingar är att lindra patientens lidande och ge tröst. Genom att göra en begreppsanalys undersöks innebörden i begreppet tröst och det förtydligas genom att visa attribut, förutsättningar och konsekvenser av begreppet. Syftet med begreppsanalysen är att undersöka den generella betydelsen av begreppet tröst, samt belysa hur människor med livshotande sjukdom upplever tröst. Resultatet grundar sig på vårdvetenskapliga artiklar, ordböcker och nätlexikon och presenteras i form av attribut, förutsättningar och konsekvenser för begreppet tröst. De framträdande attributen för människor som drabbats av livshotande sjukdom är samhörighet, trygghet, lindring och tron på en högre makt. Resultatet visar även den generella betydelsen för begreppet tröst, samt den kontextuella betydelsen för människor med livshotande sjukdom. De tre uppdiktade fallen modellfall, gränsfall och motsatsfall visar exempel på vad begreppet tröst är och inte är, samt ger en förståelse över begreppets innebörd. I diskussionen visar vi att lidandets drama kan liknas med att drabbas av en livshotande sjukdom. Det framkom att människor med livshotande sjukdom har ett behov av ett socialt nätverk och många människor idag har inte någon i sin närhet att dela lidandet med. Vid frånvaro av tröst blev upplevelsen att människorna kände sig bortglömda och modfällda och det skapade ytterligare ett lidande. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>