Luktsinnet är en viktig komponent i bedömning och uppfattande av risker. Då vi hela tiden utsätts för lukter är det viktigt att vi kan vänja oss vid dem. Detta gör vi för att märka om det börjar lukta mer eller om det tillkommer nya lukter. Det finns inte mycket forskning kring hur lukter påverkar vår riskkognition varpå vi valt att undersöka luktkänslighet och dess samband med risktagande, riskbedömningar och riskmedvetande. Studien var en korrelationsstudie med en inomgruppsdesign där 11 kvinnor och 9 män mellan 20 och 33 års ålder deltog. Under exponering för n-butanol fick deltagarna under 35 minuter utföra Iowa Gambling Task samt fylla i Modern Health Worries Scale och Private Body Consciousness Scale samt svara på en fråga om riskmedvetande. Vid tre tillfällen under testningen skattade deltagarna lukten i rummet utifrån dess intensitet och obehag/behag. Resultatet visade att deltagarna upplevde att luktens intensitet minskade men obehaget/behaget förblev oförändrat. Det fanns ett samband mellan intensitet och obehag/behag, som innebar att när lukten upplevdes som mer intensiv upplevdes den också som mer obehaglig. Inga signifikanta samband framkom gällande luktkänslighet och risktagande, riskbedömning eller riskmedvetande. Mer forskning på området behövs för att bredda bilden om lukters påverkan på riskkognition.

Människans förmåga att känna lukter samt känna igen ansikten är två aspekter som är viktiga för människor. I denna studie undersöktes det om obehagliga och behagliga lukter påverkar vilket emotionellt ansikte som kopplas samman med de två olika lukterna. Trettioåtta deltagare deltog i studien och experimentet genomfördes framför en dator i ett test med dot probe paradigmen. Deltagarna fick en lukt placerad under näsan och skattade sedan luktens positivitet/negativitet samt intensitet. Därefter gjordes testet med dot probe och slutligen skattades luktens intensitet ytterligare en gång samt att de skulle matchas ett emotionellt ansikte till lukten. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan lukterna för dot probe, dock fanns en skillnad mellan skattningarna på lukterna före och efter dot probe.

Sporttextil som luktar illa är ett utbrett problem och något som de flesta motionärer är bekanta med. En enkätstudie som genomfördes visade att mer än hälften av respondenterna någon gång upplevt att deras träningskläder luktat illa även efter tvätt. Även om lukt i sig inte är något farligt eller skadligt kan det ändå leda till obehagskänslor hos individen och det finns därför ett önskemål om en lösning på problemet. Lukt i sporttextil kan delvis härledas till bakteriers metabolism av utsöndrad svett. Dessa doftämnen tros kunna ackumuleras i textilen vid tvätt och användning. Studier av natur- och syntetmaterial har visat att de syntetiska fibrerna till större grad binder doftpartiklar. En bidragande faktor till att syntetiska fibrer ofta upplevs som mer luktintensiva. På marknaden finns idag en uppsjö av textila produkter som säger sig kunna motverka lukt genom så kallade deodoriserande behandlingar. Hur problemet angrips varierar men i huvudsak förekommer två typer av behandlingar, antibakteriella- eller luktadsorberande behandlingar. I de antibakteriella behandlingarna kan ämnen som till exempel silver, triklosan, triklokarban, kitosan eller kitin användas. De antibakteriella ämnena klassificeras som biocider och den luktreducerande effekten uppnås då bakterietillväxten minskas och därmed också produktionen av doftämnen. De luktadsorberande behandlingarna angriper problemet genom till exempel fysisk adsorption av luktpartiklar. Forskning på KTH har bidragit till ytterligare ett angreppssätt av problemet med hjälp av positivt laddade polymerer. Bland de ovan nämnda metoderna är silver, triklosan och triklokarban de mest kritiserade på grund deras negativa miljöpåverkan. I utbudet av hushållstvättmedel finns det i dagsläget även tillgängligt ett antal så kallade sporttvättmedel. De säger sig ha en bättre effekt än vanligt tvättmedel på lukt i sporttextil. För att kontrollera effekten av deodoriserande behandlingar kan två olika typer av testmetoder användas, antibakteriella- eller antiodörtester. Dessa två metoder skiljer sig och det är två helt olika faktorer som utvärderas. I mars 2014 publicerades en ISO-standard innehållande olika testmetoder för att bedöma de deodoriserande egenskaperna i textil. Publiceringen underlättar möjligheterna för en korrekt och enhetlig bedömning av lukt i textil. För att kontrollera eventuell adsorption eller absorption av luktämnen på polypropen genomfördes en FT-IR analys genom ATR. Denna typ av metod medger analys av polymerytor via bestrålning av infrarött ljus. Analysen genomfördes även för att försöka utvärdera effekten hos sporttvättmedel gentemot vanligt hushållstvättmedel. Analysen kunde dock inte påvisa något innehåll av ytterligare ämnen på fibern. Inte heller någon skillnad i effekten hos tvättmedlen kunde utläsas från provresultatet. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Vid bytet från grundvattentäkt till ytvattentäkt i Bjuvs kommun började klagomål om dricksvattnets kvalitet att strömma in till Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp (NSVA), ansvarig för vattenverksamheten i kommunen. Syftet med denna studie är att kartlägga klagomålen kring dricksvattnet, ringa in problemet och eftersöka orsaken. Detta har skett genom intervjuer med konsumenter liksom vattenprovtagningar hos dessa. En geografisk spridning låg till grund vid valet av provtagningspunkterna. Utöver mikrobiologiska, kemiska och fysikaliska parametrar som inkluderas i Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten har vattnet analyserats för innehåll av geosmin, 2-metylisoborneol och 2,4,6-trikloranisol då dessa föreningar är kända för att orsaka dålig lukt och bismak på dricksvatten. Analysresultaten visar generellt på ett vatten med god kvalitet. Av de intervjuer som gjorts hos de utvalda konsumenterna framgår det dock att vattenkvaliteten inte är tillfredsställande. Det är i huvudsak vattnets lukt och smak som kritiseras där unken och mögel är den vanligaste beskrivningen. Vad denna lukt och smak beror på har inte kunnat fastställas. En kartläggning av klagomålen och definiering av problemet har dock påbörjats vilket underlättar för fortsatta studier och eventuella åtgärder.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2008. / Härtill 3 uppsatser.

Syftet med studien var att belysa upplevelser av att leva med fekal inkontinens. Fekal inkontinens, även kallat FI, är ett symtom som uppemot 15 % av den globala befolkningen lider av. Symtomet är fysiskt men kan även ha negativ inverkan på livskvaliteten, både på ett emotionellt och ett socialt plan. Stigmatiseringen av FI gör att många individer lider i det tysta. Litteraturstudiens resultat grundar sig på elva vetenskapliga artiklar, där resultatet av studien utföll i sju kategorier: Förlust av kontroll, Social isolering, Kroppsbild och självkänsla, Längtan efter bekräftelse, Livsbegränsningar, Bristande bemötande av hälso-och sjukvården, Känslor av skam, Förnedring samt Att hemlighålla fekal inkontinens. Resultatet visade att tabun kring FI ledde till skam hos de som levde med symtomet. Vidare framkom det i studien att individer med FI vanligtvis begränsade sitt sociala liv, vilket medförde en försämrad livskvalitet och självkänsla. Den skamfulla upplevelsen av FI korrelerar med bristande kunskap om symtomet. Mer kunskap medför i regel att skamkänslorna minskar. Hälso- och sjukvården kan tillhandahålla individen information och insikt om sina symtom. För att fler individer ska få hjälp att hantera känslan av skam som symtomet kan orsaka, är det av vikt att hälso- och sjukvårdspersonal har adekvat utbildning om uppkomsten av negativa känslor. På så vis kan de bemöta och stötta individerna på en individanpassad nivå. Därav behövs vidare forskning bedrivas i ämnet. / The purpose of this study was to illustrate experiences of living with fecal incontinence. Fecal incontinence, also known as FI, is a symptom that up to 15% of the population suffers from. The symptom is physical, but can also have a negative impact on quality of life, both on an emotional and social level. The stigmatization of FI makes many individuals suffer in silence. The results from the literature study is based on eleven scientific articles, and resulted into seven categories: Loss of control, Social isolation, Body image and self-esteem, Desire for affirmation, Life limitations, Inadequate treatment of health care, Feelings of shame, humiliation and To keep fecal incontinence a secret. The results showed that the taboo surrounding FI led to feelings of shame of those who lives with the symptom. The results also showed that individuals with FI usually limited their social life, resulting in a reduced quality of life and self-esteem. The shameful experience of FI correlates with lack of knowledge about the symptom. More knowledge generally leads to reduced feelings of shame. The health care may provide the individual with information and insight about their symptoms. It is important for the health professionals to have adequate education about the appearance of negative feelings, in order to help individuals with FI managing their feelings of shame. In this way, the health professionals can treat and support individuals on an individualized level. Hence the need for further research conducted on the subject.

Arbetar man med att planera våra offentliga rum har man förhoppningsvis inställningen att dessa rum ska stimulera alla sinnen. För att kunna göra detta måste man veta vad det är som behöver stimuleras. Boverket, den nationella myndigheten för frågor om samhällsplanering, stads- och bebyggelseutveckling, byggande och förvaltning och för bostadsfrågor, är en av de instanser som arbetar för att planera för alla sinnen. Dock ligger fokus fortfarande på att minska de negativa intrycken, och göra platser tillgängliga, till exempel att minska buller, och bygga ledstråk. Att alla sinnena och alla delar av sinnena stimuleras på ett positivt sätt är viktigt, särskilt för barn då deras utveckling är avhängigt det. Miljön runt barnen ska locka till stimulans, men barnet måste själv få använda sin inre motivation. Inget av sinnena är viktigare, men de har olika förutsättningar. Smak-, rörelse och kroppssinnet är till exempel närsinnen och behandlar kroppen och dess närmsta möte med omgivningen. Synen och hörseln är fjärrsinnen som tar in information från långa avstånd. Generellt kan sägas att det är lätt att utforma en park som stimulerar alla fem sinnena, men svårt att utforma en som stimulerar alla delar av dem. Det är också lätt att man utgår från sig själv, och då missar man de delar där barnen inte stimuleras på samma sätt, de grupperar till exempel inte efter form som oss utan efter färg. För att nå dem måste vi alltså ta reda på hur de stimuleras. Min förhoppning är att kvalitetskriterierna presenterade i detta arbete ska kunna användas som en checklista vid planering och utformning av offentliga miljöer såsom till exempel parker. Tillämpningen prövas på slutet genom en utformning av en park efter kriterierna.

<p>Företagen försöker skapa en tilltalande lokal för kunden, dockinte på ett organiserat och systematiskt sätt. Ingen avrespondenterna vid intervjun hade vetskap om servicescapebegreppet och hur stor påverkan det har för kundens upplevelseav tjänsten. Ett mer aktivt och förbättrande av servicescapedimensionerna inom företagen bör skapa en bättre upplevelseför kunden.</p>

Företagen försöker skapa en tilltalande lokal för kunden, dockinte på ett organiserat och systematiskt sätt. Ingen avrespondenterna vid intervjun hade vetskap om servicescapebegreppet och hur stor påverkan det har för kundens upplevelseav tjänsten. Ett mer aktivt och förbättrande av servicescapedimensionerna inom företagen bör skapa en bättre upplevelseför kunden.

Bakgrund: Cytostatikabehandling används vid många cancerdiagnoser och kan ge omfattande biverkningar då hela kroppen påverkas. Lukt- och smakförändringar är ett problem i samband med behandling och beskrivs ha en koppling till bland annat påverkad aptit och försämrad livskvalitet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att identifiera de eventuella lukt- och smakförändringar som kan uppstå i samband med cytostatikabehandling samt undersöka på vilka sätt individens aptit kan påverkas till följd av detta. Vidare syftade studien till att undersöka hur utbrett detta problem är. Metod: Forskningsdesignen var en deskriptiv litteraturstudie. Genom databaserna PubMed och Cinahl valdes 13 kvantitativa originalartiklar ut för att sedan kvalitetsgranskas. En resultatanalys genomfördes och därefter sammanställdes en syntes. Resultat: Hos majoriteten av individer med cancersjukdom förekom lukt- och smakförändringar under cytostatikabehandling. Det resulterade i sin tur i en negativ påverkan på aptiten med konsekvenser såsom ofrivillig viktnedgång och försämrad livskvalitet. De vanligaste luktförändringarna som identifierades var ökad känslighet mot bland annat matlagningslukt och kroppslukter. Gällande smakförändringar påverkades grundsmakerna sött, salt, surt och beskt, varav flest individer upplevde förändringar i sött och salt. Dock var det surt och beskt som genererade mest negativa konsekvenser för individen. Fler kvinnor än män var utsatta för dessa aptitrelaterade problem. Slutsats: Studien fann att lukt- och smakförändringar var ett utbrett problem hos individer under cytostatikabehandling. Påverkan på den olfaktoriska respektive gustatoriska funktionen innebar för många en nedsatt aptit med följder som exempelvis förändrade matpreferenser, svårigheter i det sociala livet samt ofrivillig viktnedgång vilket ledde till en ökad morbiditet och försämrad livskvalitet.